Välkommen till min Skrivarblogg

En blogg om Skrivtips, Boktips, Intressant fakta, Reseupplevelser och Livserfarenheter.
Här hittar du Skrivtävlingar och Skrivkurser. Här kan du se hur ett bokomslag blir till och hur man gör en bok.
Med andra ord hittar du här det mesta du behöver veta för att skriva en bok.
Debuterade som författare 1997 och har sedan dess utkommit med över 40 böcker.
Arbetar som författare, skrivkurslärare och föreläsare.

Kim M. Kimselius har Copyright på samtliga inlägg

måndag 31 december 2012

Då var det dags att presentera årets sista vinnare i Månadstävlingen. Tack alla som har skickat in recensioner och bloggat om böckerna, det har varit kul att ta del av era tankar om mina böcker.

Tycker ni att jag ska fortsätta med den här tävlingen även under 2013?

Den som vann 2012 års sista månadstävling har recenserat
Faraos Förbannelse:
Här är vinnarens omdöme om boken:

Hej jag vill recensera boken Faraos förbannelse.
Jag tyckte den var mycket bra. Denna bok har gjort ett stort intryck på mig för den var spännande och lärorik. 


Den delen när Theo och Ramona försöker rymma hem är den mest spännande delen jag har läst. 

Denna bok kunde man inte sluta läsa. Den är den bästa boken jag har läst. 

Några veckor efter jag hade läst den skulle min familj till Tutankhamons gravutställning i Malmö. Och där kunde man se mycket av vad du beskrev i boken och jag kunde mycket om Tutankhamon eftersom jag kom ihåg mycket från "Faraos förbannelse". 

I alla dina böcker beskriver du så bra och man lever sig in i den. Jag kan t.ex. känna mig som Ramona eller Theo ibland. Nu ska jag fortsätta med att läsa resten av dina böcker. 
Kram Emma Wildt 12 år


Grattis Emma och tack för den jättefina recensionen!

Kramisar Kim

 
Vad roligt att du läser min blogg. Välkommen tillbaka!


"Den gömda Inkastaden är en oerhört fängslande äventyrsroman uppbyggd kring en historisk händelse." BTJ, lektör Monica Nilsson.

Läs mer om Den gömda Inkastaden.

Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se. Tycker du att mina böcker låter intressanta finns de att köpa här

söndag 30 december 2012

Årskrönika, sammanställning av ett intensivt år med resa till Mexiko, Singapore och mycket mer

Då var det dags att sammanfatta ännu ett år som har runnit mellan mina fingrar. Men... när jag ser tillbaka inser jag att 2012 verkligen inte har runnit genom mina fingrar utan att jag har fått väldigt mycket uträttat.

Det började i februari med en resa till Mexiko. Här kan du läsa mina tankar inför resan.
Här ser du mig stå framför tempelbasen i Chichen Itza. Det ligger på norra delen av Yucatanhalvön i Mexiko. Vid soluppgången vid vårdagsjämningen och höstdagsjämningen samlas stora skaror människor framför Castillo i Chichén Itzá för att se hur det slingrande spelet av ljus och skuggor får det att se ut som om stenormen på pyramiden slingrar sig fram. Här kan du läsa om hela min Mexikoresa.

Tyvärr hade jag oturen att på planet från Ronneby upp till Stockholm, för vidare färd till Mexiko, hamna bredvid en ung flicka som hade influensa. Jag insjuknade andra dagen med hög feber och hosta. Var riktigt, riktigt dålig. Men det går inte att lägga sig sjuk, så jag fixade medicin och fullföljde hela resan, klättrade upp på alla tempelbaser/pyramider som jag hade bestämt mig för och gick och gick och gick och gick. På kvällarna låg jag i sängen och hostade och hostade, medan de andra umgicks och åt middag.

På grund av min envishet i Mexiko blev jag väldigt, väldigt dålig när jag kom hem. Jag fick uppsöka läkare flera gånger i veckan, bara för att få hjälp att andas. Jag hade tagit ut mig helt i Mexiko och kroppen ville inte mer. Jag hade svår lunginflammation och fick två antibiotikakurer, fick halsinfektion på det och... Ja, jag var väldigt sjuk. Min läkare talade om för mig att jag hade varit nära att dö flera gånger. När jag mådde som sämst önskade jag att de kunde söva ner mig och väcka mig igen när jag var frisk.

På grund av att jag var sjuk i TIO veckor efter min hemkomst från Mexiko, fick jag ställa in massor av evenemang, bland annat Läromedelsmässan i Kristianstad, Underbara Ungar i Kristianstad, flera föreläsningar, en resa till Tyskland där jag skulle ha ätit middag med borgmästaren och var uppbokad för intervjuer med flera tidningar.

När jag började bli på bättringsvägar blev det bråttom att få klar min bok om mayafolket: Mayafolkets Hemlighet.

Telefonen ringde och det var från SVT. De ville att jag skulle medverka i programmet "Vem tror du att du är" och berätta för Siw Malmkvist att hennes anfader var en snapphane. Med andra ord skulle jag vara snapphaneexpert i TV! Tur att jag inte var helt frisk ännu, annars hade jag blivit helt nojjig! Blev lite nervös att det skulle kollidera med min resa till Singapore, men jag hade tur, inspelningen skulle ske i slutet av maj. Här ser du foto från inspelningen.

Alla föreläsningar som blivit flyttade när jag var sjuk klämdes in för att hinnas med innan skolavslutningen. Det blev långa, intensiva dagar med föreläsningar och arbete med boken, samt förberedelse för min Singaporeresa.

30 april flög jag till Singapore, från Köpenhamn vidare till Helsingfors, en flygplats som får mig att känna mig som hemma, efter alla mina resor till Finland i samband med min bok Det glömda kriget 1808-1809, som gjorde att jag under två års tid ofta reste till Finland för att föreläsa om Sveriges och Finlands gemensamma historia. Det var perfekt att flyga till Singapore från Helsingfors för det var sovtid och jag kom utsövd till Singapore. Där jag hade några fantastiska dagar, med guidning av staden, firandet av min födelsedag och föreläsning för lärare och elever på Svenska Skolan i Singapore.

Nu tyckte jag det var dags att gå till en proffsfotograf för att ta foton. Jag passade på att lägga in det efter en intensiv föreläsningsdag, som höll hus i samma stad. Till nästa gång ska jag INTE föreläsa först, utan åka till fotografen fräsch och fin. Bilderna blev trots det inte så dumma, men det tog ett par hundra kort innan jag kunde slappna av och bli "jag". I Mexiko hade jag köpt en hel del klänningar som jag tog på mig till fotograferingen. Här ser du en av klänningarna och ett foto som fotografen Bertil Knoester i Olofström tog:
 
Jan fyllde år och vi hade stort födelsedagskalas med släkt och vänner. Den här gången hade vi beställt hem mat. Mycket lyckat och vi hade mat i flera dagar efter festen. Här ser du en av frukttallrikarna:

Nu skulle vi ha en lugn, skön och vilsam sommar, var tanken. Men så fick vi besök av Linda och Roxana som hjälper mig på Bokmässan. Vi skulle prata ihop oss om den. Eftersom vädret var dåligt, tyckte flickorna att jag skulle plocka upp en av mina byrålådsböcker och läsa ur den för dem. Jag valde Den där dagen, som är den bästa bok jag har gjort! Flickorna älskade boken och frågade när jag skulle ge ut den. Jag berättade att jag tänkte stoppa tillbaka den i "byrålådan" igen. Men det tyckte de absolut inte. När jag fått sova på saken höll jag med dem, det var dags att Den där dagen blev utgiven, det var bara 30 år sedan jag skrev den! På morgonen bröt jag om boken till färdig bok, på måndagen gick den på korrektur och vips så var boken klar.

Nu hade jag fått "blodad tand" och kände att jag kanske skulle ge ut någon mer bok, jag firade trots allt 15 år som etablerad författare och 10 år med eget förlag. Det borde väl märkas på något sätt?

Jag kom att tänka på alla noveller jag samlat på mig under alla år som jag skrivit sedan jag var åtta år. Jag gick igenom alla mina "byrålådsmanus" och plockade ut varenda novell som låg där. Jan trodde att det skulle bli en bok på 100 sidor men den slutade på över 300 sidor. För där låg många noveller. Namnet var givet, Mysrys, eftersom boken innehåller både mysiga och rysliga berättelser. Omslaget var desto svårare att komma på. Till slut kom jag att tänka på ett foto av ovädersmoln jag hade tagit året innan när jag körde från en föreläsning i Alingsås på väg mot Göteborg. Bilden blev perfekt, lagom mystisk. Jag bokade av ännu en bok. Nu var jag uppe i totalt 22 böcker under 15 års författarskap, inte dåligt!

Men det räckte inte. En ny idé slog mig: Eftersom jag får massor av frågor om författarskap, hur man ger ut en bok, hur många manus det ska vara när man skickar till förlag etc, tänkte jag att det var dags att jag gav ut en bok om skrivandet. Jag satte mig och skrev!

Resultatet blev Att skriva med glädje, en bok där jag berättar om min kärlek till orden och tipsar om allt det där som jag bär inom mig och får frågor på jämnt och ständigt. Jag lade den här boken på samma nivå som mina böcker om Theo och Ramona, vilket gör att den går att använda till alla åldrar. Vilket den också har gjort.

Det kostar en hel del att ge ut böcker, därför fick vi nöja oss med mjuka pärmar på de tre "extra-böckerna". Dessutom var det Jan som gjorde omslaget till dem. Jag tycker att han gjorde ett bra jobb, men så hade han också en bra mentor i Jörgen, som ställde upp med tips och råd. Jörgen är den person som gör layouten till mina böcker om Theo och Ramona och Kimberlie och Andy.

Vi hade lite besök av släkt och vänner under sommaren, men inte alls så många besökare som vi normalt brukar ha, på grund av att jag och Jan arbetade intensivt med att färdigställa de tre nya böckerna. Det var lite pirrigt, eftersom vi inte visste om tryckeriet skulle hinna få böckerna färdiga innan bokmässan, men allting klaffade. Här är det Mayafolkets Hemlighet som kommer från tryckeriet till Lagerhotellet Selo i Nättraby.

Istället för en vilsam sommar hade vi arbetat mer intensivt än någonsin och så fort böckerna var klara började signeringarna och föreläsningarna.

Vi hade gäster på besök mitt i mitt hektiska schema, så de fick helt enkelt följa med när jag skulle vara med på direktsändning i radio:
Det var kul, för på så sätt blev jag fotograferad rejält när jag var i direktsändning, även om mina kära vänner fick hålla sig utanför inspelningslokalen. Här sitter jag i direktsändning med de båda programledarna, Jenny och Patrik. Här kan du läsa mer om dagen på P4 Sveriges Radio Blekinge.


Många frågade mig när programmet Vem tror du att du är med mig och Siw Malmkvist skulle sändas och jag visste faktiskt inte alls när det skulle bli. Till min glädje blev det veckan före bokmässan! Här kan du se just den biten av programmet där jag berättar för Siw Malmkvist att hennes anfader var snapphane och att han var med i min bok Snapphanar.

Sedan kom årets största evenemang: Bok & Biblioteksmässan i Göteborg! Som vanligt fick vi besök av många kändisar i vår monter, klicka på länken så ser du många av dem som var och hälsade på. Bland annat kom Björn Ranelid, tillsammans med ett filmteam. Björn Ranelid snappade åt sig det sista exemplaret av boken Snapphaneresan. På bilden signerar jag boken åt Björn Ranelid, medan "chefen" Jan står och tittar på.

Boken Snapphaneresan hade fått ett nytt omslag i år. Vilket märktes direkt på försäljningen, eftersom boken tog helt slut på bokmässan. Dessutom var folk som tokiga i min bok Att skriva med glädje. Personalen fick ständigt fylla på hyllan med den boken.

 


Hösten blev lika intensiv som våren och sommaren. För direkt efter bokmässan skulle jag iväg och föreläsa på ett evenemang som Företagarföreningen i Ronneby anordnade. Först föreläste jag i Gallerian, därefter gick jag vidare till biblioteket och föreläste, för att sedan gå tillbaka till Gallerian för att signera böcker.
Jan var med och skötte försäljningen medan jag föreläste. Han har en makalös förmåga att lära känna nya människor när han är med för att hjälpa till! Det är Jan i den svarta skjortan.

Veckan därpå invigde jag biblioteket i Åryd. Det var en mycket rolig upplevelse. Det kom jättemycket folk. Här bar jag min fina mayaklänning och fick berätta många fina minnen från resan innan det var dags att "klippa bandet"!

Jag reste runt i Sverige och föreläste på skolorna och signerade på helgerna. En del skolor besökte jag för tredje gången, andra var helt nya skolor, såsom Friskolan Svettpärlan i Karlskrona. De hade haft ett stort projekt där eleverna hade läst enbart mina böcker. Som avslutning kom jag och föreläste för i stort sett alla skolans elever. När jag hade föreläst klart avslutade jag med att läsa ett kapitel ur boken Mayafolkets Hemlighet:

Vår drygt nio år gamla Berner Sennentik Tola slet av korsbandet på sitt friska ben. Hon opererades för samma skada för 2,5 år sedan. Istället för att göra ny operation valde vi att köpa knäskydd till båda benen och sätta igång med rehab-träning:

Höstens schema var planerad in i minsta detalj: Jan skötte förlaget, hemmet och hundarna och jag reste runt och föreläste och signerade. Då hände något som gjorde att mitt schema sprack: moster Kajsa, min "extramamma" dog. Ja, hon dog faktiskt dagen innan min stora föreläsning på friskolan Svettpärlan, något som rektorn visste om. När hon mailade mig och frågade om jag skulle klara av att genomföra föreläsningen, svarade jag att jag nog behövde många kramar och det fick jag också. Eleverna ställde upp sig på en lång kö och kramade mig.

Istället för att föreläsa i Landskrona blev det till att köra till Göteborg för begravning...
Därifrån åkte jag direkt till Falkenberg och föreläste, bodde på ett jättemysigt värdshus och vidare till Halmstad för att signera. Eftersom jag kom en dag tidigare till Halmstad, på grund av begravningen och schemaomläggningen, råkade jag komma med i direktsändning i Radio i Halmstad.
Efter 90 mil på vägarna och en vecka hemifrån körde jag hem till Blekinge ifrån Halmstad i snöstorm, bara för att stanna hemma en dag, packa om väskan, ta med Tola och resa ned till Skåne för att stanna där ända till jul, för att föreläsa och signera.  Det var ett fullspäckat schema.

Vädret i Skåne bjöd både på -20 grader, snöstorm, regn, ishalka och lite sol och dimma. Till den 21 december var jag hemma igen, för då skulle jag signera på Bokia i Karlskrona. Det blev en rekordsignering, som slog alla signeringar jag haft under hela hösten. Då var det ändå tredje gången jag signerade i Karlskrona. Här kan du läsa om alla mina signeringar under 2012.


Under de två senaste åren har jag också hjälp min, nu snart 90-åriga, pappa med att sammanställa hans livs historia i en bok. Nu är pappas arbete med boken klar, jag har en sista korrekturläsning, därefter går boken iväg till tryck. Jag är stolt över min pappa, samtidigt som jag njuter av att bläddra i papperen, se bilder från pappas ungdom, på oss barn, och allt annat spännande som hänt pappa. Ska bli härligt att få hålla det fysiska exemplaret i händerna. Det tycker pappa också! Här ser du omslaget:


Ja, kanske det inte är så konstigt att det här året har rusat iväg med ljusets hastighet, för när jag ser tillbaka har jag faktiskt gjort otroligt mycket! Och tänk då på att jag inte har berättat ALLT i det här inlägget, för det här är ju bara ett litet sammandrag av året som har gått.

Ska bli spännande att se vad 2013 för med sig. GOTT NYTT ÅR!

Kramisar Kim

Vad roligt att du läser min blogg. Välkommen tillbaka!

Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se.

Tycker du att mina böcker låter intressanta finns de att köpa här

lördag 29 december 2012

Boktips: Rubinernas bok av John Stephens

Rubinernas bok är den andra boken i serien Trolldomens skrifter av John Stephens. Första boken i serien heter Smaragdernas bok. Ända sedan jag läste den boken har jag längtat efter en efterföljare.

Rubinernas bok fångade mig inte direkt på samma sätt som Smaragdernas bok, men jag sträckläste ändå boken, eftersom den bara blev bättre och bättre under läsningen.

Den här serien handlar om tre syskon: Kate, Michael och Emma. De har bott på barnhem i tio år. Deras föräldrar är försvunna, men de vet nu att de lever. För att hitta sina föräldrarna måste syskonen finna de förlorade böcker som kallas för Trolldomens tre skrifter.

Upplägget är mycket bra, en bok för varje barn. I Smaragdernas bok var det Kate, det äldsta barnet som ägde kraften att hitta boken.

I Rubinernas bok är det Michaels tur. Men innan de kommer så långt hittar fienden dem och när de flyr blir Kate fast i förfluten tid, utan att möjlighet att komma tillbaka igen. Där möter hon en pojke, som inte är den alla tror att han är.

Michel och Emma kämpar för att hitta den andra boken och hoppas på så sätt hitta både Kate och sina föräldrar.

Den amerikanske teveproducenten John Stephens, som tidigare arbetat med bland annat Gossip Girl, gjorde en fantastisk succé med sin debut Smaragdernas bok. Den har sålts i över 100 000 ex enbart i USA och klättrat på topplistorna i ett flertal länder. Rubinernas bok är en klassisk sagoberättelse med allt det unga bokslukare önskar sig. Den har drag av de största i genren, som Narnia och Guldkompassen. 

Vill du ha en riktigt spännande bok kan jag varmt rekommendera den här boken, som tar dig med till magins värld!

Kramisar Kim
 

Vad roligt att du läser min blogg. Välkommen tillbaka!

Första boken i serien om Kimberlie och Andy: Kimberlie - Äventyr på Nya Zeeland.

Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se.

Tycker du att mina böcker låter intressanta finns de att köpa här

fredag 28 december 2012

Har du upptäckt Boktipset?

Boktipset är en mycket trevlig sida. I början använde jag mig bara av den för att gå in och titta vad andra skrev om mina böcker.

När jag var nere i Skåne och signerade före jul gick jag in och kikade lite närmare på Boktipset och upptäckte då vilken fantastisk sida det var. Här får du tips om många bra böcker, men du träffar också nya vänner som har samma intresse som du: Böcker!

På Boktipset kan du skriva och berätta vilka böcker du har läst och vad du tyckte om dem. Du kan blogga om böckerna du har läst, läsa andras bokbloggar och mycket mer. Ännu har jag inte upptäckt allt man kan göra på Boktipset, men jag är på god väg och får fler och fler nya vänner under tiden.

Du är hjärtligt välkommen att följa mig på Boktipset och se vad jag läser för tillfället, samt läsa mina boktips!

Kramisar Kim


Vad roligt att du läser min blogg. Välkommen tillbaka!

Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se

Läs mer om Mayafolkets Hemlighet.

Tycker du att mina böcker låter intressanta finns de att köpa här

torsdag 27 december 2012

Första skissen till 18:e Theo och Ramonaboken av Kim M Kimselius

Nu är det dags att följa arbetet med en ny bok om Theo och Ramona. Här ser du första skissen till boken:
Persiens pärla är arbetsnamnet på boken. På Theo och Ramonas alldeles egna sida kan du följa hela arbetet och läsa smakprov ur boken allteftersom den skrivs.

Här är de rader jag har lagt ut hittills:
6 december 2012
Himlen var mattsvart och glittrade av tusentals stjärnor. Den runda månen lyste upp Rostams väg, men lyckades inte skingra allt mörker. Just som han passerade en mörk gränd hörde han ljud därifrån.
De flesta skulle ha sprungit sin väg, bort från det okända. Men Rostam stannade upp, vände tillbaka och såg in i mörkret. Han var inte rädd för det okända, han var nyfiken!


23 november 2012
"Varför skulle jag göra som du säger? Du behandlar mig som om jag är mindre värd än en mask, ja än maskarnas föda, du tycker att..."
Theo stannade tvärt, vände sig om och fattade tag om Kimias axlar, vilket fick henne att tystna.


14 november 2012
"Varför skulle jag göra som du säger? Du behandlar mig som om jag är mindre värd än en mask, ja än maskarnas föda du tycker att..."
Theo stannade tvärt, vände sig och fattade tag om Kimias axlar, vilket fick henne att tystna.

Så fort jag får en ny skiss av illustratören Mats Minnhagen lovar jag att dela med mig av den till dig, både här på min blogg och på Theo och Ramonas sida.

Nå, vad tycker du om skissen till det nya bokomslaget?

Kramisar Kim

Vinn en signerad bok  (Välj fritt bland mina utkomna böcker.) Läs mer om Mayafolkets Hemlighet.

Det skulle vara roligt om du berättade vad du tycker om det du just har läst. Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se.

Tycker du att mina böcker låter intressanta finns de att köpa här 

onsdag 26 december 2012

Fallöxin är namnet på den isländska översättningen av boken Giljotinen av Kim M Kimselius

Nu har det kommit ännu en översatt bok att sätta i min bokhylla. Inte lika spännande när det är samma omslag som på min bok, samtidigt känns det häftigt att se mitt omslag med annan text, eller vad tycker du?

Sagan gerist á árinu 1793. Í Frakklandi er franska byltingin i fullum gangi og í París rikir ógnarstjórn. Fjöldi manns er hålshöggvinn med fallöxinni á hverjum degi og jafnvel konungurinn, Lodvik XVI, er tekinn af lifi opinberlega. Örlögin haga pví svo ad Theó og Ramóna kynnast fallöxinni med skelfilegum afledingum. "Ég aetla bara ad prófa", hísladi Ramóna og greip um handfangid á fallöxinni. Theó hrópadi upp yfir sig og preif í hana sem vard til pess ad hún kipptist til og losadi festinguna. H´´arbeitt axarbladid féll med hávaerum og ógnvaenlegum hvin. Höfud féll i körfuna med dynk og blód skvettis um allt. Ramóna datt á jördina.

Läs mer på engelska fansajten.

Baksidestext till Giljotinen:
År 1793, franska folket gör uppror och avrättar sin kung med giljotinen. Ödet för giljotinen i Theo och Ramonas väg, vilket medför hemska konsekvenser. "Jag ska bara känna", viskade Ramona och vidrörde handtaget på giljotinen. Theo skrek till. Han grep tag i Ramona, vilket fick henne att rycka till och frigöra spaken. Giljotinbladet föll med ett svischande, ödesmättat ljud. Med en duns föll huvudet i korgen. Ramona stupade till marken.

Läs mer om Giljotinen här.

Den här boken skrev jag när jag nyss hade fått besked om att min syster hade blivit ihjälkörd. I boken Giljotinen skrev jag av min min sorg och vanmakt. Detta är den bok som till 100 procent innehåller mina egna känslor, som jag har överfört till personerna i boken...

Kramisar Kim

Vinn en signerad bok  (Välj fritt bland mina utkomna böcker.)

Det skulle vara roligt om du berättade vad du tycker om det du just har läst. Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se.

Tycker du att mina böcker låter intressanta finns de att köpa här

tisdag 25 december 2012

Jultraditioner

Som tradition berättar jag om våra jultraditioner i juletid. För egentligen är det inte för julklapparnas skull vi firar jul, men det visste du säkert redan. Här nedan kan du läsa allt om jultraditioner och varför de har uppkommit!

För många är det julklapparnas tid som nu kommer, matens tid, dryckens tid och gemenskapens tid. Hur firade man jul förr i tiden och hur länge har vi haft de olika traditionerna och sederna och var kommer de ifrån? Här har jag sammanställt fakta om våra traditioner runt julen.

Adventsljusstake Advent, adventsljusstake och änglaspel
"Advent" är latin och kommer av det latinska ordet adventus Domini vilket betyder "Herrens ankomst".

Ljus var förr en lyxvara som endast de privilegierade hade råd med. I bondesamhället stöpte man ljus av fettet som man fick från slakten, dessa talgljus luktade dock inte speciellt gott.

Stearinljus uppfanns först på 1830-talet i Frankrike och 1839 började Lars Johan Hierta (aftonbladets grundare) tillverka stearinljus vid Liljeholmens stearinfabrik i Stockholm. Eftersom de blev dyra blev det dock inte någon större framgång vid bondebefolkningen. Drygt 20 år senare kom fotogenlampan och under 1900-talet det elektriska ljuset.

Adventsljusstaken med fyra ljus omnämns första gången 1896 av pastorn (senare ärkebiskop) Nathan Söderblom. Han var vid detta tillfälle pastor i svenska kyrkan i Paris. Han brukade sätta fyra ljus i en enbuske.

Den första elektriska adventljusstaken uppfanns 1934 av göteborgaren Oscar Andersson (25) och fem år senare, år 1939, såldes de första 2000 adventsstakarna för 13 kronor styck. Uppfinningen blev så småningom en stor succé och den finns nu över stora delar av världen.

Änglaspelet uppfanns 1948 av Erik Boberg, Gävle. Det var en rund ljusstake i mässing med fyra små ljus vars värme gjorde att tre änglar snurrade runt och med sina hängen gav ifrån sig ett plingande ljud. Från starten 1948 till 1973 har över 20 miljoner änglaspel sålts över hela världen.

Adventsstjärna
Adventsstjärnan symboliserar Betlehemsstjärnan som visade de tre vise männen vägen till Jesus i stallet. Adventsstjärna "uppfanns" i Tyskland på 1880-talet då en lärare kom på idén att låta sina elever på internatskolan göra en sorts pappersstjärnor med en lampa inuti.

Adventskalender
Kalender Historien om adventskalendern börjar som så mycket annat i Tyskland i slutet av 1800-talet. Det var en liten pojke som hette Gerhard Lang som veckorna före jul ständigt frågade sin mamma hur länge det var kvar till julafton. Hon fick då idén att baka 24 kakor som hon la ut på ett papper, där varje kaka hade en siffra från 1-24. Gerhard kunde sen äta en kaka varje dag och kunde själv räkna ut hur länge det var kvar till julafton.
När Gerhard som vuxen affärsman kom att tänka på det här förstod han att många mödrar runt om i världen måste ju ha samma "problem" som hans mamma en gång haft. Omkring år 1920 tillverkade han den första adventskalendern som bestod av två pappersark, ett med bilder att klippa ut och ett med numrerade platser att klistra upp dem på. Succén blev oväntat stor och han kom snart på en bättre modell, med luckor där en bild fanns bakom.

Till Sverige kom adventskalendern 1932 via flickscouternas chef, Henny Strömman. När scoutförbundet behövde få in pengar till sin verksamhet kom hon att tänka på adventskalendrarna hon sett i Tyskland. Hon vände sig till konstnärinnan Aina Stenberg Mas-Olle som gjorde den första kalendern som kom ut 1932. Hon sägs ha ritat av sin egen gård Siljansnäs i Dalarna. Aina kom att rita adventskalendrar ända till år 1964, när hon var närmare 80 år gammal.

"Anna med kanna", 9/12
Den 9 december har Anna namnsdag (S:ta Anna, jungfru Marias mor). Denna dag skulle enligt gammal tradition julölet antingen vara färdigbryggt så man kunde provsmaka, eller annars skulle det börja bryggas den här dagen. Det fanns tider då "Annadagen" markerades med en kanna i almanackan - därav namnet Anna med kanna. Skulle man ha lutfisk till jul var även den bra att lägga i blöt på Annadagen.

Lucia, julgris och skolavslutning, 13/12
Lucia 13 december är tillägnad martyren och helgonet Lucia som var en kristen jungfru från Syrakusa, Sicilien, och som led martyrdöden år 304. Den Lucian har dock inte så mycket gemensamt med dagens Lucia som lussar runt med ljus i håret. Ordet "Lucia" kommer av latinets "lux" som betyder ljus.

Lucianatten ansågs förr vara en farlig natt, då trodde man att djuren kunde tala och att onda makter var ute och härjade.
På medeltiden började julfastan just på Luciadagen – då skulle kött bytas ut mot fisk. Dock var man uppe i "svinottan" och slaktade julgrisen som man sparat och som man skulle ha till julmat. Man festade till riktigt ordentligt på den nyslaktade grisen, ända till solen steg upp och fastan inleddes. Resten av grisen sparade man till julafton. Eftersom det var så nära jul behövde man inte salta köttet så mycket och kunde alltså festa på lite mindre saltsmakande kött när väl julen kom.

Enligt 1724 års gymnasie- och skolordning var Luciadagen avslutningsdag för höstterminen, vilket firades i skolorna med ljusfester.

Första gången man hör talas om en svensk Lucia med ljus i håret är 1764 i närheten av Skövde. Från början var det också i första hand de högre stånden samt i Västsverige som Lucia lussade. Seden spred sig dock runt till skolorna och på 1890-talet började man fira Lucia på Skansen. Riktigt populärt blev det på 1920-talet när Stockholms Dagblad utlyste en luciatävling där vinnaren kröntes till Lucia och fick leda det första officiella luciatåget.

Julkort
Julkort Frimärket uppfanns i England 1840 och redan tre år senare sändes världens första julkort som var tecknat av John Calcott Horsley. Initiativtagare till julkortet var uppfinnaren Henry Cole, som förutom detta även uppfann byggklosslådan åt barn och grundade Victoria and Albert Museum i London.

I Sverige blev det vanligare att sända julkort 1877 och åren därefter eftersom Posten då införde halverat porto för privata brevkort. På de första julkorten fanns dock ingen tomte med - utan de kom senare när Jenny Nyström började illustrera julkort. Det blev hon som skapade den tomten vi alla känner idag, mycket tack vare Viktor Rydbergs dikt tomten som hon illustrerade 1881, och där hon säkrade sin plats i historien genom att göra tomten populär.

Julhalm
Något som var mycket vanligt förr bland lantbefolkningen var att man spred ut halm på golvet inne i stugan, vilket visade att julfirandet kunde börja. Man packade ett jämnt och fint lager, cirka 30-40 cm tjockt på golvet där sedan gäster, som kanske hade långt hem, kunde sova. Längre tillbaka i tiden gjorde man även detta för att lindra golvdrag och kyla. Traditionen med julhalmen levde kvar in på 1900-talet som en julsymbol om hur Jesu låg i en krubba med halm.

"Tomas fylletunna", 21/12
Den 21 december firades Tomasdagen (Tomas var en av Jesu lärjungar) och då skulle man smaka på julöl och brännvin. Den här dagen brukade det även vara julmarknad och på den, samt på hemvägen, smakades det också på starkare varor så det kanske fanns en orsak att dagen kallades "Tomas fylletunna".

Julklappspapper
Svenska nationalföreningen mot tuberkulos fick 1922 ett anbud från norska tuberkulosföreningen att sälja norsktillverkat julklappspapper i Sverige. Beda Hallberg (majblommans uppfinnare) tog tag i saken och köpte in 175 000 ark. Några år senare började Papyrus i Malmö att tillverka eget julklappspapper, från början i ark, men från 1924 i rullar.

Julgran Julgran
Seden med att använda julgran började i Tyskland där man vet att det i början av 1600-talet fanns de som hade "julträd" - de första var dock utan ljus.

I Sverige kom julgranen först till de adliga familjerna, bland annat så hade familjen Wrede-Sparre på Stora Sundby i Södermanland en julgran år 1741 som var pyntad med saffranskringlor. Först under 1800-talet spreds traditionen till de övriga samhällsklasserna.

Julbock
Långt innan tomten och granen var det julbocken som var den största julsymbolen. Höjdpunkten i forna dagar var när julbocken kom, vanligtvis på annandag jul. Ofta var det någon yngre pojke i byn som klädde ut sig i en ut och invänd rock (med fällen utåt) och med mask och horn i pannan. När han kom på besök sjöng de som bodde i huset och bocken "dog", men fick snart liv igen och stångade husets folk. För att "bli av med bocken" fick man köpa sig fri med lite brännvin och mat. När man i de finare familjerna började ge varandra julgåvor var det bocken som fick göra det. I cirka 100 år fick bocken dela ut klapparna innan jultomten tog över. Idag lever bocken endast kvar som halmbock och på vissa julkort.

Kalle Anka Julafton, dopparedagen och Kalle Anka
Julafton kallas även för dopparedagen, vilket kan hänga samman med att medeltidens julfasta varade ända fram till julaftons kväll. Ville man känna lite köttsmak kunde man kringgå dessa bestämmelser genom att doppa lite bröd i köttspadet som stod på spisen och puttrade, därav dopparedagen.

Vad vore en jul utan Kalle Anka? Jag har växt upp med Kalle och första gången som "God Jul önskar Kalle Anka och hans vänner" började sändas som julaftonsprogram i svensk TV var 1960.

tomte Jultomte
Innan jultomten blev den som delade ut julklappar var det julbocken som hade den uppgiften. Jultomten kom till Sverige först under senare delen av 1800-talet från Tyskland och England då mycket julpynt tillverkades där och importerades till Sverige. Där kallades tomten för S:t Nicolaus samt Santa Claus, fast i Sverige fick han heta jultomte.
År 1864 anses vara första gången som ordet "jultomte" används första gången i Sverige. Den som har gett tomten det utseende som den har idag är illustratören Jenny Nyström.

Julklapp och julklappsrim
Traditionen att ge varandra julklappar går långt tillbaka i tiden, det hörde till "god ton" att vara givmild i juletid. Bönderna kunde till exempel ge tjänstefolket mat och öl och kanske ett julljus och man kunde ge de fattiga i socknen julgåvor - som kunde vara lite mat från julslakten och julbaket. På medeltiden brukade man dock ge varandra nyårsgåvor, istället för julgåvor.

Ordet julklapp kom emellertid betydligt senare, en uppfattning är att ordet kommer från den sed där man skrev ett litet elakt rim på ett vedträ (eller något liknande) och sedan klappade (knackade) på dörren och sprang sin väg. Denna sed är känd sedan 1600-talet. Det finns dock olika uppfattningar om hur ordet bildats.

Många använder julklappsrim och syftet med dessa, eller rättare sagt rimmen på de nyårsgåvor som man gav varandra förr i tiden, var att de skulle vara lite skämtsamt elaka. Redan på 1700-talet fanns det rim på gåvan, både bland allmogen som i de högre skikten i samhället. Ursprunget leder tillbaka ända till det gamla Rom där man gav varandra nyårsgåvor.

Juldagen, julotta, 25/12
Juldagen firas till minne av Jesu födelse. Under julnatten tände man ljus som skulle brinna hela natten för att ge skydd mot onda krafter.
På juldagens morgon gick man upp tidigt för att hinna fram till julottan som började klockan 6. Det var emellertid inte så bra att komma för tidigt till kyrkan eftersom man trodde att de döda firade sin julotta före de levande. Ett tecken på att de hade varit där precis innan var om man hittade lite jord eller mull på bänken där man satt.

På väg till julottan skulle det brinna ljus i alla fönster i gårdarna man åkte förbi. Hade man råd åkte man med häst och släde med bjällerklang. I kyrkan var det kallt och julottan var lång. Ibland kanske någon somnade men dessa väcktes snart av kyrkvakten som gick runt med kyrkstöten och puffade på dem som somnat. Som färdkost hade man med sig brännvin och kringlor, så inte undra på att stämningen på färden hem kunde bli riktigt hög. För många var hemfärden också höjdpunkten på hela julottan, för då skulle man tävla med sin häst och släde och se vem som kom hem först. Den som vann skulle kommande höst få sin skörd bärgad först av alla - något som ansågs vara mycket hedersamt.
I övrigt skulle man hålla sig lugn denna dag, endast de viktigaste göromålen fick utföras - man gjorde inte ens rent hos djuren.

Annandag jul – Staffansdagen, 26/12
Annandag jul har Stefan och Staffan namnsdag. Dagen är tillägnad helgonet S:t Stefanus som stenades till döds för sin tro på Jesus cirka år 35.
På annandagen brukade ungdomarna förr klä ut sig och rida runt i byn under stoj och stim sjungandes staffansvisor och tigga dryck och mat till egna kalas. Grannar och släktingar träffades också under mellandagarna för att dansa och leka.

Menlösa barnens dag, 28/12
Fram till år 1772 kallades denna dag för "fjärdedag jul". Under den katolska tiden firades menlösa barnens dag till minne av de barn som Herodes skall ha låtit mörda i Betlehem, för att försöka döda barnet som skulle bli judarnas konung. (Menlös betyder också oskuldsfull)

Nyår Nyårsdagen, 1/1
På medeltiden brukade man ge varandra nyårsgåvor, en tradition som försvann när det blev vanligt att ge varandra julgåvor istället.
På nyårsdagens morgon skulle man gå upp tidigt, för ens uppförande den dagen skulle sedan sätta sin prägel på hela året. Ett äpple var bra att äta för då skulle man hålla sig frisk det kommande året däremot skulle man passa sig för att betala något eller låna ut pengar den här dagen för då skulle det kommande året bara bestå av en massa utgifter.

Tolftedagen, trettondagen, benraskedagen 6/1
Trettondedag jul är den 12:e dagen efter juldagen om man inte räknar med juldagen, och förr kallade man det också mycket riktigt för Tolftedagen. Räknar man med juldagen blir det 13 dagar och då kallas det för trettondagen. Dagen kallades på vissa håll även för "benraskedagen" eftersom julens mat var slut och man fick kanske skava bort det sista som fanns kvar på köttbenen.

Helgen är den kyrkliga avslutningen av julhögtiden och firades förr till minne av Jesu födelse. Under den katolska tiden brukade kyrkan uppföra "trettondagsspel" där Kristi födelse dramatiserades med de tre vise männen besök och liknande. Efter att datumet för hans födelse flyttats till den 25 december blev endast de tre vise männen, som uppvaktade den nyfödde i stallet, kvar att fira.

Trettondagsafton var på många håll också det sista tillfället som de unga kunde roa sig och många klädde ut sig till stjärngossar och gick runt och sjöng för att få pengar till fortsatta studier under kommande termin. Nu finns denna tradition inte kvar längre utan nu ingår stjärngossarna i luciatåget istället.

Farängladagen, änglafardagen
Trettondagen, eller på några platser även dagen efter, kallades på många håll för farängladagen eller änglafardagen. Namnet kommer ifrån att man trodde att familjens döda, som ju var änglar, var med och firade jul och eftersom nu julen var slut var det dags för dem att fara tillbaka till himlen

I Sverige är det numera julaftonen som blivit julens viktigaste dag. Men på andra håll är det fortfarande juldagen som är den stora dagen. Under medeltiden betecknades dagarna före stora helgdagar med det latinska ordet vigilia, vaka och innebar ursprungligen att man bokstavligen vakade hela natten med bön och läsning.Det var en dag då man förberedde sig för den stora kyrkliga dag som skulle komma, bl.a. genom fasta. Julaftonen var därför en fastedag, och förr åt man lutfisk den dagen i Sverige. Skinkan åts först på juldagen. I många länder äter man av tradition karp på julaftonen, och många som är födda kan berätta om hur man förr köpte en karp som fick simma någon dag i badkaret.
Lutfisk är i själva verket en av våra äldsta rätter, torkad fisk, som genom olika processer görs aptitlig igen. Säkert försökte man under medeltiden att få tag på färsk fisk den dagen, på samma sätt som man också ville äta färskt och inte insaltat kött på juldagen.

Juldagen: Nativitas Domini "herrens födelse"
Den 25 december firas Jesu födelse i hela kristenheten, en av kyrkoårets största fester, kyrkan såg den som den näst största högtiden efter påsken. Jultiden räknade man från julafton eller juldagen och fram till den dag som kallas epiphania (den dag då Jesu födelse blev uppenbarad för hela världen genom de tre vise männen) - trettondagen - eller tjugondagen.
De fyra första juldagarna var allmänna helgdagar och alltså arbetsfria, men många har säkert använt dagarna till att gå i kyrkan; på juldagen hölls tre mässor.
I bibeln står inte många ord om Jesu födelse. Det är i senare legender man broderat ut historien mer. Särskild betydelse fick den skildring den helig Birgitta ger i den uppenbarelse hon mottog under sin sista pilgrimsfärd, som gick till det heliga landet.Där mottog hon en uppenbarelse om Jesu födelse i födelsegrottan i Betlehem. Maria lät henne vara med vid förlossningen. Så här lyder hennes text i förkortad version:
"När jag befann mig vid Herrens krubba i Betlehem, såg jag en mycket fager havande jungfru, iklädd vit kappa och en tunn klänning… Hennes moderliv var fullt och mycket uppsvällt, ty hon var redan beredd att föda. Med henne var en mycket hedervärd gammal man, och de hade både en oxe och en åsna med sig. När de kommit in i grottan, band åldringen oxen och åsnan vid krubban, gick ut och kom tillbaka med ett tänt ljus, som han fäste i muren…"
Jungfrun tog skorna av sina fötter, tog av den vita mantel hon bar och drog slöjan av huvudet samt lade plaggen bredvid sig. Så hade hon blott klänningen på sig, och hennes underbara, guldglänsande hår var utbrett över skuldrorna. Hon tog fram två små linne- och två ylleplagg, mycket rena och fina, som hon hade fört med sig för att linda det väntade barnet i, …och hon lade dessa barnplagg bredvid sig för att kunna nyttja dem när hon behövde…
Medan hon var försjunken i bön på detta sätt, såg jag barnet röra sig i hennes kved, och i samma stund, ja på ett ögonblick, födde hon sin Son, från vilken en så outsäglig strålglans utgick, att solen icke kunde jämföras med den…
Och jag hörde ljuvligt klingande änglasång av underbar skönhet. När hon kände att hon hade fött, tillbad hon gossen mycket höviskt och vördnadsfullt med böjt huvud och sammanlagda händer.
… Strax begynte hon noggrant linda honom, först i linne- och sedan i yllekläderna… Sedan svepte hon in barnets huvud i de två linnekläden, som hon hade till hands för detta ändamål.
…Så stod hon upp med gossen i sin famn, och hon och Josef lade honom i krubban, och knäböjande tillbad honom med omätlig glädje."
Nyheten om Jesu födelse spred snabbt. Så här står det i Lukasevangeliet:
"I samma nejd voro då några herdar ute på marken och höllo vakt över sin hjord." Och ängeln berättade för dem om Jesu födelse. Och plötsligt "sågs där jämte ängeln en stor hopa av den himmelska härskaran, och de lovade Gud och sade: ära vare Gud i höjden, och frid på jorden, bland människor till vilka han har behag."

Julens historia - förr och nu
Kyrkans år börjar den första advent. Det är under den mörkaste årstiden, fyra söndagar före jul. Ordet advent är latin betyder ankomst. Det är Jesu ankomst som vi väntar på och som vi sedan firar under julen. Så här berättar evangelisten Lukas om Jesu födelse.



Julens historia Jesu födelsedag har inte alltid firats den 25 december. Under de första århundradena efter Jesu födelse firades inte Jesu födelsedag alls. Många har forskat i vilket datum det är, men man vet ej med säkerhet.
Någon gång på 200-talet började man trots allt att fira Jesu födelsedag, men då den 6 januari. Senare ändrades Jesu födelsedag till den 25 december. 


Advent
Första söndagen i advent går många människor i kyrkan. Där brinner massor av ljus och man sjunger gamla vackra psalmer. De bär alla med sig ett glatt budskap. Det är inte bara i kyrkan som det brinner många ljus. I de flesta hem tänder man det första ljuset av fyra i en adventsljusstake. Det var först på 1920- talet som adventsljusstakarna blev vanliga i Sverige. Många har också en adventsstjärna som lyser i något fönster under julen.

Adventsstjärnan kom ännu senare till Sverige. På 1930-talet började den bli allmän här. 1: a advent ses i dag som julens början. Många barn börjar nedräkningen till jul: dan före dan före dan… före dopparedag. Till sin hjälp har de kanske en adventskalender. Den har precis som adventsljusstaken och adventsstjärnan kommit till Sverige på senare år.


Julförberedelser förr i tiden
Tiden från 1: a advent var för en bråd tid. Öl skulle bryggas, grisen slaktas, ljusen stöpas och brödet bakas.



Slakten
Slakten skulle ske tidigt på morgonen - i svinottan. Att man började så tidigt kan ha sin förklaring i att det var mycket som skulle hinnas med den dagen. När man slaktade grisen tog man vara på nästan allt.
Av blodet bakades paltbröd, av inälvorna lagades sylta. En del fläsk saltades ner, en del åts färskt.


Ljusstöpningen
En del av fettet från slakten användes till ljusstöpning. Att stöpa ljus var kvinnornas arbete. Kvällen före ljusstöpningen tvinnade kvinnorna vekarna. Då man stöpte ljus skulle man vara glad, då skulle ljusen brinna klart och vackert, trodde man. Grät man skulle ljusen komma att rinna.



Julbaket
Bakade till jul gjorde man förstås så sent som möjligt, eftersom man inte hade några frysboxar på den tiden, men ändå ville ha färskt bröd. När man bakade gjorde man det emellertid i stora mängder. Brödet skulle räcka över hela julen, ja ibland ända till påsk. Ett så stort bak tog flera dagar och var säkert tungt och arbetsamt. Till vardags bakade man normalt bröd av korn och havre men till julbaket användes också råg och vete. Fortfarande har många människor bråda dagar till jul. Vi städar, bakar och kanske stöper vi ljus. Skillnaden är bara den att vi kan köpa allt färdigt i affärerna om vi vill, medan människorna förr i tiden var tvungna att göra allting själv. 


Julfint i stugan När det skulle firas jul skulle hela stugan vara skinande ren. Kvinnorna steg upp mycket tidigt den dagen de skulle städa, för de hade mycket arbete framför sig. Golv, väggar och tak skulle tvättas. Möbler, husgeråd och allt annat i hemmet skulle dammas och poleras.


Julfint utomhus Också utomhus ville man ha städat och fint. Till småfåglarna satte man upp en kärve säd. Också hos djuren blev det julfint. Korna och hästarna fick lite mer och lite bättre mat än vanligt. Katten fick vara inomhus över julnatten. Det fick den aldrig annars. För att skydda djuren mot de ondskans makter som man trodde var lösa under julnatten, satte man upp ett halmkors ovanför stalldörren. 

Badet till jul? När stugan var skinande ren, när djuren fått sitt och när jul veden var huggen var det dags för människorna att snygga till sig själva. Folk badade inte ofta förr i tiden. Kanske bara till jul… men på julafton skulle alla bada. Därför värmde man vatten och slog det i ett stort trädkar. Där fick alla bada i tur och ordning. Först männen, sedan kvinnorna och sist barnen – alla i samma vatten! Efter badet var det dags att sätta på sig rena kläder. Ja till och med rena underkläder. Det var något som annars inte byttes så ofta. 

Jultomten Tron på tomten har funnits i Norden mycket länge. Förr ansåg man att tomten var en liten gubbe som bara var som en 4-5 åring till växten. Han hade långt vitt skägg, var klädd i grå kläder och hade en grå luva på huvudet. På varje gård fanns det en tomte. Namnet tomtegubbe betyder gubben på tomten – gubben på gården (tomten). Vår bild av hur tomten ska se ut kom till på 1800-talet, i röda kläder och röd luva blev mycket populär. Den gamla gårdstomten hade ingenting med människornas julfirande och våra dagars julklappsorgier att göra. Det var framför allt tomtegröten som kom att knyta honom till julen. Tomten tog nämligen inte betalt för sina tjänster. Gröten blev belöning för ett år av slit och släp. 

Det finns många berättelser om vad som kunde hända om husmor ej tillredde julgröten så att tomten blev nöjd. Bråkade man med tomten kunde han se till att djuren dog eller huset brann ner. Det gällde alltså att hålla sig på god fot med tomten. Det troligaste är att jultomten som vi känner i Sverige idag är en hybrid av gårdstomten, Sankt Nikolaus och julbocken. Gårdstomten fick låna ut sitt namn och utseende plus seden med julgröten. Sankt Nikolaus bidrog med julklappsutdelningen. Den speciellt nordiska seden att någon i familjen klär ut sig med lösskägg och huva fanns långt före jultomten men då i julbockens gestalt. 

Julbocken Julbocken är en av våra allra äldsta julsymboler och härstammar från förr i tiden då utklädningsupptåg var vanliga i ungdomens julfirande. En person klädde ut sig till bock, varpå man drog runt bland gårdarna och framförde ett enklare skådespel eller sjöng någon julbocksvisa samt agerade som en förmedlare av olika gåvor. Som belöning fick man mat eller dryck till ett gille som sedan hölls i mellandagarna. På 1800-talet blev bocken tomtens föregångare som julklappsutdelare i de svenska borgerliga hemmen.

Man tror att julbocken av halm "föddes" i Sverige, men det gjordes julbockar även i Danmark i forna tider. Där försvann traditionen under en period och återinfördes från Sverige på 1940-talet. Överallt i världen har man använt halm till nyttiga ändamål och i allmogehemmen i Norge, Danmark och Sverige var det väldigt populärt att arbeta med halm. Redan under 1700-talet tillverkade man saker i halm, i synnerhet i samband med de traditionella högtiderna. Då sädesslagen i årtusenden gett oss "vårt dagliga bröd", har de varit självklara material i olika hedniska och kristna ritualer, exempelvis i tillverkningen av fruktbarhetssymboler. 


Julklappar Att ge bort julklappar är en gammal sed, ofta var det bara barnen som fick t ex något klädesplagg, kanske någon leksak. Numera börjar många affärer att julskylta redan i november och inne i affärerna spelar välkända julsånger. Särskilt barnen brukar få mängder av paket. Det finns faktiskt barn som tror att vi firar jul för att vi ska få julklappar!


Julgranen Innan julgranen blev vanlig hade man julträd på bordet som man trädde äpple och vackra saker på. Längre tillbaka i tiden brukade man hämta hem ett par granar från skogen, de kapade bort de nedersta grenarna och satte dessa julruskor utanför dörren. Granarna skulle föra liv och växtlighet till gården. Nu har de allra flesta julgran hemma under julen. Den som vill vara mycket praktisk köper sig en plastgran. 

Julottan På juldagens morgon bar det iväg till julottan i kyrkan. Inne i kyrkan var det trångt. De rika satt längst fram, de fattiga längst bak där det drog från dörren. Prästen predikade länge och många somnade, för de var trötta eftersom de gått upp så tidigt. Fortfarande går många människor till julottan. Numera börjar den sex på morgonen men det är ganska tidigt och många av dagens kyrkobesökare är nog också trötta. 

Annandag jul På annandagens morgon gällde det att skynda sig till stallet och ladugården. Arbete hade ju legat nere under juldagen. På förmiddagen brukade traktens unga män rida i kapp, de red egentligen ikapp till en källa där hästarna skulle dricka vatten. Längs färden stannade de till i husen de passerade och tiggde mat och brännvin till de gillen, kalas som snart skulle börja. På kvällen samlades släktingar och vänner. De åt, drack, lekte lekar och dansade. Vanliga lekar var bland andra blindbock och gömma ringen. Kalasen avlöste varandra ända fram till trettondagen.


Slutsats Julen är en viktig och betydelsefull tradition som är välbevarad men har dock ändrats under årens lopp. Det viktiga med julen för många är att vara tillsammans med familjen. Försöka att njuta av den och inte bli allt för stressad och inte ta chansen att njuta – julen är trots allt bara en gång om året. Det är viktigt att poängtera att man vill dela med sig OCH framför allt att man vill vara tillsammans under julen. Att ha familj under denna varma och mysiga tid är något som inte alla har – man är lyckligt lottad! Det är just under storhelger som tankar om familj och vänner kommer allt starkare fram. Det är många människor som sitter ensamma under julen och det är både tragiskt och ledsamt. Framför allt blir tankarna om de hemlösa allt starkare och de ägnas mer än en tanke. För de hemlösa blir situationen outhärdlig när kommersen är så stor som den är under julen. Affärerna börjar redan i november med att förbereda folket på vad som komma skall.


Under julen är det familjen det fokuseras på inom handeln och det framställs och poängteras att det är tillsammans med familjen man ska vara, och visst vi som har familj tänker inte så mycket på det men de som inte har… Ja vad tänker de på? Vi som inte behöver bekymra oss om vi får tak över huvudet när snön faller är mer fokuserade på vad vi ska köpa i julklapp, om vi ska hinna med allt, städning och matlagning. Kanske är det på tiden att vi tar ett steg tillbaka och försöker att bara vara under julen. Bara vara… med familjen.


Ha en riktigt God Jul och ta det försiktigt ute på vägarna!


Kramisar Kim

Vad roligt att du läser min blogg. Välkommen tillbaka!

Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se.

Tycker du att mina böcker låter intressanta finns de att köpa här