Tror inte alla förstår hur enormt stort det är

"Jag tror inte alla förstår hur enormt stort det är, att som författare ha en egen monter på bokmässan av den storlek som Kimselius har." Detta var de avslutningsord Ingemar Lönnbom sa inför cirka 200 åhörare, efter vårt Historiska möte på Kulturcentrum tisdagen den 6 oktober 2009.
Fram till Ingemar sa de orden, har jag nog själv aldrig förstått det heller. Jag började 1998 med två titlar i B. Wahlströms monter, bland hundratals andra böcker och författare. 2002 startade jag eget förlag och fick den stora förmånen att "klämma in mig" på Bok i Blekinges monter på ett hörn bland 150 andra böcker. Andra dagen på den bokmässan fick jag ett eget bord, eftersom jag drog så mycket publik (eller kanske var det för att de som tittade på mina böcker skymde alla andras?!). Några år hade jag eget bord I Blekingemontern och trivdes med gemenskapen. Men plötsligt skulle Blekinge inte ha någon monter längre. Jag hade turen att ett förlag letade någon att dela sin monter med, Bäckströms förlag. Året därpå tog jag över halva montern, nästa år övertog jag hela montern och sedan dess har jag haft egen monter på bokmässan. Har inte ens reflekterat över att det är något stort för en författare att ha en stor egen monter. Jag har bara njutit av att se alla mina böcker samlade och exponerade alldeles för sig själva. (För ni vet väl att jag inte skriver böckerna till er, mina läsare, jag skriver dem till mig, för att jag ska kunna ha dem i MIN bokhylla.) Anstormningen av besökare är också stor. På årets bokmässa satt jag som klistrad på stolen i fyra timmar på lördagen och tre timmar på söndagen med kö. Något jag tyckte var jätteroligt. Mina Göteborgsvänner och släktingar tyckte nog det var mindre kul, eftersom de inte ens kunde komma fram och hälsa på mig.
Mina författarkollegor vet också alltid var de ska hitta mig, om jag inte är iväg och föreläser någonstans på mässan.
I år hade jag fyra stycken som arbetade åt mig i montern, jämfört när jag startade i Bok i Blekinges monter, där det knappt fanns tid för någon paus alls, eftersom jag skötte allt själv. Det känns jättekul att det går så bra!
Bokmässan är ett utmärkt tillfälle att möta mina läsare och fans, få höra deras kommentarer och förslag på nya böcker. Något som utvecklar mitt skrivande.
Redan nu planerar vi inför nästa års bokmässa. Bokade montern redan innan vi åkte iväg från Bokmässan. Ska bli spännande att se hur vi ska bygga upp montern nästa år. Det gäller att variera sig på något sätt. Nästa år blir temat "Romartiden"...
I början hade jag tidsenliga kläder, eftersom jag skriver historiska äventyrsböcker. I år försökte jag också ha lite Kina-inspirerat, eftersom "Kinesiska Draken" var årets bok. Få se hur det blir nästa år. Kanske kommer jag att gå klädd i rustning, toga, eller något annat intressant.
Hoppas vi ses!
Kramisar Kim

Skrivsugen, skrivsugen, skrivsugen

Tänk att det alltid är så många andra "måsten" när jag bara vill skriva. Men det är väl så det är när man har eget förlag.
Idag har förmiddagen gått åt till en mycket trevlig journalist från Sydöstran som intervjuade mig angående Sociala medier, något jag är ny på, och upptäcker mer och mer för varje dag. Det är en spännande värld, men det tar också en hel del tid ifrån skrivandet, något jag tror mina fans inte tycker om, eftersom de knappt kan bärga sig tills nästa bok kommer ut, fastän det nyligen kommit ut TVÅ nya böcker på en gång. Men jag gör vad jag kan, redan i början av nästa år kommer 2:a delen i Kimberlie-serien. Idag fick jag skissen på omslaget och tycker den är så fin att jag lägger in den här på bloggen och på många andra ställen. Mats Minnhagen är en utomordentlig duktig illustratör och det ska bli väldigt spännande att se hur han bemästrar mina historiska böckers omslag. Så kära fans, det är inte bara ni som längtar och är nyfikna, även jag längtar och är nyfiken. Vad ska Theo och Ramona ta sig till i Romartiden, vilka hemska händelser kommer de att uppleva. Endast Theo och Ramona vet, och de tänker inte berätta något i förväg förrän jag sätter fingrarna till tangenterna och börjar berätta deras historia. Ha tålamod, det har jag.
Många kramisar från Kim

S:t Knuts Gille 6 oktober 2009

Igår var jag, Katarina Mazetti och Margareta Skantze på Kulturhuset i Ronneby och pratade om historiska böcker och våra författarskap, tillsammans med Ingemar Lönnbom. Salongen var full, 180 besökare, som alla var entusiastiska och gav bra respons på våra föreläsningar. Kvällen började med att var och en av oss fick berätta lite om oss själva och vårt skrivande. Därefter var det paus med förfriskningar. I pausen fick vi signera böcker och prata med publiken. Mycket trevligt att höra alla kommentarer, som var positiva.
Därefter satte vi igång igen. Nu var det diskussioner, där Ingemar ställde frågor och vi stod för svaren. Ibland var det kluriga frågor, men också roliga. Efteråt träffades arrangörerna och vi som deltagit för att äta en bit mat och prata igenom kvällen. Jag var jättenöjd med kvällen. Lite besviken dock att de filmer som togs inte blev vad jag hade förväntat mig utan bara små korta snuttar som bryts av mitt i mina meningar. Få se om jag kan göra något av det för att lägga på YouTube.
Nu väntar jag på att en journalist ska komma och intervjua mig om Sociala Medier, något jag lär mig mer och mer om för varje dag, men ännu är en stor utmaning för mig. Vi hörs snart igen!
Kramisar från Kim

Kimberlie - ett nytt liv

Idag har det varit uppehåll mellan skurarna. Solen har till och med tittat fram. Hade tänkt vara helt ledig idag och ägna mig åt hemmet. Men så dök inspirationen upp och jag var helt enkelt tvungen att sätta mig och skriva på den andra boken om Kimberlie och Andy: Kimberlie - Ett nytt liv.

När jag öppnade filen för att börja skriva förstod jag först ingenting. Där fanns bara åtta kapitel och jag VISSTE att jag hade skrivit många, många fler. Febrilt letande i datorn utan att hitta kapitlen. Jag kände paniken växa inom mig. Då kom jag på att jag ju hade suttit vid min lilla bärbara dator och skrivit det mesta. Puh! Snabbt packa upp den, koppla in den och se, där fanns alla filerna, förutom EN som var helt försvunnen. Men jag är väldigt noga med att alltid skriva ut varje kapitel, eller lägga på usb-minne, så jag tog fram det lilla minnet och kopplade in det. Men kapitlet var helt blankt där också.

Då gjorde jag en djupdykning i mina pappershögar och fick fram Kimberliemappen. DÄR låg det saknade kapitlet som pappersutskrift. Tack och lov! Nu är det inskrivet igen och lagt på båda datorerna OCH usb-minnet. Vad hemskt om jag hade varit tvungen att skriva om allting! Det hade aldrig blivit lika bra som första gången, i alla fall tror inte jag det.

Jag har ett stort hus, egentligen är det två stora hus, ihopbyggda med en glasgång. I kväll tror jag att jag ska sitta i gången, med levande ljus, min lilla bärbara dator och skriva till regnets smattrande på fönsterrutorna. Bra inspirationsväder. Förmodligen får de dåligt väder i min bok, men så är det också höst på Nya Zeeland i berättelsen och det passar bra.

Nu stänger jag kontoret för idag. Vi hörs imorgon igen!

Kramisar Kim