Melodifestivalen och skrivandet

Har i alla år varit en stor fan av Melodifestivalen. När vi flyttade till Blekinge för femton år sedan införde vi en tradition tillsammans med några vänner. Vi bjöd varandra på middag och såg Melodifestivalen tillsammans. Först träffades vi hos oss och såg den svenska uttagningen, därefter träffades vi hos dem och såg Eurovisionschlagern. Det var så kul när vi samlades, alla barnen och vi vuxna röstade på våra favoriter. Vi åt god mat, goda kakor och godis och hade jättemysigt tillsammans.

Höjdpunkten var när vi alla åkte och såg Melodifestivalen på riktigt, som publik. DET var ett minne för livet. Att få "värmas upp" en timma innan TV-inspelningen började, innebar att vi fick se mycket mer än vad vi normalt brukar få se när vi bara ser programmet genom vår tv.

Sedan ändrades upplägget för den svenska uttagningen, det blev flera deltävlingar. Då alternerade vi varannan gång, men det blev till slut svårt, eftersom vi blev uppbundna så många veckor under våren. Vilket medförde att vår tradition till slut upphörde förra året. Saknar dem verkligen...

Nu har jag hört att upplägget för Melodifestivalen återigen ska ändras, till TIO gånger. Då känner jag "Nu ger jag upp!" Det är ingen idé att följa Melodifestivalen längre om det blir så, eftersom jag måste boka upp alla lördagskvällar och inte kan göra något annat än att sitta framför tv:n. Det finns faktiskt ett annat liv än tv:n...

Älskar musik och inspireras mycket av musik när jag skriver. Kan inte ha radion på, vilket jag tycker är mycket synd, men då kan jag inte koncentrera mig. Därför spelar jag musik på min CD-spelare. För det mesta blir det klassisk musik, där det inte finns några ord som jag kan hänga upp mig på. Men det går också att spela, på låg volym: Susan Boyle, Paul Potts, Sanna Nielsen och Sonja Aldén. Dessutom tror jag att Anna Bergendal, som gick direkt vidare till final förra veckan i Melodifestivalen, har stor potential att snurra på min CD-spelare i framtiden när jag skriver böcker. Hennes framträdande förra veckan var suveränt, rösten, utstrålningen, sången. En klar vinnare!

Vad vill jag ha sagt med detta? Jo, att det gäller att du hittar ditt sätt att skriva. Vill du ha tystnad omkring dig, vill du ha musik, liv och rörelse etc. Om du tycker om att ha musik, tänk då efter vilken musik du skriver bäst till och utnyttja den musiken för att komma igång att skriva när du har en svår startsträcka till skrivandet.

Det konstiga med mitt skrivande är att när jag är hemma måste jag ha tyst omkring mig, eller ordlös musik. Men när jag är ute och reser kan jag sitta mitt på en bullrande flygplats, med avgångsutrop och folk som pratar bredvid mig, och ändå skriva utan att bli störd! Kanske är det för att när jag sätter mig på en flygplats för att skriva, då har jag alla orden inom mig som stampar och bara vill ut och då glömmer jag bort allt annat omkring mig.

Blir det Melodifestivalen ikväll för min del... Nja, tror att jag hellre läser en bok, har ju redan hört låtarna. Nu väntar jag på Eurovisionschlagerfestivalen. Till dess har jag hunnit skriva mycket!

Kramisar från Kim

Motivation och disciplin

För många år sedan kände jag en kvinna som startade eget för att kunna bestämma över sin arbetstid, och det gjorde hon. Kvinnan tog långa sovmorgnar, härliga långluncher med vänner och slutade tidigt. Behöver jag berätta att det inte gick så bra för hennes företag och att det gick i konkurs inom ett år...

Om du ska lyckas med det du vill, gäller det att du verkligen satsar, är motiverad och har disciplin.

Eftersom du läser min blogg antar jag att du drömmer om att skriva en bok, att bli författare.

Då ska du veta att ordet "motivation" inte är det samma som "inspiration". Vad jag menar med det är att du inte ska sitta och vänta på att orden ska komma till dig, inspirationen, utan att du verkligen ska vilja nå dina mål för att lyckas, vara motiverad.

Skjut inte upp ditt skrivande, utan inför disciplin genom att sätta upp tider då du ska skriva. Bestäm dig! Vill du uppnå dina drömmars mål, då gäller det att jobba för det och ibland få slita hårt.

Motivera dig genom att se framför dig hur du håller din färdiga bok i handen, ställer in boken i bokhyllan och njuter av anblicken. Drömmer du om ära och berömmelse för dina böcker, kanske du blir besviken, eftersom det inte är alla författare som lyckas slå igenom stort.

Motivera dig med små steg och inför disciplin i ditt liv, då ska du se att du till slut även lyckas uppnå ära och berömmelse. Till dess: försök att bara motivera dig till att få din bok utgiven och få ställa in den i din bokhylla.

Lycka till!

Kramisar Kim

Fans och Fanklubbar

Efter min debut julen 1997 fick jag ofta frågan från läsarna: "Var hittar jag din fanklubb?"

Jag vidarebefordrade frågan till min redaktör på förlaget som svarade: "Det är fansen som startar fanklubbar."

Med andra ord var det bara att vänta till någon hade lust att starta en fanklubb.

Jag tror det var 2002 eller 2003 som den första fanklubben bildades, av Nathalie. Hon hade då läst alla mina böcker 26 gånger, varje bok! Slå det om ni kan! Nu är den fanklubben nedlagd eftersom Nathalie inte längre hade tid med den. Men det kom fler fanklubbar.

Nästa fanklubb som startades var Kim M. Kimselius fan club. Den som står för den fanklubben heter Jimmy. Du hittar länk till klubben om du KLICKAR HÄR.

Därefter startade Kristina en fanklubb på Facebook: Kim M Kimselius Fan Club. Du hittar länk till klubben om du KLICKAR HÄR.

En fanblogg startades av Linda: Välkommen till Kim.M.Kimselius fanblogg. Vill du kika in på fanbloggen hittar du länken om du KLICKAR HÄR.

Eftersom jag ville kunna lämna information om böckerna utan att inkräkta på fanklubben på Facebook, startade jag en Grupp på Facebook om mina böcker: Kimselius Böcker. Länk till den gruppen hittar du om du KLICKAR HÄR.

Nästa fanblogg som startades heter kimseliusbooks och startades av Roxana. Länk till den fanbloggen hittar du om du KLICKAR HÄR.

Jag tycker det är helt otroligt att det finns så många fanklubbar och fanbloggar om mina böcker. Jag blir jätteglad och rörd, det betyder mycket för mig, eftersom det är ett bevis på att mina böcker är populära!

Tack Jimmy, Kristina, Linda och Roxana för att ni lägger ned så mycket arbete på fanklubbarna och fanbloggarna!

Nu saknas det bara en engelsk fanklubb, eftersom jag har många fans i utlandet också. Kanske finns det redan en sådan, jag har kanske bara inte hittat den?

Som ni förstår betyder fansen otroligt mycket för mig och det är därför jag har tillägnat boken "Kimberlie - Ett nytt liv" till alla mina fans.

Tack för att ni finns, utan er hade jag inte varit författare!

Kramisar Kim
(Fotot är hämtat ifrån Biblioteket i Dalby där jag föreläste 2009)

Min källa till inspiration

Om det inte hade varit för min man, Jan, hade jag nog aldrig blivit etablerad författare.

Visst hade jag redan som åttaåring bestämt att jag skulle bli författare och jag skrev.

Som tonåring trodde jag inte längre på mina berättelser och stoppade dem i byrålådan och behöll drömmen inom mig.

Så kom Jan. Han läste berättelserna, älskade dem och försökte få mig att skicka till förlag, men jag vägrade eftersom jag inte tyckte jag skrev tillräckligt bra. Jan avslöjade för alla våra vänner att jag var författare och jag kände mig tvungen att skicka in till förlag och resten är en annan historia. Men så mycket kan jag berätta att jag fick manus godkänt och publicerat och gjorde dundersuccé med debutboken "Tillbaka till Pompeji".

Jan har fortsatt att uppmuntra mitt författarskap och mitt skrivande. I hans ögon får ingenting stå i vägen för min inspiration och mitt skrivande, jag kan lämna honom med disk och städning om jag får lust att skriva. Han är helt fantastisk. Det gäller att inte utnyttja hans tålamod alltför mycket, kanske det en dag tar slut?

Det var Jans förslag att vi skulle börja ge ut böckerna på eget förlag. Sedan 2002 ger vi alltså ut mina böcker på eget förlag och det fungerar jättebra. Ännu bättre sedan i höstas då Jan blev ofrivillig pensionär och nu hjälper mig på heltid med förlaget och hemmet.

Jan korrekturläser och kritiserar och kommer med idéer. Ibland säger han "gå du ut på en promenad med hundarna, så skriver jag resten". Men det är bara hans sätt att säga att jag nog behöver göra ett avbrott i skrivandet. Han skulle aldrig få för sig att skriva istället för mig. Även om jag nog tror att han skulle kunna.

Livet har gett mig många hårda smällar och hela tiden har Jan funnits där, i 31 år. Stöttat och gett mig inspiration, mod och energi att fortsätta.

Han är väldigt stolt över mig, det märks, fastän han försöker skämta bort det om jag säger något. Dessutom vill han vara lite osynlig i mitt författarskap och det är därför jag har valt ett foto av Jan där han skymtar långt bort bland växtligheten. Det är en bild som jag älskar för den representerar mycket av det jag tycker om: Jan, blommor, vatten, natur.

Vet att jag inte alltid räknar upp Jan när jag blir intervjuad av journalister och ska berätta hur jag prioriterar mitt liv. Men det beror på att han är så självklar för mig, utan honom skulle jag inte vilja leva och inte heller vilja skriva mer. Han är min källa till inspiration, orsaken till att jag mår bra och orkar vara glad varje dag.

Nu är det bäst jag slutar skriva, för snart kommer Jan upp och ska ha sin dator, vid vilken jag sitter och skriver detta. Får han se att dagens blogginlägg handlar om honom ber han mig säkert radera det... Men det vill jag inte, för jag vill att alla ska veta hur mycket Jan betyder för mig och mitt skrivande. Om ni undrar över hur Jan är som person är det bara att läsa mina böcker om Theo och Ramona, för det är Jan som är Theo...

Kramisar Kim

Fötterna vill springa och fingrarna skriva

Har mycket inspiration, men samtidigt börjar vårkänslorna infinna sig, trots att snön ligger ända upp till vaderna fortfarande.

Men det är något i luften, fåglarna har börjat kvittra, solen värmer och det blir takdropp, det är ljust på morgonen och ljusare på kvällen.

Plötsligt inser jag att tiden håller på att springa ifrån mig, det är ju NU jag ska skriva så att jag kan njuta av våren när den äntligen kommer. Trots det längtar jag ut att springa just nu, att ta långa promenader med hundarna, att bara stå ute och njuta av den friska luften och solens värmande strålar.

Ändå håller fingrarna mig fjättrad vid tangentbordet, där orden hamras in till ännu en bok. Jag drömmer mig bort till sommaren i Pompeji och glömmer att snön ligger tjock utanför, bara njuter av solen som värmer mig genom fönstret och försvinner bort i fantasin.

Ibland måste jag studsa upp och springa upp och nedför trappan, snabbt pussa på hundarna, för att därefter sätta mig och skriva igen.

Känner mig kluven nu när fötterna vill springa och fingrarna skriva...

Kramisar från Kim
(Fotot är taget sommaren 2006)

TÄVLING Vinn en författare!

Nu har just DIN skolklass chans att vinna ett författarbesök av Kim M. Kimselius.

Allt ni behöver göra är att svara på nedanstående frågor om Kim M. Kimselius böcker och skicka in svaren före den 31 mars 2010. Vinnaren och de rätta svaren meddelas här på bloggen den 5 april 2010.

Tävlingen gäller för skolklasser över hela Sverige.

Här är frågorna:

1. I boken "Svarta Döden" möter Ramona en författare som har funnits på riktigt, vad heter författaren?







2. I "Faraos förbannelse" reser Ramona tillbaka i tiden med hjälp av två egyptiska hieroglyfer, vad heter hieroglyferna?







3. Vad heter Inkahövdingen som Theo och Ramona möter i boken "Den gömda Inkastaden"?







4. I "Det glömda kriget 1808-1809" möter Ramona ständigt en person som också har funnits i verkligheten. Han hjälper henne många gånger, vad heter mannen?






5. Nämn tre historiska platser som Theo, Ramona och Robert besöker i boken "Snapphaneresan".







6. Vad heter pojken som Theo och Robert försöker rädda i boken Giljotinen?







7. Ramona hamnar i ett kloster i boken "Riddarsvärdet", vad heter klostret?







8. Vad säger Ramona första gången hon möter Theo i boken "Tillbaka till Pompeji"?







9. Vad heter den läkekunniga flickan i boken "Jag är ingen häxa", som Theo och Ramona räddar från bålet?







10. Boken "Snapphanar" börjar på en mycket speciell 1600-tals gård som fortfarande kan besökas. Vad heter gården?





Ni har en månad på er att ta reda på svaren, som ni lätt hittar i böckerna. Klassen som vinner får ett kostnadsfritt författarbesök av Kim M. Kimselius (det är jag det!)

Skicka era svar, tillsammans med klassens namn, skolans namn och adress, klasslärarens namn, samt telefonnummer där läraren kan nås.

Svaren skickas per mail till roslagstext@kimselius.se eller med post till Roslagstext förlag, Trullebo, Kolshult 28, 370 17 Eringsboda, före den 31 mars 2010.

Tävlingen är endast för hela skolklasser! Gnugga era geniknölar, läs böckerna och sätt igång! Kanske just din klass vinner. Lycka till!

Kramisar Kim

(Eventuell vinstskatt betalas av vinnaren.)

Första meningen

Min redaktör sa en gång: "Precis som Selma Lagerlöf" när hon hade läst mitt manus.

Nu tycker inte jag att jag skriver som Selma Lagerlöf och har aldrig tyckt det, därför frågade jag henne varför hon sa så.

Hon svarade: "Du kastar läsaren in i handlingen precis som hon gör".

Då dök meningen "Äntligen stod prästen i predikstolen", som Selma Lagerlöf börjar sin bok Gösta Berlings saga med, upp i mitt huvud och jag förstod vad min redaktör menade.

Innan dess hade jag aldrig funderat över hur viktig första meningen i en bok är. Det var bara så jag skrev, för det var så jag ville att en bok skulle börja. För det mesta behöver jag aldrig fundera över hur mina böcker ska börja, meningarna bara kommer, orden forsar fram och så är första kapitlet skrivet. Men nu är jag noga med att läsa igenom början och se att första raden verkligen fångar läsaren.

Här är första meningen ur mina böcker, så att du kan se om jag har lyckats:

"Mina damer och herrar, vi landar strax i Rom och vill därför be er att spänna fast era säkerhetsbälten." (Tillbaka till Pompeji)

"Nej, inte nu igen!" ropade Ramona förskräckt. (Jag är ingen häxa)

"Titta här, Theo!" ropade Ramona upphetsat och viftade intensivt med armarna för att fånga Theos uppmärksamhet. (Faraos förbannelse)

"Jag är rädd", sa Ramona och strök med darrande hand undan svettdropparna som envisades med att rinna ned i ögonen. (Den gömda Inkastaden)

"Ovädret var över Theo och Ramona innan de hann reagera." (Vikingaträl)

"Han drog yllefilten över axlarna och rös av kyla, trots att svetten flödade ymnigt från hans kropp." (Svarta Döden)

"När Ramona öppnade sina himmelsblå ögon denna försommardag, hade hon inte en aning om vad sommarlovet skulle föra med sig." (Snapphanar!)

"Vakna, Ramona! VAKNA!" (Giljotinen)

"Förbryllat stirrade Ramona och Theo på varandra." (Riddarsvärdet)

"Vad har jag nu ställt till med?" utbrast Ramona, när hon kände den välbekanta yrseln inför en tidsförflyttning gripa tag i henne. (Det glömda kriget 1808-1809)

Regnet piskade mot spåntaket på det gamla 1600-talshuset, Sporrakulla gård. (Snapphaneresan)

"Åh, snälla, vi kan väl gå in här? bad Ramona och stoppade Theo, som med bestämda steg var på väg att passera tatuerarens vagn." (Kinesiska Draken)

"I samma stund som Kimberlie hörde smällen kände hon stöten som gick igenom planet." (Kimberlie - Äventyr på Nya Zeeland)

"Kimberlie låg stel av fasa i sängen och lyssnade på rösterna som trängde in från rummet intill." (Kimberlie - Ett nytt liv)

Nå, vad tyckte du, lät det spännande?

Om du funderar på att skicka in ditt manus till ett förlag, titta på första meningen i din berättelse. Det gäller att den fångar läsaren direkt och kastar in läsaren i handlingen. Därefter får du inte tappa greppet, utan se till att hålla läsaren fångad ända till sista raden i boken...

För mer skrivtips, skrivlänkar med mera titta in på min hemsida www.kimselius.se under FÖRFATTARTIPS. Klicka på länken så kommer du direkt dit.

Lycka till med din berättelse!

Kramisar Kim
(Dagens omslag är från "Svarta Döden", en rysligt otäck bild och en lika rysligt otäck historia. Du kan läsa mer om boken på min hemsida.)

Ordspråk är mycket viktiga för mig

Ordspråk är viktiga för mig, något jag har fått höra hela min uppväxt och som fortsatt följa mig genom livet.

Ett av de vanligaste min mor ofta sa:

Den som lever får se.

Men hon sa ännu oftare:

Efter regn kommer alltid solsken.

Hon köpte till och med en kylskåpsmagnet med de orden, som hon gav till mig för många, många år sedan. Nu har hon de orden inristade på sin gravsten. Orden står verkligen för min mor och hur hon uppfostrade oss barn: till att vara positiva, i alla väder och i alla motgångar.

En sak jag ofta fick höra från min mor när jag kom upp i tonåren och grät över någon pojke, det var:

Mister du en står där tusen åter, tar du en av de tusen är det niohundranittionio som gråter

Gissa om jag blev galen när hon sa så. För mig hade ju världen rämnat, allt var slut, jag var nedsjunken i bottenlös förtvivlan och skulle aldrig hitta någon ny kille... Men givetvis hade min mor rätt.

När jag så av en bibliotekarie fick höra att barn och ungdomar inte längre kunde ordspråk, tog jag det som min uppgift att lära dem och började genast avsluta varje bok med ett ordspråk. Det gällde att hitta ett ordspråk som kändes som om det hörde ihop med boken, vilket inte alltid var så lätt.

Här är några av dem:

Så går en dag ifrån vår tid och kommer aldrig åter!

Detta är det första ordspråket jag skrev i någon av mina böcker och det var i "Giljotinen". Ordspråket är så passande eftersom jag skrev denna bok när min syster hade dött. Men det är också ord som jag har haft uppsatta på mitt tonårsrum och försökt leva efter. Vara rädd om varje dag och fånga ögonblicket.


Nästa bok var "Riddarsvärdet". Den fick ett av de tidigare nämnda ordspråken eftersom jag tillägnade boken till min mor som just hade dött:

Efter regn kommer alltid solsken!



Tredje boken med ordspråk är "Det glömda kriget 1808-1809", som är en mycket hemsk skildring av två krigsår, då vi till slut förlorade halva vårt rike. Jag tyckte att detta ordspråk passade in i den boken:

Det är inte åren i dina liv som räknas, utan livet i dina år!



Fjärde boken som fick ordspråk är "Snapphaneresan". Eftersom Robert är med i denna bok, tyckte jag att det här ordspråket kändes bra:

Att alltid vara en liten smula barn, det är att vara verkligt vuxen.



Därefter var det dags att trycka om "Tillbaka till Pompeji", igen! Vet inte hur många gånger den boken har tryckts om, men det är en bok som säljer och säljer och säljer. Nu passade jag på att sätta in ordspråk i slutet på boken och då valde jag ett som min syster skickade till mig, efter att hon hade genomgått en svår period i sitt liv och jag hade funnits där för henne:

Bästa sättet att behålla en vän, är att själv vara en.

Tycker även att ordspråket passar väldigt bra in på Theo och Ramonas vänskap. De gör allt för varandra och lite till...

Nu var det dags för första boken i min serie om Kimberlie och Andy, "Kimberlie - Äventyr på Nya Zeeland". Denna bok skrev jag redan 1992 och det var först 2009 som boken kom ut. Denna bok handlar också om en lång resa för Kimberlie, en resa som fortsätter genom många böcker. Av båda anledningarna tyckte jag då att detta ordspråk var perfekt:

Även en tusenmilafärd börjar med ett steg.

"Kinesiska Draken" som jag tycker är en av de bästa böcker jag har skrivit och där handlingen utspelar sig i Kina, skulle givetvis ha ett kinesiskt ordspråk:

Det finns inga vägar till lycka eller sorg. De finns i ditt inre!




"Faraos förbannelse" är även den en bok som har tryckts om oändligt många gånger. Till denna bok som utspelar sig i Egypten och Tutankhamons palats, där svek och bedrägerier är en vardaglig företeelse, fann jag ett mycket passande ordspråk:

Hederliga män är de mjuka behagliga kuddar på vilka skurkar vilar sig och blir feta.

I "Den Gömda Inkastaden" händer många spännande och hemska saker, men ändå finns glädjen hela tiden där. Därför fick omtryckningen av den boken det här ordspråket:

Livet handlar inte om att vänta tills stormen har passerat, utan att lära sig att dansa även i regnet.



Kimberlie är otroligt rädd för det mesta, men i boken "Kimberlie - Ett nytt liv" trotsar hon det mest skrämmande hon vet. Därför fick boken det här ordspråket:

Om man avlägsnar alla faror, skulle livet bli fruktansvärt trist.



Då har jag kommit till de två böcker som ännu inte kommit ut. Jag börjar med Boudicas strid mot Romarna:

Tiden avslöjar allt.

Nu blev du nyfiken...



Theos Pompeji har fått det här ordspråket:

Vad tiden dig gav må du ge igen, blott det eviga bor i ditt hjärta än.

Nu har du två ordspråk att fundera över, eftersom ordspråken säger en del om handlingen, som du säkerligen nu har förstått.

Eftersom jag är så medveten om vilka ordspråk jag väljer och ibland undrar om läsarna verkligen ser ordspråken som står allra sist i boken, blev jag jätteglad när jag fick ett brev från en tonårsflicka som älskade ordspråken och tackade mig för att jag avslutade böckerna med dem.

Mycket skönt att höra, för jag har tänkt fortsätta med ordspråk. De är viktiga för mig och har alltid varit och jag vill att mina läsare ska lära sig lite mer än bara den historiska berättelsen.

Har du tips om några bra ordspråk? Skicka dem gärna till mig!

Kramisar Kim
(Bilden på mig är när jag föreläser på Dövskolan i Lund. Jag tror att jag viftade lika mycket med händerna som teckentolken som stod bredvid mig. Tur att det var henne eleverna tittade på och inte mig, för jag vet ju inte vad jag "sa" med händerna i deras ögon...)
Vill ni veta mer om böckerna kan ni gå in på min hemsida www.kimselius.se