Välkommen till min Skrivarblogg

En blogg om Skrivtips, Boktips, Intressant fakta, Reseupplevelser och Livserfarenheter.
Här hittar du Skrivtävlingar och Skrivkurser. Här kan du se hur ett bokomslag blir till och hur man gör en bok.
Med andra ord hittar du här det mesta du behöver veta för att skriva en bok.
Debuterade som författare 1997 och har sedan dess utkommit med över 40 böcker.
Arbetar som författare, skrivkurslärare och föreläsare.

Kim M. Kimselius har Copyright på samtliga inlägg

lördag 9 januari 2010

Theos Pompeji och Romarriket, nya bilder

Här kommer nya skisser på "Theos Pompeji" och "Romarriket".

Detta är fortfarande bara skisser, mer detaljerade än de tidigare, men ändå bara skisser, inte färdiga omslag.

Jag är jättenöjd med dem, vad tycker ni?

Tjuvkik Kimberlie2 och In-Design ett bra program

(Du som förstorar upp bilden kan nu få ännu ett litet utdrag ur den nya boken här på denna bild.)

Äntligen har jag förstått fördelarna med In-Design. Köpte det nya programmet i somras och har kämpat och slitit med det när jag har
lagt in mina gamla böcker i det nya programmet.

Men nu, när jag arbetar med en ny bok och gör allt från början, DÅ förstår jag hur bra In-Design är! Jobbet går mycket fortare än tidigare och programmet har säkert ännu mer finesser som jag inte hunnit lära mig, men det kommer.

På bilden ser ni två sidor av boken "Kimberlie - Ett nytt liv" som jag håller på att bryta om till färdiga boksidor. Så här ser det alltså ut, innan det blir en färdig bok som du, kära läsare, kan hålla i din hand.

Jag tycker det är jätteroligt att få göra hela processen från idé till färdig bok. Det är bara det att när jag är i det här skedet som jag är just nu, då har jag knappt tålamod att vänta tills boken kommer från tryckeriet...

Så jag förstår mina läsares otålighet när de väntar på boken.

Berätta för mig om ni har lyckats läsa lite mer ur boken. Vad tyckte ni om texten? Blev ni mer frustrerade eller känns det lite lättare att vänta nu?

Kramisar från Kim

fredag 8 januari 2010

Skrivprocess, Slutet


Vet inte om jag tycker att detta är den bästa stunden i arbetet med min bok:

Slutet, när jag håller på att göra färdiga boksidor av den löpande texten, lägger in bilder och får berättelsen att se ut som en bok...

Eller om jag föredrar början: när jag samlar material, läser fakta och bygger upp berättelsen med gula post-it-lappar...

Vet inte vilket, men en sak vet jag, jag mår fantastiskt bra just nu när boken snart ska iväg till tryckeriet!

Håll ut! Snart kommer den ut i bokhandeln! Är det många som längtar
?

Jag vet vad boken handlar om, ändå tror jag att jag längtar mycket mer än vad ni, mina kära läsare gör, efter att boken ska komma ut i bokhandeln. Jag vill se min berättelse i tryck, jag vill hålla den fysiska boken i min hand, jag vill ställa in den i min bokhylla, för att därefter sitta och titta på den, njuta och känna "ännu en bok". DET är en skön känsla.

Minns fortfarande när min allra första bok "Tillbaka till Pompeji" kom ut och jag röjde en hylla i bokhyllan och ställde in boken där. Den såg väldigt ensam och övergiven ut och jag tänkte "tänk när det står en bok till där". Ett halvår senare stod det faktiskt ännu en bok i bokhyllan "Jag är ingen häxa". Sedan den dagen, december 1997 har det samlats många böcker i min bokhylla, 13 egna, 14:e på väg, dessutom är flera av mina böcker översatta till många språk och även de böckerna står i bokhyllan. Det är en fröjd för ögat att se dem och när jag har alla böckerna framför mig så känner jag mig SÅ NÖJD!

Tänk att den dröm jag hade som åttaåring, om att bli författare, verkligen har slagit in. Helt underbart!

Men nu har jag inte tid att skriva mer här i bloggen, nu ska jag fortsätta att "bryta om", som det heter på fackspråk, med andra ord fortsätta lägga in den löpande texten till färdiga boksidor.

Berätta för mig här i kommentarer hur du känner det när du väntar på boken, pirrar det av förväntan i dig också, eller hur känns det?

Vi hörs snart igen!

Kramisar från Kim

torsdag 7 januari 2010

Sol en snöig dag med hundarna

Just inkommen från en härlig stund ute i snön tillsammans med hundarna. Solen tittade fram, men när jag väl kommit tillbaka till huset och skyndat in för att hämta kameran hade solen hunnit försvinna bakom träden. Den var en sådan vacker rund skiva på himlen tillsammans med molnen. På bilden har den gått ned bakom trädtopparna, ännu är det ljust.

Blev intervjuad per telefon av Blekinge Läns Tidning innan jag gick ut ännu en runda med hundarna. Det var kallt ute, men det är som om kroppen börjar vänja sig vid kylan, för jag behövde inga handskar. På bilden nedan ser ni från vänster Tola, Pluto och Tickie. Tickie är klippt på huvudet och framben, så hon ser lite oproportionerlig ut just nu. Hon är jättesöt när hon är nyklippt, ser ut som en lamm. Och hon älskar det! Normalt hänger hennes päls över ögonen och nästan ända ned till marken (hon blev helt nedklippt i slutet av sommaren, men det har vuxit ut en hel del nu). Vilket innebär att hon har halva skogen med sig hem i pälsen och det tar ett tag att dra loss alla småpinnar och kvistar som har trasslat in sig i den mjuka pälsen. Klippningen av pälsen är något som både Tickie och jag gillar.


Jag tycker om snön, om jag slipper att köra bil i den och om den inte är tung att skotta. Den puderlätta snö som nu har fallit behöver man egentligen inte skotta bort, det är bara att trampa upp stigen, eller ned snön kanske jag skulle säga.

Nu är det skrivdags igen. Tänk vad lite frisk luft och motion kan ge energi och inspirera.

onsdag 6 januari 2010

Marsipangrisar















Inte en jul utan marsipangris... I alla fall har det varit så i alla år och jag älskar verkligen marsipan. Men i år blev det ingen marsipangris, till mig. Jan fick en och han lät mig snällt smaka, men vet du, den var inte lika god som jag hade föreställt mig och längtat efter sedan förra julen.

Ett år lovade Jan att han skulle göra en 1-kilos marsipangris till mig om jag inte åt godis fram till nästa jul. Jag antog vadet och dagen före julafton började Jan tillverka marsipangrisen, med en massa små kultingar. Alla grisarnas bakdelar doppades i choklad och ställdes på en bricka framför mig. De var så fina och vackra. Det tog ett tag innan jag kunde äta dem.
Och sedan ser jag de här underbara marsipanbarnen. Vem kan äta något sådant? Inte jag! Jag har till och med börjat spara mina marsipangrisar (jag samlar nämligen på grisar) och har några väldigt, väldigt gamla torra marsipangrisar. Har sett att barnen kastar lystna blickar på dem när de kommer på besök, men efter att jag har talat om för dem hur gamla marsipangrisarna är så ser barnen inte lika sugna ut längre.

Nu är julen över och jag får vänta ännu ett år på att få en marsipangris. Få se om det blir någon nästa jul...

Kramisar Kim


Boktips: Mästaren och dödens tavla


















Omslaget till Mästaren och dödens tavla fångade direkt (jag tycker att det är synd att de inte har översatt den engelska titeln exakt, den säger liksom mer).

En annorlunda berättelse, som utspelar sig i ett mycket spökligt hus, dit den 13-åriga Kim kommer. Han är uppväxt i Afrika men har tvingats hem till England för att bo på det sönderfallande släktgodset Skirl, tillsammans med en mystisk gammal släkting.

Genast tar de spännande händelserna fart och Kim kastas in ett otroligt spännande, och otäckt, äventyr.

Jag tyckte mycket om den här boken och väntar med spänning på fortsättningen, för jag hoppas verkligen att det kommer en...

Kramisar Kim

tisdag 5 januari 2010

Horoskop för 2010

















Vet inte om jag tror på horoskop eller inte, men i alla år har jag läst dem och för det mesta har något av det stämt in, eller så är det så att jag medvetet har styrt mitt liv för att få det att stämma in med horoskopet...

Men i alla fall, idag läste jag mitt horoskop för resten av år 2010 och då skrev de så här: "Vad du än tänker ta dig för i år, gör det före din födelsedag! (jag fyller år 2 maj). För sommaren 2010 kommer att vara seg för din del (känns skönt, för jag tänkte vara ledig) och hösten ska vi inte ens tala om (Det låter däremot inte bra, för jag tänkte mig en hel del resor...). Men det betyder inte att du måste begränsa dig till korta projekt: Jupiter, planeten som påverkar karriär och tillväxt, kommer att befinna sig i Oxens karriärsektor i början av året (låter mycket bra eftersom jag väntar på positiva besked om några saker) och rör sig sedan in i den del som styr dina önskningar och ambitioner på lång sikt - och stannar kvar där en bit in i 2011. Så tillåt dig själv att tänka storskaligt (det är deras feta stil)...

Jag tycker det låter som ett väldigt bra horoskop, speciellt som jag går och väntar på besked som kan tänkas medföra mycket positivt för mig och mitt författarskap. Och DET är verkligen storskaligt! Kanske slår min önskan in. Håll tummarna! Jag lovar berätta om det sker.

Året har börjat bra. Korrekturläsarna älskar "Kimberlie - Ett nytt liv" och kan knappt bärga sig tills de får läsa tredje boken i serien. (Den är skriven och ligger och väntar på att bearbetas, men först ska "Romarriket" och "Theos Pompeji" skrivas färdigt och komma ut.) Dessutom ringde de just från radio och ville ha med mig i direktsändning för att berätta om mina nya böcker. OCH de berättade att sommarprogrammet om mig kommer att sändas i repris 15 januari. Det var ett jättebra program, så jag blev glad över den nyheten.

Efter ett så positivt horoskop (ni fick bara ta del av en del av det) ser jag ännu mer framåt med spänd förväntan på vad framtiden för med sig. Jag lovar att hålla er underrättade.

Kramisar Kim

måndag 4 januari 2010

Romarriket och Theos Pompeji, grovskisser



















Äntligen, äntligen! Nu har jag fått grovskisser på "Theos Pompeji" och "Romarriket", de två nya böckerna i serien om Theo och Ramona i min historiska äventyrsserie.


















Mats Minnhagen har gjort omslagen till mina böcker om Kimberlie: "Äventyr på Nya Zeeland" samt "Ett nytt liv".

Dessa två grovskisser är till Theo och Ramonaserien och de första omslagen som Mats gör i den serien. Därför har jag varit spänd av förväntan på att få se omslagen. Jag är så nöjd med skisserna. De är precis som jag har tänkt mig. Färgvalet har Mats stått för, eftersom jag inte kunde komma på vilka färger jag ville ha, och jag tycker verkligen att han har valt rätt färger.

Nu väntar jag med spänning på att få se mer detaljerade skisser, innan Mats sätter sig och gör de färdiga bokomslagen.

Att se omslagen är inspirerande, det får mig att vilja skriva ännu mer och ännu fler timmar om dagen. Ibland har dygnet bara inte tillräckligt många timmar...

Kramisar Kim

Boktips: Vinter på berättargränd


















Vinter på Berättargränd
är en fascinerande berättelse, jag älskar språket och miljöskildringarna.

Vinter på Berättargränd tar dig med till sagornas värld på ett sätt du aldrig har upplevt tidigare. En bok jag varmt rekommenderar. Jag väntar med spänning på nästa bok av Erika Olofsson Liljedahl, som har skrivit denna fantastiska bok. Läs den!

Kramisar Kim

söndag 3 januari 2010

Nytt år, nya utmaningar

2010 har börjat bra. Känner mig pigg, utvilad och skrivsugen. Fast... när känner jag mig INTE skrivsugen.

Pratade med min 86-åriga pappa idag, som sa att den där inspirationen jag har inom mig aldrig tycks ta slut.

Hoppas att det stämmer. Jag har skrivit sedan jag var åtta år, då jag bestämde mig för att bli författare och hela tiden har jag haft många böcker inom mig.

Jag hittade ett bra ordspråk en gång som jag tycker passar mycket bra in på mig: "En del människor har bara en bok inom sig, andra har ett helt bibliotek".

Det känns verkligen som om jag har ett helt bibliotek inom mig, för hela tiden dyker det upp nya idéer på böcker och jag skriver och skriver. Men hur många böcker jag än skriver tycks fansen aldrig få nog. Ofta får jag mail med förfrågningar om när nästa bok kommer, bara ett par dagar efter att jag har släppt en bok... Kanske ni tror att det stressar mig... Men nej det gör det inte, det inspirerar mig att skriva mer.

Kimberlie - Ett nytt liv kommer 1 mars. Jag har börjat på nästa bok om Theo och Ramona och det är en utmaning. Ni som har läst alla böckerna har säkerligen märkt att jag försöker ändra mitt skrivsätt till varje bok för att ni inte ska kunna lista ut vad som ska hända. Det är en stor utmaning för mig att hela tiden tänka ut hur jag ska kunna förändra mitt skrivsätt. Nu har det kommit ut 13 böcker... Tror ni att jag förmår skriva ännu en bok på ytterligare ett nytt sätt?

Jag är så förväntansfull inför det här året, hoppas att det är mina synska känslor som talar till mig och att det kommer att bli ett lika bra år som mina föraningar säger att det kommer att bli.

Följ mig på bloggen så får ni se vad som händer.

Kramisar Kim