Boudicas strid mot Romarna, utdrag ur boken

Nu kan du läsa utdrag ur "Boudicas strid mot Romarna". Jag jobbar på febrilt med boken och är "snart" klart. Snart är relativt, eftersom huvudpersonerna i mina böcker ibland gör lite mer än vad jag har tänkt mig och då blir boken längre än planerat. Vi får se hur lång den här boken blir. Jag skriver på.

Här har ni något att sysselsätta er med i väntan på de nya böckerna:

"Vad är det här för något?" hade Theo sagt, och i nästa stund var ingenting mer sig likt.

Theo hade bläddrat i böcker som Ramona hade köpt på antikvariat. Han hade nyfiket lyft upp en av böckerna, en stor tjock bok, med gamla slitna läderpärmar. "Boudica, kelternas drottning", var titeln på boken. Men det var inte titeln, eller bokens utseende som hade fått Theo att undra, det var vad han hade funnit när han öppnat boken.

Han hade slagit upp boken på måfå, den hade varit trög att öppna, som om ingen hade läst den på många år. Många av sidorna satt fast i varandra och när Theo tog i lite extra för att öppna boken slogs den upp på mitten.

Både Theo och Ramona hade häpnat över vad de fick se.

Det var verkligen ingen vanlig bok Ramona hade hittat på antikvariatet. Den här boken var ett lönnfack! I mitten av boken var sidorna utskurna och i håligheten låg en brosch.

Innan Theo hunnit tänka på konsekvenserna hade han sträckt ut handen och lyft upp föremålet. Genast infann sig den välbekanta tidsförflyttningskänslan: omgivningen blev suddig och Theo kände sig yr. I nästa stund befann de sig på en helt annan plats.

Theo, Ramona och hunden Pluto stod i utkanten av en större by. Ramona bet sig i läppen och ångrade att hon hade valt just den boken i antikvariatet. Hon borde ha förstått att det var något lurigt med den, eftersom den liksom hade dragit henne till sig. Boken hade lockat henne och fått henne att köpa den.

Theo klämde hårt om smycket, så hårt att blodet sipprade mellan hans fingrar, som om han med ren viljestyrka skulle kunna förflytta dem tillbaka till deras egen tid igen. Han ville inte bli utsatt för en ny tidsresa, inte med Pluto vid sin sida. Det var alltid lättare om hunden inte var med, för när Pluto var med var Theo rädd både för Ramona och hundens skull. Ramona och Pluto var de personer han älskade mest i hela världen och Theo skulle hellre offra sitt eget liv än att låta dem råka ut för något.

Kiefer lyfte hastigt på huvudet, en rörelse i ögonvrån hade fångat hans uppmärksamhet. Han ryckte till av förfäran när han såg de två främlingarna med en hund stå och stirra på honom. Varifrån hade de kommit? Hur hade de kunnat dyka upp så hastigt? Han hade brustit i sin vaksamhet, förmodligen skulle han bli bestraffad. Keifer flög upp på marken med spjutet i sin ena hand och den grova påken i den andra, beredd att försvara sig, sin drottning Boudica och sin by. Han öppnade munnen för att ropa ut en varning till byinvånarna.

Nå, vad tyckte ni? Lät boken spännande?

Nu ska jag fortsätta skriva.

Kramisar Kim

Ny sida på min blogg: Mina Böcker

Nu kan du lätt läsa information om alla mina böcker genom att kika här till höger på bloggen under Mina Bloggsidor och titta under Mina Böcker. Du kommer lätt tillbaka hit till Bloggen igen genom att klicka på Startsida.

Tack Eva för hjälpen! Utan dina tips hade sidan Mina böcker inte blivit av.



Det har varit inspirerande att lägga upp sidan, eftersom jag ser helheten av mitt författarskap på ett lättöverskådligt sätt. Vilket givetvis inspirerar mig att sätta mig att skriva på min nya bok... Älskar att vara författare!

Missa nu inte att kika in på den nya sidan MINA BÖCKER.

Kramisar Kim

Skrivprocess, ge dig tid att stanna upp

Oftast sprudlar orden inom mig och vill komma ut på papperet, de historiska händelserna är spännande, fängslande, fascinerande och jag vill skriva mer och mer och mer. När jag är mitt uppe i det flödet tar jag mig ändå tid att stanna upp, mitt i skrivandet.

Det är för att jag måste ta mig tid att bygga upp berättelsen och inte bara stressa vidare från den ena dramatiska händelsen till den andra. Det gäller att bygga upp miljön och låta personerna träda fram och bli levande för läsaren.

Får ofta frågan: Hur kommer man på mitten? Det är väldigt vanligt att man har början och slutet på boken klar och sedan ingenting. Oftast är det för att man har haft för bråttom att berätta historien, inte gett sig tid att stanna upp, vara i nuet och skildra händelsen för läsaren.

Har du arbetat med min "Gula-Lappar-teknik" (KLICKA HÄR för att läsa om hur du gör) har du redan ramen för berättelsen klar. Var inte rädd för att spräcka ramen och gå utanför den historia du har tänkt dig att berätta. Låt personerna i boken berätta sin historia genom dig, låt dem få bestämma vad som ska hända.

En annan fråga är: Vem ska berätta historien? Oftast väljer yngre författare att skriva i jag-form. I mina böcker väljer jag att vara en allvetande berättare som bestämmer vad som ska hända, berättar vad bokens karaktärer tänker och drömmer. Jag kan även komma med förutsägelser för att låta berättelsen bli mer spännande.

Några frågar: Hur ofta ska jag skriva, hur många timmar varje dag? Skriv när det känns roligt, försök att skriva lite då och då, men låt inte skrivandet bli ett tvång, för då kommer inte orden av sig själv. Läsaren ska kunna känna din skrivarglädje när de läser boken. Om du är nöjd med vad du presterar, då blir även läsaren det!

Ha inte för bråttom med att komma till slutet av berättelsen, rusa inte fram i berättelsen. Stanna upp, tänk efter och var närvarande i berättelsen och njut av det du gör, då har du kommit långt! Lycka till!

Kramisar Kim (Bokomslagen är på några av mina otäckt, spännande böcker: Giljotinen, Theos Pompeji, Svarta Döden, Boudicas strid mot Romarna samt Det glömda kriget 1808-1809.)

Kimselius är tillbaka från en lyckad signering på Akademibokhandeln Gleerups i Lund

Att signera på Påskafton var en vild chansning som lyckades och jag sålde en hel del böcker

Det var en underbar solig vårdag, med isande kall vind, vilket skulle locka folk ut ur lägenheter och hus för att snabbt ta sig in i värmande butiker, perfekt!

Människorna strömmade in. Det var många utländska besökare som blev nyfikna på mina färggranna omslag och plockade på sig broschyrer.

Som vanligt hade Gleerups skyltat upp rejält med mina böcker och när jag såg att de hade en hel bokhylla fylld med mina böcker stående bakom signeringsbordet, insåg jag hur många böcker jag verkligen har skrivit. MÅNGA!
På Akademibokhandeln Gleerups i Lund har jag även en alldeles egen hylla där mitt namn står, något både fansen och jag tycker är häftigt. Ser du den lilla skylten under boken Faraos förbannelse? Där står det Kim M. Kimselius.








Idag mötte jag många nya läsare som nyfiket betraktade böckerna och stolta tog emot sitt första signerade exemplar av Theo och Ramona- eller Kimberlie-böckerna.














Här har jag fått besök av mina danska fans Lea och Ellen, som älskar mina böcker och läser dem på svenska. De längtar efter att alla mina böcker ska översättas till danska så att andra danskar som inte behärskar svenska språket ska få möjlighet att läsa böckerna. (Kanske de även själva föredrar att läsa dem på danska?)







En av mina stora fans är Roxana som även har bloggen Kimseliusbooks KLICKA HÄR för att komma till hennes blogg. Jag tror att Roxana nästan kan mina böcker utantill, för hon är så kunnig och om det är något jag undrar över i mina böcker frågar jag henne. Hon vet nästan alltid i vilken bok jag har skrivit vad.








Så dök ett bekant ansikte upp och jag frågade: "Är vi vänner på facebook", vilket vi också var. My och jag har pratat en hel del eftersom My var iväg till Nya Zeeland i vintras och hon tycker mycket om min Nya Zeeländska serie om Kimberlie.

Det har varit en fantastiskt rolig dag, med många trevliga möten och nya bekantskaper och jag har fått möjlighet att träna både engelska, tyska och italienska. Akademibokhandeln Gleerups i Lund har ofta många utländska besökare, vilket är jättekul. Här mötte jag en gång en lärare från Svenska skolan i Bryssel som köpte mina böcker att användas i undervisningen där.

Det har varit en mycket givande påsk, men jag måste medge att jag saknar familjen, barnen och alla barnbarnen och vännerna. Men det får jag ta igen en annan helg. Påskhelgen är en helg då det händer många trafikolyckor och det är skönt att veta att ingen av mina nära och kära är ute och kör på vägarna just nu.

Till alla er som jag träffat idag vill jag bara säga att mötet med er har berikat denna dag och lärt mig nya saker. Till alla andra av mina vänner och alla läsare av bloggen vill jag passa på att önska en fortsatt glad och trevlig påsk!

Kramisar från Kim

Signering Junior Bok & Film Kronprinsen Malmö

Idag har jag varit och berättat om mina böcker och signerat på Junior Bok och Film på Kronprinsen i Malmö. En mycket trevlig butik som ägs av bokhandlare Ronny.


Eftersom det var skärtorsdag var det många häxor ute och snurrade och många passerade förbi mig, både stora och små häxor. Alla vackert utstyrda precis som häxor ska vara en skärtorsdag.
Jag har haft så många trevliga samtal med både unga och gamla.

Bland annat pratade jag med ägaren till cafeet inne på Kronprinsen, en mycket trevlig man som kom från Turkiet. Han kom senare med en mugg mycket gott kaffe med grädde till mig. Vilket uppskattades.

Det var full fart hela tiden och de flesta var utklädda till häxor, eftersom det var häxtävling på torget.















Den här gamla pigga damen var 90 år och hade läst det mesta. Hon hade mycket bestämda åsikter om författare och sådant "skit" som Liza Marklund och Jan Guilluo läste hon inte, sa hon bestämt. Hon tyckte inte deras böcker var värt att slösa någon tid på. Däremot blev hon mycket intresserad av mina böcker. Hoppas att hon tycker dem är läsvärda...

Här står jag inne i butiken tillsammans med butiksägaren Ronny, båda är vi nöjda efter en mycket lyckad dag.

En av många roliga stunder under dagen var när jag satt i fåtöljen ute på torget och läste högt ur flera av mina böcker. Det var mycket uppskattat. För de som lyssnade, men inte för min förkylningsdrabbade hals. Ikväll ska jag vila rösten så att jag har fått den tillbaka helt och hållit till Påskafton då jag ska till Akademibokhandeln Gleerups i Lund och signera. Hoppas få se många av mina fans där. (för tid se www.kimselius.se)

Kramisar från Kim som önskar er alla EN RIKTIGT GLAD PÅSK!!!

Alla behöver beröm

Alla mår bra av beröm, vilket många glömmer.

Idag blev jag överöst av beröm från en av korrekturläsarna som nu läser "Theos Pompeji". Bland annat skrev hon: denna boken är din bästa "so far"...

Hon skrev fler underbara, berömmande ord som satte guldkant på min dag, speciellt som jag verkligen saknar "Theos Pompeji", eftersom jag tycker väldigt mycket om den boken.

Varför har de flesta människor så svårt för att berömma andra? Det rör sig bara om några få ord. Ord som gör en annan människa oerhört glad.

Minns för många, många år sedan när jag hade privatlärare i dressyr. Jag satt där på hästen och tränade, kämpade och slet så svetten for omkring mig, men jag fick aldrig något beröm. Hur bra jag än jobbade, hur fint hästen än gick. Det kändes hopplöst och jag var nästan på väg att ge upp, det var ju ingen mening att kämpa vidare om det aldrig blev bättre. Ändå visste jag innerst inne att jag gjorde ett bra jobb. En dag sa ridläraren "Bra Kim!" Endast två ord, men de gjorde mig så enastående glad att jag tvärstannade hästen, flög av den och slängde mig om halsen på ridläraren och tackade för berömmet. Efter den dagen var hon noga med att inte bara påpeka de fel jag gjorde, utan även när jag gjorde rätt, vilket också utvecklade mina kunskaper inom hästdressyren.

Alla säger "Det är på felen man lär sig". Visst det stämmer, men det är också på berömmet, när man får reda på att man har gjort rätt som man lär sig något bra. Jag tror faktiskt att man lär sig mer av beröm än av påpekande om hur fel man gör.

Låt oss alla göra våra medmänniskor glada idag genom att berömma dem för något bra, ge dem komplimanger och låta dem få en bra dag. Le mot världen och den ler tillbaka mot dig!

En stor kram till alla mina underbara vänner som uppmuntrar mig och får mina böcker att bli bättre år efter år...

Tack Annelie för att du satte guldkant på min dag!

från Kim

Romarriket och Theos Pompeji, grovskisser

Äntligen, äntligen! Nu har jag fått grovskisser på "Theos Pompeji" och "Romarriket", de två nya böckerna i serien om Theo och Ramona i min historiska äventyrsserie.


















Mats Minnhagen har gjort omslagen till mina böcker om Kimberlie: "Äventyr på Nya Zeeland" samt "Ett nytt liv".

Dessa två grovskisser är till Theo och Ramonaserien och de första omslagen som Mats gör i den serien. Därför har jag varit spänd av förväntan på att få se omslagen. Jag är så nöjd med skisserna. De är precis som jag har tänkt mig. Färgvalet har Mats stått för, eftersom jag inte kunde komma på vilka färger jag ville ha, och jag tycker verkligen att han har valt rätt färger.

Nu väntar jag med spänning på att få se mer detaljerade skisser, innan Mats sätter sig och gör de färdiga bokomslagen.

Att se omslagen är inspirerande, det får mig att vilja skriva ännu mer och ännu fler timmar om dagen. Ibland har dygnet bara inte tillräckligt många timmar...

Kramisar Kim