Boktips: Rubinernas bok av John Stephens

Rubinernas bok är den andra boken i serien Trolldomens skrifter av John Stephens. Första boken i serien heter Smaragdernas bok. Ända sedan jag läste den boken har jag längtat efter en efterföljare.

Rubinernas bok fångade mig inte direkt på samma sätt som Smaragdernas bok, men jag sträckläste ändå boken, eftersom den bara blev bättre och bättre under läsningen.

Den här serien handlar om tre syskon: Kate, Michael och Emma. De har bott på barnhem i tio år. Deras föräldrar är försvunna, men de vet nu att de lever. För att hitta sina föräldrarna måste syskonen finna de förlorade böcker som kallas för Trolldomens tre skrifter.

Upplägget är mycket bra, en bok för varje barn. I Smaragdernas bok var det Kate, det äldsta barnet som ägde kraften att hitta boken.

I Rubinernas bok är det Michaels tur. Men innan de kommer så långt hittar fienden dem och när de flyr blir Kate fast i förfluten tid, utan att möjlighet att komma tillbaka igen. Där möter hon en pojke, som inte är den alla tror att han är.

Michel och Emma kämpar för att hitta den andra boken och hoppas på så sätt hitta både Kate och sina föräldrar.

Den amerikanske teveproducenten John Stephens, som tidigare arbetat med bland annat Gossip Girl, gjorde en fantastisk succé med sin debut Smaragdernas bok. Den har sålts i över 100 000 ex enbart i USA och klättrat på topplistorna i ett flertal länder. Rubinernas bok är en klassisk sagoberättelse med allt det unga bokslukare önskar sig. Den har drag av de största i genren, som Narnia och Guldkompassen. 

Vill du ha en riktigt spännande bok kan jag varmt rekommendera den här boken, som tar dig med till magins värld!

Kramisar Kim
 

Vad roligt att du läser min blogg. Välkommen tillbaka!

Första boken i serien om Kimberlie och Andy: Kimberlie - Äventyr på Nya Zeeland.

Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se.

Tycker du att mina böcker låter intressanta finns de att köpa här

Har du upptäckt Boktipset?

Boktipset är en mycket trevlig sida. I början använde jag mig bara av den för att gå in och titta vad andra skrev om mina böcker.

När jag var nere i Skåne och signerade före jul gick jag in och kikade lite närmare på Boktipset och upptäckte då vilken fantastisk sida det var. Här får du tips om många bra böcker, men du träffar också nya vänner som har samma intresse som du: Böcker!

På Boktipset kan du skriva och berätta vilka böcker du har läst och vad du tyckte om dem. Du kan blogga om böckerna du har läst, läsa andras bokbloggar och mycket mer. Ännu har jag inte upptäckt allt man kan göra på Boktipset, men jag är på god väg och får fler och fler nya vänner under tiden.

Du är hjärtligt välkommen att följa mig på Boktipset och se vad jag läser för tillfället, samt läsa mina boktips!

Kramisar Kim

Vad roligt att du läser min blogg. Välkommen tillbaka!

Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se. 

Läs mer om Mayafolkets Hemlighet.

Tycker du att mina böcker låter intressanta finns de att köpa här

Första skissen till 18:e Theo och Ramonaboken av Kim M Kimselius

Nu är det dags att följa arbetet med en ny bok om Theo och Ramona. Här ser du första skissen till boken:

Persiens pärla är arbetsnamnet på boken. På Theo och Ramonas alldeles egna sida kan du följa hela arbetet och läsa smakprov ur boken allteftersom den skrivs.

Här är de rader jag har lagt ut hittills:
6 december 2012
Himlen var mattsvart och glittrade av tusentals stjärnor. Den runda månen lyste upp Rostams väg, men lyckades inte skingra allt mörker. Just som han passerade en mörk gränd hörde han ljud därifrån.
De flesta skulle ha sprungit sin väg, bort från det okända. Men Rostam stannade upp, vände tillbaka och såg in i mörkret. Han var inte rädd för det okända, han var nyfiken!

23 november 2012
"Varför skulle jag göra som du säger? Du behandlar mig som om jag är mindre värd än en mask, ja än maskarnas föda, du tycker att..."
Theo stannade tvärt, vände sig om och fattade tag om Kimias axlar, vilket fick henne att tystna.

14 november 2012
"Varför skulle jag göra som du säger? Du behandlar mig som om jag är mindre värd än en mask, ja än maskarnas föda du tycker att..."
Theo stannade tvärt, vände sig och fattade tag om Kimias axlar, vilket fick henne att tystna.

Så fort jag får en ny skiss av illustratören Mats Minnhagen lovar jag att dela med mig av den till dig, både här på min blogg och på Theo och Ramonas sida.

Nå, vad tycker du om skissen till det nya bokomslaget?

Kramisar Kim

Vinn en signerad bok  (Välj fritt bland mina utkomna böcker.) Läs mer om Mayafolkets Hemlighet.

Det skulle vara roligt om du berättade vad du tycker om det du just har läst. Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se.

Tycker du att mina böcker låter intressanta finns de att köpa här 

Fallöxin är namnet på den isländska översättningen av boken Giljotinen av Kim M Kimselius

Nu har det kommit ännu en översatt bok att sätta i min bokhylla. Inte lika spännande när det är samma omslag som på min bok, samtidigt känns det häftigt att se mitt omslag med annan text, eller vad tycker du?

Sagan gerist á árinu 1793. Í Frakklandi er franska byltingin i fullum gangi og í París rikir ógnarstjórn. Fjöldi manns er hålshöggvinn med fallöxinni á hverjum degi og jafnvel konungurinn, Lodvik XVI, er tekinn af lifi opinberlega. Örlögin haga pví svo ad Theó og Ramóna kynnast fallöxinni med skelfilegum afledingum. "Ég aetla bara ad prófa", hísladi Ramóna og greip um handfangid á fallöxinni. Theó hrópadi upp yfir sig og preif í hana sem vard til pess ad hún kipptist til og losadi festinguna. H´´arbeitt axarbladid féll med hávaerum og ógnvaenlegum hvin. Höfud féll i körfuna med dynk og blód skvettis um allt. Ramóna datt á jördina.

Läs mer på engelska fansajten.

Baksidestext till Giljotinen:
År 1793, franska folket gör uppror och avrättar sin kung med giljotinen. Ödet för giljotinen i Theo och Ramonas väg, vilket medför hemska konsekvenser. "Jag ska bara känna", viskade Ramona och vidrörde handtaget på giljotinen. Theo skrek till. Han grep tag i Ramona, vilket fick henne att rycka till och frigöra spaken. Giljotinbladet föll med ett svischande, ödesmättat ljud. Med en duns föll huvudet i korgen. Ramona stupade till marken.

Läs mer om Giljotinen här.

Den här boken skrev jag när jag nyss hade fått besked om att min syster hade blivit ihjälkörd. I boken Giljotinen skrev jag av min min sorg och vanmakt. Detta är den bok som till 100 procent innehåller mina egna känslor, som jag har överfört till personerna i boken...

Kramisar Kim

Vinn en signerad bok  (Välj fritt bland mina utkomna böcker.)

Det skulle vara roligt om du berättade vad du tycker om det du just har läst. Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se.

Tycker du att mina böcker låter intressanta finns de att köpa här

Jultraditioner

Som tradition berättar jag om våra jultraditioner i juletid. För egentligen är det inte för julklapparnas skull vi firar jul, men det visste du säkert redan. Här nedan kan du läsa allt om jultraditioner och varför de har uppkommit!

För många är det julklapparnas tid som nu kommer, matens tid, dryckens tid och gemenskapens tid. Hur firade man jul förr i tiden och hur länge har vi haft de olika traditionerna och sederna och var kommer de ifrån? Här har jag sammanställt fakta om våra traditioner runt julen.

Advent, adventsljusstake och änglaspel
"Advent" är latin och kommer av det latinska ordet adventus Domini vilket betyder "Herrens ankomst".

Ljus var förr en lyxvara som endast de privilegierade hade råd med. I bondesamhället stöpte man ljus av fettet som man fick från slakten, dessa talgljus luktade dock inte speciellt gott.

Stearinljus uppfanns först på 1830-talet i Frankrike och 1839 började Lars Johan Hierta (aftonbladets grundare) tillverka stearinljus vid Liljeholmens stearinfabrik i Stockholm. Eftersom de blev dyra blev det dock inte någon större framgång vid bondebefolkningen. Drygt 20 år senare kom fotogenlampan och under 1900-talet det elektriska ljuset.

Adventsljusstaken med fyra ljus omnämns första gången 1896 av pastorn (senare ärkebiskop) Nathan Söderblom. Han var vid detta tillfälle pastor i svenska kyrkan i Paris. Han brukade sätta fyra ljus i en enbuske.

Den första elektriska adventljusstaken uppfanns 1934 av göteborgaren Oscar Andersson (25) och fem år senare, år 1939, såldes de första 2000 adventsstakarna för 13 kronor styck. Uppfinningen blev så småningom en stor succé och den finns nu över stora delar av världen.

Änglaspelet uppfanns 1948 av Erik Boberg, Gävle. Det var en rund ljusstake i mässing med fyra små ljus vars värme gjorde att tre änglar snurrade runt och med sina hängen gav ifrån sig ett plingande ljud. Från starten 1948 till 1973 har över 20 miljoner änglaspel sålts över hela världen.

Adventsstjärna
Adventsstjärnan symboliserar Betlehemsstjärnan som visade de tre vise männen vägen till Jesus i stallet. Adventsstjärna "uppfanns" i Tyskland på 1880-talet då en lärare kom på idén att låta sina elever på internatskolan göra en sorts pappersstjärnor med en lampa inuti.

Adventskalender
Historien om adventskalendern börjar som så mycket annat i Tyskland i slutet av 1800-talet. Det var en liten pojke som hette Gerhard Lang som veckorna före jul ständigt frågade sin mamma hur länge det var kvar till julafton. Hon fick då idén att baka 24 kakor som hon la ut på ett papper, där varje kaka hade en siffra från 1-24. Gerhard kunde sen äta en kaka varje dag och kunde själv räkna ut hur länge det var kvar till julafton.
När Gerhard som vuxen affärsman kom att tänka på det här förstod han att många mödrar runt om i världen måste ju ha samma "problem" som hans mamma en gång haft. Omkring år 1920 tillverkade han den första adventskalendern som bestod av två pappersark, ett med bilder att klippa ut och ett med numrerade platser att klistra upp dem på. Succén blev oväntat stor och han kom snart på en bättre modell, med luckor där en bild fanns bakom.

Till Sverige kom adventskalendern 1932 via flickscouternas chef, Henny Strömman. När scoutförbundet behövde få in pengar till sin verksamhet kom hon att tänka på adventskalendrarna hon sett i Tyskland. Hon vände sig till konstnärinnan Aina Stenberg Mas-Olle som gjorde den första kalendern som kom ut 1932. Hon sägs ha ritat av sin egen gård Siljansnäs i Dalarna. Aina kom att rita adventskalendrar ända till år 1964, när hon var närmare 80 år gammal.

"Anna med kanna", 9/12
Den 9 december har Anna namnsdag (S:ta Anna, jungfru Marias mor). Denna dag skulle enligt gammal tradition julölet antingen vara färdigbryggt så man kunde provsmaka, eller annars skulle det börja bryggas den här dagen. Det fanns tider då "Annadagen" markerades med en kanna i almanackan - därav namnet Anna med kanna. Skulle man ha lutfisk till jul var även den bra att lägga i blöt på Annadagen.

Lucia, julgris och skolavslutning, 13/12
13 december är tillägnad martyren och helgonet Lucia som var en kristen jungfru från Syrakusa, Sicilien, och som led martyrdöden år 304. Den Lucian har dock inte så mycket gemensamt med dagens Lucia som lussar runt med ljus i håret. Ordet "Lucia" kommer av latinets "lux" som betyder ljus.

Lucianatten ansågs förr vara en farlig natt, då trodde man att djuren kunde tala och att onda makter var ute och härjade.
På medeltiden började julfastan just på Luciadagen – då skulle kött bytas ut mot fisk. Dock var man uppe i "svinottan" och slaktade julgrisen som man sparat och som man skulle ha till julmat. Man festade till riktigt ordentligt på den nyslaktade grisen, ända till solen steg upp och fastan inleddes. Resten av grisen sparade man till julafton. Eftersom det var så nära jul behövde man inte salta köttet så mycket och kunde alltså festa på lite mindre saltsmakande kött när väl julen kom.

Enligt 1724 års gymnasie- och skolordning var Luciadagen avslutningsdag för höstterminen, vilket firades i skolorna med ljusfester.

Första gången man hör talas om en svensk Lucia med ljus i håret är 1764 i närheten av Skövde. Från början var det också i första hand de högre stånden samt i Västsverige som Lucia lussade. Seden spred sig dock runt till skolorna och på 1890-talet började man fira Lucia på Skansen. Riktigt populärt blev det på 1920-talet när Stockholms Dagblad utlyste en luciatävling där vinnaren kröntes till Lucia och fick leda det första officiella luciatåget.

Julkort
Frimärket uppfanns i England 1840 och redan tre år senare sändes världens första julkort som var tecknat av John Calcott Horsley. Initiativtagare till julkortet var uppfinnaren Henry Cole, som förutom detta även uppfann byggklosslådan åt barn och grundade Victoria and Albert Museum i London.

I Sverige blev det vanligare att sända julkort 1877 och åren därefter eftersom Posten då införde halverat porto för privata brevkort. På de första julkorten fanns dock ingen tomte med - utan de kom senare när Jenny Nyström började illustrera julkort. Det blev hon som skapade den tomten vi alla känner idag, mycket tack vare Viktor Rydbergs dikt tomten som hon illustrerade 1881, och där hon säkrade sin plats i historien genom att göra tomten populär.

Julhalm
Något som var mycket vanligt förr bland lantbefolkningen var att man spred ut halm på golvet inne i stugan, vilket visade att julfirandet kunde börja. Man packade ett jämnt och fint lager, cirka 30-40 cm tjockt på golvet där sedan gäster, som kanske hade långt hem, kunde sova. Längre tillbaka i tiden gjorde man även detta för att lindra golvdrag och kyla. Traditionen med julhalmen levde kvar in på 1900-talet som en julsymbol om hur Jesu låg i en krubba med halm.

"Tomas fylletunna", 21/12
Den 21 december firades Tomasdagen (Tomas var en av Jesu lärjungar) och då skulle man smaka på julöl och brännvin. Den här dagen brukade det även vara julmarknad och på den, samt på hemvägen, smakades det också på starkare varor så det kanske fanns en orsak att dagen kallades "Tomas fylletunna".

Julklappspapper
Svenska nationalföreningen mot tuberkulos fick 1922 ett anbud från norska tuberkulosföreningen att sälja norsktillverkat julklappspapper i Sverige. Beda Hallberg (majblommans uppfinnare) tog tag i saken och köpte in 175 000 ark. Några år senare började Papyrus i Malmö att tillverka eget julklappspapper, från början i ark, men från 1924 i rullar.

Julgran
Seden med att använda julgran började i Tyskland där man vet att det i början av 1600-talet fanns de som hade "julträd" - de första var dock utan ljus.

I Sverige kom julgranen först till de adliga familjerna, bland annat så hade familjen Wrede-Sparre på Stora Sundby i Södermanland en julgran år 1741 som var pyntad med saffranskringlor. Först under 1800-talet spreds traditionen till de övriga samhällsklasserna.

Julbock
Långt innan tomten och granen var det julbocken som var den största julsymbolen. Höjdpunkten i forna dagar var när julbocken kom, vanligtvis på annandag jul. Ofta var det någon yngre pojke i byn som klädde ut sig i en ut och invänd rock (med fällen utåt) och med mask och horn i pannan. När han kom på besök sjöng de som bodde i huset och bocken "dog", men fick snart liv igen och stångade husets folk. För att "bli av med bocken" fick man köpa sig fri med lite brännvin och mat. När man i de finare familjerna började ge varandra julgåvor var det bocken som fick göra det. I cirka 100 år fick bocken dela ut klapparna innan jultomten tog över. Idag lever bocken endast kvar som halmbock och på vissa julkort.

Julafton, dopparedagen och Kalle Anka
Julafton kallas även för dopparedagen, vilket kan hänga samman med att medeltidens julfasta varade ända fram till julaftons kväll. Ville man känna lite köttsmak kunde man kringgå dessa bestämmelser genom att doppa lite bröd i köttspadet som stod på spisen och puttrade, därav dopparedagen.

Vad vore en jul utan Kalle Anka? Jag har växt upp med Kalle och första gången som "God Jul önskar Kalle Anka och hans vänner" började sändas som julaftonsprogram i svensk TV var 1960.

Jultomte
Innan jultomten blev den som delade ut julklappar var det julbocken som hade den uppgiften. Jultomten kom till Sverige först under senare delen av 1800-talet från Tyskland och England då mycket julpynt tillverkades där och importerades till Sverige. Där kallades tomten för S:t Nicolaus samt Santa Claus, fast i Sverige fick han heta jultomte.
År 1864 anses vara första gången som ordet "jultomte" används första gången i Sverige. Den som har gett tomten det utseende som den har idag är illustratören Jenny Nyström.

Julklapp och julklappsrim
Traditionen att ge varandra julklappar går långt tillbaka i tiden, det hörde till "god ton" att vara givmild i juletid. Bönderna kunde till exempel ge tjänstefolket mat och öl och kanske ett julljus och man kunde ge de fattiga i socknen julgåvor - som kunde vara lite mat från julslakten och julbaket. På medeltiden brukade man dock ge varandra nyårsgåvor, istället för julgåvor.

Ordet julklapp kom emellertid betydligt senare, en uppfattning är att ordet kommer från den sed där man skrev ett litet elakt rim på ett vedträ (eller något liknande) och sedan klappade (knackade) på dörren och sprang sin väg. Denna sed är känd sedan 1600-talet. Det finns dock olika uppfattningar om hur ordet bildats.

Många använder julklappsrim och syftet med dessa, eller rättare sagt rimmen på de nyårsgåvor som man gav varandra förr i tiden, var att de skulle vara lite skämtsamt elaka. Redan på 1700-talet fanns det rim på gåvan, både bland allmogen som i de högre skikten i samhället. Ursprunget leder tillbaka ända till det gamla Rom där man gav varandra nyårsgåvor.

Juldagen, julotta, 25/12
Juldagen firas till minne av Jesu födelse. Under julnatten tände man ljus som skulle brinna hela natten för att ge skydd mot onda krafter.

På juldagens morgon gick man upp tidigt för att hinna fram till julottan som började klockan 6. Det var emellertid inte så bra att komma för tidigt till kyrkan eftersom man trodde att de döda firade sin julotta före de levande. Ett tecken på att de hade varit där precis innan var om man hittade lite jord eller mull på bänken där man satt.

På väg till julottan skulle det brinna ljus i alla fönster i gårdarna man åkte förbi. Hade man råd åkte man med häst och släde med bjällerklang. I kyrkan var det kallt och julottan var lång. Ibland kanske någon somnade men dessa väcktes snart av kyrkvakten som gick runt med kyrkstöten och puffade på dem som somnat. Som färdkost hade man med sig brännvin och kringlor, så inte undra på att stämningen på färden hem kunde bli riktigt hög. För många var hemfärden också höjdpunkten på hela julottan, för då skulle man tävla med sin häst och släde och se vem som kom hem först. Den som vann skulle kommande höst få sin skörd bärgad först av alla - något som ansågs vara mycket hedersamt.
I övrigt skulle man hålla sig lugn denna dag, endast de viktigaste göromålen fick utföras - man gjorde inte ens rent hos djuren.

Annandag jul – Staffansdagen, 26/12
Annandag jul har Stefan och Staffan namnsdag. Dagen är tillägnad helgonet S:t Stefanus som stenades till döds för sin tro på Jesus cirka år 35.
På annandagen brukade ungdomarna förr klä ut sig och rida runt i byn under stoj och stim sjungandes staffansvisor och tigga dryck och mat till egna kalas. Grannar och släktingar träffades också under mellandagarna för att dansa och leka.

Menlösa barnens dag, 28/12
Fram till år 1772 kallades denna dag för "fjärdedag jul". Under den katolska tiden firades menlösa barnens dag till minne av de barn som Herodes skall ha låtit mörda i Betlehem, för att försöka döda barnet som skulle bli judarnas konung. (Menlös betyder också oskuldsfull)

Nyårsdagen, 1/1
På medeltiden brukade man ge varandra nyårsgåvor, en tradition som försvann när det blev vanligt att ge varandra julgåvor istället.
På nyårsdagens morgon skulle man gå upp tidigt, för ens uppförande den dagen skulle sedan sätta sin prägel på hela året. Ett äpple var bra att äta för då skulle man hålla sig frisk det kommande året däremot skulle man passa sig för att betala något eller låna ut pengar den här dagen för då skulle det kommande året bara bestå av en massa utgifter.

Tolftedagen, trettondagen, benraskedagen 6/1
Trettondedag jul är den 12:e dagen efter juldagen om man inte räknar med juldagen, och förr kallade man det också mycket riktigt för Tolftedagen. Räknar man med juldagen blir det 13 dagar och då kallas det för trettondagen. Dagen kallades på vissa håll även för "benraskedagen" eftersom julens mat var slut och man fick kanske skava bort det sista som fanns kvar på köttbenen.

Helgen är den kyrkliga avslutningen av julhögtiden och firades förr till minne av Jesu födelse. Under den katolska tiden brukade kyrkan uppföra "trettondagsspel" där Kristi födelse dramatiserades med de tre vise männen besök och liknande. Efter att datumet för hans födelse flyttats till den 25 december blev endast de tre vise männen, som uppvaktade den nyfödde i stallet, kvar att fira.

Trettondagsafton var på många håll också det sista tillfället som de unga kunde roa sig och många klädde ut sig till stjärngossar och gick runt och sjöng för att få pengar till fortsatta studier under kommande termin. Nu finns denna tradition inte kvar längre utan nu ingår stjärngossarna i luciatåget istället.

Farängladagen, änglafardagen
Trettondagen, eller på några platser även dagen efter, kallades på många håll för farängladagen eller änglafardagen. Namnet kommer ifrån att man trodde att familjens döda, som ju var änglar, var med och firade jul och eftersom nu julen var slut var det dags för dem att fara tillbaka till himlen

I Sverige är det numera julaftonen som blivit julens viktigaste dag. Men på andra håll är det fortfarande juldagen som är den stora dagen. Under medeltiden betecknades dagarna före stora helgdagar med det latinska ordet vigilia, vaka och innebar ursprungligen att man bokstavligen vakade hela natten med bön och läsning.Det var en dag då man förberedde sig för den stora kyrkliga dag som skulle komma, bl.a. genom fasta. Julaftonen var därför en fastedag, och förr åt man lutfisk den dagen i Sverige. Skinkan åts först på juldagen. I många länder äter man av tradition karp på julaftonen, och många som är födda kan berätta om hur man förr köpte en karp som fick simma någon dag i badkaret.
Lutfisk är i själva verket en av våra äldsta rätter, torkad fisk, som genom olika processer görs aptitlig igen. Säkert försökte man under medeltiden att få tag på färsk fisk den dagen, på samma sätt som man också ville äta färskt och inte insaltat kött på juldagen.

Juldagen: Nativitas Domini "herrens födelse"
Den 25 december firas Jesu födelse i hela kristenheten, en av kyrkoårets största fester, kyrkan såg den som den näst största högtiden efter påsken. Jultiden räknade man från julafton eller juldagen och fram till den dag som kallas epiphania (den dag då Jesu födelse blev uppenbarad för hela världen genom de tre vise männen) - trettondagen - eller tjugondagen.
De fyra första juldagarna var allmänna helgdagar och alltså arbetsfria, men många har säkert använt dagarna till att gå i kyrkan; på juldagen hölls tre mässor.
I bibeln står inte många ord om Jesu födelse. Det är i senare legender man broderat ut historien mer. Särskild betydelse fick den skildring den helig Birgitta ger i den uppenbarelse hon mottog under sin sista pilgrimsfärd, som gick till det heliga landet.Där mottog hon en uppenbarelse om Jesu födelse i födelsegrottan i Betlehem. Maria lät henne vara med vid förlossningen. Så här lyder hennes text i förkortad version:
"När jag befann mig vid Herrens krubba i Betlehem, såg jag en mycket fager havande jungfru, iklädd vit kappa och en tunn klänning… Hennes moderliv var fullt och mycket uppsvällt, ty hon var redan beredd att föda. Med henne var en mycket hedervärd gammal man, och de hade både en oxe och en åsna med sig. När de kommit in i grottan, band åldringen oxen och åsnan vid krubban, gick ut och kom tillbaka med ett tänt ljus, som han fäste i muren…"
Jungfrun tog skorna av sina fötter, tog av den vita mantel hon bar och drog slöjan av huvudet samt lade plaggen bredvid sig. Så hade hon blott klänningen på sig, och hennes underbara, guldglänsande hår var utbrett över skuldrorna. Hon tog fram två små linne- och två ylleplagg, mycket rena och fina, som hon hade fört med sig för att linda det väntade barnet i, …och hon lade dessa barnplagg bredvid sig för att kunna nyttja dem när hon behövde…
Medan hon var försjunken i bön på detta sätt, såg jag barnet röra sig i hennes kved, och i samma stund, ja på ett ögonblick, födde hon sin Son, från vilken en så outsäglig strålglans utgick, att solen icke kunde jämföras med den…
Och jag hörde ljuvligt klingande änglasång av underbar skönhet. När hon kände att hon hade fött, tillbad hon gossen mycket höviskt och vördnadsfullt med böjt huvud och sammanlagda händer.
… Strax begynte hon noggrant linda honom, först i linne- och sedan i yllekläderna… Sedan svepte hon in barnets huvud i de två linnekläden, som hon hade till hands för detta ändamål.
…Så stod hon upp med gossen i sin famn, och hon och Josef lade honom i krubban, och knäböjande tillbad honom med omätlig glädje."
Nyheten om Jesu födelse spred snabbt. Så här står det i Lukasevangeliet:
"I samma nejd voro då några herdar ute på marken och höllo vakt över sin hjord." Och ängeln berättade för dem om Jesu födelse. Och plötsligt "sågs där jämte ängeln en stor hopa av den himmelska härskaran, och de lovade Gud och sade: ära vare Gud i höjden, och frid på jorden, bland människor till vilka han har behag."

Julens historia - förr och nu
Kyrkans år börjar den första advent. Det är under den mörkaste årstiden, fyra söndagar före jul. Ordet advent är latin betyder ankomst. Det är Jesu ankomst som vi väntar på och som vi sedan firar under julen. Så här berättar evangelisten Lukas om Jesu födelse.


Julens historia Jesu födelsedag har inte alltid firats den 25 december. Under de första århundradena efter Jesu födelse firades inte Jesu födelsedag alls. Många har forskat i vilket datum det är, men man vet ej med säkerhet.
Någon gång på 200-talet började man trots allt att fira Jesu födelsedag, men då den 6 januari. Senare ändrades Jesu födelsedag till den 25 december. 

Advent
Första söndagen i advent går många människor i kyrkan. Där brinner massor av ljus och man sjunger gamla vackra psalmer. De bär alla med sig ett glatt budskap. Det är inte bara i kyrkan som det brinner många ljus. I de flesta hem tänder man det första ljuset av fyra i en adventsljusstake. Det var först på 1920- talet som adventsljusstakarna blev vanliga i Sverige. Många har också en adventsstjärna som lyser i något fönster under julen.
Adventsstjärnan kom ännu senare till Sverige. På 1930-talet började den bli allmän här. 1: a advent ses i dag som julens början. Många barn börjar nedräkningen till jul: dan före dan före dan… före dopparedag. Till sin hjälp har de kanske en adventskalender. Den har precis som adventsljusstaken och adventsstjärnan kommit till Sverige på senare år.


Julförberedelser förr i tiden
Tiden från 1: a advent var för en bråd tid. Öl skulle bryggas, grisen slaktas, ljusen stöpas och brödet bakas.


Slakten
Slakten skulle ske tidigt på morgonen - i svinottan. Att man började så tidigt kan ha sin förklaring i att det var mycket som skulle hinnas med den dagen. När man slaktade grisen tog man vara på nästan allt.
Av blodet bakades paltbröd, av inälvorna lagades sylta. En del fläsk saltades ner, en del åts färskt.

Ljusstöpningen
En del av fettet från slakten användes till ljusstöpning. Att stöpa ljus var kvinnornas arbete. Kvällen före ljusstöpningen tvinnade kvinnorna vekarna. Då man stöpte ljus skulle man vara glad, då skulle ljusen brinna klart och vackert, trodde man. Grät man skulle ljusen komma att rinna.


Julbaket
Bakade till jul gjorde man förstås så sent som möjligt, eftersom man inte hade några frysboxar på den tiden, men ändå ville ha färskt bröd. När man bakade gjorde man det emellertid i stora mängder. Brödet skulle räcka över hela julen, ja ibland ända till påsk. Ett så stort bak tog flera dagar och var säkert tungt och arbetsamt. Till vardags bakade man normalt bröd av korn och havre men till julbaket användes också råg och vete. Fortfarande har många människor bråda dagar till jul. Vi städar, bakar och kanske stöper vi ljus. Skillnaden är bara den att vi kan köpa allt färdigt i affärerna om vi vill, medan människorna förr i tiden var tvungna att göra allting själv. 

Julfint i stugan När det skulle firas jul skulle hela stugan vara skinande ren. Kvinnorna steg upp mycket tidigt den dagen de skulle städa, för de hade mycket arbete framför sig. Golv, väggar och tak skulle tvättas. Möbler, husgeråd och allt annat i hemmet skulle dammas och poleras.


Julfint utomhus Också utomhus ville man ha städat och fint. Till småfåglarna satte man upp en kärve säd. Också hos djuren blev det julfint. Korna och hästarna fick lite mer och lite bättre mat än vanligt. Katten fick vara inomhus över julnatten. Det fick den aldrig annars. För att skydda djuren mot de ondskans makter som man trodde var lösa under julnatten, satte man upp ett halmkors ovanför stalldörren. 

Badet till jul? När stugan var skinande ren, när djuren fått sitt och när jul veden var huggen var det dags för människorna att snygga till sig själva. Folk badade inte ofta förr i tiden. Kanske bara till jul… men på julafton skulle alla bada. Därför värmde man vatten och slog det i ett stort trädkar. Där fick alla bada i tur och ordning. Först männen, sedan kvinnorna och sist barnen – alla i samma vatten! Efter badet var det dags att sätta på sig rena kläder. Ja till och med rena underkläder. Det var något som annars inte byttes så ofta. 

Jultomten Tron på tomten har funnits i Norden mycket länge. Förr ansåg man att tomten var en liten gubbe som bara var som en 4-5 åring till växten. Han hade långt vitt skägg, var klädd i grå kläder och hade en grå luva på huvudet. På varje gård fanns det en tomte. Namnet tomtegubbe betyder gubben på tomten – gubben på gården (tomten). Vår bild av hur tomten ska se ut kom till på 1800-talet, i röda kläder och röd luva blev mycket populär. Den gamla gårdstomten hade ingenting med människornas julfirande och våra dagars julklappsorgier att göra. Det var framför allt tomtegröten som kom att knyta honom till julen. Tomten tog nämligen inte betalt för sina tjänster. Gröten blev belöning för ett år av slit och släp. 

Det finns många berättelser om vad som kunde hända om husmor ej tillredde julgröten så att tomten blev nöjd. Bråkade man med tomten kunde han se till att djuren dog eller huset brann ner. Det gällde alltså att hålla sig på god fot med tomten. Det troligaste är att jultomten som vi känner i Sverige idag är en hybrid av gårdstomten, Sankt Nikolaus och julbocken. Gårdstomten fick låna ut sitt namn och utseende plus seden med julgröten. Sankt Nikolaus bidrog med julklappsutdelningen. Den speciellt nordiska seden att någon i familjen klär ut sig med lösskägg och huva fanns långt före jultomten men då i julbockens gestalt. 

Julbocken Julbocken är en av våra allra äldsta julsymboler och härstammar från förr i tiden då utklädningsupptåg var vanliga i ungdomens julfirande. En person klädde ut sig till bock, varpå man drog runt bland gårdarna och framförde ett enklare skådespel eller sjöng någon julbocksvisa samt agerade som en förmedlare av olika gåvor. Som belöning fick man mat eller dryck till ett gille som sedan hölls i mellandagarna. På 1800-talet blev bocken tomtens föregångare som julklappsutdelare i de svenska borgerliga hemmen.

Man tror att julbocken av halm "föddes" i Sverige, men det gjordes julbockar även i Danmark i forna tider. Där försvann traditionen under en period och återinfördes från Sverige på 1940-talet. Överallt i världen har man använt halm till nyttiga ändamål och i allmogehemmen i Norge, Danmark och Sverige var det väldigt populärt att arbeta med halm. Redan under 1700-talet tillverkade man saker i halm, i synnerhet i samband med de traditionella högtiderna. Då sädesslagen i årtusenden gett oss "vårt dagliga bröd", har de varit självklara material i olika hedniska och kristna ritualer, exempelvis i tillverkningen av fruktbarhetssymboler. 

Julklappar Att ge bort julklappar är en gammal sed, ofta var det bara barnen som fick t ex något klädesplagg, kanske någon leksak. Numera börjar många affärer att julskylta redan i november och inne i affärerna spelar välkända julsånger. Särskilt barnen brukar få mängder av paket. Det finns faktiskt barn som tror att vi firar jul för att vi ska få julklappar!


Julgranen Innan julgranen blev vanlig hade man julträd på bordet som man trädde äpple och vackra saker på. Längre tillbaka i tiden brukade man hämta hem ett par granar från skogen, de kapade bort de nedersta grenarna och satte dessa julruskor utanför dörren. Granarna skulle föra liv och växtlighet till gården. Nu har de allra flesta julgran hemma under julen. Den som vill vara mycket praktisk köper sig en plastgran. 

Julottan På juldagens morgon bar det iväg till julottan i kyrkan. Inne i kyrkan var det trångt. De rika satt längst fram, de fattiga längst bak där det drog från dörren. Prästen predikade länge och många somnade, för de var trötta eftersom de gått upp så tidigt. Fortfarande går många människor till julottan. Numera börjar den sex på morgonen men det är ganska tidigt och många av dagens kyrkobesökare är nog också trötta. 

Annandag jul På annandagens morgon gällde det att skynda sig till stallet och ladugården. Arbete hade ju legat nere under juldagen. På förmiddagen brukade traktens unga män rida i kapp, de red egentligen ikapp till en källa där hästarna skulle dricka vatten. Längs färden stannade de till i husen de passerade och tiggde mat och brännvin till de gillen, kalas som snart skulle börja. På kvällen samlades släktingar och vänner. De åt, drack, lekte lekar och dansade. Vanliga lekar var bland andra blindbock och gömma ringen. Kalasen avlöste varandra ända fram till trettondagen.


Slutsats Julen är en viktig och betydelsefull tradition som är välbevarad men har dock ändrats under årens lopp. Det viktiga med julen för många är att vara tillsammans med familjen. Försöka att njuta av den och inte bli allt för stressad och inte ta chansen att njuta – julen är trots allt bara en gång om året. Det är viktigt att poängtera att man vill dela med sig OCH framför allt att man vill vara tillsammans under julen. Att ha familj under denna varma och mysiga tid är något som inte alla har – man är lyckligt lottad! Det är just under storhelger som tankar om familj och vänner kommer allt starkare fram. Det är många människor som sitter ensamma under julen och det är både tragiskt och ledsamt. Framför allt blir tankarna om de hemlösa allt starkare och de ägnas mer än en tanke. För de hemlösa blir situationen outhärdlig när kommersen är så stor som den är under julen. Affärerna börjar redan i november med att förbereda folket på vad som komma skall.


Under julen är det familjen det fokuseras på inom handeln och det framställs och poängteras att det är tillsammans med familjen man ska vara, och visst vi som har familj tänker inte så mycket på det men de som inte har… Ja vad tänker de på? Vi som inte behöver bekymra oss om vi får tak över huvudet när snön faller är mer fokuserade på vad vi ska köpa i julklapp, om vi ska hinna med allt, städning och matlagning. Kanske är det på tiden att vi tar ett steg tillbaka och försöker att bara vara under julen. Bara vara… med familjen.


Ha en riktigt God Jul och ta det försiktigt ute på vägarna!


Kramisar Kim

Vad roligt att du läser min blogg. Välkommen tillbaka!

Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se.

Tycker du att mina böcker låter intressanta finns de att köpa här

God Jul! Vad gör en författare på julafton?

Du undrar säkert vad en författare gör på julafton. Vad andra författare gör, det vet jag inte, men jag vet vad jag gör sedan många års tradition.

Jag äter skinksmörgåsar och ser på tv, tar långpromenader och läser, åker skidor om vädret tillåter och ser på Kalle Ankas julafton 15.00. Det här är nog ända dagen på året som jag inte skriver!

Anledningen är att jag under hela hösten har rest runt och föreläst och signerat. Ofta är jag borta veckovis och de tre veckorna före jul är jag inte hemma alls. Oftast kommer jag hem strax före julafton och är då väldigt, väldigt trött. I år hade jag min sista signering 21 december. Det blir inte många dagar kvar att förbereda julen, städa, laga julmat, baka pepparkakor etc. Dessutom har jag inte mycket energi kvar efter en intensiv höst.

I tre dagar brukar jag vila mig, julafton, juldagen och annandag jul. Sedan är det full fart igen. Då börjar arbetet med min nya bok. Jag "låser in mig" i två månader och jobbar intensivt under sista veckan i december och hela januari-februari.

Ja, nu vet du vad jag gör på julafton: njuter av min man, mina hundar och av att äntligen få vara hemma!

Tack för en härlig signeringshöst. Vi ses nästa höst igen!

Kramisar Kim
 
Det skulle vara roligt om du berättade vad du tycker om det du just har läst. Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se.

Tycker du att mina böcker låter intressanta finns de att köpa här

Att skriva med glädje har en egen facebooksida med tips och råd om skrivandet

Skrivboken Att skriva med glädje har en alldeles egen sida på Facebook där jag lämnar tips och råd om skrivandet. Där kan du också ställa frågor till mig om skrivprocessen. Där kommer jag också att lägga ut länkar till skrivtävlingar. Du kan gå in och Gilla sidan och läsa inläggen här.

Baksidestext till Att skriva med glädje:Med en dunderdebut: 11.000 böcker sålda på en vecka, 23 böcker utgivna och 15 år som författare, vet Kim M. Kimselius hur man skriver en bok.
Här delar hon generöst med sig av sina kunskaper i en glädjefylld bok där hon berättar om allt, från första början till färdig bok.
En bok som gör det möjligt för alla att skriva, på ett roligt och inspirerande sätt!
"Skriv direkt från hjärtat!" säger Kim, och det är precis det hon har gjort!

 Omdömen av Att skriva med glädje:
"Kim, man blir så lätt förälskad i dig, dina böcker, dina karaktärer och din öppenhet och din fömåga att dela med dig och inspirera! Årets nobelpris i självkänsla går till Kim M Kimselius!" Copywritern på författarsajten 1av3.se

"Dina tips har verkligen hjälp mig extremt mycket! --- Jag hoppas att jag någon gång blir publicerad, du har fått mig att tro att det finns en möjlighet. Tack!" Anonym

"Vill bara säga, att jag alltså är imponerad av, inte bara dina berättelser som sådana, utan även av ditt mycket flödande och spänstiga språk!" Carsten Palmer Schale

"Kim skriver om hur viktig gestaltning är, och själv är hon suverän på det. En inspirerande bok för den som vill lära sig att själv skriva böcker." Författarcoachen Kristina Simar

"Den här boken om att skriva är verkligen jättebra, både heltäckande och detaljrik. Går att läsa styckvis och ger många roliga råd och ovanliga ingångar. Jag arbetar som bibliotekarie och kommer att använda den när jag gör skrivövningar med barn - samtidigt är den tillräckligt lättläst så att jag kan rekommendera dem att läsa den själva!" Bibliotekarie Erika

"Just nu läser jag din bok Att skriva med glädje. Den ger mig så mycket inspiration, att jag igår började på en skrivarcirkel. ... Tack Kim för att du skriver och ger oss andra tips!" Kram Astrid

"En väldigt bra bok för dem som skriver som hobby, har författardrömmar eller redan är författare" Tanja Dianovas bokblogg.

"Här finner vi enkla instruktioner för den som vill lära sig att skriva populära berättelser. --- Författaren bjuder på inspiration för att komma loss och ger goda råd till den som vill marknadsföra sig själv som författare." BTJ, Maria Nyman

"Bra tips och intressant att läsa!" Bokugglan

"Jag blev oerhört sugen på att sätta mig och skriva för varje stycke jag läste ... Älskar du själv att skriva så ska du definitivt läsa den här boken. Jag kommer att återvända till Att skriva med glädje många gånger!   :-)" Författaren Eva Holmqvist

Utdrag ur boken Att skriva med glädje:
Älska orden lika mycket som jag gör!
Det här är ingen självbiografi, eller övningsbok i skrivandet. Den här boken handlar om kärleken till orden, något jag kallar Sagans kraft och Ordens makt.
Här vill jag visa dig hur lätt det är att skriva, om du gör det på rätt sätt. Med dina ord kan du förändra en hel värld, du kan skänka glädje och inspiration, få läsarna att gråta och förflytta dem i tid och rum. Du kommer att bli en riktig trollkarl när du behärskar Sagans kraft och Ordens makt.
I den här boken tar jag dig med från början till slut. Jag berättar om min väg till författarskapet, och jag delar med mig av allt det jag lärt mig sedan jag debuterade som författare 1997.
Min förhoppning är att du, efter att ha läst den här boken, ska älska orden lika mycket som jag gör.
Slå dig ned i lugn och ro och låt mig genom ordens magi förflytta dig in i bokens värld.
Kramisar från Kim M Kimselius

Här kan du se några av bokens 63 kapitel:Tips för dig som drömmer om att bli författare
Skriv en bok
Kött på benet
Gestaltning
Hitta ditt författarspråk
Första meningen
Motivation och discipin
Korrekturläsning
Skrivkramp
Tid att skriva
Bygg upp din berättelse
Bokens namn
Spökskrivare
Hur långt ska ett kapitel vara
Antal manusblad
Dags att skicka till förlag
Bokomslag från idé till färdigt omslag
Föreläsningar
Ge ut på eget förlag

Vinn en signerad bok  (Välj fritt bland mina utkomna böcker.) Läs mer om Mayafolkets Hemlighet.

Det skulle vara roligt om du berättade vad du tycker om det du just har läst. Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se.

Tycker du att mina böcker låter intressanta finns de att köpa här