Giljotinen ett löpande-band-mordredskap

Som författare av historiska äventyrsromaner uppbyggda runt riktig fakta får jag uppleva mycket, bland annat har jag varit med vid ihopsättandet av en riktig giljotin.

En giljotin är ett avrättningsredskap bestående av en träställning med en fallande bila för avhuggning av huvudet. J. Ignace Guillotin, från Frankrike, gav namnet åt giljotinen. I början framstod giljotinen som ett av de goda tingen den franska revolutionen förde med sig. Att dö i giljotinen tog 30 sekunder och var humanare än äldre metoder som uppsprättning, styckning och tortyr. Men snart blev giljotinen en symbol för skräckväldet under franska revolutionen. Parisbor som föll offer för giljotinen forslades i öppna bödelskärror till sin halshuggning. Giljotinen togs i bruk första gången i april 1792 mot en landsvägsrövare. Giljotinen kallades för "Nationens rakkniv" under revolutionen.

Översta bilden föreställer den trappa där jag satt och skrev första kapitlet i min bok "Giljotinen", inspirerad av föremålen som bars fram.

Men historien om giljotinen började långt dessförinnan. Jag läser nämligen väldigt mycket fakta inför varje bok och upptäckte att vi faktiskt hade en riktig giljotin i Sverige. Den hade använts en enda gång till att hugga huvudet av Johan Alfred Andersson Ander.

Kyparen Johan Alfred Andersson Ander avrättades i Sverige med giljotin 23 november 1910, efter att ha blivit dömd till döden för rånmord. Avrättningen av Ander startade en het debatt om dödsstraffet i Sverige. De dödsdomar som utfärdades de följande åren kom aldrig att verkställas utan ändrades till livstidsdomar. 1921 avskaffades dödsstraffet, detta var den sista person som avrättades i Sverige. Det var även första och sista gången den svenska giljotinen användes. Sedan 1975 finns den svenska giljotinen på Nordiska Museet i Stockholm.


Givetvis ville jag se denna svenska giljotin och nu började detektivarbetet med att leta reda på den. Jag hittade den till slut på Nordiska Museet i Stockholm. Men där låg den nedpackad i lagret och dit fick man inte komma, eftersom det var strikt reglerat med syre och koldioxid. Men jag hade tur, giljotinen skulle lånas ut till Stockholms Stadsmuseum och jag fick lov att komma dit och närvara när giljotinen byggdes ihop. En fantastisk upplevelse.
Här ser du giljotinbladet liggande i sin låda.



I den här korgen rullades kroppen ned efter att huvudet hade huggits av.













Här ser du lite material till giljotinen, plåtlådan som ser ut som ett barnbadkar var till huvudet som höggs av.










Jag fotograferade flitigt hela arbetet, men ibland satt jag och skrev också.

Här börjar det likna en giljotin.














I min bok "Giljotinen" låter jag Theo, Ramona och Robert vara med vid ihopsättandet av en giljotin, precis som jag var. Men jag hade turen att inte förflyttas i tiden till Franska revolutionen, som mina romanfigurer gjorde.
Bilden är tagen ovanifrån. Korgen till kroppen är på plats.






Här ser ni en bild av hur giljotinen ser ut, med förklarande text.

















Under arbetet med min bok "Giljotinen" blev min syster ihjälkörd av en bilist. Vilket gjorde att en redan tragisk bok blev för mig ännu mer tragisk. Jag skrev av mig min sorg och delade med mig av all den smärta jag kände till mina huvudpersoner som fick förmedla den till er läsare.
Här ser ni tydligt plattformen som underlättar för kroppen att rulla ned i korgen.


Det var många flitiga händer som arbetade med att sätta ihop giljotinen, både från Nordiska Museet och Stockholms Stadsmuseum där giljotinen skulle vara med på en utställning om döden.
Här ser ni toppen av giljotinen, med hjulet som giljotinbladet förs upp och ned med.






Jag har läst in min bok "Giljotinen" som ljudbok och jag fick ett brev från en läsare som skrev: "Inte nog med att du är en fantastisk författare, du är en otrolig skådespelerska också för jag hörde gråten i din röst när jag lyssnade på din bok Giljotinen."
Jag satt faktiskt och grät, eftersom just de kapitlen skrev jag samma dag min syster dog och alla känslorna kom över mig igen där i inläsningsbåset. Men det blev ju lyckat ändå.
Giljotinen sedd uppifrån.






Under hela arbetet med att sätta ihop giljotinen var det väldigt tyst. Inte många ord sas, bara de nödvändigaste, för det vilade något spöklikt över giljotinen, som om Johan Andersson-Ander svävade omkring oss där i korridoren.







När giljotinbladet sattes fast var stämningen förtätad. Det var vasst och det gällde att inte tappa det. Det hade ju redan en gång avskilt ett huvud.









Franska revolutionens berömda slagord var Frihet, Jämlikhet, Broderskap. Revolutionen var en politisk och social omvälvning i Frankrike 1789-99. Krigsföring och hovets slöseri orsakade en finansiell kris, som förvärrades av missväxt. Större delen av jorden ägdes av kyrkan och adeln, som inte betalade någon skatt. Jämlikhetsidéer spreds genom filosofer såsom Rousseau. Republik infördes och kung Ludvig XVI och drottning Marie-Antoinette avrättades båda 1793.









Nu är giljotinbladet (som har en betydelsefull roll i min bok) på plats och fästs för säkerhets skull med ståltråd.














Här ser ni hela anordningen färdig. Man kan inte längre se karet där huvudet faller, eftersom det står ett skydd framför för att blodet inte skulle skvätta på folk som stod runtom.








Här ser ni hålet där huvudet stoppas in och sätts fast med träramen. Tänk att ligga där, i andras blod, och vänta på att få sitt eget huvud avskilt. Kika ned i korgen och se döda stirrande ögon och veta att ens eget huvud i nästa sekund kommer att ligga där...

Ja, Giljotinen var sannerligen ett löpande-band-mordredskap under Franska revolutionen.








Vill du veta mer om Franska revolutionen kan du läsa min bok skönlitterära historiska äventyrsbok "Giljotinen". Därifrån är fakta på den här sidan hämtad.

Vill du läsa smakprov ur boken kan du KLICKA HÄR

Vill du lyssna på när jag läser ur boken KLICKA HÄR

Nu förstår du kanske hur mycket arbete jag lägger ned på varje bok jag skriver. Du har också fått veta hur roligt jag har det under själva researcharbetet, även om just detta dödsredskap var lite läskigt, men samtidigt spännande.

Du ska veta att mina böcker har läsare i alla åldrar. Den äldsta som har skrivit till mig är 98 år. En av mina största fans är 63, 49, 19, 13, ja alla åldrar. Det är jättekul, för då vet jag att all den kunskap jag lärt mig inte går till spillo utan många får ta del av den. Både genom själva berättelsen och genom den gedigna faktadelen i slutet av varje bok.

Hoppas att du tyckte om att se bilderna om hur giljotinen sattes ihop och att få läsa hur min bok Giljotinen blev till.

Kramisar Kim