Julhälsning från ett snöigt Blekinge

Igår var en gnistrande kall vinterdag med -23 grader och en vinterblek sol som knappt värmde någonting alls.

Idag yr snön i luften. Stora snöflingor byts av mot mindre, för att sedan återigen bli stora. Vi skottar och skottar och skottar. När jag har skottat en gång och vänder för att gå tillbaka, får jag skotta mig tillbaka igen.













På radio har de gått ut med en klass 2-varning. Vilket innebär: Väderutveckling väntas som kan innebära fara för allmänheten, stora materiella skador och stora störningar i viktiga samhällsfunktioner. Allmänheten uppmanas att följa upp ny information på Internet, radio eller TV.

















Varning klass 1: Väderutveckling väntas som innebär vissa risker för allmänheten och störningar för en del samhällsfunktioner.

Varning klass 3: Mycket extremt väder väntas som kan innebära stor fara för allmänheten och mycket stora störningar i viktiga samhällsfunktioner. Allmänheten uppmanas att följa upp ny information på Internet, radio eller TV.

Tågkaos över i stort sett hela landet. Men även många trafikolyckor.

Här sitter vi ombonade i vårt varma hus, julskinkan är klar, pepparkaksdegen ihopknådad, marsipangrisarna doppade i choklad, köttbullarna stekta och fåglarna ute har fått sitt.


















Det är vackert att titta ut genom fönstret på all snön och se alla fåglar som flockas runt fågelborden. Idag hade vi en rovfågel som kom. Han hade nog tänkt sig ett skrovmål på en och annan talgoxe eller domherre, men som genom ett trollslag var alla småfåglarna försvunna och trots att rovfågeln länge satt och väntade, dök inga småfåglar upp förrän det stora hemska monstret försvunnit.

När det är sådant här väder kan vi äta julmat med gott samvete, för vi har verkligen fått arbeta för maten. Först skotta för att ta oss ut, sedan skotta till vedboden och sedan köra in veden i huset och sedan skotta igen...

















Igår ville hundarna inte vara ute någon lång stund. De försökte stå på ett ben, vilket inte gick så bra. Men de frös om fötterna i den -23 gradiga kylan. Idag har vi bara -6 grader och jag hoppas verkligen att det inte slår om till plusgrader för då blir snön tung!

Idag tyckte hundarna det var roligare att vara ute i snön. Det enda som är tråkigt för dem är att de måste hålla sig till de skottade gångarna, eftersom snön är för djup för att de ska kunna pulsa ut i den.

Våra äppelträd är täckta av ett tjockt lager snö. Om det blir tö är det bäst att vi skakar av snön annars lär grenarna brista.













Någon gran blir det inte i år. Vi brukar såga ned en gran i vår egen lilla skog, men eftersom det är så mycket snö är det svårt att ta sig fram till granarna. Dessutom har vi inte en aning om vilken gran vi ska välja. Snön kom så tidigt att vi inte hade hunnit välja ut vår julgran. Men vi ska nog få julstämning även utan en gran i huset. Det ser snön och levande ljus till.













Det kommer att bli tungt att köra upp nya skidspår, eftersom skidorna försvinner helt ned i snön. Men när jag väl har kört upp några skidspår kan hundarna följa med och trampa i spåren. Det kommer de att tycka om. Här ser du Pluto som älskar snön, speciellt sedan han har fått ett regntäcke så att han slipper vara blöt när han kommer in.
















Stackars Tickie har det inte lätt i snön. Fast lättare än andra vintrar, för i år har jag klippt pälsen rätt kort på henne. Normalt har hon päls i tjocka lager på benen och långt under magen, vilket gör att hon till slut ser ut som en brottare när hon går, eftersom hon har stora snöklumpar hängande från ben och mage. Nu är det bara pälsen i ansiktet som behöver kortas, så hon slipper få ögonen igensnöade.


















Imorgon är den dag då vi här i Sverige får se om vi har varit snälla under resten av året, imorgon är det julafton. Då kommer tomten. Förra året var jag i Rovaniemi och träffade självaste jultomten. Han lovade mig ett stort rött paket, men tydligen var jag inte tillräckligt snäll, för det kom inget sådant paket till julafton.
I år har jag nog varit snällare, för nu ligger det massor av julklappar och väntar. Inte under granen, för det har vi ju ingen, men de ligger där och påminner om att det är julafton imorgon, vad som än händer.

Ha en riktigt God Jul och var rädda om varandra!

Kramisar Kim

Uppdatering 24 december 2010, julaftons morgon

Tyckte vi hade mycket snö igår, men under natten har det kommit MASSOR. Alla våra skottade gångar är igentäppta av snö, fick knappt ytterdörren för all snö. Istället för att sitta inne i stugvärmen och njuta av julafton blir det till att ge sig ut och skotta. På nyheterna kallade de Blekinge för ett litet Österlen, eftersom hela Österlen är igensnöat och inga vägar öppna. Igår satt 500 bilar fast i drivor som ibland var upp till fyra meter höga, på väg 11 i Österlen. Snön faller och vindarna driver runt snön så att det ser ut som en vit öken med höga vallar, spetsiga toppar, mjuka dalar och runda kullar. Det är otroligt vackert, men oj så mycket att skotta. När jag tittar ut genom fönstret inser jag att vi nu har över en meter snö. Det är mycket! Nu dags för frukost och sedan börjar skottningen. Kramisar Kim

Resa i tid och rum, snöoväder och trafikkaos

Hela mitt liv består av en enda lång resa, både i fantasin och verkligheten.

I fantasien reser jag till de mest exotiska platser, känner värmen runt mig, dofterna och den annorlunda miljön. Jag får ta på mig vackra kläder, smaka på ny mat, kittla fantasin med nya historiska upplevelser.

I verkligheten är det något helt annat. Just nu är det ishala vägar, försenade flyg och tåg, inställda tåg. Vilket inte bara påverkar mig, utan även alla andra som är på väg någonstans.

Idag har jag landat i Stockholm. Var uppe i extra god tid för att skotta ut bilen och sedan köra i ett vansinnigt vackert vinterlandskap, där granar böjde sina snötyngda grenar över vägen. Det kändes som om jag var den enda vakna människan i hela världen. Inte ens rådjuren, älgarna eller vildsvinen sprang förbi i billyktornas sken, i den för övrigt kolsvarta omgivningen.

Sista planet från Stockholm hade anlänt försenat kvällen innan, men det stod där på plattan och väntade på oss morgontidiga resenärer som skulle upp till huvudstaden. När alla väl satt sig på sina platser, spänt fast säkerhetsbältena, rätat upp stolsryggarna hör vi kaptenens röst i högtalaren. Han hälsar oss godmorgon och berättar att på grund av snöoväder i Stockholm kommer vi att bli en timma försenade. Ett samfällt NEJ ljöd genom planet.

Jag knäppte upp säkerhetsbältet, lutade stolsryggen bakåt och reste i fantasin istället för i verkligheten. Betydligt enklare, varmare och snabbare. Jag hann ta mig både till Nya Zeelands tropiska värme och andra världskrigets kyla innan jag bryskt förpassades tillbaka till verkligheten av en flygvärdinna som frågade om jag ville ha kaffe eller te. Någon undrade om vi verkligen hade tid att dricka något nu, tänk om vi fick order att lyfta? Men flygvärdinnan visste besked och delade lugnt ut dryck till oss alla.

Det var en väldigt psykologisk flygkapten, för då och då kom han med små optimistiska meddelanden att han "just fått veta att vi skulle få lyfta tidigare, om bara 30 minuter!" Glädjen spred sig genom planet och jag tänkte: Vad lättlurade de är. För en halvtimma sedan sa flygkaptenen att vi skulle få lyfta om en timma, och han säger precis samma sak nu, han har bara dragit av den tid vi har väntat...

Läppjande på mitt varma te försvann jag bort i fantasin igen, bearbetade Kimberlie - Främlingar i huvudet, såg framför mig miljön och kände värmen sprida sig genom mig.

Ett nytt utrop från den optimistiska kaptenen: Nu hade han fått besked om att vi kunde lyfta om 15 minuter... Då hade det gått 45 minuter sedan han hade sagt att vi skulle lyfta om 60 minuter. Men alla blev lika glada som vid förra meddelandet.

Så var det dags. Planet lyfte och det blev en rätt skumpig färd när vi närmade oss den turbulenta luften runt Stockholm. Men jag kände ingenting. Jag var inte där, för trots att min kropp befann sig i ett plan i snöstorm befann sig min själ på Nya Zeeland tillsammans med Kimberlie, Andy och fru Moonwind när de slutligen ställs öga mot öga med de främlingar som länge har gäckat dem. Nu var det väldigt spännande!

Plötsligt dunkade det till i planet, bromsarna slog till och vi hade tagit mark i snöstorm i Stockholm, där plogbilarna körde rad på rad för att hålla en bana öppen för flygtrafik. Det tog mig tillbaka till den kalla verkligheten. Nu fanns det ingen tid att resa i fantasin längre, nu skulle bagage hämtas ut, taxi till Historiska Museet, checka in på hotellet. Blev förvånad över hur lite snö det var i Stockholm jämfört med södra Sverige. Jag som flyttade från Stockholm för att slippa snön insåg att vi hade mer snö där jag bor nu.

Trafikinformationstavlorna på Arlanda lyste röda med förseningar och inställda flyg. Hårdast drabbade var flygen från Europa och Storbritannien. De är inte så vana vid snö som vi nordbor är.

Nu på kvällen gick jag in till Centralstationen för att se hur det såg ut på den trafikinformationstavlan. I stort sett alla tåg var försenade. Där fanns även trafikinformationstavlor för Arlanda och de var fortfarande lika ilsket röda som i morse. Glad att jag kom fram till Stockholm.

Det är vid sådana här tillfällen som jag är glad att jag är författare och kan utnyttja förseningar till något kreativt, som att resa i tid och rum, istället för att känna mig instängd i ett litet flygplan tillsammans med andra frustrerade passagerare.

Hoppas du har det bra där ute i snön och kylan. Här på hotellet har jag det jättebra och kan fortsätta min utflykt i fantasin till varmare land trots att snön ligger på taket utanför mitt hotellfönster. Nu ska jag skriva på min bok Kimberlie - Främlingar!

Kramisar Kim