Dragspelsmusik av min 91-årige far på Kolshults Ponnybus Öppet Hus

I helgen var det öppet hus hos Kolshults Ponnybus. Den här gången var min 91-årige far med och underhöll med härlig dragspelsmusik. Barnbarnet Frida var som vanligt med och hjälpte till med hästarna. Premiär var det för Tudor som förra året bara var en vecka gammal när Kolshults Ponnybus hade öppet hus.

Tudor tyckte det var mycket spännande. När han fick syn på fölet som inte ens var hälften så stor som han, ville han fram för att hälsa. Men där var många som ville hälsa och titta, så han fick nöja sig med att kika på avstånd.

Tudor har upptäckt burarna med kaninungarna. För det mesta flockades barnen runt de här burarna.

Det fanns otroligt mycket att titta på för Tudor: hundar, hästar, människor, vagnar, korv, bullar och alla dessa små barn som ville klappa och pussas. Tudor älskade det.

När Frida får hålla på med hästar är hon extra glad.

Vi hade tur med vädret. Större delen av dagen var det uppehåll och solen tittade till och med fram en stund. Ett litet regnmoln drog förbi, men var snabbt över.

Tudor bara njöt av alla nya intryck.

Här är jag med min käre far och Tudor.

Här är far och Frida tillsammans med Tudor.

Frida kunde inte låta bli att låna fars dragspel en stund och trots alla människor runt omkring satte hon sig för att spela den låt hon hade övat på under veckan: Drömmen om Elin.

Här är det Heike (som tillsammans med sin man Patrik driver Kolshults Ponnybus) som slagit sig ned hos pappa en stund. Folk sjöng med, stod och svängde på höfterna till musiken och det kändes som om dragspelsmusiken var mycket uppskattad.

Eftersom jag höll Tudors koppel i ena handen hela tiden, var det inte så lätt att fotografera. Här är det Frida som leder en av de lyckliga som fått prova på ponnyridning. Det fanns också möjlighet att få åka häst och vagn, gå tipspromenad, få lära sig mer om blåbär, köpa blåbärsplantor och handla på loppis.

Eftersom det kom en liten regnskur åkte jag hem med Tudor och pappa och lämnade dem hemma. Pluto fick följa med tillbaka till Kolshults Ponnybus och han tyckte ännu mer om kaninerna än vad Tudor hade gjort. Eftersom Pluto är en gammal garvad bernerhane var det inte mycket som fick honom att reagera, förutom kaninerna.

Höjdpunkterna på Kolshults Ponnybus öppet hus är trots allt riduppvisningarna. Några av grupperna var utklädda i färggranna kläder, andra var mer strikt klädda. De hade hoppuppvisning och dressyruppvisning. Ja, det var sannerligen en blandad kompott, det fanns något för alla.

Ännu en härlig dag som sprang iväg i glädjens tecken.

Kramisar Kim

Vad roligt att du läser min blogg. Kommentera gärna vad du tycker om det här blogginlägget. Mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!

Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se.

Om du vill köpa Kim M. Kimselius böcker hittar du dem här


Jag med några av mina 30 böcker. Foto Bertil Knoester.

En otroligt vital 91 åring

Sedan några dagar tillbaka har jag besök av min kära 91-årige far Harry, och mitt älskade 11-åriga barnbarn Frida. De kör helt slut på mig. Eftersom jag håller på med min bok Skräckresan med Titanic är jag uppe med tuppen för att skriva innan de vaknar. När de väl gått upp är det full fart hela dagen.

De pratar konstant. Frida är mycket aktiv och bakar, pysslar med hundarna och finns nästan alltid vid sin gammelmorfars sida för att hjälpa till, lyssna och lära sig. Det är helt underbart att se.

Vi åkte på shoppingrunda till stora staden och 91-årige pappa hängde med hela tiden. Till slut fick han medge att han var lite trött i benen, så med jämna mellanrum letade vi upp de pallar man använder för att nå högst upp på hyllorna i butiken. De använde far som sittplats.

Självklart var Frida vid hans sida och underhöll honom medan jag hämtade varor. Av deras miner på det här fotot har jag en känsla av att de två kommer att hitta på rackartyg innan de åker hem igen. De gaddar ihop sig mot mig.

Far fick vara smakråd när Frida skulle köpa en cykelhjälm, något hon hade glömt när hon packat inför resan till mig. Nu kan vi ut och cykla igen och Frida kan cykla iväg till stallet för att rida.

Efter att ha varit iväg en hel dag och shoppat, trodde jag att både far och barnbarn skulle vara trötta, men inte då. Pappa ringde sin 93-åriga, lika pigga storasyster och berättade glatt om dagen. Frida ställde sig och bakade och diskade upp efter sig.  När klockan var 21.35 körde jag dem i säng, rädd för att min käre far skulle klappa ihop av alla upplevelser. Kröp själv i säng och förväntade mig att somna direkt, men se det gick inte. Pigga och uppsluppna hörde jag Frida och pappa prata i rummet bredvid. 23.20 fick jag nog och gick in och hotade dem med att jag skulle väcka dem 4.30 när jag gick upp, om de inte genast slutade prata och gick och la sig. Den hotelsen hjälpte och jag kunde somna.

Var får dem sin energi ifrån?


Kramisar Kim

Vad roligt att du läser min blogg. Kommentera gärna vad du tycker om det här blogginlägget. Mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!

Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se.

Om du vill köpa Kim M. Kimselius böcker hittar du dem här


Jag med några av mina 30 böcker. Foto Bertil Knoester.

Ljuvlig höstdag i Blekinge tillsammans med mina Berner Sennenhundar

Tudor 5 månader, Pluto 9 år.

Söndagen den 17 november 2013 var något av de ljuvligaste höstdagar jag har upplevt. +11 grader, strålande sol, vindstilla och inte ett moln på himlen. Solen värmde så mycket att hundarna sökte sig till skuggan. Här kommer ett litet bildreportage från dagen. Mest är det foto på mina Berner Sennenhundar Tudor och Pluto, som hela tiden höll mig sällskap under trädgårdsarbetet.

Trollhasseln har fått fröhängen, färdiga att slå ut.

Första gången jag såg Trollhassel var nere i Skåne, när jag för första gången träffade mina svärföräldrar, det är nu 34 år sedan. Tänk vad tiden går... Jag har planterat trollhassel i trädgården till minne av den dagen.

Pluto följer mig som en skugga i trädgården, själv söker han skugga i den värmande höstsolen. Plutos fullständiga namn är Jamakis Pompeii Pluto. Han är döpt efter min bok Tillbaka till Pompeji, uppfödd av mig och har bott hela livet hos oss. En riktigt, riktigt underbar hund, som har tagit valpen Tudor till sitt hjärta och hjälper mig att fostra honom till en lika go hund som Pluto är.

Berner Sennenvalpen Tudor har spring i benen och passar på att ge sig ut på upptäcktsfärd medan Pluto sitter och tar det lugnt.

Vid Agilitydäcket hittade han något intressant.

Hej! Vill ni inte komma hit till mig, säger Tudor och försöker locka oss till sig.

 Jaha, då får väl jag komma till er då...

Full fart mot Pluto och matte har Tudor. Vill inte missa något spännande, kanske får man till och med godis...

Tickie kommer och hälsar på Pluto och mig. Annars går hon mest för sig själv och försöker hitta något ätbart på vår 2 tunnland stora tomt. Det finns fortfarande äpplen att äta.

Tudor och Pluto följer med mig in vår skog för att hämta grankvistar att täcka rosorna med.

 Pluto slår sig till ro medan jag fyller skottkärran med grenar.

 Tudor har fortfarande energi och försöker få igång Pluto att leka.

 "Om jag biter dig i foten då?"

Ingenting hjälper och till slut ger Tudor upp och lämnar Pluto för att istället gå på upptäcktsfärd bland granarna.

 Det finns många spännande dofter i skogen. Tudor går på jakt...

 Oj, vad var det där! Tudor stannar upp, lyssnar och tittar.

 Pluto håller hela tiden ett vakande öga över Tudor.

 In bland granarna bär det av. Allt ska undersökas.

 Lite läskigt var det allt där inne bland granarna.

Ska vi inte gå hem snart? Tudor ser längtansfullt bort mot boningshuset. Nu börjar han bli trött.

Okej, jag kommer väl tillbaka då, eftersom du ropar, säger Tudorvalpen och sätter full fart mot mig.

"Lägger du ut det här fotot på nätet, då biter jag dig i tårna", tänker Tudorvalpen, när han springer i full fart mot mig.

Kärran är lastad med grankvistar och det är dags att gå tillbaka in i trädgården för att täcka rosenrabatterna.

Äntligen! säger Tudorvalpen med sömnig blick. När jag skriver detta inlägg hörs ljudliga snarkningar från tre trötta hundar. Den som sover djupast är Tudor som har varit ute på äventyr idag!

Hoppas du också hade en underbar söndag! Ha det så gott!

Kramisar Kim

Vad roligt att du läser min blogg. Kommentera gärna vad du tycker om det här blogginlägget. 
Välkommen tillbaka!

Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se.

Om du vill köpa Kim M. Kimselius böcker hittar du dem här

Min snart 90-årige far debuterar som författare! Det är aldrig för sent!

Den här veckan kommer min käre far, Harry Erikssons, bok Harrys äventyrliga liv från tryckeriet. Min far är på sitt 90:e år och började skriva när han var 88 år.

I fredags var min far på radio för första gången i sitt liv, men anledning av debuten. Han gav intervjun per telefon och jag satt i studion.

Här kan du lyssna på programmet i P4 Sveriges Radio Blekinge.  http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=105&artikel=5429132.

Det verkar aldrig vara för sent för att skriva en bok. Åtminstone inte för 89-årige Harry Eriksson, som nästa vecka debuterar med sin bok "Harrys äventyrliga liv".

Harry Eriksson: "Jag har upplevt mitt liv igen"

På fredag kommer boken från tryckeriet. 
--Det känns spännande. Man har upplevt sitt liv en gång till, säger han. 
Det är Blekingeförfattaren Kim Kimselius som hjälpt sin pappa att skriva boken. Hon ville få reda på hur hennes föräldrar hade det i början av sitt förhållande och när deras barn var små. 
– Jag försökte först övertala mamma, men hon hann inte. Så jag piskade pappa kan, man säga, säger hon och skrattar. 
Harry Eriksson har skrivit boken på vanligt kollegiepapper. Sedan har Kim hjälpt till med korrektur och annat. Han har inte haft några problem med att minnas något ur sitt liv. 
– Jag har gott minne. Men visst finns det saker jag inte minns, men det märker jag ju inte, säger han.

Bokens baksidestext:
Harry Eriksson föddes den 11 augusti 1923. Hans liv var fyllt med minnen när han 88 år gammal
satte sig ned för att skriva sin självbiografi, uppmuntrad av sin dotter Kim M. Kimselius.
Harry berättar öppenhjärtigt om sitt liv från tidiga barndomsminnen, hur han upplevde andra världskriget, mötte kärleken, fick fyra barn och fostrade desto fler hos både scouterna och hemvärnet där han var aktiv ledare. Han ger en levande bild av hur samhället har förändrats under de nittio år han har levt.

Harry Eriksson är grundare till Göteborgs Allmekano som gjorde allt från kuvöser till flygplanshuvar, men även en hel del arbeten för uppfinnare. Något Harry ofta återkommer till i sina tankar är: ”Det
var bättre förr”. Efter att ha tagit del av Harrys minnen är det inte utan att läsaren kan hålla med om det, i många av de ämnen Harry pratar om.

En berättelse skriven med kärlek till livet, vänner, föräldrar, syskon, släktingar, fru och barn. En  berättelse fylld av bilder som visar livets skede från vaggan till graven. En bok att ta till sitt hjärta!


Boken trycks endast upp i ett fåtal exemplar. Om du gärna vill köpa boken kan du maila Roslagstext förlag för mer information. Först till kvarn...

Här kan du läsa fler av mina inlägg om min pappa.

Kramisar Kim

Vad roligt att du läser min blogg. Välkommen tillbaka!

Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se.

Är du nyfiken på mina böcker finns de att köpa här.
Jag med några av mina 23 böcker.
Foto Bertil Knoester.