Redan då var fantasin viktigare än stavningen. Något annat jag var väldigt noga med var att bokstäver och siffror skulle se väldigt snygga ut. Ibland vägrade jag att rätta något som var fel, bara för att jag tyckte att siffran
Den som hjälpte mig med rättningen var min äldre syster Birgitta. Hon rättade min text och fick mig att renskriva hela boken, vilket jag är mycket glad för nu, men då gjorde det mig galen, jag tyckte att boken dög som den var, för bokstäverna var ju snygga.
(Jag lovar er att Birgitta blev galen på mig ibland, ja ibland blev hon så arg att hon bara struntade i mig och gick därifrån. Skyll dig själv då! sa hon. Jag gav mig inte, vilket gjorde att jag fick fel senare i skolan när jag lämnade in det jag hade räknat
Resultatet blev mycket bra, eller vad tycker du?
Eftersom jag inte var så gammal ville jag ha bilder med i min bok och då ritade jag dem. Eller så klippte jag ut bilder ur mammas veckotidningar och klistrade in.
Först skrev jag hela boken och därefter, allra sist, kom bilderna. Precis som i de böcker jag gör nu. Tror ni att det har något sammanhang?
När jag är ute och föreläser berättar jag om min allra första bok och det är då många som säger att de vill se boken och läsa den.
Nu har alla de och du, möjlighet att få se lite ur den bok som "gjorde mig till författare".
Nå, vad tycker du?
Kramisar Kim