Tänk vad ett ord betyder mycket

En dag gick jag in på google och googlade på Kimselius. Upptäckte en spännande länk som hette Backaboken. Att jag kom till denna sida berodde på att de hade recenserat mina böcker "Tillbaka till Pompeji" samt "Vikingaträl".

Det var så roligt att läsa kommentarerna, för jag kunde läsa glädjen mellan raderna. De som skrivit recensionerna hade verkligen tyckt om att göra det.

Dessutom hade eleverna läst in några rader ur varje bok och jag lyssnade. Tänk, att jag som har skrivit dessa böcker blev som trollbunden av att lyssna och kände "Oj, vad spännande!" Dessutom blev jag sugen på att gå och hämta "Vikingaträl" och läsa den direkt, för det var några år sedan sist. "Tillbaka till Pompeji" läste jag om rätt nyligen.

Jag kunde inte låta bli att kommentera recensionerna på Backabokens sida, eftersom jag tyckte att sidan var så ren och lättläst, ja trevlig.

I början av veckan blev jag uppringd av en journalist från Ystads Allehanda med anledningen av min kommentar på sidan. Det var nämligen så att eleverna precis hade startat sidan och direkt fått kommentar från en författare, vilket gjorde att de sporrades att fortsätta sitt arbete.

Det hela slutade med en mycket fin artikel, som jag tror också kommer att sporra eleverna i sitt fortsatta arbete med att läsa och recensera böcker.

Tänk vad ett ord kan betyda mycket! Ha det i minnet nästa gång du tvekar att kommentera något. Ditt ord kan göra stor skillnad för den som lyssnar eller läser det.

Kramisar Kim

Att sprida sin blogg

Tycker det är jättekul att så många läser min blogg. Har upptäckt att det är mellan 700-1000 personer varje vecka. Det inspirera mig att fortsätta berätta om mitt skrivande, komma med goda tips och råd och försöka sprida läs och skrivglädje med min blogg.

Nu har jag anmält mig till bloggen "Presentera din blogg" för att försöka utöka mitt nätverk ännu mer. Man kan också bli fan till denna på Facebook.

Ska bli spännande att se om det blir ännu fler som läser bloggen varje vecka.

Kramisar från Kim

Skrivarlyan och snön som aldrig tar slut

Varje gång jag kommer in i min skrivarlya fylls jag av inre lugn och harmoni. Bara vetskapen om att jag ska få sätta mig ned och skriva gör att jag mår bra. Mitt skrivbord är alltid fyllt med papper och böcker. Men det är en ordning i röran, jag vet var allting finns. Det är många böcker jag behöver ha framme för att slå i, titta på bilder och hitta ny fakta.

När vi har gäster brukar jag gå upp tidigt varje morgon för att hinna med att sätta mig en stund och skriva. Kanske inte alltid för att behovet att skriva är så stort, utan för att fyllas av lugn och harmoni inför dagen.

När jag sitter vid skrivbordet har jag en liten rörkamin bakom ryggen, jag kallar den för min kakelugn. Förr eldade jag varje dag, eftersom det brukade vara cirka +6 grader när jag kom till mitt rum på morgonen vintertid. Nu är värmesystemet bättre och nu eldar jag mest för att det är mysigt, eller om strömmen går. Levande ljus och fotogenlampor är ett måste. Fotogenlamporna tänds endast vid strömavbrott, men stearinljusen brinner ständigt varje dag under årets mörka månader. De ger inspiration och tillför ännu mer harmoni och lugn till rummet.

Det snöar konstant nu, känns det som. När jag var ute på första morgonrundan med Tola idag var vägen utanför plogad, det hade bara kommit några centimeter snö sedan plogningen. När jag två timmar senare gick ut på en andra runda med henne gick snön till fotknölarna på den tidigare plogade vägen.

Det är mycket vackert att titta ut genom fönstren på all snön. Speciellt efter att gången till vedboden är skottad. Nu ligger det cirka 10 centimeter där igen och ännu faller snön.

Jag har gjort min del av snöskottningen för stunden. Jan håller fortfarande på. Om det fortsätter snöa som det gör nu, lär jag vara tvungen att gå ut och skotta igen.

Inte ens sådana här gånger, när snön aldrig tar slut, ryggen värker och armarna är trötta, längtar jag efter att bo i lägenhet i staden. Jag njuter av att bo på landet, av det hårda arbetet med snön, veden, potatislandet (när det väl lyckats komma fram under snön) och naturen runt mig.

Allt det tillsammans med mitt mysiga skrivarrum ger mig inspiration och livslust och får mig att må bra.

Nu ska jag sätta mig och skriva lite igen!

Har du någon mysig plats där du brukar sitta och skriva? Berätta för mig om den! Dela med dig av den plats där du hittar harmoni och inspiration. Ser fram emot att höra av dig.

Kramisar Kim

När blir du författare?

Får ofta frågan "När blev du författare?" Både av journalister och de jag möter under mina föreläsningar och signeringar. Ja, även i mail och brev kommer frågan.

Då är frågan: När blev jag författare?

Är det när min debutbok kom ut julen 1997?

Eller är det när jag skrev min första bok som åttaåring?

Min man sa långt innan jag hade debuterat: "Om man skriver så mycket som du Kim, då är man författare, antingen man har fått en bok utgiven eller inte."

Kanske var det därför han till slut avslöjade för alla våra vänner, att jag var författare, och på så sätt fick mig att skicka in ett av alla de manus som låg färdigskrivna i byrålådorna. Det kändes skönt att ha någon som verkligen trodde på mig och uppmuntrade mitt skrivande. Någon som hela tiden har fått mig att känna mig som den där författaren jag drömde om att bli, min man.

När blev jag egentligen "Författare". I vissa stunder kan jag känna det som om jag inte är författare, utan bara lever i min dröm och fantiserar det här livet som jag lever nu.

När jag signerar mina böcker kan jag ibland känna: "Tänk att de vill ha MIN autograf."

När jag föreläser: "Helt otroligt att de vill lyssna på MIG."

När någon darrar på rösten och rodnar nervöst när de pratar med "Författaren", känns det konstigt. Jag är fortfarande bara jag, en person som ibland inte riktigt förstår att jag faktiskt verkligen har blivit en RIKTIG författare nu.

När blir man då författare? Är det i den stunden man bestämmer sig för att bli det, när man skriver så pennan glöder och lever för sin dröm? Eller är det när man gett ut sin första bok? Eller kanske dröjer det tills man har gett ut många böcker? Kanske man inte är en riktig författare förrän man har slagit igenom riktigt rejält och blivit världsberömd som Camilla Läckberg? Är det när man får en av sina böcker översatt till ett annat språk? Eller måste man vänta tills flera länder har översatt ens böcker?

Jag tror... att man faktiskt är författare om man skriver mycket, trots att man inte har fått någon bok utgiven. Kanske är det för att Jans ord till slut har gått in i mitt huvud: "Om man skriver så mycket som du Kim, då är man författare, antingen man har fått en bok utgiven eller inte".

Nu har jag slagit igenom med en dunderdebut och sålt 11.000 böcker första veckan. Jag har kommit ut med 14 böcker. Mina böcker har kommit ut i många länder. Det finns många fanklubbar om mig och mina böcker. Jag kan säkerligen räkna mig som en riktig författare nu. Även om det ibland känns svårt att ta till sig och förstå.

Till dig som ännu inte har nått dina drömmars mål vill jag komma med några uppmuntrande ord: Ge inte upp, håll drömmen levande och fortsätt skriv. En dag slår du också igenom med buller och brak och din dröm går i upplevelse. Skriv! För om man skriver mycket då ÄR man författare. Det är något jag nu har förstått, efter alla år.

Lycka till!

Kramisar Kim
(Bilden är tagen på Bokmässan i Göteborg 2007, då jag fått mitt knä sönderslaget bara några dagar innan bokmässan, var gipsad och tvungen att ha kryckor. Hade låtit sy upp en fantastisk Marie Antoinette klänning eftersom jag just då kom ut med en bok som handlade om henne och franska revolutionen: "Giljotinen". Kryckorna förtog lite av klänningen. Men jag väckte kanske mer uppmärksamhet med kombinationen klänningen/kryckor? På bilden blir jag intervjuad och får säkerligen frågan: "När blev du författare?")

Nu har boken kommit från tryckeriet!

Kimberlie - Ett nytt liv har kommit från tryckeriet och jag har fått ställa ännu en bok till min samling i bokhyllan. En underbar känsla!

Jag har öppnat boken, bläddrat i den, luktat på den och blivit sugen på att läsa den. Dessutom är jag mycket frestad att börja på tredje boken om Kimberlie och Andy, men jag måste hålla mig. Det är två nya böcker, "Boudicas strid mot Romarna" samt "Theos Pompeji", som ska vara färdiga innan jag får umgås med mina vänner på Nya Zeeland, Kimberlie och Andy, igen.

Om allt går som planerat ska jag läsa något/några kapitel ur den nya boken i helgen och lägga ut som filmklipp på YouTube. Håll utkik på YouTube. Har ni missat de andra böckerna jag har läst in tidigare är det bara att klicka på länken.

Nu ligger det mängder av beställningar från bokhandlarna. Nu ska det faktureras, packas och beställas hämtning. Men allra först ska vinnaren av Kimberlieboken få sin bok. Den går iväg imorgon. Ni andra får ge er till tåls till den 1 mars, då det är tänkt att alla bokhandlarna ska ha hunnit få böckerna. Fråga efter boken om du inte hittar den i butiken, boken kanske är på väg, eller så har butiken glömt lägga in sin beställning.

Det skulle vara jättekul om ni hörde av er och berättade vad ni tyckte om den andra boken i Kimberlieserien. Ser fram emot att höra av er!

Kramisar Kim

Skrivkramp?

En fråga jag ofta får är: Hur gör du när du får skrivkramp? Den ställs till mig på Unga Fakta, vid signeringar, föreläsningar, i mail, i brev och av journalister.

Svaret är alltid detsamma: Jag får aldrig skrivkramp.

Kanske beror det på att jag har ett oändligt flöde av fantasi. Nya idéer dyker ständigt upp.

Eller så beror det på att jag inte går och väntar på inspiration. Jag sätter mig ned för att skriva varje dag. Jag har arbetstider 8-17. Då ska jag vara på plats i min skrivarlya och skriva, antingen det är här på bloggen, besvara fanbrev/mail eller skriva på mina böcker. Det viktigaste är att jag skriver!

Det är otroligt viktigt att inte bara gå och vänta på inspiration. Min åsikt är att ju mer jag skriver desto lättare är det att komma igång, hålla flödet vid liv och få inspiration.

Jag jobbar med "Gula-lappar" (klicka för att läsa mer) och/eller klicka här om du vill veta hur du arbetar med gula lappar-teknik.

Här kan du se hur mitt skrivbord ser ut med gula lappar. Här kan du läsa ännu mer om min Gula lappar-teknik.

En annan sak som är bra för att undvika skrivkramp är att läsa mycket, olika typer av böcker. Det är lätt att fastna för en författare eller en genre. Vidga vyerna och läs någonting du aldrig har läst tidigare, det ger inspiration.

Eller varför inte läsa någon av alla de skrivlänkar jag tipsar om till höger här på min sida under "Användbara länkar". (Allteftersom jag upptäcker fler användbara länkar lägger jag in dem.)

Hoppas att du nu fått hjälp att undvika skrivkramp efter att ha läst mitt inlägg och tagit till dig mina goda råd. Lycka till med ditt skrivande!

Kramisar Kim
(Fotot föreställer en del av de böcker som jag har skrivit. Nu totalt fjorton stycken.)

Sprudlande skrivardag!

Igår hade jag en sprudlande fantasi och obegränsat med energi och jag skrev så jag trodde tangenterna skulle börja glöda. Min man, Jan, kom med kaffe och kex för att jag inte skulle svälta. Normalt dricker jag inte kaffe, men vid ett sådant tillfälle var det perfekt med koffeinkicken.

När dagen var över hade jag skrivit fem kapitel, vilket för mig är mycket att skriva under en dag.

När jag stängde ned datorn kände jag mig alldeles omtumlad av att komma tillbaka till verkligheten igen.

Jag älskar när jag befinner mig i det vakuum av fantasi som jag vävs in i. Ingenting existerar mer än mina huvudpersoner och deras värld. Jag frågade en av mina fans om hon kände samma sak när hon läste mina böcker och då svarade hon så här:

"Ja, man sitter där med svettiga händer och läser och läser boken, i flera timmar, tills mamma eller pappa kallar på mig, eller när min bror tar ifrån mig boken.
Jag har haft många sömnlösa nätter när jag har läst dina böcker..
men det är värt det! ( man kan ju sova när som helst , eller hur? )"

Tack Linda för de orden!

Hade skrivfrossa i morse och rusade iväg från frukosten och skrev av mig innan jag skulle iväg och hämta Tola hos veterinären. Nu ligger hon i sin säng och sover. De andra hundarna står utanför och väntar på sin promenad och bilen är fortfarande full av varor som ska bäras in. Allt ska göras på en gång när jag för en gång skull lämnar hemmet. Men det beror på att jag inte vill göra annat än skriva och pussa på mina hundar och min man just nu.

Tror säkert att det blir mer skrivande när maten är inburen, hundarna fått sin promenad och jag har fått lite mat i mig. Känns som om mina huvudpersoner pockar på att få komma ut ännu en gång idag. Bäst att ta med den lilla bärbara när jag går "hem" från min skrivarlya.

Vi hörs imorgon igen. Kramisar från en nöjd och glad Kim
(Ps. Har en ny webbkamera, så bilden är tagen precis innan jag satte mig för att skriva detta inlägg. DS.)

Tola, en inspirationskälla

Hundarna är mina inspirationskällor och även till stor hjälp i vardagsbestyren. Speciellt Tola. Jag brukar kalla henne för min "servicehund", eftersom hon är fenomenal på att hjälpa till med det mesta. Hon tycker verkligen om att jobba.

Redan innan hon var ett år hade hon själv tagit på sig uppgifter i hemmet, man kan t.ex. säga "hämta..." så hämtar hon det man begär, om det ligger på golvet vill säga.

Dessutom plockar hon ut tvätten ur tvättmaskinen och räcker den till mig. Tappar jag något på golvet hämtar hon genast det och kommer springande med det. Ibland råkar jag tappa något, bara för att hon ska få arbeta. Hon älskar det.

På sommaren hänger vi ut tvätten. Då bärs den ut i en stor tvättkorg och Tola vaktar den ivrigt och plockar upp plagg efter plagg och ger mig. Dessförinnan har hon plockat ut tvätten ur tvättmaskinen. Ibland väljer jag att hänga upp tvätten på linan utan hundarnas hjälp. För det är inte bara Tola som är ivrig att hjälpa till, även Pluto älskar att plocka upp tvätten ur tvättkorgen och en gång när jag vände mig om, hade hundarna helt tyst börjat en kamp om en socka. Kanske ska jag säga "före detta socka", för det var bara slamsor kvar av den. Ja, det är spill man får ta för att hundarna ska vara lyckliga.

Tola är min egen uppfödning och när hon var fyra veckor dog hennes mormor hastigt. Det blev en rejäl chock för oss, eftersom mormor Lickie var en underbar hund som aldrig behövde ha koppel, hon bara fanns där och lydde vår minsta vink. Vi hade inte tänkt behålla någon valp, men Tola var så lik Lickie att vi inte hade hjärta att sälja henne. Tola visade sig verkligen vara lika trofast som sin mormor, men betydligt mycket mer vakthund. Vilket bara är skönt när man som vi bor mitt ute i skogen.

Tola är döpt efter boken "Vikingaträl". Har ni ännu inte läst boken kan ni inte veta att bokens Tola är en mycket sympatisk kvinna med ett varmt hjärta, precis som min hund Tola, som har fått stå som förebild för människan Tola.

Som ni förstår inspirerar hundarna mig mycket och ger mig oändligt mycket kärlek och glädje. Tror inte att mina böcker hade blivit så bra som de är om inte hundarna hade funnits, eftersom de ger mig harmoni, ser till att jag är ute och rör på mig, att jag äter och mår bra. Vilket ger mig livsglädje och skrivarglädje.

Nu ska jag sätta mig och skriva på min bok igen.

Kramisar Kim

Vinnaren av Kimberlie - Ett nytt liv är...

Vet att det är många som har gått och väntat och hoppats...

Nu är väntan över och vinnaren av boken "Kimberlie - Ett nytt liv" är dragen.

Eftersom det är många som har hoppats att få vinna den nya boken drog vi tre "tröstpris".

Tröstpriset är en A-3 Affisch på Kimberlieboken.

De tre vinnarna av affischerna är:
razaha
98ali04
tilda2go

Grattis!


Vinnare av boken "Kimberlie - Ett nytt liv" är
Ethel Hedström. Grattis, tror det är många som avundas dig som får möjlighet att läsa boken innan den ens hunnit ut i bokhandeln.

Ännu en gång Grattis alla vinnare, var snälla och kontakta mig på forfattare@kimselius.se så skickar vi vinsterna så fort vi har era adresser.

För er som inte hade turen att vinna idag, vill jag berätta att det kommer fler tävlingar, så ge inte upp. Berättar mer om nästa tävling i ett annat blogginlägg.

Tack för att ni följer mina texter. Hoppas att de inspirerar er och kanske kan vara er till någon hjälp.

Många varma hälsningar och en stor kram från Kim

Bokomslag, från idé till färdigt omslag

Under mina föreläsningar får jag ofta frågan hur man gör ett bokomslag. Idag tänkte jag berätta för dig hur det går till när mina bokomslag kommer till.

Först sitter jag och funderar ut vad boken ska handla om, sedan ritar jag gubbar på ett ungefär hur jag vill att bilden ska se ut. För att det ska bli helt förståeligt (jag är inte så duktig på att rita) berättar jag också för illustratören (i det här fallet Mats Minnhagen) hur jag vill att omslaget ska se ut. Jag talar om vilka färger jag vill att boken ska ha. Jag försöker att få nya färger för varje titel, vilket inte är så lätt nu, när jag har gett ut 14 böcker...

När Mats får min skiss gör han en grovskiss till mig, mest för att visa ungefär hur han har tänkt sig fördelningen av föremålen på bilden och för att visa mig färgerna.

Bild 1 och 2 är grovskisser.

Nu har jag möjlighet att kommentera och ändra, byta färger och ändra på bilden.

Som ni ser på nästa bild har det ändrats något.







Nu får jag en finare skiss, med fler detaljer. Här kan jag också kommentera och ändra. Jag ändrade Theos drag, för han är en snäll och trevlig person och han såg lite elak ut på den här bilden, tyckte jag.

Så får jag till sist den färdiga framsidan av Mats. Nu utan rubrik.











Bilden skickas vidare till min layoutare i Stockholm, Jörgen Högberg. Han gör därefter det helt färdiga bokomslaget. Han lägger in rubriken med den stil det ska vara, han gör ryggen med texten, han gör baksidan av omslaget. Eftersom "Theos Pompeji" inte är färdigskriven ännu, är inte baksidestexten klar och Jörgen har inte gjort hela omslaget, bara framsidan för att boken ska kunna läggas ut hos alla beställningskanaler: för att bokhandlarna ska kunna se hur omslaget ser ut, för kunderna på de olika nätbutikerna, i annonser, på hemsidan, bloggen med mera.

För mig känns boken klar, när jag får omslaget, men boken är inte färdigskriven och omslaget sporrar mig att skriva klart boken.


Här ser ni det färdiga bokomslaget av "Kimberlie - Ett nytt liv", som jag har fått en färgutskrift på ifrån Jörgen.

Här gäller det att jag kontrollerar färger, baksidestext, ISBN-numret (bokens födelsenummer) som står över streckkoden.

När bokomslaget har kommit så här långt är även boken färdigskriven och innehållet i boken går iväg till tryckeriet. Vad som händer sedan är en helt annan historia.

Kramisar Kim