"Beskriver det så in i norden hemskt!" Giljotinen av Kim M Kimselius

Cecilia Grip har recenserat min bok Giljotinen och det verkar som om jag har skrämt upp henne rejält med boken. Nedan kan du läsa vad hon tycker om Giljotinen:

Så har jag även läst ut Kim M Kimselius bok nr 8 i serien om Ramona och Theo som åker tillbaka i tiden till olika eller rättare sagt många olika händelser från förr som gått till historien. Den här gången heter boken Giljotinen och tar oss tillbaka till franska revolutionens tid. En ganska otäck bok tycker jag. Speciellt när de halshugger folk och beskriver det så in i norden hemskt så det är inte klokt vilken bild man ser i skallen då. Hade lite svårt att läsa denna och det tog sin lilla tid men BRA är den!

Från bokens baksida:

År 1793, franska folket gör uppror och avrättar sin kung med giljotinen. Ödet för giljotinen i Theo och Ramonas väg, vilket medför hemska konsekvenser. "Jag ska bara känna", viskade Ramona och vidrörde handtaget på giljotinen. Theo skrek till. Han grep tag i Ramona, vilket fick henne att rycka till och frigöra spaken. Giljotinbladet föll med ett svischande, ödesmättat ljud. Med en duns föll huvudet i korgen. Ramona stupade till marken...

 

Bokform: Kartonnage

Betyg: 5G

Språk: Svenska

Sidantal: 284 (Fakta ord efter denna sida)

ISBN:  9789197124072

Förlag: Roslagstext

 

Stort tack till Kim M Kimselius för recexet!

Tack för recensionen Cecilia :-)

Blev du nyfiken på boken? Fråga efter boken hos din bokhandlare, annars finns den på nätet, till exempel hos Adlibris , Bokus, CDON.COM.

Kramisar Kim

Vad roligt att du läser min blogg. Kommentera gärna vad du tycker om det här blogginlägget. Mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!

Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se.



Jag med några av mina drygt 30 böcker. Foto Bertil Knoester.

"Det här är den absolut bästa av Kimselius böcker" Livet på Citronodlingen recenserar Giljotinen av Kim M Kimselius

Det här var en väldigt fin kommentar av Helena på bloggen Livet på Citronodlingen om min, Kim M. Kimselius bok Giljotinen.


Giljotinen av Kim M Kimselius

Baksidestext:

År 1793, franska folket gör uppror och avrättar sin kung med giljotinen. Ödet för giljotinen i Theo och Ramonas väg, vilket medför hemska konsekvenser. "Jag ska bara känna", viskade Ramona och vidrörde handtaget på giljotinen. Theo skrek till. Han grep tag i Ramona, vilket fick henne att rycka till och frigöra spaken. Giljotinbladet föll med ett svischande, ödesmättat ljud. Med en duns föll huvudet i korgen. Ramona stupade till marken.

Omdöme:

Det här är den absolut bästa av Kimselius böcker som jag hittills har läst. Boken är fulladdad av spänning, starka känslor och historiska fakta. Jag vet att Kim skrev den här boken under speciella, väldigt sorgliga omständigheter, och kanske är det därför som känslobeskrivningarna i den här boken är så oerhört starka.
Under resans gång får man uppleva en spänning som får en att hålla andan, en sorg så stark att man vill gråta men också ett och annat fniss.

Tack snälla Helena för de fina orden! Blir jätteglad!

Vill du också läsa boken har du chans att vinna Giljotinen i månadstävlingen här på min blogg.

Tycker du att boken Giljotinen och mina andra böcker låter intressanta finns de att köpa här.

Här kan du se bilder från när jag var med om att sätta ihop en riktig Giljotin:
Giljotinen ett löpande-band-mordredskap

Kramar från Kim

Det skulle vara roligt om du berättade vad du tycker om det du just har läst. Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se. 

Kimselius läser ur sin bok Giljotinen om franska revolutionen

Franska revolutionen har fascinerat mig alltsedan jag som barn smygläste boken om Röda nejlikan som fanns i en bokhylla med "förbjuden" litteratur. Boken var otäck och  när sedan filmen kom tyckte jag den var mycket bra och otroligt spännande.

Med dessa minnen inom mig var det självklart för mig att skriva om franska revolutionen, Marie-Antoinette och kronprins Louis-Charles. Här kan du lyssna på när jag läser ett kort avsnitt ur boken:



Här kan du se mina researchfoton från Paris och Conciergerie där Marie-Antoinette satt fången innan hon avrättades med giljotinen.

Vill du veta mer om boken kan du Klicka här.

Hela boken är inläst som ljudbok.

Roade mig med att klippa ihop filmsnuttar från Bok & Biblioteksmässan i Göteborg 2011, som du kan kika på medan du lyssnar på min inläsning.

Hoppas du tyckte om filmen och min inläsning!

Kramisar Kim

Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst. Vill du veta mer om mig och mina böcker, titta in på min hemsida www.kimselius.se

Paris, Conciergerie, Marie-Antoinette

Följ med på min researchresa till Paris inför min bok Giljotinen. Idag tänkte jag ta dig med på min vandring från hotellet på Rue de st'Honoré till Conciergerie, där drottning Marie-Antoinette satt fängslad under Franska revolutionen.

En mycket vacker byggnad som låg alldeles nära vårt hotell
Har glömt av namnet på byggnaden. Kanske du vet?

Det var faktiskt ganska häftigt att bo vid den gata där vagnarna rullade fram med de aristokrater som var på väg mot sin avrättning med giljotinen.

En dag besökte vi en Thésalong. De hade underbart gott te,
och deras chokladmousse var inte av denna värld. Underbar!
Vi försökte hitta tillbaka till platsen igen, men lyckades inte
men nu när jag har bilden kanske jag lyckas nästa gång.

Vi gick upp tidigt på morgonen, hade lämnat ett vårligt varmt Sverige +20 grader och kom till ett isande kallt Paris. Ja det var faktiskt +10 grader, men det var så kallt, blåsigt och rått att det inte var mycket folk ute på gatorna. Vilket jag i och för sig tyckte var bra.

Du som har läst min bok Giljotinen, kanske känner igen det här huset.
Det är här som Louise bor, allra högst upp.

När jag är ute på researchresor fotograferar jag inte alltid det som alla andra gör, eftersom jag letar efter speciella byggnader som ska vara med i boken, gator mina huvudpersoner ska vandra på och platser där vissa händelser ska ske.

Här passerar mina huvudpersoner i boken Giljotinen

Det innebär att det blir mycket promenerande och väldigt mycket fotograferande. Jan fotograferar allt jag pekar på, eftersom han hatar att vara med på bild och hellre står bakom kameran.

Här är huset och parken som hör till ovanstående bild.

För någon vecka sedan såg vi en film som utspelade sig i Paris. En riktig kostymfilm som utspelade sig under 1700-1800 talet. Många av scenerna var inspelade på platsen på bilden ovan.

Louvren. Mer än bara ett museum.
En helt underbar byggnad!

Men så måste vi ju vara lite turister också och se Louvren. Vi var aldrig inne i museet den här gången, eftersom vi har varit där tidigare, för många år sedan och då sett den obligatoriska tavlan Mona Lisa.

En mycket spännande del i boken Giljotinen
utspelar sig utefter floden Seine,
som du ser här på bilden.

Några av de vackraste platserna i Paris är områdena runt floden Seine. Och konstigt nog kom jag alltid tillbaka till floden under alla mina vandringar för att hitta lämpliga platser till min historia. Men kanske det inte var så konstigt...

Utdrag ur min bok Giljotinen:

Robert förstod inte varför de sprang, men han såg på sina kamraters skrämda ansikten att det var bäst att springa så fort han bara orkade. De tog sig ned till flodstranden och blandade sig med folket där.

Den här bilden tog vi enbart för mannen
som kommer springande i bakgrunden.

Här sitter jag på en av broarna över floden Seine. Kika noga på min min och sedan på mannen i bakgrunden. Här sitter jag väl påpälsad, med handskar och tjock tröja under min vinterjacka och fryser ändå. Bakom mig kommer en man i t-shirt och shorts springande. Men... han har handskar på sig!

Kallt, ruggigt, men en helt underbar känsla att sitta här.
Om det hade varit soligt och skönt hade här varit mycket folk.

Samma bro och samma flod, men i bakgrunden ser ni ön där Conciergerie ligger. Vi börjar närma oss målet för den här dagens utflykt.

Otroligt vacker byggnad.

En vacker byggnad stack upp emellan husen och jag har ingen aning om vad det är, men jag kunde inte låta bli att fånga det på bild.

Conciergerie. En plats jag fantiserat mycket om.
En plats som inte gjorde mig besviken.

Här ser du Conciergerie där drottning Marie-Antoinette satt fängslad före sin avrättning i giljotinen.

En helt underbar plats gömmer sig om hörnet.

En liten smal gata ledde in till en undangömd park. Jag kände att om jag någonsin skulle bo i Paris ville jag bo här! Den här platsen ligger alldeles i närheten av Conciergerie.

Jag och drottning Marie-Antoinette i hennes cell

Här står jag och tittar på "drottning Marie-Antoinette" där hon sitter vid sitt skrivbord och skriver brev.

Vakterna hade fri insyn på drottningen, så även besökarna.

Endast en skärm skilde drottningen från vakterna. Skärmen var så låg att de skulle kunna kika in över den och iaktta drottningen. Vilket innebar att hon inte fick något privatliv alls.

Utdrag ur min bok Giljotinen:

Marie-Antoinette upptäckte snart att hon hade blivit fängelsets sevärdhet. Fångvaktarna tog betalt för att besökare skulle komma in och titta på den forna drottningens elände. Hon försökte upprätthålla sin värdighet och hade god hjälp av den unga kvinnan Ramona och madame Richard. De hade skaffat henne sänglinne av god kvalité och en spetskantad kudde, som hon tidigare skulle ha föraktat, men nu ansåg var högsta lyx. Dessutom hjälpte madame Richard drottningen att lappa och laga de få kläder hon hade. Drottningen tänkte med saknad på alla de vackra kläder hon hade haft i Versailles. Var fanns de nu?

Drottning Marie-Antoinettes säng.

Drottning Marie-Antoinettes säng. Till vänster ser du skrivbordet och en bit av drottningen.

Drottning Marie-Antoinettes fängelsecell
i Conciergerie

Här ser du en bra bild över hur enkelt drottningen bodde under sin fängelsetid.

Vaktmanskapets burar

Här ser du vaktmanskapets rum utanför drottningens fängelsecell.

Betydelsefull trappa i min bok Giljotinen!

En sliten stentrappa leder upp till övervåningen där det även låg många fängelseceller låg.

Utdrag ur min bok Giljotinen:

Ramona släntrade nonchalant uppför trappan till andra våningen. Hon hade aldrig tidigare varit där uppe. Den stora stentrappan var nött av alla de stackare som trampat upp och nedför den. Ramona var rädd för vad som kunde tänkas finnas på andra våningen.

Fångar i Conciergerie

En del av fängelsecellerna innehöll "fångar", det vill säga utklädda dockor, som låg, satt eller stod i cellerna som hade enkla träbritsar och halm på golvet.

Det står att just det här giljotinbladet hugg huvudet av
drottning Marie-Antoinette...

På andra våningen fanns också Giljotinbladet som halshuggit många aristokrater under Franska revolutionen.

Fängelsegården där drottningen kunde rasta
sin älskade hund Odin som blev kvar i
cellen när drottningen fördes till giljotinen

Mitt i fängelset låg en gård där Marie-Antoinette fick gå ut och röra på sig.

Utdrag ur Giljotinen:

Ramona hade tagit för vana att börja varje morgon med att gå ut på den kringbyggda gården och rasta Marie-Antoinettes hund Odin. Det var en långhårig terrier-liknande liten sak, som var så rädd inför alla nya förändringar att den för det mesta låg gömd under täcket eller under Marie-Antoinettes kläder.

          Notre Dame         

Från Conciergerie hade vi en bit att gå tillbaka till Hotel St Honoré på Rue st Honoré. Här passerar vi Notre Dame, där det var fullt med turister trots det kalla vädret med lätt duggregn.

Baksidan av Notre Dame. Underbart vacker.
Så skir och bräcklig byggnaden ser ut!

Här ser du baksidan av Notre Dame som är minst lika vacker som framsidan.

Vårt gräsliga, men ändå inte billiga hotellrum i Paris

Ja, egentligen är väl det här ingen kul bild, men jag ville gärna visa dig den "dubbelsäng" vi låg i. Smalare än HALVA vår dubbelsäng som vi har hemma. Vi var tvungna att ligga på sidan och hålla om varandra för att inte ramla ned, som du ser är det inte mycket golvyta heller. Dessutom låg rummet högst upp, så det var MÅNGA smala trappor upp varje dag. Inte så kul när vi hade varit ute och promenerat precis hela dagen. Eftersom rummet inte var så kul ville vi inte tillbringa några längre stunder där. Men läget var perfekt!

Baksidestext till min bok Giljotinen:
År 1793, franska folket gör uppror och avrättar sin kung med giljotinen.
Ödet för giljotinen i Theo och Ramonas väg, vilket medför hemska konsekvenser.
"Jag ska bara känna", viskade Ramona och vidrörde handtaget på giljotinen.
Theo skrek till.
Han grep tag i Ramona, vilket fick henne att rycka till och frigöra spaken.
Giljotinbladet föll med ett svischande, ödesmättat ljud.
Med en duns föll huvudet i korgen.
Ramona stupade till marken.

Vi åt frukost på ett litet kafé runt hörnet. Första morgonen när vi satt där kom en man för att rasta sin hund, han kom i morgonrock och tofflor! Det var liksom mitt första riktiga möte med Paris invånare... Tyckte det var rätt mysigt faktiskt! En bra början på en mycket trevlig researchresa som jag tänkte berätta mer om en annan dag!

Kramisar Kim

Klicka här för att läsa Smakprov ur Giljotinen >>

Lyssna på när Kim M. Kimselius läser ur Giljotinen >>

Kika in här om du vill se fler bilder från mina researchresor till olika ställen i världen

Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst.

Flykten till Varennes / Franska Revolutionen

När jag läste fakta inför min bok om franska revolutionen, blev jag frustrerad över att kungaparet tog det så lugnt när de flydde från Paris. Jag ville skrika åt dem: Skynda er! Jag ville varna dem, trots att det var flera hundra år sedan allt detta hade hänt.

Var var det som hände, kanske du nu undrar, jo så här var det:

Den franska revolutionen bröt ut och Bastiljen stormades den 14 juli 1789, kung Ludvig XVI och drottning Marie-Antoinette satt fortfarande på tronen. Men kungen hade inte längre lika stor makt som tidigare, han var tvungen att godkänna sociala reformer som han alls inte ville ha. Istället ville han ha tillbaka den tid då hans far "Solkungen" Ludvig XIV styrde landet som enväldig härskare under pompa och ståt.

I ett försök att få tillbaka makten kontaktade Ludvig XVI i juni 1791 Marie-Antoinettes bror, kung Leopold II av Österrike, som var villig att ställa trupper till den franske kungens förfogande. På så sätt skulle Ludvig XVI kunna återta makten över Frankrike och bli enväldig härskare. Det enda problemet var att han var tvungen att lämna det revolutionära Paris för att kunna ta kommandot över hären.

För att ta sig ut ur Paris tog han hjälp av den svenska officeren Axel von Fersen. Han arbetade i Frankrike och enligt rykten var han drottning Marie-Antoinettes älskare.

Tanken var att kungen och drottningen skulle kläs ut till kammartjänare och guvernant till en uppdiktad rysk adelskvinna och smugglas ut från Paris till Österrike i en vagn som Axel von Fersen skaffat fram.

De lyckades ta sig ut ur staden den 20 juni 1791 och satte kurs mot den belgiska gränsen vid Montmèdy.

Det verkade som om kung Ludvig XVI inte hade förstått allvaret i flykten för han och drottningen uppförde sig som om de var ute på en nöjestur. De gjorde täta uppehåll för att äta och njuta av utsikten. Den rådige Axel von Fersen sändes iväg, eftersom det inte var passande för en fransk kung att bli ledsagad av en utländsk officer.

Trots det långsamma tempot och alla uppehållen, lyckades kungaparet nå ända fram till den lilla staden Sainte Ménéhould utan att bli upptäckta. Men här tog turen slut.

Den lokale postmästaren Jean Baptiste Drouet befann sig vid vägkanten när kungaparets vagn passerade den 21 juni och mannen fick en glimt av passagerarna. Det sägs att Jean Baptiste Drouet kände igen kungens ansikte från ett mynt och när borgmästaren nickade igenkännande åt hans beskrivning av mannen i vagnen, beslutade sig postmästaren för att göra något. Tillsammans med vännen Guillaume red Drouet i väg efter vagnen.

Den kvällen nådde kungaparet fram till staden Varennes-en-Argonne. Vid en bro över floden Meuse var det planerat att kungens vagn skull mötas av en liten skara lojala soldater. Men på grund av kungaparets långsamma färd hade soldaterna tröttnat och till slut begett sig till krogen för att fördriva tiden. I och med det var de stridsodugliga. När kungaparet nu inte hade den eskort de förväntat sig visste de inte vad de skulle göra. Till slut bestämde de sig för att köra vidare utan eskorten, då kom Drouet fram till Varennes.

Jean Baptiste Drout larmade den lokala milisen som spärrade av bron efter Meuse och kungaparet togs till fånga. Det dröjde inte länge förrän kungen medgav att han var Frankrikes kung. Tre dagar senare var Ludvix XVI med sin familj tillbaka på slottet Tuilerierna i Paris, där de spärrades in. Jean Baptiste Drout utropades till revolutionens hjälte.

Revolutionärerna förstod att de inte kunde lita på sin kungs ord, att han skulle följa den nya franska författningen. Allt fler började kräva att monarkin skulle avskaffas.

Det kom militära hot till revolutionsregeringen, inte bara ifrån Österrike, utan även ifrån de flesta av Frankrikes grannländer, vilket förstärkte revolutionärernas rädsla. Skräcken resulterade i det så kända skräckväldet under Maximilien de Robespierre, som tog sin början i september 1793 och varade fram till juli 1794.

Inte bara kung Ludvig XVI och drottning Marie-Antoinette degraderades till vanliga medborgare i september 1792. Tusentals aristokrater och även revolutionärer, bland dem Robespierre själv, blev avrättade i giljotinen.

Det var slutet för den franska monarkin.

Tänk vad annorlunda allt kunde ha blivit om flyktförsöket hade lyckats...

I min bok Giljotinen kan du läsa mer om Franska revolutionen.

Här kan du läsa fler faktainlägg.

Kramisar Kim

Champagne!

Att tala om champagnens historia känns passande den här veckan, med det förestående bröllopet mellan Kronprinsessan Victoria och Daniel Westling på lördag. Då kommer det säkerligen att drickas mycket champagne.

Personligen dricker jag inte mycket alkohol, men jag älskar champagne! Brukar fira varje nytt utlandskontrakt med champagne. Förut firade jag varje ny svensk bok också, men inte längre.

Visste du att för mer än hundra år sedan började de bygga ett tunnelsystem under staden Épernay i Champagnedistriket, för att kunna lagra champagne där. Nuförtiden lagras mer än 200 miljoner flaskor champagne i dessa underjordiska tunnlar.

I Champagnedistriktet har man odlat vin sedan tidig romartid. Då tillverkades rött vin, men på 1400-talet drabbades Europa av klimatförändringar (Klimatförändringar är inget nytt påfund med andra ord.) Då började ryktet spridas om att viner från Champagne blivit dåliga. Det var då ingen som förstod att det kallare klimatet i kombination med den speciella kritjorden i området, skapade perfekta förutsättningar för att göra mousserande vin.

Att vinet mousserade berodde på misslyckad jäsning, som bidrog till att vinet fick sin speciella karaktär. Kylan gjorde att jäsningsprocessen i de färdiga vinflaskorna stannade av. Inte förrän framåt vårkanten kom den igång igen. Då bildades koldioxid. När man öppnade flaskorna bubblade vinet och man ansåg att det hade blivit förstört.

Mitt i Champagnedistriktet ligger klostret Hautvilles. Förr var det oftast klostrena som stod för all produktion av alkoholhaltiga drycker. Till klostret Hautvillers kom 1688 den franske munken Pierre Pérignon, även kallad Dom Pérignon. (Låter namnet bekant?)

Dom Pérignon anses vara den som uppfann den bubblande drycken. Efter att ha smakat på det första glaset säga han ha utropat: "Kom fort, jag dricker stjärnorna!"

Redan 1662 hade engelsmannen Christopher Merret lagt fram en vetenskaplig rapport som beskrev hur engelska vinfabrikanter framställt mousserande vin genom att tillsätta socker, och därmed framkalla en andra jäsning.

Dom Pérignon vidareutvecklade den metoden. Han upptäckte att det gick bra att blanda vin från olika byar och olika år. Han använde även flaskor med tjockare glas än normalt, därför att det på den tiden var livsfarligt att befinna sig i lagringskällare för mousserande viner. Kraftiga explosioner var vanliga.

På 1700-talet slog champagnen igenom och fick då lyxstämpel, mycket beroende på att drycken blev populär vid hovet. Champagne var kung Ludvig XV favoritdryck. Hans älskarinna, madame de Pompadour, sa att "champagne är det enda som kan höja en kvinnas skönhet."

Drottning Marie-Antoinette älskade också champagne och det sägs att hennes perfekta byst ska ha inspirerat till den typ av vida champagneglas som kallas bröstkupa...

Marilyn Monroe tyckte så mycket om champagne att hon inte bara drack utan även badade i champagne, om ryktet är sant...

Kejsar Napoleon firade varje seger med champagne, men drack även champagne som tröst när han förlorade...

De flesta av oss har sett James Bond dricka champagne. I de första filmerna dricker han Dom Pérignon, men sedan mitten av sjuttiotalet dricker James Bond Bollinger.

Lilly Bollinger som i mitten av 1900-talet var chef för den berömda champagnetillverkaren Bollinger fick frågan om hon ofta drack champagne och svarade då: "Inte särskilt ofta, bara när jag är glad och när jag är ledsen. Ibland dricker jag champagne när jag är ensam och i sällskap är det förstås obligatoriskt. Jag smuttar på ett glas när jag inte är hungrig och dricker det när jag är det. Annars rör jag aldrig champagne. Förutom när jag är törstig."...

Blev du sugen på champagne nu? Det blev jag. Min favorit är jordgubbschampagne!

Här kan du läsa om att grunden till denna bubblande dryck lades för redan 85 miljoner år sedan...

Här kan du läsa fler faktainlägg.

Kramisar Kim

Giljotinen ett löpande-band-mordredskap

Som författare av historiska äventyrsromaner uppbyggda runt riktig fakta får jag uppleva mycket, bland annat har jag varit med vid ihopsättandet av en riktig giljotin.

En giljotin är ett avrättningsredskap bestående av en träställning med en fallande bila för avhuggning av huvudet. J. Ignace Guillotin, från Frankrike, gav namnet åt giljotinen. I början framstod giljotinen som ett av de goda tingen den franska revolutionen förde med sig. Att dö i giljotinen tog 30 sekunder och var humanare än äldre metoder som uppsprättning, styckning och tortyr. Men snart blev giljotinen en symbol för skräckväldet under franska revolutionen. Parisbor som föll offer för giljotinen forslades i öppna bödelskärror till sin halshuggning. Giljotinen togs i bruk första gången i april 1792 mot en landsvägsrövare. Giljotinen kallades för "Nationens rakkniv" under revolutionen.

Översta bilden föreställer den trappa där jag satt och skrev första kapitlet i min bok "Giljotinen", inspirerad av föremålen som bars fram.

Men historien om giljotinen började långt dessförinnan. Jag läser nämligen väldigt mycket fakta inför varje bok och upptäckte att vi faktiskt hade en riktig giljotin i Sverige. Den hade använts en enda gång till att hugga huvudet av Johan Alfred Andersson Ander.

Kyparen Johan Alfred Andersson Ander avrättades i Sverige med giljotin 23 november 1910, efter att ha blivit dömd till döden för rånmord. Avrättningen av Ander startade en het debatt om dödsstraffet i Sverige. De dödsdomar som utfärdades de följande åren kom aldrig att verkställas utan ändrades till livstidsdomar. 1921 avskaffades dödsstraffet, detta var den sista person som avrättades i Sverige. Det var även första och sista gången den svenska giljotinen användes. Sedan 1975 finns den svenska giljotinen på Nordiska Museet i Stockholm.


Givetvis ville jag se denna svenska giljotin och nu började detektivarbetet med att leta reda på den. Jag hittade den till slut på Nordiska Museet i Stockholm. Men där låg den nedpackad i lagret och dit fick man inte komma, eftersom det var strikt reglerat med syre och koldioxid. Men jag hade tur, giljotinen skulle lånas ut till Stockholms Stadsmuseum och jag fick lov att komma dit och närvara när giljotinen byggdes ihop. En fantastisk upplevelse.
Här ser du giljotinbladet liggande i sin låda.



I den här korgen rullades kroppen ned efter att huvudet hade huggits av.













Här ser du lite material till giljotinen, plåtlådan som ser ut som ett barnbadkar var till huvudet som höggs av.










Jag fotograferade flitigt hela arbetet, men ibland satt jag och skrev också.

Här börjar det likna en giljotin.














I min bok "Giljotinen" låter jag Theo, Ramona och Robert vara med vid ihopsättandet av en giljotin, precis som jag var. Men jag hade turen att inte förflyttas i tiden till Franska revolutionen, som mina romanfigurer gjorde.
Bilden är tagen ovanifrån. Korgen till kroppen är på plats.






Här ser ni en bild av hur giljotinen ser ut, med förklarande text.

















Under arbetet med min bok "Giljotinen" blev min syster ihjälkörd av en bilist. Vilket gjorde att en redan tragisk bok blev för mig ännu mer tragisk. Jag skrev av mig min sorg och delade med mig av all den smärta jag kände till mina huvudpersoner som fick förmedla den till er läsare.
Här ser ni tydligt plattformen som underlättar för kroppen att rulla ned i korgen.


Det var många flitiga händer som arbetade med att sätta ihop giljotinen, både från Nordiska Museet och Stockholms Stadsmuseum där giljotinen skulle vara med på en utställning om döden.
Här ser ni toppen av giljotinen, med hjulet som giljotinbladet förs upp och ned med.






Jag har läst in min bok "Giljotinen" som ljudbok och jag fick ett brev från en läsare som skrev: "Inte nog med att du är en fantastisk författare, du är en otrolig skådespelerska också för jag hörde gråten i din röst när jag lyssnade på din bok Giljotinen."
Jag satt faktiskt och grät, eftersom just de kapitlen skrev jag samma dag min syster dog och alla känslorna kom över mig igen där i inläsningsbåset. Men det blev ju lyckat ändå.
Giljotinen sedd uppifrån.






Under hela arbetet med att sätta ihop giljotinen var det väldigt tyst. Inte många ord sas, bara de nödvändigaste, för det vilade något spöklikt över giljotinen, som om Johan Andersson-Ander svävade omkring oss där i korridoren.







När giljotinbladet sattes fast var stämningen förtätad. Det var vasst och det gällde att inte tappa det. Det hade ju redan en gång avskilt ett huvud.









Franska revolutionens berömda slagord var Frihet, Jämlikhet, Broderskap. Revolutionen var en politisk och social omvälvning i Frankrike 1789-99. Krigsföring och hovets slöseri orsakade en finansiell kris, som förvärrades av missväxt. Större delen av jorden ägdes av kyrkan och adeln, som inte betalade någon skatt. Jämlikhetsidéer spreds genom filosofer såsom Rousseau. Republik infördes och kung Ludvig XVI och drottning Marie-Antoinette avrättades båda 1793.









Nu är giljotinbladet (som har en betydelsefull roll i min bok) på plats och fästs för säkerhets skull med ståltråd.














Här ser ni hela anordningen färdig. Man kan inte längre se karet där huvudet faller, eftersom det står ett skydd framför för att blodet inte skulle skvätta på folk som stod runtom.








Här ser ni hålet där huvudet stoppas in och sätts fast med träramen. Tänk att ligga där, i andras blod, och vänta på att få sitt eget huvud avskilt. Kika ned i korgen och se döda stirrande ögon och veta att ens eget huvud i nästa sekund kommer att ligga där...

Ja, Giljotinen var sannerligen ett löpande-band-mordredskap under Franska revolutionen.








Vill du veta mer om Franska revolutionen kan du läsa min bok skönlitterära historiska äventyrsbok "Giljotinen". Därifrån är fakta på den här sidan hämtad.

Vill du läsa smakprov ur boken kan du KLICKA HÄR

Vill du lyssna på när jag läser ur boken KLICKA HÄR

Nu förstår du kanske hur mycket arbete jag lägger ned på varje bok jag skriver. Du har också fått veta hur roligt jag har det under själva researcharbetet, även om just detta dödsredskap var lite läskigt, men samtidigt spännande.

Du ska veta att mina böcker har läsare i alla åldrar. Den äldsta som har skrivit till mig är 98 år. En av mina största fans är 63, 49, 19, 13, ja alla åldrar. Det är jättekul, för då vet jag att all den kunskap jag lärt mig inte går till spillo utan många får ta del av den. Både genom själva berättelsen och genom den gedigna faktadelen i slutet av varje bok.

Hoppas att du tyckte om att se bilderna om hur giljotinen sattes ihop och att få läsa hur min bok Giljotinen blev till.

Kramisar Kim