Skrivarbloggen Kim M. Kimselius: 2022-10-30

Rekommenderar Kim M. Kimselius Författarretreat

Först idag har jag haft tid att läsa de underbara omdömen om Författaretreaten vecka 27, 2022. Härliga deltagare, fint väder och Färgargården är en magisk plats. Något deltagarna håller med om.

Det har varit en magisk vecka på Färgargården, fått mycket skrivet. Att kliva in på den här gården är som att stiga in i en helt ny värld. Skrivlusten blir starkare i samma ögonblick som man öppnar datorn på denna otroliga plats. Kim är en fantastisk människa, full med lärdom och kloka råd, hon verkligen uppmuntrar en till att skriva och tro på sig själv. Vill ni besöka en magisk plats, skriva i en fantastisk miljö, träffa trevliga människor och lära er av otroliga författaren Kim M. Kimselius, kan jag verkligen rekommendera att gå den här fantastiska författarretreaten, själv har jag redan bokat in nästa år. Michaela Larsson

Den här helgen har gjort så stor skillnad. Att vara i den här miljön, i min skrivbubbla, omgiven av likasinnade och med Kim som skrivcoach har fått mina ihoptrasslade knutar att äntligen reda ut sig. Nu är det roligt att skriva igen. Helen Boström

Tack för en inspirerande helg. Jag har fått konkret feedback och äntligen börjat på det manus som är närmast mitt hjärta. Tack för tips om att använda synopsis till de första kapitlen. Oerhört givande att ta del av de andras skrivande. Härlig miljö. Jag har sovit jättegott! Kina Hagman

Jag är glad att jag tog mig den här tiden för mitt eget skrivande. Kim är en riktig urkraft med all sin erfarenhet och uppmuntran som hon ger oss! Marja Beckman

Jag har fått utlopp för mycket av mitt skrivsug den här helgen. Har inte nått mitt mål men svåra hinder har övervunnits. Jättekul att lära känna fler artfränder. Särskilt Michaela som jag velat prata mer med länge, och Kina. Intressant att höra de andras texter, man får därigenom mer inspiration och lärdom. Att vi fått göra maten själva har för mig inte inneburit problem. Tvärtom, då man inte behövt oroa sig för att eventuellt inte gilla maten. Älskar så mycket att fått skriva så mycket! TACK! Åsa Persson

Eftersom min käre make, Jan, fick en hjärnblödning 31 mars fick hundarna vara med halva dagarna på Författarretreaten. Jan glömde nämligen av att släppa ut de, att ge de mat, samt att äta själv. Därför fick jag åka hem på lunchen, se till att alla åt, sedan tog jag med Jan och hundarna till Färgargården. Det gjorde att Jan fick stimulans, precis som hundarna.

Jan hade lite svårt att få till fotona. Det blev en hel del fingrar i vägen på fotona, men till slut fick han ett som var bra, eller vad sägs om det fotot jag har lagt in här i bloggen?

Vill du också komma på Författarretreat på Färgargården? I helgen har jag en, där finns någon plats över. Men framför allt kan du anmäla dig till nästa års Författarretreat, vecka 27, 29 och 44 2023.

Du anar inte hur lycklig jag är över alla dessa fina omdömen. Tack alla snälla deltagare för era fina ord!

Kramisar Kim

Författare, Skrivkurslärare, Föreläsare och Låtskrivare

Copyright Kim M. Kimselius

Vill du utvecklas i skrivandet har du möjlighet att gå distanskurs Hitta glädje i skrivandet, distanskurs Skriv om ditt liv samt Fortsättningskurs Skrivglädje för mig. Eller någon av mina skrivkurser på Färgargården i Eringsboda.

Vad roligt att du läser min blogg. Lämna gärna en kommentar längre ned i det här inlägget. Eller mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!

Extremt viktig bok På liv och död i andra världskriget skugga av Kim M. Kimselius

På liv och död i andra världskriget skugga har fått en jättefin recension av författaren Åsa Persson. Ord som gör mig jätteglad. Tack!

Theo och Ramona på äventyr - "På liv och död i andra världskrigets skugga" av Kim M Kimselius.

Jag läser en del av Kim ibland, och då vill jag helst ha ett Ramona och Theo-äventyr. På liv och död i andra världskrigets skugga, från 2014, har en fantastisk inledning, helt storslagen:

Trampet av militärstövlar ekade mellan husväggarna när klackarna rytmiskt slog mot gatans stenläggning. Ljudet av de marscherande soldaterna överröstade motorernas brummande från de motorcyklar och bilar som körde längs kolonnen. Ljudet var så oväntat att både Theo och Ramona ryckte till, samtidigt som de såg ned på det Theo höll i handen; en gul stjärna av tyg. Det tecken judar var tvungna att bära på sina kläder under andra världskriget. Davidsstjärnan som Theo hade plockat upp från trottoaren utanför Ramonas föräldrars hus, efter att den gamla damen tappat den ur sin ficka.

***

En flicka stod framför dem och sträckte ut handen efter den gula stjärnan.

"Tappade jag den?" sa hon och snappade åt sig tygbiten innan Theo hann reagera.

Man kastas in i en ny tidsresa där flera råkar följa med, och råkar komma ifrån varandra; det känns helt omöjligt att saker går att ställa till rätta igen. Med några gömda på vinden i ett hus fullt av officerare och andra tillfångatagna och tagna till förintelselägret Auschwitz, känns läget hopplöst förtvivlat och väldigt farligt.

Jag tyckte mest om att läsa om Auschwitz, och följde en dokumentär på Netflix samtidigt. Det skulle jag nog inte ha gjort, för känslorna blev helt övermäktiga. Grymheterna har inget slut, jag vet saker jag inte vill veta, och det är därför den här boken, skrivet så våra unga kan läsa och förstå, så viktig - det är här det måste börja.

Lite om handlingen:

Ramona passar en SS-officers barn, samtidigt som Theo med flera, hålls gömda på vinden ovanför. Misstankar om henne väcks och att vara en som sympatiserar med judarna är oerhört farligt. Och hon vet att byggnaden, hon är ju från framtiden, kommer att bombas, jämnas med marken, frågan är bara när det hände och exakt var i tiden hon är nu. Hur ska hon rädda alla? Och så vännerna som förts till Auschwitz. Sorteringen där, en del förs till gasugnarna, andra skjuts på plats, några slussas vidare, in i lägret, och möter fasorna där.

Boken är hemsk och gestaltar den ofattbara grymheten, men den är samtidigt extremt viktig för nu är de överlevde från koncentrationslägren så gamla att de dör, och vi måste föra vad som hände vidare. Den här boken är den enda jag vet av sitt slag, som riktar sig till unga, varför jag tycker att den ska vara obligatorisk att läsa i skolan. Den är utan tvekan den mest gripande av alla Kims böcker jag läst, antagligen för jag läst så mycket om andra världskriget tidigare. Men den här boken plockade ner mig på en helt annan nivå än dokumentärerna; där ser man hemskheterna från soffans perspektiv, här var du en av barnen som kämpade, varje dag, att klara sig.

Läs den, minns och spara den. Ge den till era barn och barnbarn.

Det blir inte viktigare än så här.

Tack för hårresande läsning