Välkommen till min Skrivarblogg

En blogg om Skrivtips, Boktips, Intressant fakta, Reseupplevelser och Livserfarenheter.
Här hittar du Skrivtävlingar och Skrivkurser. Här kan du se hur ett bokomslag blir till och hur man gör en bok.
Med andra ord hittar du här det mesta du behöver veta för att skriva en bok.
Debuterade som författare 1997 och har sedan dess utkommit med 60 böcker.
Arbetar som författare, skrivkurslärare, föreläsare och låtskrivare.
Håller distanskurser i skrivandet samt skrivkurser på Färgargården i Blekinge och Studieförbundet Vuxenskolan Karlskrona.

Kim M. Kimselius har Copyright på samtliga inlägg
Visar inlägg med etikett Sorg. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Sorg. Visa alla inlägg

onsdag 27 januari 2021

När orden inte finns...

När orden inte finns...

Du har kanske märkt att jag inte har varit aktiv här på bloggen den senaste månaden.

Det beror på att jag veckan innan julafton miste en kär vän, Lena Westerlund.

Med ens kände jag mig ordfattig. Visste inte vad jag skulle skriva om här på bloggen, eftersom sorgen var så stark.

Lena och jag träffades en gång i veckan, hittade på nya saker, utforskade Blekinge, tränade hundarna, gick promenader, fikade, frossade i växtinköp, ja vi hade en heldag med härliga upplevelser varje gång vi gav oss ut på nya äventyr.

De dagar vi inte träffades pratade vi med varandra varje dag, oftast vid ungefär samma klockslag.

I början grät jag när klockslaget dök upp och Lenas röst inte längre skulle höras i mina öron.

Det var Covid19 som tog henne. Något hon varit så rädd för sedan pandemin bröt ut för ett år sedan. Vi höll avstånd, hade munskydd, besökte inte platser med mycket folk. När vi gick på restaurang väntade hon utanför, jag gick in och beställde mat, sedan satt vi ute och åt, på behörigt avstånd från alla andra och varandra.

Lena älskade julbestyren. Då skulle det städas och pyntas. Något som till slut blev hennes död, eftersom hon föll och bröt höften, hamnade på sjukhus, blev opererad. Allt gick bra och det planerades för hennes hemfärd på måndagen. På lördagen blev hon smittad av Covid19, på tisdagen var hon död. Så fort kan det gå. Det var chockerande och väldigt sorgligt.

Det känns som något fattas mig. 

Vi har känt varandra sedan 1970-talet. Då träffades vi på hundutställningar och Sennenträffar. När jag flyttade till Blekinge 1995 tog vår vänskap fart och vi började umgås mycket.

En vän till mig och Lena sa "Vem ska jag nu ringa när jag har hundproblem!" För det var alltid till Lena alla ringde. Även jag dryftade hundproblem med henne, även om vi hade samma erfarenhet var det skönt att lufta sina problem med någon annan som hade samma kunskap.

Lena var hunduppfödare. Många av mina hundar har kommit från henne. Min Kiara är dotter till Smilla som Lena kramar så kärleksfullt på bilden.

Smilla var hennes allt. Det senaste året var Lena orolig för vad hon skulle göra den dag Smilla inte längre fanns. Vi tittade på hundraser, diskuterade vilka som kunde passa bäst.


Ett tag kom Gösta in i Lenas liv, en glad liten mopspojke på fem månader. Men det fungerade inte. Han var alltför ivrig på Smilla, som inte fick någon ro, något Lena tyckte Smilla förtjänade på ålderns höst.

Nu blev det istället Smilla som blev kvar när Lena förenades med alla sina änglahundar i himlen.

För mig var det självklart att ta över Smilla. Hon har varit en kär gäst hos oss under många år när Lena behövt avlastning. Smilla är en i vår flock och här kommer hon att stanna tills den dag hon förenas med Lena bland änglarna.

Saknaden över att ha mist Lena är överväldigande. 

Allt eftersom åren går försvinner nära och kära ut ur mitt liv. Jag förstår min käre far som sa "Nu räcker det. Nu vill jag dö!" när han började närma sig 92. Alla hans vänner var borta.

Kanske kommer jag att känna samma sak om jag får gåvan att leva så länge. 

Med Lena i minnet och Smilla, Kiara och Kotten vid min sida tar jag mig igenom dag för dag, tänker på löften jag gav min vän och är helt inställd på att uppfylla dem alla. Även om orden inte finns...

Till slut kom de då, orden och jag fick skriva av mig sorgen och saknaden. Kanske har jag nu dragit ur proppen och orden kommer att fortsätta flöda.

Just nu sitter jag med en klump i halsen, den gör fysiskt ont eftersom jag trycker ner den, saknaden, tårarna...

Ändå känns det som om jag tagit ett steg i rätt riktning nu är jag satt ord på sorgen.

Tack för alla fina år vi fick tillsammans, älskade vän. Vi ses i himlen!

Kramisar Kim

Författare, Skrivkurslärare, Föreläsare och Låtskrivare

Copyright Kim M. Kimselius  

Vill du utvecklas i skrivandet har du möjlighet att gå distanskurs Hitta glädje i skrivandet, distanskurs Skriv om ditt liv samt Fortsättningskurs Skrivglädje för mig. Eller någon av mina skrivkurser på Färgargården i Eringsboda.

Vad roligt att du läser min blogg.  Lämna gärna en kommentar längre ned i det här inlägget.  Eller mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!

 

torsdag 24 januari 2019

En oändlig vecka

En oändlig vecka

Idag känns det som lördag, men är bara torsdag. Jag har gjort så mycket denna veckan, och ändå inte så mycket alls. Det beror på hur man ser det.

Orden har kommit tillbaka efter Tudors död och jag har skrivit en hel del, ändå inte så mycket som jag normalt brukar göra per dag. Trots det känns det som om jag har skrivit massor.

Korrektur kom tillbaka på Staden på andra sidan Pyramiden. Oj!

Det är inte så korrekturen på mina böcker brukar se ut. Så många fel. Det märks att jag inte har mått riktigt bra när jag korrekturläst. Men mina korrekturläsare tröstar mig med att säga att det bara är roligt att de hittar något att rätta.

Tänk vad sorg kan ställa till det i huvudet.

Igår mötte jag vänner jag inte hade sett på ett tag. Jag var och besiktigade bilen och passade på att handla efteråt. När vännerna frågade "Är det Kim?" Då kunde jag inte låta bli att säga "Har de senaste veckornas händelser tagit så hårt på mig att ni inte känner igen mig?"

Jag var tvungen att titta mig i spegeln när jag kom hem. Ja, jag ser äldre ut, allvarligare, inte så leende som jag brukar, håret har förlorat sin glans. Det är inte riktigt jag. Kanske inte så konstigt då att jag inte kunde se mina egna fel i texten, när jag inte ens känner igen mig själv i spegeln.

Ett steg i taget, alltid ett steg i taget. Sakta går det framåt. Såret är fortfarande vidöppet och känsligt. Jag skjuter tankarna åt sidan, vill inte tänka, vill inte minnas, bara vara i nuet och försöka njuta av det jag har, istället för att gräma mig över det jag har förlorat.

Nu får Staden på andra sidan Pyramiden vila ett bra tag innan jag läser manuset igen, innan det går iväg till tryck. Det måste vänta tills jag iallafall har fått en skorpa på såret.

Under tiden skriver jag på en ny bok, något som kan uppsluka mina tankar och får mig att glömma det som har varit och det som är.

Jag skriver för att leva, för skriva är för mig detsamma som att andas. Jag skriver, jag lever ännu ett litet tag.

Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare, Föreläsare och Låtskrivare

Copyright Kim M. Kimselius


Kanske vill du gå en skrivarkurs för mig, Kim M Kimselius?

Du kanske vill gå min skrivarkurs på distans?


Vad roligt att du läser min blogg.  Lämna gärna en kommentar längre ned i det här inlägget.  Eller mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!

Du kan läsa mer om mig och mina böcker på www.kimselius.se.

 



torsdag 17 januari 2019

Vad gör du när inte skrivlusten finns?

Vad gör du när inte skrivlusten finns?

Den här veckan har jag svårt att koncentrera mig runt orden. De flyger liksom förbi, utom räckhåll. Jag famlar efter dem, men de vill inte stanna hos mig.

Kanske beror det på att tankarna egentligen är någon annanstans. Hos min hund Tudor som dog för bara några dagar sedan. Igår skrev jag om hur du kan använda känslor för att förhöja skrivandet. Igår skrev jag av mig sorgen, trodde jag, för den finns fortfarande kvar. Det behövs betydligt många fler ord för att bli av med den.

Jag som normalt alltid har skrivlust har inte den minsta lust att skriva. Jag startar datorn på morgonen, sedan är det så lätt att surfa runt bland sociala medier, om jag inte skärper mig. Oftast får jag säga till mig själv riktigt på skarpen för att få mig att släppa internetdatorn och gå över till bokdatorn.

Många säger "Ta ledigt" "Sörj färdigt först" "Låt böckerna vila ett tag".

Men de vet inte att det egentligen är skrivandet som får mig att må bättre. Att försvinna bort i fantasin och glömma vardagen är den allra bästa medicinen för mig. Just nu stirrar en helt blank sida på mig från bokdatorn. Den skriker SKRIV SKRIV SKRIV! Och jag får väl ta och göra det.

För hur det nu än är, det är ingen idé att sitta och vänta på inspiration, det är bara att sätta sig ner för att skriva. Det kanske inte blir de orden du egentligen vill, men det går att ändra i efterhand. Det viktigaste är ATT du skriver.

Något av det svåraste är att "ta sig själv i kragen" "skärpa till sig" "fatta mod" "se tjuren i vitögat". Att helt enkelt ta itu med det som är jobbigast för tillfället.

Jag behöver stöd och hjälp just nu. Ett av dem la sig just vid mina fötter, en liten Kooikervalp på 9 veckor, den andra landade med en tung duns på golvet vid min sida. Min älskade Kiara, systerdotter till Tudor. När de lagt sig till ro i skrivarlyan, då måste jag sätta mig för att skriva, annars väcker jag dem. Tur att de finns, och alla goa vänner på nätet som stöttar, uppmuntrar och sänder styrkekramar. Tack för att ni finns i mitt liv.

Tudor, Kiara, jag och Kotten för bara några dagar sedan...
Nu ska jag ge mig i kast med skrivandet. Ett stort projekt, ett svårt projekt, men det kommer att bli en helt fantastisk bok när den är klar, eller hur?

Kramisar från Kim
Författare, Skrivkurslärare, Föreläsare och Låtskrivare

Copyright Kim M. Kimselius


Kanske vill du gå en skrivarkurs för mig, Kim M Kimselius?

Du kanske vill gå min skrivarkurs på distans?


Vad roligt att du läser min blogg.  Lämna gärna en kommentar längre ned i det här inlägget.  Eller mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!

Du kan läsa mer om mig och mina böcker på www.kimselius.se.



 

onsdag 16 januari 2019

Använd dina känslor till något kreativt

Använd dina känslor till något kreativt

Just nu har jag sorg, eftersom min älskade hund Tudor dog i måndags, den 14 januari 2019, efter en kort tids sjukdom.

Ett bra sätt att bearbeta sorg är att skriva av sig. Det har jag gjort varje gång jag har mist någon jag älskat. När min syster dog fick min chock över hennes hastiga död ta form i boken Giljotinen som handlar om franska revolutionen, där folk dödades på löpande band. När pappa dog hade jag påbörjat boken TudorRosen kampen mot makten, som en hyllning till min hund Tudor. Men istället kom den att bli ett sätt för mig att bearbeta sorgen efter pappa. Eftersom jag tillbringade 48 timmar bredvid min döende pappa kunde jag i detalj beskriva hur en person ser ut när döden närmar sig. En erfarenhet jag helst hade velat slippa.

I Vikingaträl sitter en av huvudpersonerna vid en dödsbädd. Det är självupplevt, jag satt vid min döende morbrors sida och upplevde allt det som huvudpersonen gör. Men inte under lika lång tid som med pappa.

I många av mina historiska äventyrsböcker om Theo och Ramona finns hunden Pluto med som huvudperson.

Han har hämtat sin personlighet ifrån många av mina hundar, men på omslaget till Theos Pompeji är det min Berner Sennenhane Pluto som är illustrerad. Döpt efter boken Tillbaka till Pompeji. Jag döper nämligen mina valpkullar utifrån vilken bok jag håller på med.

I en av mina böcker har jag till och med dödat hunden, för att få ur mig sorgen efter den berner sennenhund som just dött för mig.

Sorgearbete får ta tid. För mig hjälper det att skriva av mig. Direkt från hjärtat, precis hur jag känner där och då. Texten behöver inte hitta till en bok i det läget. Rätt som det är kommer du att känna att din text skulle passa perfekt i ett avsnitt i boken.

Även om du inte är författare är det bra att skriva av sig sorgen. Det lindrar, jag lovar. Under de senaste åren har jag upplevt oändligt mycket sorg, så många kära som har dött, både människor och hundar. Om jag inte hade haft mitt skrivande hade nog läkningen tagit betydligt längre tid.

Redan som barn skrev jag av mig alla känslor, inte bara sorg, utan även besvikelse, rädsla och ilska. Det är bättre att låta papperet ta emot alla känslor, än att vräka det över andra. Sorgen är dock ett undantag. Där tycker jag att man både ska skriva och prata om det. Samt tillåta sig att gråta.

Använd dina känslor till något kreativt! Har du skrivit ned din känsla precis när den drabbar dig blir den äkta och naken. För över det till din berättelse, det gör den mer levande.

Det är inte dagen din älskade dog som räknas, det är alla dagar dessförinnan som ni hade tillsammans.

Skriv på!

Kramisar från Kim
Författare, Skrivkurslärare, Föreläsare och Låtskrivare

Copyright Kim M. Kimselius


Kanske vill du gå en skrivarkurs för mig, Kim M Kimselius?

Du kanske vill gå min skrivarkurs på distans?


Vad roligt att du läser min blogg.  Lämna gärna en kommentar längre ned i det här inlägget.  Eller mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!

Du kan läsa mer om mig och mina böcker på www.kimselius.se.







lördag 17 november 2018

Det sjunde rummet av Erika Svernström

Det sjunde rummet av Erika Svernström

Erika Svernström skriver med sådan inlevelse att jag nästan var på väg att sluta läsa boken redan efter första stycket:

"Den övergivna hunden hade ylat i nästan två timmar utanför Coop-affären i lilla sommarstaden Lysekil. Nu höll hunden på att göra både affärsägaren och grannarna tokiga. Ingen av dem visste att hunden bara hade minuter kvar att leva innan den skulle dö."

Jag har svårt att läsa böcker där djur far illa, det är anledningen till att jag var på väg att ge upp. Som tur var gjorde jag inte det, för det var en otroligt spännande bok. Visst var den läskig och visst dog hunden, vilket var väldigt sorgligt eftersom ingen förstod vad det var den ville förmedla. Ändå var äventyret i sig fängslande och slutet perfekt för mitt gråtande hjärta.

En bok som var svår att lägga ifrån sig, när jag väl kommit över hundens död. Den har allt, mystik, spänning, oväntad upplösning och ett mysterium. Jag har älskat författarens tidigare böcker och så även denna. Läs den!

När Alvin och hans familj hälsar på mormor och morfar i Lysekil upptäcker barnen ett gammalt signalsystem bakom en tavla i köket. Man kan ringa från de sex olika rummen i huset, men en dag ringer det plötsligt från rum nummer sju. Men var är det sjunde rummet? Barnen börjar omedelbart leta samtidigt som oförklarliga saker händer runt dem. Varför har morfar och hunden blivit förgiftade? Vem gör inbrott utan att ta något? Varför vaknar Alvin exakt klockan 02:17 varje natt? Men framför allt - vem är det som ringer från det sjunde rummet?


 Den får fyra stjärnor av fem möjliga.

Blev du nyfiken på boken? Fråga efter den hos din bokhandlare, eller ditt bibliotek. Du hittar även boken hos nätbokhandlarna, till exempel hos Adlibris, Bokus, Akademibokhandeln.


Kram från Äventyrsförfattaren Kim
Författare, Skrivkurslärare, Föreläsare och Låtskrivare

Copyright Kim M. Kimselius


Kanske vill du gå en skrivarkurs för mig, Kim M Kimselius?

Du kanske vill gå min skrivarkurs på distans?


Vad roligt att du läser min blogg.  Lämna gärna en kommentar längre ned i det här inlägget.  Eller mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!

Du kan läsa mer om mig och mina böcker på www.kimselius.se.





onsdag 18 juli 2018

Känslorna kröp innanför huden på mig när jag läste Döden på Island

Känslorna kröp innanför huden på mig när jag läste Döden på Island

En fråga jag ofta får är: "Vilken är din bästa bok?" Jag älskar alla mina böcker, men vissa älskar jag lite mer. Döden på Island är just en sådan bok. Den är skriven med vånda, med många tårar, med glädje och kärlek till Island och landets historia. Så jag grät när jag skrev boken. Älskar omslaget, där personerna befinner sig i Thingvellir, en magisk plats på Island, eftersom landet delar sig där, en liten bit varje år, på grund av de båda kontinentalplattorna som drar åt olika håll.

Leila Bramkvist recension av boken hittade jag igår när jag gick igenom mina inkorgar, som alltid innehåller runt 1000 mejl, trots att jag dagligen försöker besvara så många som möjligt. Det här var en glad överraskning, ett år gammalt mejl, med en otroligt fin recension av min älskade bok Döden på Island. Har du också läst boken? Vad tyckte du isåfall om den? Jag är nyfiken och vill veta!



"Jag har läst en mycket spännande och gastkramande berättelse om ”Theo och Ramona”, som med sina vänner och hunden Pluto kommer till Island på sin tidsresa. 

Tempot är högt. Detta gör att både historik och miljöskildringar smyger sig in utan att det någon gång blir tråkigt. Är tyvärr inte så intresserad av historia men har börjat upptäcka att genom Kims sätt att skriva så får jag det per automatik.

Miljöskildringarna gör att jag satt Island på min lista över ett land som jag skulle vilja besöka.

Det som berörde mig mest var känslan av att en bok med så mycket sorg och hur man hanterar sorgen, ändå kan vara så hoppfull. Den nära vänskapen och kärleken sätts på prov flera gånger, vilket gör att känslorna tar tag i en. Skuldkänslorna ligger och pyr som en glöd.

Ändå offrar vännerna sig för varandra även om de sker på olika sätt.

Jag ville också ställa mig och skrika av sorg. Känslorna kröp innanför huden på mig. Det var en bok som berör på många sätt. Jag rekommenderar den. Läs den!"
 
Med vänlig hälsning Leila Bramkvist

Tack Leila för den jättefina recensionen.

Vill du veta mer om Island kan du läsa om det här och se mina foton från signerings- och föreläsningsresorna i landet:

ISLAND September 2017 var jag på Island för boksläpp av min bok Svarta Döden på isländska, Svartidudir. En magisk upplevelse. Har redan blivit bokat för att komma tillbaka maj 2019, med ännu en bok om Island. Du har väl inte missat Döden på Island och Det osynliga folket på Island?
Blogginlägg från min resa till Island 2017:Island i mitt hjärta.
Föreläsning i Hella och Selfoss Island.
Vulkanen Hekla och Lavacenter på Island.
Lava på Hemön Island och boksignering. 
Det kommer fler blogginlägg om den här resan, har bara inte hunnit, det har varit en hektisk höst. 
 

 
Hösten 2013 var jag tillbaka på Island, då var det dags för min femte bok, Riddarsvärdet, att komma ut där. Men det var inte förlaget som hade bjudit in mig, utan Nordens Förening som tog mig runt Island på en föreläsningsresa. Här kan du läsa om resan och se många fantastiska foton på Islands underbara natur.

Blogginlägg gjorda under mitt besök på Island 2013:
Island är en magisk plats som väcker fantasin.
Akureyri på Island är en fantastisk plats.
Heta källor, Myvatn, Godafoss, Dimmurborgir och mystik på Island.
Föreläsningar i undersköna Akureyri på Island.
Vikingamuseet i Reykjavik.

Hösten 2009 var jag på Island i samband med att min bok Tillbaka till Pompeji släpptes på isländska (Aftur til Pompei). Här kan du följa min resa över halva Island och se många av de foton jag tog och en liten kort filmsnutt. Jag har även bloggat om min resa efter att jag kom hem, där hittar du fler och andra foton.

Blogginlägg gjorda under mitt besök på Island 2009: 
Kimselius är på väg till Island 
Första dagen på Island 
Andra dagen på Island besöker jag bland annat Pingvellir 
Tredje dagen på Island har jag en nära-döden-upplevelse 
Fjärde dagen på Island Selfoss och mycket mer  
Femte dagen på Island Reykjavik 
Sjätte dagen på Island Golden Circle 

Blogginlägg om Island med många foton:
Island Pingvellir Golden Circle

Blogginlägg om Vulkanen Eyjafjallajökull:
Eyjafjallajökull på Island har fått utbrott 

Onormal tystnad på grund av vulkanutbrottet 
Vulkanförfattaren 
Vulkanaskan kväver mig 

Filmer från Island:
Filmsnutt från Island 


I maj 2019 ska jag tillbaka till Island för ännu ett boksläpp av mina böcker översatta till isländska. 

Blev du nyfiken på boken? Fråga efter den hos din bokhandlare, annars finns den på nätet, till exempel hos Bokus.

Kramisar Kim


Vad roligt att du läser min blogg. Kommentera gärna vad du tycker om det här blogginlägget. Mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!

Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se.

Om du vill köpa Kim M. Kimselius böcker hittar du dem här

 
Jag med några av mina närmare 50 böcker. Foto Bertil Knoester.

 

torsdag 12 juli 2018

Därför sparar jag alla papper...

Därför sparar jag alla papper...

Skrivborden svämmar över. Ja, du läste rätt, jag har flera skrivbord, två stycken. Köpte ytterligare ett bord när det första inte räckte till, som om det hjälpte. Snart var även det belamrat.
Här är det städat eftersom fotografen för ett reportage i Hemmets Journal skulle komma på besök.
Det har inte alltid varit så här. Oftast röjde jag varje dag och hade snyggt omkring mig, men så en dag hände något...

En sak som jag bittert ångrar och önskar ha ogjort. Jag städade skrivbordet, jag städade anslagstavlan framför det och slängde alla kort. Jag slängde födelsedagshälsningen från min syster, in i elden åkte det och blev till aska. En kär hälsning, en personlig hälsning, oförglömliga ord som borde ha bevarats. Men hur skulle jag kunna ha vetat att jag aldrig mer skulle få någon hälsning från henne?

Några dagar senare var hon borta, bara så där, på ett enda ögonblick. Jag letade i min papperskorg efter att jag kommit hem och sett hennes döda kropp. Jag rev ut allt för att hitta kortet, tills jag mindes att det hade gått upp i lågor.

Min älskade syster, dog som hon levde...
Sedan dess är jag rädd för att slänga något. Ja, ens att städa skrivbordet. Överfullt skrivbord har blivit något av en talisman för mig, så länge skrivborden är fulla av papper händer inga tråkiga saker... Eller?

Nu börjar det dock bli övermäktigt. Papperen glider ned på golvet titt som tätt. Igår slängde jag faktiskt några... Hoppas innerligt att det inte får konsekvenser.

Tänk hur våra liv formas, på ett enda ögonblick, på en sekund tar livet en annan vändning och det gamla är för alltid borta.

Lev i nuet, tala om för dina nära och kära att du älskar dem. Lev här och nu och minns att ögonblicken aldrig kommer tillbaka.

Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare, Föreläsare och Låtskrivare

Copyright Kim M. Kimselius

Kanske vill du gå en skrivarkurs sommaren 2018 för mig, Kim M Kimselius?

Du kanske vill gå en skrivarkurs på distans?


Vad roligt att du läser min blogg.  Lämna gärna en kommentar längre ned i det här inlägget.  Eller mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!

Du kan läsa mer om mig och mina böcker på www.kimselius.se.


 



fredag 7 april 2017

"Out of order"

"Out of order"

Skriver den här texten efter en lång, intensiv dag, med skrivarkurser och föreläsningar, besök på mina föräldrars grav och många känslor.

Det har varit mycket prat om bussolyckan där elever från Skene dog. Idag hölls en tyst minut i skolan. Några var ledsna, alla var sorgsna. Skene ligger bara "ett stenkast" bort från Tranemo.

Det har varit en givande dag, full av glädje, trots sorgen runt knuten. Underbara miniberättelser av eleverna. Jag kände mig energirik när jag åkte från skolan, men till slut rann all energi av mig.

För många minnen som kom ikapp. Jag är på mammas och pappas hemmaplan. Runt varje hörn finns det en plats där jag har varit med någon av mina föräldrar, speciellt pappa de senaste åren. Det är både sorg och glädje. Men det är sorgen som gör att jag känner mig trasig och "out of order".

Idag blir det inte mer än så här. Jag orkar helt enkelt inte. Måste prioritera vilan. Imorgon (när du läser detta är det idag, fredag) håller jag nya föreläsningar, sedan har jag tre timmars bilresa hem.

Var rädd om dig! Nu ska jag krypa upp i soffan och bara vara.
Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare och Föreläsare


Copyright Kim M. Kimselius

Läs även Författarbloggen Kim M Kimselius.

Kimselius skrivtips eller Författartips hittar du skrivtips, skrivtävlingar och skrivarkurser.

Kanske vill du gå en skrivarkurs sommaren 2017 för mig, Kim M Kimselius?

Du kanske vill gå en skrivarkurs på distans?

Vad roligt att du läser min blogg. Blev du inspirerad av det här inlägget? Lämna gärna en kommentar och berätta längre ned i det här inlägget. Klicka på Skicka en kommentar eller Inga kommentarer, för att skriva och berätta vad du tyckte. Eller mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!


Du kan läsa mer om mig och mina böcker på www.kimselius.se

söndag 4 december 2016

Längtan En berättelse om saknad

Längtan, en berättelse om saknad
Den här berättelsen kom till mig mitt i arbetet med Mysteriet med Guldgubbarna. Jag körde in ved och funderade på nästa kapitel i boken. Då kom de här orden och krävde att få skrivas ner. Jag gjorde dem till lags. Varsågod. Här kommer en berättelse mitt i julstöket.

Tillägnad min älskade mamma och alla andra vars röst har tystnat.

Längtan
Hon önskade att hon kunde få prata med sin mamma en enda gång till. Hon skulle göra precis vad som helst för att få höra henne igen. Höra hennes röst så som den var när hon var yngre. När hon fortfarande hade sång i bröstet och spring i benen, när ett smittande leende alltid låg på lur.
Mamma som alltid luktade bullbak och långkok, med mjöligt förkläde och en klut på huvudet för att hålla undan håret, som var kort nog att inte vara till besvär. Men kluten hade blivit en vana, alltsedan hennes hår hade nått ned till brösten. Då hade mamma alltid förargats över sitt långa hår när hon bakade, men även njutit av det när hon skulle vara fin. Hon hade satt upp det i konstfulla uppsättningar, med pärldiadem, eller hårnålar med små fjärilar på.
Som hon hade älskat de där hårsmyckena när hon var barn. Hon hade lånat dem i smyg och använt dem till både dockorna och sig själv. När hon blivit upptäckt och fasat för mammans ilska hade hon bara fått ett lite strängare NEJ och en smekning på kinden. Därefter hade mamma tagit ifrån henne hårsmyckena och stoppat dem i smyckesskrinet.
En sista gång ville hon höra sin mammas röst. Så som den var innan hon blev gammal och skraltig. Innan luften tog slut i lungorna så hon var tvungen att sitta med syrgasmask hela dagarna. Innan dess hade hennes mammas röst varit som en sång som flödat genom rummet i det stora lantliga huset, där köket var husets hjärta. Med blårutiga gardiner och matchande köksduk. Pelargoner i fönstren som fick trängas med hyacinter till jul.
Att höra mammas röst i julottan när hon stämde upp för full hals och hördes över hela kyrkan, så till och med änglarna log. Rösten glasklar och spröd, men ändå hög och stark. De hade velat att hon skulle vara med i kyrkokören, men mamma hade sagt nej. Sådant där hade hon inte tid med, hon hade fullt upp med barnen, laga mat och baka.
Den gången hade hon älskat sin mamma mer än någonsin, hon ville aldrig dela mamma med någon annan. Ändå hade hon känt en liten besvikelse, för hon älskade mammas röst. Om hon hade varit med i kyrkokören kanske mamma hade sjungit ännu mer, både hemma och i kyrkan.
En dag hade den glada rösten tystnat. Det var något hon hade hittat i pappas kavaj. Den kvällen hade mammas röst fått en hård ton och pappa hade kallat henne grälsjuk kärring.
Hon hade dragit täcket över ansiktet så att bara ögonen stack fram i mörkret. Hon ville stoppa något i öronen för att slippa höra de hårda orden. Hon hade tryckt upp kudden från båda håll, vilket lindrat ljuden något. Ändå kunde hon höra hårdheten och smärtan  mammas röst förmedlade.
Efter den kvällen sjung mamma inte längre. Den första tiden hade rösten varit monoton, utan någon klang. Rösten hade blivit något normalare, men mamma hade aldrig mer sjungit. Änglarna måste ha saknat mammas sång, hade hon tänkt.
Just nu ville hon lyfta luren och ringa sin mamma, den glada, lyckliga mamman. Där man kunde höra spralligheten och livsglädjen i rösten. Just den mamman ville hon prata med en sista gång.
Hon hörde dörren till rummet öppnas. Mumlande röster, försiktiga steg som tassade fram till sängen. Hon såg dem inte, ögonen var slutna och ögonlocken var alltför tunga för att lyftas.
”Mamma! Hör du mig?”
Yngsta dotterns röst. Hon grät inom sig. Hon ville säga hur mycket hon älskade henne, men hon hade inte längre några ord sedan stroken. Nu låg hon här i sina egna tankar, i ett evigt mörker.
”Jag tror inte att mormor kan höra dig. Hon är nog döv”, sa barnbarnet.
”Tror du?” sa yngsta dottern och hon kunde höra tårar i rösten.
Jag är här, jag hör er, ville hon säga, men orden fanns bara i hennes huvud, inte i munnen, inte i rummet, inte svävande upp till taket och änglarna som väntade.
Hon kände hur ena ändan av sängen sjönk ned, någon lade sin hand på hennes. En mjuk och len hand. Barnbarnets. Evalena, efter gammelmormor, hennes mamma, den hon aldrig mer skulle få höra rösten på.
Nu låg hon här själv, nyss fyllda 80 och förlamad. Utan möjlighet att kontakta omvärlden. Det var inte så här hon hade tänkt sig slutet. Hon hade tänkt bli 100 år, pigg och frisk. Hon hade tänkt sjunga för världen i många år till. Hon hade varit noga med vad hon åt och hon hade hållit sig i rörelse. Inga sköra ben här inte. Inga problem med lungorna som hennes mamma. Ändå låg hon här, oförmögen att säga ett ord. Varför skulle just hon drabbas? Hon som fortfarande hade sången kvar i bröstet och huvudet fullt av ord att dela med sig av.
”Jag önskar att jag kunde få prata med min mamma en enda gång till. Jag skulle göra precis vad som helst för att få höra hennes röst igen”, sa yngsta dottern.
Hon grät inom sig. Hon kände samma saknad som dottern just nu gick igenom. En enda gång till, bara en enda gång.


Tyckte du om den här berättelsen? Du hittar mer under Tänkvärda berättelser här på bloggen.

Jag med några av
mina drygt 40 böcker.
Foto Bertil Knoester

 
Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare och Föreläsare

Copyright Kim M. Kimselius 
Läs även Författarbloggen Kim M Kimselius.

Kimselius skrivtips eller Författartips hittar du skrivtips, skrivtävlingar och skrivarkurser.

Kanske vill du gå en skrivarkurs sommaren 2017 för mig, Kim M Kimselius?

Du kanske vill gå en skrivarkurs på distans?

Vad roligt att du läser min blogg. Blev du inspirerad av det här inlägget? Lämna gärna en kommentar och berätta längre ned i det här inlägget. Klicka på Skicka en kommentar eller Inga kommentarer, för att skriva och berätta vad du tyckte. Eller mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!



Här ser du några av årets nya böcker:
Döden på Island. Fråga efter den hos din bokhandlare eller beställ den på nätet.
"Boken är spännande hela vägen från början till slut. Något som bidrar till spänningen är att Kim Kimselius är en mästare på cliffhangers. Nästan varje kapitel avslutas med en, och det går inte att låta bli att läsa nästa kapitel." Jenny Forsberg
Det osynliga folket på Island. Fråga efter den hos din bokhandlare eller beställ den på nätet.
"Har just läst klart Döden på Island och Det osynliga folket på Island, och tycker att de är två av de bästa böckerna i serien så här långt (och det kommer från någon som älskar alla böckerna i Theo och Ramona-serien)! Fast det är förstås svårt att slå Tillbaka till Pompeji." Wattpad/Fish-out-of-Water-5

Mördande foto. Fråga efter den hos din bokhandlare eller beställ den på nätet.
"Gud vilken rysare!" Wattpad/alejon03
"En av världens mest spännande och bästa böcker tycker jag!" Wattpad/arongustavsson
Staden på andra sidan Fjäderpennan. Fråga efter den hos din bokhandlare eller beställ den på nätet.
"Fantasyserien, Staden på andra sidan, utgör en härlig kontrast mot den historiska Theo och Ramonaserien. Kims fantasi är levande och man vet aldrig hur historien ska utveckla sig, eller vilka äventyr som väntar på nästa blad." Ingela Svensson
Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se.

Om du vill köpa Kim M. Kimselius böcker hittar du dem här

fredag 30 september 2016

Boktips Våra älskade orkade inte leva av Joanna Björkqvist

Våra älskade orkade inte leva av Joanna Björkqvist


Det här är en tung bok. När jag fick den hade pappa nyligen dött och jag sa till författaren att boken fick vänta ett tag. Nu har jag läst och tagit till mig orden. Det gjorde det inte lättare att ha låtit boken ligga, kanske borde jag ha läst den direkt.

Det är många självutlämnande berättelser från anhöriga som har mist sina älskade genom att de begått självmord. Varför uttrycker man sig så egentligen, "tagit livet av sig" sa man förr. Numera benämns det som suicid, ett engelskt uttryck som inte gör det lättare att uthärda bara för att man lindar in ordet självmord med hjälp av ett annat språk.

Boken berör. Vartenda ord. Joannas besök hos de anhöriga, hur hon berättar, hur hon tar in deras känslor och omgivningen hos dem. Tårarna, men även skratten, frågorna som alltid är många. Varför? Hur kunde det hända? Varför fanns det inga tecken? Varför anade jag inte?

Det är sex gånger fler som dör i självmord än som dör i trafiken, ändå är självmord något man inte diskuterar. Är det skamligt att prata om det, eller gör det för ont?

Med den här boken lyfter Joanna Björkqvist skynket av orden och låter människorna göra sina röster hörda. Läs och begrunda. Det är en tung bok som inte kan sträckläsas, det gör helt enkelt för ont. Att ha en låda med pappersnäsdukar vid sidan om dig rekommenderas, för det här är en bok som verkligen berör. Läs den!




Den får fyra stjärnor av fem möjliga

Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare och Föreläsare

Copyright Kim M. Kimselius 

Blev du nyfiken på boken? Fråga efter den hos din bokhandlare, annars finns den på nätet, till exempel hos Adlibris , Bokus och CDON.COM.

Blev du inspirerad av det här inlägget? Lämna gärna en kommentar och berätta längre ned i det här inlägget. Klicka på Skicka en kommentar eller Inga kommentarer, för att skriva och berätta vad du tyckte. 

För fler boktips kika in på Kimselius Boktips här på bloggen.


Vad roligt att du läser min blogg. Välkommen tillbaka! Mejla Kim M Kimselius.

Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se.

Om du vill köpa Kim M. Kimselius böcker hittar du dem här


Jag med några av mina 40 böcker. Foto Bertil Knoester.

måndag 21 december 2015

Tickie är en änglahund

 Idag, den 21 december 2015, dog vår älskade Tickie, 11 år.

Det har varit ett hemskt år, med två av mina hundar som har dött, Pluto och Tickie, min pappa som dog i juni, min svåger som dog i november och hans hustru,  min svägerska, som dog för endast en vecka sedan, strax efter hennes mans begravning.

Tickie var pigg in i det sista och såg ut som en liten valp.


Vi har alltid kallat Tickie för "lilla monstret" eftersom det var hon som med järnhand styrde över alla våra Berner Sennenhundar. Här har Tickie nyligen kommit till vår familj och bekantar sig med övriga familjemedlemmar.

Tickie var en fin utställningshund och när hon inte var klippt och i utställningspäls såg hon ut som ovan.

Tickie har alltid älskat att träna. Imorse skällde hon uppmuntrande på mig, så vi tog en liten träningsrunda innan det var dags att åka till veterinären.

Balansgång på brädan fixade hon fortfarande, trots att den var hal och har blivit betydligt smalare under de 11 år som Tickie och de andra hundarna har tränat på den.

Trots att hon sedan i somras har varit helt blind hittade hon ändå sina träningsstenar. Här tillsammans med Tudor som väntar på sin tur att gå upp på stenen. Tickie bestämmer.

Älskar den här bilden som jag tog igår. Det är Tickie, pigg, glad och träningsvillig.

I helgen har Tickie varit trött och sovit mycket. Hon har tumörer och har svårt att uträtta sina behov. Det kändes tufft att ta bort henne, men jag vill inte att mina hundar ska lida. Så trots att jag sitter här och gråter floder vet jag att hon nu inte behöver kämpa mer.

För en kämpe har hon alltid varit. Hon har varit på massor av utställningar, vi har tävlat i agility och tränat rallylydnad. Hos veterinären idag kämpade hon mot den lugnande sprutan så hon fick en till. Även den kämpade hon emot. Jag la mig på golvet och omfamnade henne. Till slut somnade hon in i min famn.

Älskade Tickie är nu en änglahund och det är redan grymt tomt utan henne.

Tudor springer omkring och letar efter henne, ska komma in, ska springa ut, skäller och är stressad. "Valpen" i familjen måste plötsligt bli vuxen och ta över ansvaret att vakta huset.

Det här året vill jag verkligen inte ha tillbaka...

Kramisar Kim

Vad roligt att du läser min blogg. Kommentera gärna vad du tycker om det här blogginlägget. Mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!

Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se.

Om du vill köpa Kim M. Kimselius böcker hittar du dem här


Jag med några av mina närmare 40 böcker. Foto Bertil Knoester.