Välkommen till min Skrivarblogg

En blogg om Skrivtips, Boktips, Intressant fakta, Reseupplevelser och Livserfarenheter.
Här hittar du Skrivtävlingar och Skrivkurser. Här kan du se hur ett bokomslag blir till och hur man gör en bok.
Med andra ord hittar du här det mesta du behöver veta för att skriva en bok.
Debuterade som författare 1997 och har sedan dess utkommit med över 40 böcker.
Arbetar som författare, skrivkurslärare och föreläsare.

Kim M. Kimselius har Copyright på samtliga inlägg

lördag 19 juni 2010

Konsert för Kronprinsessan Victoria och Daniel

Idag är det den 19 juni... Vilket de flesta av oss vet innebär att Kronprinsessan Victoria idag får sin Daniel, som i och med det blir prins Daniel.

Igår såg jag konserten ifrån Konserthuset, en riktigt bra upplevelse. Bra blandning i framträdandena och konserthuschef Stefan Forsberg höll i presentationen med en glimt i ögat. En av höjdpunkterna för mig var de två kinesiska akrobaterna som utförde Svansjön i en helt ny version. Inte bara jag hänfördes, även kronprinsessan Victoria häpnade över alla de rörelser den kvinnliga akrobaten utförde. Missade du det? Försök se reprisen, för det kommer säkert att sändas i repris, många gånger. Eller kika här på SVT PLAY.

Roxette lyfte taket på konserthuset (läs mer) och fick alla kungligheter att rocka med. Till slut stod alla upp, sjöng, gungade med i takten och applåderna ville aldrig ta slut.

Barnen från Adolf Fredriks musikklasser var oerhört duktiga och kom in som en fräsch fläkt i slutet. Den lille pojken som sjöng för kronprinsessan Victoria, tog hennes hand och förde upp henne på scenen, såg så säker och charmig ut. Den lilla flickan som därefter sjöng för Daniel Westling såg inte heller nervös ut, när hon fattade den blivande prinsen i sin hand och tog med honom upp på scenen. Till midsommarkransprydda barns sång och flaggviftande, fördes kronprinsessan Victoria och Daniel ut från Konserthuset. Se bilder här.

Den här föreställningen var inte bara en hyllning till kronprinsessan och Daniel, utan även till Sverige, eftersom det mesta gick i landets tecken. Kvällen i Konserthuset avslutades med nationalsången och när kameran gjorde nedslag i publiken försökte jag lista ut vem som egentligen kunde sången och vem som bara hummade med. Kan du din nationalsång?

Jag har aldrig mött kronprinsessan Victoria, däremot har jag mött kung Carl Gustav och drottning Silvia vid ett par tillfällen. Vid båda tillfällena har jag mina gulliga Berner sennenhundar att tacka för det.

Första gången var när jag var och såg på körtävlingar i Stockholm. Jag hade min stora Berner Sennenhane Miko med mig. Han var en hund som kunde charma precis vem som helst, även drottning Silvia som kom fram och hälsade på honom i sällskap av kungen, vid ett av hindren på körtävlingen. Drottning Silvia tyckte Miko var en mycket vacker hund.

Näst gång jag träffade kungaparet var när kungen och drottningen var på Eriksgata och skulle komma till den lilla ort där jag bodde, Lindholmen utanför Stockholm. De kom med Roslagståget. Skolbarnen stod samlade och skulle ta emot kungaparet med sång. Jag ställde mig i utkanten av folksamlingen med min Berner sennentik Dakida. Till min förvåning klev kungaparet ut precis framför mig när tåget stannade. Drottning Silvia gick rakt fram till mig och hälsade på min hund. En påpasslig fotograf förevigade bilden och både hunden och jag kom på bild i tidningen tillsammans med kungaparet. Tyvärr är det många år sedan och jag vet inte var tidningen finns längre.

Av dessa båda möten med kungaparet har jag förstått att drottning Silvia älskar hundar. Mötena har också gjort att drottningen fått en plats i mitt hjärta, för den som tycker om mina hundar tycker jag om.

Här är det en strålande sommardag, lite kyligt i luften men solen skiner och himlen är blå. Hoppas det är lika fint väder i Stockholm.

Idag ska jag lägga beslag på tv:n, inget fotbolls-VM idag inte. Skönt! Alla ni som beklagar er över att det har varit mycket prat om det kungliga bröllopet, tänk på vad vi som inte är speciellt förtjusta i fotboll har fått stå ut med de senaste veckorna och kommer att få stå ut med framöver. Idag är det vår dag, vi som tycker om att se bröllop och kungligheter, idag bänkar vi oss framför tv:n och tar kontroll över fjärrkontrollerna.

Kramisar Kim

fredag 18 juni 2010

Vad vore en författare utan läsare...

...ingenting... Om ingen läser det jag som författare skriver... kan jag då kalla mig författare?

Idag har jag haft besök av en av mina läsare Roxana, ett av mina stora fans. Roxana har läst alla mina böcker och följt mig under många år och har bloggen Kimseliusbooks. Där berättar hon olika saker omkring mina böcker, lägger ut smakprov, fördjupar sig i de ämnen mina böcker tar upp, och mycket annat intressant. (Just nu har hon en enkel tävling där hon lottar ut en av mina böcker.)

På bilden står vi i trappan upp till min skrivarlya och Roxana är fascinerad av att se omslagen utan text och i den storleken. Det är då först man ser alla detaljerna. Omslaget till boken Svarta Döden är riktigt ruskigt i närbild, med alla lik och skelett som ligger runtom den svarta figuren som föreställer Döden. Men så är det också en mycket otäck bok som handlar om pesten.

Roxana och jag har diskuterat böckerna och spelat in en videofilm. Så fort jag har redigerat filmen kommer jag att lägga ut en länk till den här från min blogg. Hundarna älskade Roxana och lämnade henne knappt i fred när de var i närheten av oss.

Att ha läsare och fans som engagerar sig och skriver om mina böcker betyder oerhört mycket för mig. Det gör mig glad och jag inser hur mycket mina böcker betyder för läsarna. Att få höra Roxanas svar på de frågor jag ställde under videointervjun var inspirerande och gjorde mig mycket skrivsugen. Att se glittret i ögonen på henne när hon talade varmt om mina böcker, det var som att ha fått en miljon.

För även om jag alltid skriver varje bok till mig själv, betyder läsarna otroligt mycket. När någon älskar mina böcker lika mycket som jag gör, då blir jag lycklig!

Vill avsluta med några tänkvärda ord:

En del har bara en bok inom sig,
andra har ett helt bibliotek.

Med all den fantasi jag bär inom mig känns det som om jag skulle kunna fylla ett helt bibliotek med mina böcker, om jag bara får leva tillräckligt länge.

Tack Roxana för en trevlig dag och ett stort tack till alla mina läsare/fans för att ni finns!

Kramisar från Kim

torsdag 17 juni 2010

Islands nationaldag

Idag är det Islands nationaldag, 17 juni.

Islänningarna firar årsdagen av då Island blev republik 1944 och självständig från Danmark.

Att man valde just detta datum beror på att den isländske självständighetsförespråkaren Jón Sigurdsson föddes den 17 juni.

Läs mer om Islands Nationaldag.

Läs tidigare blogginlägg om Island, vulkanen Eyjafjallajökull, Pingvellir, Golden Circle och mycket mer, samt se min film från Island.

Här kan du läsa fler faktainlägg.

Kramisar Kim
(Islands flagga och vy över Pingvellir på Island)

onsdag 16 juni 2010

Gissningstävling...

Nu har du ytterligare en chans att vinna en av mina nya böcker.

Det är en mycket lätt tävling.

Det enda du behöver göra är att...

Klicka på den här länken och läs reglerna för tävlingen.

Sista tävlingsdag är 1 augusti.

Lycka till!

Kramisar Kim

Videotävling

Ännu en tävling för att hålla er sysselsatta under sommaren.

Den här gången gäller det en videofilm baserad på mina böcker.

Se två tidigare filmer:

Tillbaka till Pompeji

Riddarsvärdet

Här hittar du tävlingsreglerna, sista inlämningsdag och lite annat.

Glöm inte ha med Kimselius i rubriken på din film. T.ex. Trailer Kimselius Jag är ingen häxa

Lycka till!

Kramisar Kim

Champagne!

Att tala om champagnens historia känns passande den här veckan, med det förestående bröllopet mellan Kronprinsessan Victoria och Daniel Westling på lördag. Då kommer det säkerligen att drickas mycket champagne.

Personligen dricker jag inte mycket alkohol, men jag älskar champagne! Brukar fira varje nytt utlandskontrakt med champagne. Förut firade jag varje ny svensk bok också, men inte längre.

Visste du att för mer än hundra år sedan började de bygga ett tunnelsystem under staden Épernay i Champagnedistriket, för att kunna lagra champagne där. Nuförtiden lagras mer än 200 miljoner flaskor champagne i dessa underjordiska tunnlar.

I Champagnedistriktet har man odlat vin sedan tidig romartid. Då tillverkades rött vin, men på 1400-talet drabbades Europa av klimatförändringar (Klimatförändringar är inget nytt påfund med andra ord.) Då började ryktet spridas om att viner från Champagne blivit dåliga. Det var då ingen som förstod att det kallare klimatet i kombination med den speciella kritjorden i området, skapade perfekta förutsättningar för att göra mousserande vin.

Att vinet mousserade berodde på misslyckad jäsning, som bidrog till att vinet fick sin speciella karaktär. Kylan gjorde att jäsningsprocessen i de färdiga vinflaskorna stannade av. Inte förrän framåt vårkanten kom den igång igen. Då bildades koldioxid. När man öppnade flaskorna bubblade vinet och man ansåg att det hade blivit förstört.

Mitt i Champagnedistriktet ligger klostret Hautvilles. Förr var det oftast klostrena som stod för all produktion av alkoholhaltiga drycker. Till klostret Hautvillers kom 1688 den franske munken Pierre Pérignon, även kallad Dom Pérignon. (Låter namnet bekant?)

Dom Pérignon anses vara den som uppfann den bubblande drycken. Efter att ha smakat på det första glaset säga han ha utropat: "Kom fort, jag dricker stjärnorna!"

Redan 1662 hade engelsmannen Christopher Merret lagt fram en vetenskaplig rapport som beskrev hur engelska vinfabrikanter framställt mousserande vin genom att tillsätta socker, och därmed framkalla en andra jäsning.

Dom Pérignon vidareutvecklade den metoden. Han upptäckte att det gick bra att blanda vin från olika byar och olika år. Han använde även flaskor med tjockare glas än normalt, därför att det på den tiden var livsfarligt att befinna sig i lagringskällare för mousserande viner. Kraftiga explosioner var vanliga.

På 1700-talet slog champagnen igenom och fick då lyxstämpel, mycket beroende på att drycken blev populär vid hovet. Champagne var kung Ludvig XV favoritdryck. Hans älskarinna, madame de Pompadour, sa att "champagne är det enda som kan höja en kvinnas skönhet."

Drottning Marie-Antoinette älskade också champagne och det sägs att hennes perfekta byst ska ha inspirerat till den typ av vida champagneglas som kallas bröstkupa...

Marilyn Monroe tyckte så mycket om champagne att hon inte bara drack utan även badade i champagne, om ryktet är sant...

Kejsar Napoleon firade varje seger med champagne, men drack även champagne som tröst när han förlorade...

De flesta av oss har sett James Bond dricka champagne. I de första filmerna dricker han Dom Pérignon, men sedan mitten av sjuttiotalet dricker James Bond Bollinger.

Lilly Bollinger som i mitten av 1900-talet var chef för den berömda champagnetillverkaren Bollinger fick frågan om hon ofta drack champagne och svarade då: "Inte särskilt ofta, bara när jag är glad och när jag är ledsen. Ibland dricker jag champagne när jag är ensam och i sällskap är det förstås obligatoriskt. Jag smuttar på ett glas när jag inte är hungrig och dricker det när jag är det. Annars rör jag aldrig champagne. Förutom när jag är törstig."...

Blev du sugen på champagne nu? Det blev jag. Min favorit är jordgubbschampagne!

Här kan du läsa om att grunden till denna bubblande dryck lades för redan 85 miljoner år sedan...

Här kan du läsa fler faktainlägg.

Kramisar Kim

tisdag 15 juni 2010

Skrivtävling Fan-fiction

Tycker du om att skriva berättelser? Tycker du om att läsa de historiska äventyrsböckerna om Theo och Ramona?

Då är den här tävlingen perfekt för dig. Fan-fiction-klubben har utlyst en skrivartävling.

Du har hela sommaren på dig att skriva. Sista inlämningsdag är 1 augusti.

Läs mer om tävlingen på Fan-fiction-sidan.

Lycka till!

Kramisar Kim

Klotter

Om du trodde att klotter var ett nutida fenomen så har du fel. Klottrat har folk gjort i alla tider.

När jag skrev min bok Tillbaka till Pompeji
hade jag just läst boken Klotter. Där upptäckte jag att det även fanns klotter i ruinstaden Pompeji. Eftersom jag älskar att försöka få med så mycket historia som möjligt i mina berättelser valde jag att ta med även klotter i min bok:

Theo lyfte lyktan högre framför sig för att se bättre och ljusskenet föll på husväggen bredvid honom. Där hade någon klottrat med stora bokstäver: HIC HABITAT FELICITAS (Här bor lyckan).

Det fanns mycket klotter från Pompeji i boken Klotter, men många av dem var från bordeller och inte så bra att använda i en ungdomsbok.

Det har klottrats i alla länder, tider och kulturer. Bilder och ristningar, tiotusentals år gamla, har t.ex. återfunnits i sydeuropeiska grottor. Våra nordiska förfäder ristade i hällar med hjälp av bilder och runor. Sin första storthetstid fick klottret i Pompeji. Vid utgrävningar av ruinstaden fann man över 15.000 klotter. Klotter gjort av vanliga människor som berättar om det dagliga livet i en romersk stad.

Kyrkorna blev medeltidens klotterplank gjort av präster och andra lärda som behärskade latin. Under 1700-talet blev det folkliga klottret allt vanligare.

Även våra vikingar var klottrare. Det berättar jag om min bok Vikingaträl:

"När mina barnbarnsbarn kommer till den här staden kan de beundra det verk som jag har utfört. Vi hade rumlat runt den kvällen, det hade blivit en hel del att dricka när vi framåt småtimmarna passerade ett ståtligt lejon i marmor. Det satt där på sin plattform och stirrade på oss när vi nalkades. Lejonet såg så utmanande ut att jag ville lära honom en läxa. Så jag tog upp min mejsel och hammare och..."
Vildskägg skrattade vid tanken på vad han hade gjort i den fjärran staden Pireus.
"...och så hamrade jag in 'Åke Vildskägg var här', ja och lite annat som kunde vara oss till nytta. Faktiskt en trollformel som jag lärt av min far som är runristare. Jag ville ju att min skrift skulle leva kvar till eftervärlden."

Vid porten till Arsenalen i Venedig står nu det lejon jag berättar om i min bok Vikingaträl. Det stora marmorlejonet (se bilden) är prytt med runslingor. Inskriften är så nött att endast ett fåtal tecken går att tyda, att läsa hela texten är helt omöjligt.

Däremot vet man hur det nedklottrade lejonet har hamnat i Venedig. Det var den venetianske fältherren Francesco Morosini som imponerades av lejonet där det stod uppställt i hamnstaden Pireus. Morosini forslade lejonet till Venedig. Det var den svenske diplomaten Johan David Åkerblad som i slutet av 1700-talet upptäckte att marmorlejonet var fullt med runskrifter.

Mer vikingaklotter har upptäckts, bland annat på en balustrad i Hagia Sofia i Istanbul, det det står inristat ALFTAN med runskrift.

Ja, det var dagens "historielektion".

Hoppas du tyckte om den.

Här kan du läsa fler faktainlägg.

Kramisar Kim

måndag 14 juni 2010

Brudklänningens historia


















Med tanke på att det är den stora dagen på lördag, 19 juni, den dag då kronprinsessan Victoria gifter sig med Daniel, tänkte jag berätta lite om brudklänningens historia.

Från början var det vanligt att brudklänningarna var färgglada och rikt utsmyckade. Det berodde på att färgade och mönstrade tyger ofta var mycket dyra och på så sätt fungerade som en statussymbol.

Sedvänjan att bruden ska bära vit klänning uppstod på 1800-talet och den som verkligen fick det den vita brudklänningen att slå igenom var Storbritanniens drottning Victoria.

Drottning Victoria bar en helvit klänning när hon gifte sig med sin kusin prins Albert av Sachsen-Coburg-Gotha 1840. Den vita färgen ansågs representera oskuldsfullheten, något som betraktades som en viktig egenskap hos 1800-talets kvinnor.

Bröllopet fotograferades och bilderna spreds över hela världen. Det dröjde inte länge innan drottning Victoria hade skapat ett nytt mode bland kvinnor både i Storbritannien, Europa och USA.

Men det är inte alla länder som har tagit till sig den vita brudklänningen. I Kina är det en röd brudklänning som fortfarande är symbol för framgång. I Indien symboliserar en grön brudklänning fruktsamhet.

Jag bar en blå klänning på mitt bröllop, som ni kan se på bilden. Hade kunnat tänka mig att ha en röd klänning, eftersom blått och rött är mina favoritfärger.

Nu vet ni lite mer om brudklänningens historia inför lördagens bröllop mellan kronprinsessan Victoria och Daniel Westling.

Kramisar Kim

söndag 13 juni 2010

Vinn en bok

Nu är det dags att vinna en bok igen!

Det enda du behöver göra är att lägga till dig som bloggintresserad här på min blogg.

Det gör du genom att klicka på den färgglada knappen där det står FÖLJ under rubriken Följ gärna min blogg och sedan följa instruktionerna.

Du som redan följer min blogg är automatiskt med på utlottningen och behöver inte göra någonting.

Boken jag lottar ut den här gången är Theos Pompeji. Precis som förra gången kommer vinsten att skickas när boken kommer rykande färsk från tryckeriet. Med andra ord kommer vinnaren att vara den allra första att få ett signerat exemplar av boken.

Vill du ha en chans att vinna boken, lägg till dig som följare av min blogg!

Här har du ännu en tävling.

Ytterligare en tävling.

Ännu en chans att tävla och vinna en av mina böcker.

Lycka till!

Kramisar Kim

1800-talets Facebook

Tänk att redan på 1800-talet fanns Facebook, fast då i en annan variant, eftersom det då inte fanns datorer. Men sociala nätverk hade de.

Under senare delen av 1800-talet fanns det något som hette cartomani.

Då kom billiga massframställda bilder, vilket gjorde att fotoförsedda visitkort blev mycket populära.

Det stora genombrottet kom när Parisfotografen André Adolphe Eugène Disdéri 1854 patenterade ett effektivt framställningssätt för porträttbilder, vilket gick ut på att få åtta rutor på varje plåt istället för en enda.

Fotografierna monterades på små kartongkort som togs med när personerna gick på visit. Men det fanns också andra sätt att sprida korten: korten delades ut till släkt och vänner och visitkort med bilder på kändisar fanns till salu.

Hos nästan varje familj låg ett visitkortsalbum, där ägaren stolt kunde visa upp sitt sociala nätverk, ungefär som vårt Facebook.

Här kan du läsa fler faktainlägg.

Hoppas du tyckte om det här inlägget. Jag älskar att lära mig nya saker. Dessutom älskar jag historia och att förmedla den till andra, som du säkert har märkt!

Kramisar Kim