Välkommen till min Skrivarblogg

En blogg om Skrivtips, Boktips, Intressant fakta, Reseupplevelser och Livserfarenheter.
Här hittar du Skrivtävlingar och Skrivkurser. Här kan du se hur ett bokomslag blir till och hur man gör en bok.
Med andra ord hittar du här det mesta du behöver veta för att skriva en bok.
Debuterade som författare 1997 och har sedan dess utkommit med närmare 50 böcker.
Arbetar som författare, skrivkurslärare, föreläsare och låtskrivare.

Kim M. Kimselius har Copyright på samtliga inlägg

lördag 29 juni 2019

Stella och kyrkogården av Jerker Hultén

Stella och kyrkogården av Jerker Hultén

Efter att ha läst alla Jerker Hulténs fantasyböcker, eller rättare sagt slukat dem, blev jag glatt överraskad när jag läste Stella och kyrkogården. Även det en bok som inte gick att lägga ifrån sig.

En enda negativ sak: många gånger var meningar alldeles för långa. Redan i första stycket hakade jag upp mig och kände mig lite besviken, rädd för att författaren inte hade lyckats den här gången. Men ack vad jag bedrog mig.

Jerker Hultén fortsatte i en rafflande fart att hålla mig fången. Han skildrar skickligt tonåringen Stella, som olovandes lånar mammas röda regnrock och genom det dör. En död som var ämnad för hennes mamma. Stella förstår inte att hon har blivit ett spöke. Det är först när hon står i kö för att komma in på kyrkogården som hon inser att hon faktiskt är död.

På kyrkogården möter hon många olika spöken. Välskildrade karaktärer som författaren levandegör alldeles förträffligt. Jerker Hultén målar även upp kyrkogården med ord och får mig att känna det som om jag är där. Det är en ryslig, mycket otäck kyrkogård. Men tack vare att författaren har både läskiga och roliga karaktärer känns boken inte alltför skrämmande.

Stella inser att någon är ute efter att mörda hennes mamma och vill varna henne. Men är man död kan man inte lämna kyrkogården, eller?

Jag älskade verkligen den här boken. Ryckte åt mig den i sista stund när jag skulle till skrivarstugan. Där lade jag mig i skuggan i en solstol i en temperatur av +32 grader, sedan läste jag. Hettan kändes uthärdlig när kylan från kyrkogården kom krypande. Jag var inte medveten om att tiden gick, jag läste och läste och läste. Tack och lov för värmen, för hundarna pockade inte på någon promenad, eller uppmärksamhet. Jag kunde ostörd läsa boken från pärm till pärm.

Tyvärr är ju Stella död, så det blir sannolikt inte någon mer bok om henne. Men jag hoppas att Jerker Hultén fortsätter skriva fristående spännande böcker. Jag kommer definitivt att fortsätta läsa ALLT han skriver. Jerker Hultén är en författare som har förmågan att fånga läsaren från första till sista raden. Läs boken!


Den får fem stjärnor av fem möjliga

Blev du nyfiken på boken? Fråga efter den hos din bokhandlare, annars finns den på nätet, till exempel hos Adlibris, Bokus,  Akademibokhandeln eller Storytel.

För fler boktips kika in på Kimselius Boktips här på bloggen.

Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare, Föreläsare och Låtskrivare

Copyright Kim M. Kimselius
   


Vad roligt att du läser min blogg.  Lämna gärna en kommentar längre ned i det här inlägget.  Eller mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!



fredag 28 juni 2019

TV-inspelning i Kolshult hos Kimselius

TV-inspelning i Kolshult hos Kimselius

Vilken tur att jag glömde sladden till min dator när jag körde ner till Skåne i veckan. Annars hade jag inte varit hemma igår eftermiddag när jag fick telefonsamtalet. "Kan vi komma och filma imorgon vid 9.30?"

Självklart svarade jag ja. 8.45 började hundarna vrålskälla och jag förstod att de var tidiga, Mats Harrysson och Sune Håkansson. De håller på att göra en film om Kolshult och intervjuar oss som bor i den lilla byn, som är utspridd med ibland ett par kilometer mellan gårdarna. 
Jag hade ännu inte hunnit "prata upp mig" och var lite harklig speciellt som jag är rätt allergisk just nu. Gräspollen? Men det gick bra ändå.

Sune och Mats inspekterade våra grönsaksland och jag tror att Mats blev fascinerad för han filmade en hel del där. Bland annat när jag åt en solmogen jordgubbe som var otroligt söt och god.

Det var svårt att hitta en bra inspelningsplats. En av dem blev med de här rosorna i bakgrunden.

Men den ultimata platsen var här i skuggan, men en annan klängros i bakgrunden. Mammas och pappas gamla trädgårdsstolar kom väl till pass. Lätta att flytta och bära omkring.

Vilken annorlunda, och fascinerande dag det blev. Nu får det bli grönkålsröra med rödbetor och lök till lunch, eftersom det var vad jag plockade upp under filmningen.

Mina vakthundar ligger runt mig och snusar, helt slut efter att ha varit inne och försökt hålla ett öga på att ingenting hände deras matte när det var två främmande män i trädgården.

Det utlovade blogginlägget om bokrecensionen Stella och Kyrkogården kommer imorgon.

Ha en underbar dag. Här har den börjat helt makalöst bra!

Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare, Föreläsare och Låtskrivare

Copyright Kim M. Kimselius
   


Vad roligt att du läser min blogg.  Lämna gärna en kommentar längre ned i det här inlägget.  Eller mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!


torsdag 27 juni 2019

Blixtvisit till Skåne

Blixtvisit till Skåne

Det blir aldrig några långa vistelser i Skrivarstugan nuförtiden. Kanske beror det på att det var där jag precis hade installerat mig när jag fick samtalet om att pappa låg på sjukhus. Det slutade med att han dog. Det är vad jag tänker på varje gång jag är i stugan numera.

Den här gången var jag nere för att Kotten skulle få besöka skrivarstugan medan han fortfarande var liten. Eftersom stugan ligger omgärdad av stora bokträd kunde jag inte ha valt en bättre dag att besöka stugan. Det var +32 grader varmt och vindstilla när det var som varmast. Först försökte vi sitta ute i skuggan, men myggen blev för envisa.

Kiara hade i ett tidigt skede sprungit in och lagt sig. Där inne var det bara +18 grader. Fördelen med att ha en skuggig tomt är att det alltid är svalt inomhus. Det tycker hundarna om.

Jag hade tänkt passa på att göra lite saker medan jag var där. Men värmen satte stopp för det mesta. Jag fick i alla fall räfsat ihop gräset, medan hundarna sökte sig till skuggiga platser, för de ville inte vara långt ifrån mig.

Vi passade även på att hälsa på våra grannar som lämpligt nog var där. Kiara tyckte deras småhundar var jobbiga och gömde sig under träden.

Kotten älskade deras ettåring och de två fann varandra genast och lekte på samma villkor. Mycket spring blev det och mycket vatten att dricka. Då hade temperaturen som tur var slagit om. Friska vindar blåste och det var bara 20 grader på kvällen.

Tillbaka i skrivarstugan lade sig Kiara på alla hundars favoritplats. Stentrappan. Den ligger i skugga och är alltid sval och skön.

Jag hann komma in i semesterläge och läste ut Jerker Hulténs bok Stella och Kyrkogården. Jag berättar mer om den boken imorgon. Men jag kan säga så mycket att jag glömde av tiden när jag läste.

Även om jag kört fram och tillbaka på 24 timmar känns det som om jag har varit iväg en vecka. Jag är utvilad och redo att börja skriva. Fast det ska jag ju inte. Jag har fortfarande semester.

Kotten blev överlycklig när han kom hem. Han slängde sig i sina biabäddar och rullade runt och gosade in sig, sedan sprang han vidare till nästa. Nu ligger han i sitt lilla hus, som han har haft med på resan. Han är så trött att han inte ens vill ha sitt lilla lunchmål. Det är jobbigt att ha semester. I alla fall för små Kottar.

Förr hade vi en granne nere vid skrivarstugan som kom farande förbi i väldig fart, klippte gräset och for iväg lika snabbt igen. Vi kallade honom Blixten, eftersom han aldrig stannade.

Kanske mina grannar kommer att kalla mig det om jag fortsätter åka på blixtvisiter till skrivarstugan, eller vad tror du?

Ha en fin dag! Det har jag haft så här långt och är övertygad om att jag kommer att ha i fortsättningen också.


Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare, Föreläsare och Låtskrivare

Copyright Kim M. Kimselius
   


Vad roligt att du läser min blogg.  Lämna gärna en kommentar längre ned i det här inlägget.  Eller mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!

 


onsdag 26 juni 2019

Tackar mitt undermedvetna

Tackar mitt undermedvetna

Idag packade jag ihop i all hast och for till Skrivarstugan i Skåne. Kotten behöver tränas på att vara där och det är den svalaste platsen på jorden. Nja, kanske inte, men i alla fall för oss. Huset ligger i en bokbacke, omgärdad av stora bokträd som skuggar skrivarstugan. Utomhus är det 30 grader varmt. Inne är det behagliga 18. Så länge dörren är stängd.

Jag hade tänkt stjäla mig några skrivtimmar, trots att jag har semester, men mitt undermedvetna hindrade mig.

När bilen var färdigpackad var det en röst inom mig som sa att jag hade glömt något. Jag gick tillbaka in tre gånger och kom ut med fler saker att ta med, men jag glömde ändå det viktigaste: Sladden till datorn.

Jag tror det var mitt undermedvetna som hindrade mig från att ta med den, eftersom jag ju inte ska skriva något medan jag har semester, men det är så svårt att låta bli.

Dessutom glömde jag min skrivbok, däremot fick jag med mig Jerker Hulténs bok Stella och kyrkogården. Så nu ska jag krypa upp i soffan och läsa boken. Imorgon kör jag hem igen. Då har Kotten fått bo in sig i stugan och jag måste ladda datorn.

Nu vet jag hur mina skrivkursdeltagare känner sig när de har glömt ta med sladden till datorn till kursen. Men oftast har de tur och kan låna någon annans sladd. Sådan tur har inte jag, eller jag kanske har tur att jag inte har möjlighet att göra det. Nu får jag den välbehövliga vilan.

Ha en fin dag. Det har vi: Kotten, Kiara och jag. Maken är hemma och sköter växthus och alla grönsaker.

Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare, Föreläsare och Låtskrivare

Copyright Kim M. Kimselius
   


Vad roligt att du läser min blogg.  Lämna gärna en kommentar längre ned i det här inlägget.  Eller mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!

 


tisdag 25 juni 2019

Fånga skrivflödet under sommaren 6 tips att fånga skrivflödet

Fånga skrivflödet under sommaren
6 tips att fånga skrivflödet


Skrivflödet för min del
För många är sommaren lika med att skriva. Så har det varit för mig i alla år, men i år är första gången på 22 år som jag har tagit semester från skrivandet. Jag har klarat det en halv vecka än så länge...

Även om jag har bestämt mig för att inte skriva dyker orden upp, nya berättelser tar form inne i huvudet. Då säger jag till mig själv: Okej, du ska INTE starta upp datorn för att sätta dig och skriva i timmar inomhus, MEN du kan ta med dig din skrivbok och sätta dig i skuggan under ett träd och få ur dig orden.

Då är det lättare att låta bli att skriva, eftersom jag inte förbjuder mig från att göra det. Jag vet att det finns alternativ att ta till när skrivklådan blir alltför stark.


Ditt skrivflöde
Kanske har du samma problem, att orden kommer, men du egentligen inte har tid/tillåtelse att skriva. Delar du semestern med släkten är det många måsten och man ska umgås. Då är det bra att ta till några knep.

Mobilen och Ipad
I stort sett alla människor har en mobil nuförtiden. Eller hur? Om du tillbringar semestern med någon annan kan just mobilen vara din räddning, eller Ipaden. Men mobilen är mer diskret om du inte vill visa vad du håller på med.

Google docs
Genom mobilen/ipaden kan du skriva i Google docs. Bara att öppna och fortsätta där du var.

Molnet
Du kan också ha din berättelse i molnet. Då har du möjlighet att skriva ner lite text då och då från din mobil/Ipad, precis som med Google Docs.

Meddelande
Du kan mejla texten till dig själv när du har skrivit den i mobilen/på Ipaden.

Post-it-lappar
Sedan har vi de gamla kära Post-It-Lapparna, de som jag kallar för Gula Lappar under mina skrivarkurser. Om du har ett litet block med gula lappar i fickan och en pennstump, kan du skriva ned alla dina tankar och idéer, var du än är.

Skrivboken
Inte att förglömma, den kära skrivboken. Den med mjuka skinnpärmar, med häftiga pärmar, kanske med lås... Ja, den där unika skrivboken som får dig att vilja skriva så fort du ser den.

Bär med dig den och skriv lite då och då. Ibland kan det se bättre ut i omgivningens ögon än när du håller på med mobilen. Där kan du ju sitta och surfa runt på Facebook, Twitter, Instagram och allt annat man kan göra med mobilen. Men ser gammelmormor att du sitter med din kära skrivbok, då blir du säkert lämnad i fred.

Vet du, nu har jag blivit så inspirerad att jag ska ta med mig min skrivbok, den med mjuka, bruna skinnpärmar, och sätta mig under ett skuggande träd, i doften av jasmin och rosor och skriva på en ny bok. Jag tillåter mig att göra det, lite som hobby på min semester.

Vad gör du på din semester?


Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare, Föreläsare och Låtskrivare

Copyright Kim M. Kimselius
   


Vad roligt att du läser min blogg.  Lämna gärna en kommentar längre ned i det här inlägget.  Eller mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!


 

måndag 24 juni 2019

Utställningsträning för Kooikerhunden Kotten

Utställningsträning för Kooikerhunden Kotten

Tyckte det var dags att byta ut "Kooikervalpen" mot Kooikerhunden, för Kotten börjar bli rätt stor nu, 7,5 månad.

Det har varit en intensiv vecka, med utställningsträning, besök hos "mormor" Smilla och besök av en Kooikerkompis. Dessutom har jag försökt att ha semester. Det går inte värst bra. Visst, jag skriver inte på någon bok, men orden tumlar runt i huvudet på mig och jag har inga fasta tider. Men just den senaste biten gör mig bara rastlös. Jag vet inte riktigt hur man ska bära sig åt när man har semester, eftersom jag inte har haft det på 22 år. Sommarens skrivarkurser ska förberedas, maten planeras och inhandlas. Så riktig semester lär det nog aldrig bli för min del. "I graven får man vila", sa min mamma alltid, och hon har nog rätt.

På en av våra morgonpromenader fick Kotten syn på en STOR hund med samma färg som honom. Han älskar hundar som är brunvita. Han ställde sig mot muren och stirrade fascinerat på ponnyn, som såg lika fascinerat tillbaka.

Den här morgonen hade Kiara och Kotten sällskap av Frida, som tittade på medan Kotten granskade hästen.

Vi bor verkligen i paradiset. Hur många människor har tranor precis utanför trädgården, vaknar till deras rop och får se dem så nära att det känns som man kan ta på dem? Vi har det här tranparet som kommer tillbaka år efter år. De får ungar och flyger iväg på hösten, men kommer tillbaka igen året därpå. När jag hör deras första rop på våren, då vet jag att våren har kommit.

Under veckan som gått, som jag egentligen hade tänkt ha som min första semestervecka, läste jag igenom korrekturet på Pirater och vulkanutbrott på Island en sista gång innan boken gick till tryck. Dessutom kastade jag ett sista öga på Slottsmusen Petit och Spökkatten Rödben på Kalmar slott och Petit och Rödben möter Monsterkatten, innan de gick iväg till tryckeriet. Nu går jag i väntans tider och bara längtar efter att få hålla böckerna i famnen. Petit och Rödbenböckerna är mina första kapitelböcker för barn 6-9 år. Det ska bli SÅ spännande att få dem. Men ännu mer spännande att höra vad läsarna tycker om dem.

Kotten och jag var på utställningsträning i Brunnsparken i Ronneby. Eftersom jag inte hittade magväskan, och det var väldigt varmt, var jag tvungen att binda jackan runt midjan där jag förvarade plånbok och bilnycklar. Jag vet, så här får man inte se ut på hundutställning, tills imorgon ska jag ha letat upp magväskan, för då är det ny utställningsträning.

Kotten skötte sig exemplariskt. Även om han första varvet studsade som en galning bredvid mig, mitt fel. Jag behandlade honom som en Berner Sennen, som behöver uppmuntrande rop för att ta sig runt ringen. Men det behöver inte Kotten. När jag förstått det och bara mumlade tyst Braaa, då gick det bättre.

Kotten var enda hunden som behövde stå på bord. Åh, vad jag var stolt över honom när han lät domaren känna igenom honom utan protester. Måste medge att jag faktiskt var lite stolt över mig själv också, för utan all träning jag har lagt ner på Kotten hade han nog inte varit så lugn.
Domaren var också föredömlig och handskades ytterst försiktigt med Kotten, vilket gav honom ett fint minne från sin första utställningsträning.

Det var många andra hundar där. Vi gick i valpringen och där fanns två Berner Sennenvalpar, en Mastisvalp och några andra valpar. I bakgrunden på den här bilden ser du de vuxna hundarnas ring.

Domaren var mycket skicklig. Jag hoppas att Kotten minns hur ljuvligt hon behandlade honom, när han kommer på sin första utställning. Tack!

Det är tack vare vännen Karina som jag har så många bilder från utställningsträningen. Hon har hållit i Aktiv med hund på Ronneby brukshundsklubb där Kiara och jag har gått. (Till hösten ska Karina och jag ha den kursen tillsammans. För du vet väl att jag är utbildad instruktör i Brukshundsklubben?) Karina kom förbi och såg att jag och Kotten var på utställningsträning. Hon hade sin Kooikerhane, Rambo, med sig. Kotten och han fattade genast tycke för varandra.

Här försöker Kotten få igång Rambo att leka, och han nappade direkt. Men det är inte så bra att de leker i koppel, så vi stoppade dem och bestämde träff senare i veckan.

Det är inte ofta vi ser andra Kooikerhundar och mitt i leken med Rambo kom det ytterligare en Kooiker. En 14-årig tik. Kotten blev jätteförtjust. Tänk vilka trevliga minnen Kotten har från utställningsträningen.

Vi besökte Lena, Kiaras uppfödare. När vi skulle åka kom hon körandes med en hel vagn med hundleksaker, eftersom hon ska flytta ifrån sitt stora hus med kennel. Ser du den stora vita hundleksaken överst på vagnen? Den liknar min hund Tickie som dog för några år sedan. Kotten la den utanför ytterdörren på verandan och nästa morgon när jag gick ut ryckte jag till och stirrade på "Tickie". Hjärtat bultade fort, fort, fort. Jag lyfte upp leksakshunden och satte den på stolen istället, men varje gång jag ser den tänker jag på Tickie.

Överallt i trädgården blommar det. Här är mina två buskpioner i olika färger och former. Humlorna älskar att krypa in i blommorna.
....
Så här trött var Kotten på sista kissrundan, efter sitt besök hos Lena och "mormor" Smilla.

Nästa dag var det full fart igen. Den här leksaken var Kiara rädd om och ville inte låta Kotten ta den.

Anledningen ser du på den här bilden. Lilla V kallade Lena Kiara innan vi hade döpt henne till Venice-Kiara. Eftersom hon var enda valpen hade hon den här leksaken som sina valpkompisar att krypa intill när hon skulle sova.

Kotten gav sig inte, men Kiara lyckades hela tiden hålla undan leksaken från honom.
....
Honungsrosorna blommar över hela trädgården just nu. Humlorna surrar för fullt.



Midsommarafton tillbringade vi utomhus som sig bör. Vi trotsade regnskurarna och stannade ute under vårt nyinköpta tält. Det är inköpt för Öppet Hus den 3-4 augusti.  Vi passade på att testa det på midsommarafton och blev jättenöjda med köpet. Kotten tyckte det var roligt med gäster, men till slut orkade han inte vara trevlig längre, utan rullade ihop sig vid mina fötter och somnade.

När gästerna hade gått skyndade hundarna sig in till sina platser och somnade gott.
....
Doftpioner gör att det är en fröjd att gå runt tomten med hundarna. Har jag sagt att den är 2 tunnland stor, inhägnad och med en liten skogsdel? Här springer hundarna lösa, jagar skator och katterna.

Det blir en hel del jobb i köksträdgården just nu. Kotten är aldrig långt ifrån mig.

Ibland har jag svårt att hitta Kotten för han smälter liksom ihop med Tudors stora apa...

Buskpionerna är helt underbara i år. Stora och färgrika.

De här underbara blommorna har spridit sig över hela tomten. De är bara öppna när solen skiner på dem.

Humlesurr är helt ljuvligt och doften från honungsrosorna är berusande.

Den här rosen är också oändligt vacker.

Till slut kom Kooikern Rambo på besök. Kotten kände sig lite undanskuffad. Det var ju hans kompis, men Rambo hade bara ögon för Kiara.

Till slut fick även Kotten vara med i leken och det blev Kooikerfnatt, där Rambo och Kotten rusade runt, runt, runt, runt, medan Kiara såg ut att skaka på huvudet och gick och la sig i skuggan. Till slut kom Rambo och Kotten dit och lekte med henne.

Det har varit en helt underbar vecka. Även om jag inte har haft semester på det sätt jag hade planerat, har jag inte gått efter klockan utan gjort lite som jag har velat. Jag trycker tillbaka alla ord som vill ut och håller bokdatorn stängd, fram tills idag, då jag var tvungen att öppna den för att hämta hem dokument att skicka till Island. Men nu är den stängd igen och jag ska alldeles strax gå ut för att njuta av humlesurr och blomdoft tillsammans med Kotten och Kiara.

Önskar dig en underbar vecka!

Kiara med sina "valpkompisar". Hon var helt ljuvlig som valp, och är fortfarande helt underbar.


Läs tidigare inlägg om Kotten, vår nya flockmedlem, en Nederlandse Kooikerhondje, Kooiker:
Välkommen hem lilla Kotten.
En vecka med Kotten.
En vecka utan Tudor två med Kotten.
Kotten, Kiara och Smilla.
Snön ligger lika djup som Kotten är hög.
Kooikervalpen Kotten 13 veckor.
Intensiv vecka för Kooikervalpen Kotten.
Så mycket folk tyckte Kooikervalpen Kotten.
Kooikervalpen Kotten ute på nya äventyr.
Kooikervalpen Kotten fyra månader.
Kooikervalpen Kotten får nya lekkamrater.
Kooikervalpen Kotten börjar grundkurs på Brukshundsklubben.
Nästan en vecka utan Kooikervalpen Kotten. 
Kooikervalpen Kotten fem månader
.
Kooikervalpen Kottens första värmebölja.
Kooikervalpen Kotten testar spår.
Kooikervalpen möter haren.
Kotten på Kooikerträff och Berner Sennenträff.
Kooikervalpen Kotten sex månader.
Kooikervalpen Kotten tar sin första simtur.
Bernersennenträff och simning för Kooikervalpen Kotten
Kooikervalpen Kotten 7 månader.
Kooikervalpen Kotten en sakletare.


Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare, Föreläsare och Låtskrivare

Copyright Kim M. Kimselius
   


Vad roligt att du läser min blogg.  Lämna gärna en kommentar längre ned i det här inlägget.  Eller mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!