I sitt arbete för motståndsrörelsen i Frankrike skapade Yvonne Cormeau en viktig länk mellan motståndsrörelsen och England, som försåg den franska motståndsrörelsen med vapen och förnödenheter.
Beatrice Yvonne Biesterfeld föddes i Kina, när hennes belgiske far var där i affärer. Hennes mor kom från Skottland. Yvonne kom tillbaka till Europa med sina föräldrar och bosatte sig i Belgien. 1937 gifte hon sig med Charles Cormeau, en arméofficer. Med honom fick hon en dotter. Före kriget arbetade hon som sekreterare på Brittiska ambassaden.
I maj 1940 dog hennes man när deras lägenhet i London bombades. Yvonne överlevde, men fick tillbringa lång tid på sjukhuset.
Hennes mor som bodde i Belgien sändes iväg till koncentrationslägret Ravensbruck och hördes aldrig mer av.
Yvonne bestämde sig för att det bästa hon kunde göra för sin dotter var att bekämpa Hitler, hur svårt beslutet än var att skiljas från sin dotter. Hon lämnade sin dotter hos nunnorna i klostret i Oxfordshire och började sin kamp mot tyskarna.
Hon gick med i Women's Auxiliary Air Force, WAAF, hösten 1941. Eftersom hon lätt kunde tas för en fransyska och talade många språk, värvades hon till Special Operations Executive, SOE. Efter att ha klarat de fysiska- och säkerhetstesterna, blev hon upplärd som radiooperatör. Hon fick lära sig hoppa fallskärm och fick kodnamnet "Anette". Hon använde sig även av kodnamnen "Fairy" och "Sarafari". 22-23 augusti 1943 släpptes hon över Frankrike för att arbeta med George Starr med kodnamnet "Hilaire", en viktig person i motståndsrörelsen för sydvästra Frankrike.
Yvonne beskrivs av alla som mycket livfull och pålitlig.
Yvonne Cormeau hade en ovanligt lång och farlig roll i sitt arbete att sända meddelande till England. Hon sände fler än 400 meddelanden, ett rekord för den franska sektionen. Hon blev aldrig tagen av tyskarna, mycket beroende på att hon till punkt och pricka följde alla de instruktioner hon hade lärt sig under sin utbildning. Med ett undantag...
En sträng regel var att aldrig sända två gånger från samma plats, en regel hon alltid tog med i sina planer. Men Starr hade sitt högkvarter vid foten av Pyreneerna i byn Castelnau-sur-l'Avignon. Härifrån kunde hon se flera mil. Hon brukade sända sina meddelanden med en kikare bredvid sig, för att i god tid hinna upptäcka tyskarnas sökarbilar. Tyskarna visste att det fanns en brittisk officer någonstans i närheten med trådlös telegrafi, men de brydde sig aldrig om att titta i en by som inte hade el och rinnande vatten.
En gång var hon nära att bli arresterad av tyskarna efter att ha blivit förrådd av en agent med kodnamnet Rodolph. Trots efterlysningsaffischer med teckningar av henne, fortsatte hon arbeta. Hennes framgångar berodde säkert på att hon använde sig av bilbatteri istället för vanlig el när hon sände, vilket gjorde det svårare för tyskarnas sökbilar att hitta henne.
Med Yvonne Cormeaus hjälp gjordes 140 nedsläpp av vapen från flygplan, vilket beväpnade tusentals motståndsmän. De kom att spela en viktig roll i att försena tyskarnas framfart till Normandie inför D-dagen juni 1944.
En gång blev hon stoppad av tyskarna. På hennes identitetskort stod det att hon arbetade som distriktssköterska och hon lyckades övertala soldaterna att hennes radiosändare var en röntgenapparat...
Hon arbetade som radiooperatör under 13 månader i kriget. Under den tiden klippte hon även av telegraf- och telefonledningar.
Efter kriget förenades Yvonne med sin dotter. Yvonne var en av de tidigaste medlemmarna av Special Forces Club. Hon blev brittisk medborgare och fick utnämningen MBE. Fransmännen belönade henne med Croix de Guerre och medlemskap av Legion of Honour.
Hela sitt liv var hon livfull och energisk. Efter sin 80-åriga födelsedag gifte hon sig igen, med James Edgar Farrow som hon därefter levde med i Derbyshire. Han dog före henne. Yvonne Cormeau Farrow blev 88 år.
Yvonne Cormeaus klänning med kulhål och blodstänkta väska är utställda tillsammans med hennes WAAF officers uniform på Imperial War Museum i London. Här kan du också se hennes radioutrustning. Vill du läsa mer om Yvonne Cormeaus liv kan du göra det i boken Moondrop To Gascony av Anne Marie Walters.
Nu undrar du säkert varför jag berättar om den här kvinnliga agentens livsöde. Jo, det är för att hon är med i min historiska äventyrsbok
På flykt från andra världskrigets fasa. Där hade jag en kvinnlig motståndskvinna, en agent från England som kallades Anette. Något
Amanda inte kunde veta när hon tipsade mig om en
väns blogginlägg om Yvonne Cormeau. Då visste jag direkt att jag skulle göra "min" Anette till den riktiga Yvonne Cormeau.
Älskar researcharbete!
Kramisar Kim
Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst. Vill du veta mer om mig och mina böcker, titta in på min hemsida www.kimselius.se
Boken får fem stjärnor av fem möjliga. 
Inlägg
