Välkommen till min Skrivarblogg

En blogg om Skrivtips, Boktips, Intressant fakta, Reseupplevelser och Livserfarenheter.
Här hittar du Skrivtävlingar och Skrivkurser. Här kan du se hur ett bokomslag blir till och hur man gör en bok.
Med andra ord hittar du här det mesta du behöver veta för att skriva en bok.
Debuterade som författare 1997 och har sedan dess utkommit med över 40 böcker.
Arbetar som författare, skrivkurslärare och föreläsare.

Kim M. Kimselius har Copyright på samtliga inlägg

lördag 3 juli 2010

Signering Junior Bok & Film Malmö 3 juli 2010

En sådan rolig dag det har varit! Jag har varit nere i Malmö, fram och tillbaka över dagen och signerat hos Junior Bok & Film på Kronprinsen i Malmö. Det var runt +30grader varmt ute, men svalt och skönt i butiken.

Fansen kom långväga ifrån och vi hade så roligt tillsammans.





Här är Roxana från Eslöv, jag, Jenny och Emilia från Göteborg.












Här står jag och pratar om mina böcker.














Det blir full fart på signeringen medan Ronny, butiksägaren står och tittar på.













Här har Jenny och Emilia samlat på sig rejäla högar med böcker. Jenny har fanbloggen Kimselius Idol Blogg där du just nu har chansen att vinna fina priser.













Eftersom fansen köpte många böcker blev det långa pratstunder medan jag signerade. Dessutom hade de med sig några osignerade böcker hemifrån.













Roxana är ständigt full av överraskningar. Här har hon en present med sig till mig. Roxana har fanbloggen Kimseliusbooks, där du har chans att tävla i en superlätt tävling och vinna en bok, gå in på bloggen och kika, lyckades inte länka till den.












Roxana vet att jag samlar på grisar...












...därför fick jag en ursöt grismugg som nöffade när jag drack ur den.















Här är en ny läsare som jag inte vet namnet på.













Här står jag med ännu ett av mina stora fans, Christina längst till höger och hennes vän Ulrika, som skulle hem och läsa de nyinköpta böckerna direkt.












Här har vi fansen: Ulrika, Emilia, Jenny, Jag, Ronny, Christina och Roxana.











Nu smyger det plötsligt in nya fans som jag aldrig träffat förut. De är lite blyga...













...men vågar sig till slut fram för att prata med mig.













...de lyssnar tålmodigt och intresserat...
















...dags att skriva autografer.


















Här är Christina i bakgrunden och nya läsare.















Det var en sådan trevlig stämning i butiken, alla pratade med varandra och det fanns mycket att tala om.












Till slut var det dags för att säga hejdå. Jenny ger mig en stor varm kram medan de övriga står på tur...















En go' kram från Emilia. Roxana som tagit alla korten kom inte själv med på bild, men givetvis fick även hon en "hejdå"-kram.













Här står jag tillsammans med Ronny, ägaren av Junior Bok & Film i Malmö. Vi har båda haft en trevlig dag och arbetat övertid, på grund av att både jag och fansen helt glömde av klockan eftersom vi hade så trevligt tillsammans. Boken jag signerade idag var Theos Pompeji.













Det har varit en lång, intensiv, men åh så rolig dag! Imorgon är det städningen av gäststugan, för på måndag börjar de första gästerna anlända, sedan är det fullt hus hela juli månad. Men jag ska försöka komma undan och blogga lite varje dag, så gå in och kika, jag är full av uppslag till nya blogginlägg.

Tack alla rara, gulliga fans som kom och hälsade på mig idag och tack även till alla nya trevliga läsare som tog sig tid för en pratstund. Tack för den jättefina muggen Roxana.

En stor kram till alla fans och till de som läser min blogg.

Kramisar från Kim till er alla!
PS. Idag söndag 4 juli. Vill bara berätta att de flesta långväga fansen läste ut Theos Pompeji på väg hem från signeringen. Jättekul, det tycker jag är "Med Berömd Godkänd". DS.

fredag 2 juli 2010

Signering Bokia i Karlskrona 2 juli 2010

Idag har varit en strålande varm sommardag i Blekinge och jag har varit och signerat hos Bokia i Karlskrona.

Trodde att alla låg och solade en sådan här dag, men inte, redan innan utsatt tid kom det fullt med folk.

Det låg även förbeställda böcker och väntade på att bli signerade. Så det var bara att sätta igång direkt!

Det kom långväga läsare, ändra från Karlstad och Kristinehamn. Det var ett lagom jämnt flöde och jag hann att prata med både nya och gamla läsare.















Här är Moa, som nog tänkte vara först i kön, men blev slagen "på målsnöret". Moa är en stor fan till mina böcker och kommer på många av de evenemang jag medverkar på runt om i Sverige. Kul!

















Om jag inte minns fel är detta Maja, lycklig ägare till tre nya böcker. Maja ska också bli författare, i alla fall skriver hon en hel del redan nu.















Här har vi Ann-Charlotte som älskar mina böcker och skriver mycket om dem på Facebooks Kimselius fanklubb.


















Och så var det... nej nu sviker mitt minne mig... Ett välbekant ansikte, men namnet är som bortblåst, ledsen... Nu kom jag på det: Rebecca!













Så har vi här min Karlskrona "fanklubb". Martin och Wilma och lilla nytillskottet, som jag har glömt namnet på och så mamma och pappa, som jag aldrig fått höra namnet på. Det är en trogen skara som ofta dyker upp när jag är ute och signerar. Mycket trevligt
Som ni ser på bilden var det inte bara Theos Pompeji som vi släppte på Bokia i Karlskrona. För första gången hade jag även med muggar med motiv från böckerna Faraos förbannelse och Theos Pompeji. Normalt säljs muggarna bara på Bok & Biblioteksmässan i Göteborg i september.

Men i morgon har ni en ny chans. Då ska jag till Junior Bok & Film i Malmö för att signera Theos Pompeji. Även då kommer de att sälja muggarna.

Det har varit en jätterolig dag som började med att hundarna rullade sig i fiskrens i skogen under morgonpromenaden, med bloggning om gårdagskvällens middag med min författarkollega Conny Svenning, jordgubbsplockning och sedan alla underbara människor jag har mött under dagens signering.

Nu ska jag ta en joggingtur innan det är dags att tända grillen och ladda batterierna inför morgondagens färd ned till Malmö. Hoppas vi ses där!

Kramisar från Kim

Kan livet bli bättre...

Född och uppväxt på Västkusten, bott med havet ett stenkast bort... då får sådana här platser mitt hjärta att svämma över och barndomsminnena att vakna till liv.

Igår besökte jag min författarkollega Conny Svenning i deras sommarhus här i Blekinge. Conny och hans fru Maggan har en stor familj på åtta barn och jag älskar att träffa dem och deras stora familj. Det är alltid full fart, liv och rörelse.



Så här underbart ligger huset, precis vid vattnet, något Conny också hade sagt när vi talades vid på telefon, men att det låg så här nära hade jag aldrig trott. Vilken sommardröm för barn och även för oss vuxna.













Den svenska sommaren visade sig från sin allra bästa sida och det var ljuvligt varmt med en sval bris. Detta var utsikten vi hade när vi satt och åt middag på bryggan.













Här är utsikten från köksfönstret.














Conny fick min nya bok Theos Pompeji när jag anlände och direkt efter middagen lade dottern Ariel beslag på boken och uppslukades av den. När vi gick framåt småtimmarna satt hon fortfarande och läste. Hon tyckte boken var jättebra.


















Här är min kollega Conny...


















...hans fru Maggan.













Solen håller på att gå ned, luften känns lite kyligare, men mest för att vi har börjat vänja oss vid den varma sommarluften, för egentligen var det inte kallt.













Solen har gått ned och endast lämnat en strimma av rosenrött vid horisonten. När vi körde hem någon timma senare var det fortfarande skymningsljus, trots att det var midnatt. Detta är det bästa med den svenska sommaren: ljuset, de långa nätterna och vännerna...













Att få möjlighet att ladda batterierna på en sådan här plats är helt fantastiskt, samtidigt som Conny och Maggan tog oss med till fjärran länder med sina reseberättelser. När jag lade mig på kvällen kändes det inte bara som om jag suttit vid havet i Blekinge, utan även som om jag hade varit runt hela världen tillsammans med mina vänner. En oförglömlig sommarkväll!

Kramisar Kim

torsdag 1 juli 2010

Kinesiska murens historia

Mycket på grund av att jag alltid har fascinerats av Kinesiska Muren och dess historia, skrev jag min bok Kinesiska Draken. På så sätt fick jag möjlighet att resa till Kina för att vandra på muren.

Som vanligt läser jag mycket fakta inför boken och idag tänkte jag dela med mig av Kinesiska murens historia:

Den Kinesiska muren byggdes av kineserna som ett skydd mot mongolerna som kom norrifrån på sina hästar och angrep kineserna. Mongolerna tog sig lätt in det kinesiska riket och det fick kineserna att börja bygga en mur för att hålla mongolerna ute.

Muren byggdes inte som en sammanhängande mur utan bestod till en början av flera små jordvallar. De första byggdes på 400-talet f.Kr. av olika kinesiska stater. 221 f.Kr. slogs dessa stater ihop när kejsare Qin Shi Huangdi tog makten och bildade Qindynastin. Han såg till att förbinda alla murarna med varandra till en sammanhängande mur.

Under de följande dynastierna reparerades muren och byggdes till, bland annat genom bemannade vakttorn. Ändå lyckades mongolerna ledare, Khublai Khan, tränga sig genom försvarsmuren år 1260 och tog därmed herradömet över Kina.

När kineserna efter mer än 100 år av mongoliskt styre, åter tog makten genom Mingdynastin, var det nödvändigt att hålla mongoler och andra nomadfolk ute ur landet. Kineserna började uppförandet av en ny mur längs med det som nu var rikets norra gräns. Den nya stenmuren låg söder om den ursprungliga jordstampade försvarsmuren, och det är den nya muren man ännu i våra dagar kan se.

Att bygga Kinesiska muren var ett arbete i kolossalformat. Byggandet tog mellan två och tre miljoner människors liv. När muren stod färdig vaktades den som mest av mer än en miljon man. De befann sig i tvåvåningsvakttorn. I undervåningen hade soldaterna sin logi samt livsmedels- och vapenförråd. Övervåningen var försedd med skottgluggar och var vaktlokal. Varje vakttorn var bemannat med sextio soldater.

Signaltorn placerades längs muren med upp till fem kilometers mellanrum. Signaltornen användes för att skicka nyheter om annalkande fiender vidare till Peking så att staden kunde skicka ut förstärkning. Under dagtid signalerades med rök, om natten med eld. Till bålen användes halm, torv eller torkad djuravföring.

Trots alla säkerhetsåtgärder lyckades nomadfolket manchuerna invadera Kina från nordöst 1644 (idag är Manchuriet en del av Kina). Manchuerna övertog makten och grundade Qingdynastin, som existerade fram till 1911. Dynastin blev den sista i Kinas historia. Qingkejsarna lät den Kinesiska muren förfalla.

Tyvärr är vissa delar av Kinesiska muren idag i mycket dåligt skick eller ligger begravd under sand. Forskarna vill skydda muren och försöker med hjälp av GPS och lasermätare hitta alla delar av muren.

Den Kinesiska muren behöver skyddas eftersom det nuförtiden vallfärdar turister från hela världen hit, jag är en av dem. Alla dessa tusentals fötter sliter på muren och i kombination med erosion, sandstormar och föroreningar slits muren ned. Liksom så många andra historiska minnesmärken.

Förr sa man att den Kinesiska Muren var så gigantisk att man kunde se den från månen. Men Apolloastronauterna sa att det inte är sant. Däremot tror man sig se muren, med hjälp av ISS under rätt väder- och ljusförhållanden, från låg omloppsbana runt jorden.

Här kan du läsa om min reserachresa till Kinesiska muren och se massor av foton.

Här kan du följa med på min resarchresa till Xi'an och Terrakottaarmén.




Här är min resa till Shanghai.


Här kan du läsa mer om min bok Kinesiska Draken.

Här kan du läsa fler faktainlägg.

Ja, det här var dagens historielektion. Som du förstår älskar jag historia och att få dela med mig av mina kunskaper. Hoppas du har tyckt om att dela historien om Kinesiska muren med mig.

Kramisar Kim

onsdag 30 juni 2010

Flykten till Varennes / Franska Revolutionen

När jag läste fakta inför min bok om franska revolutionen, blev jag frustrerad över att kungaparet tog det så lugnt när de flydde från Paris. Jag ville skrika åt dem: Skynda er! Jag ville varna dem, trots att det var flera hundra år sedan allt detta hade hänt.

Var var det som hände, kanske du nu undrar, jo så här var det:

Den franska revolutionen bröt ut och Bastiljen stormades den 14 juli 1789, kung Ludvig XVI och drottning Marie-Antoinette satt fortfarande på tronen. Men kungen hade inte längre lika stor makt som tidigare, han var tvungen att godkänna sociala reformer som han alls inte ville ha. Istället ville han ha tillbaka den tid då hans far "Solkungen" Ludvig XIV styrde landet som enväldig härskare under pompa och ståt.

I ett försök att få tillbaka makten kontaktade Ludvig XVI i juni 1791 Marie-Antoinettes bror, kung Leopold II av Österrike, som var villig att ställa trupper till den franske kungens förfogande. På så sätt skulle Ludvig XVI kunna återta makten över Frankrike och bli enväldig härskare. Det enda problemet var att han var tvungen att lämna det revolutionära Paris för att kunna ta kommandot över hären.

För att ta sig ut ur Paris tog han hjälp av den svenska officeren Axel von Fersen. Han arbetade i Frankrike och enligt rykten var han drottning Marie-Antoinettes älskare.

Tanken var att kungen och drottningen skulle kläs ut till kammartjänare och guvernant till en uppdiktad rysk adelskvinna och smugglas ut från Paris till Österrike i en vagn som Axel von Fersen skaffat fram.

De lyckades ta sig ut ur staden den 20 juni 1791 och satte kurs mot den belgiska gränsen vid Montmèdy.

Det verkade som om kung Ludvig XVI inte hade förstått allvaret i flykten för han och drottningen uppförde sig som om de var ute på en nöjestur. De gjorde täta uppehåll för att äta och njuta av utsikten. Den rådige Axel von Fersen sändes iväg, eftersom det inte var passande för en fransk kung att bli ledsagad av en utländsk officer.

Trots det långsamma tempot och alla uppehållen, lyckades kungaparet nå ända fram till den lilla staden Sainte Ménéhould utan att bli upptäckta. Men här tog turen slut.

Den lokale postmästaren Jean Baptiste Drouet befann sig vid vägkanten när kungaparets vagn passerade den 21 juni och mannen fick en glimt av passagerarna. Det sägs att Jean Baptiste Drouet kände igen kungens ansikte från ett mynt och när borgmästaren nickade igenkännande åt hans beskrivning av mannen i vagnen, beslutade sig postmästaren för att göra något. Tillsammans med vännen Guillaume red Drouet i väg efter vagnen.

Den kvällen nådde kungaparet fram till staden Varennes-en-Argonne. Vid en bro över floden Meuse var det planerat att kungens vagn skull mötas av en liten skara lojala soldater. Men på grund av kungaparets långsamma färd hade soldaterna tröttnat och till slut begett sig till krogen för att fördriva tiden. I och med det var de stridsodugliga. När kungaparet nu inte hade den eskort de förväntat sig visste de inte vad de skulle göra. Till slut bestämde de sig för att köra vidare utan eskorten, då kom Drouet fram till Varennes.

Jean Baptiste Drout larmade den lokala milisen som spärrade av bron efter Meuse och kungaparet togs till fånga. Det dröjde inte länge förrän kungen medgav att han var Frankrikes kung. Tre dagar senare var Ludvix XVI med sin familj tillbaka på slottet Tuilerierna i Paris, där de spärrades in. Jean Baptiste Drout utropades till revolutionens hjälte.

Revolutionärerna förstod att de inte kunde lita på sin kungs ord, att han skulle följa den nya franska författningen. Allt fler började kräva att monarkin skulle avskaffas.

Det kom militära hot till revolutionsregeringen, inte bara ifrån Österrike, utan även ifrån de flesta av Frankrikes grannländer, vilket förstärkte revolutionärernas rädsla. Skräcken resulterade i det så kända skräckväldet under Maximilien de Robespierre, som tog sin början i september 1793 och varade fram till juli 1794.

Inte bara kung Ludvig XVI och drottning Marie-Antoinette degraderades till vanliga medborgare i september 1792. Tusentals aristokrater och även revolutionärer, bland dem Robespierre själv, blev avrättade i giljotinen.

Det var slutet för den franska monarkin.

Tänk vad annorlunda allt kunde ha blivit om flyktförsöket hade lyckats...

I min bok Giljotinen kan du läsa mer om Franska revolutionen.

Här kan du läsa fler faktainlägg.

Kramisar Kim

tisdag 29 juni 2010

Ny bok på gång - Kimberlie3

Nu har jag tagit itu med Kimberlie3, som är mitt arbetsnamn på den nya Kimberlieboken.

Min omslagsskiss till illustratören ser ut som på den översta bilden här. Tänk på den här bilden när ni sedan ser Mats Minnhagens fantastiska omslag.

Det har kommit många mail och brev med frågan om det kommer någon mer bok om Kimberlie och Andy och nu vet du som läser detta, att det gör det, våren 2011.

Om du ännu inte läst någon av Kimberlieböckerna, kan du kika in här på Kimberlie - Äventyr på Nya Zeeland och Kimberlie - Ett nytt liv, för att läsa smakprov ur böckerna och bläddra runt bland några kapitel.

Kimberlie3 är skriven för över tjugo år sedan. Materialet ligger klart, men det behöver göras en hel del ändringar innan boken kan gå till tryckeriet. När jag skrev alla mina Kimberlieböcker skrev jag dem inte som en serie, utan jag skrev många olika böcker om en person som hette Kimberlie. Jag hade samma person i tankarna hela tiden, ändå skrev jag varje bok helt oberoende av den andra. När böckerna nu kommer ut känns det roligare att ge ut dem som en serie. Här kan du se hur tjock manushögen är till Kimberlie3.














Eftersom det är så länge sedan jag skrev boken är den skriven på en mycket gammal dator och ligger endast på diskett. Därför gör jag nu så, att jag skriver in all text i min nya dator, och ändrar och förbättrar efterhand som jag skriver. För jag känner att det har hänt en hel del med mitt författarskap sedan jag skrev den här boken för drygt tjugo år sedan.













När du väl håller den färdiga Kimberlie3 i din hand, ska du inte kunna känna att den skrevs för så länge sedan. Du kommer att känna igen Kimberlie och Andy och direkt komma in i handlingen.

Även om Kimberlie3 är arbetsnamnet har jag nu titeln på den 3:e boken om Kimberlie och Andy. Namnet är Kimberlie - Främlingar.

Hoppas att du ser fram emot att läsa den nya Kimberlieboken. Jag ser definitivt fram emot att arbeta med den!

Här kan du läsa mer om Mina Böcker.

Här kan du läsa ännu mer om mig och böckerna.

Kramisar Kim

måndag 28 juni 2010

En ovanlig författardag...















Som jag berättat i ett tidigare inlägg hade jag besök av en av mina stora fans, Roxana Kaboli. Här har Roxana precis upptäckt vad som stod i min bokhylla...


Här är några av de bilder som togs under besöket. När Jan inte tog bilder på mig och Roxana var det hon som höll i kameran och fångade det som hon ville ha ett minne av. De flesta bilder i det här inlägget är tagna av Roxana.














Här har Roxana fått följa med till förlagets rum där all packning av böckerna sker. Här ligger den nya boken Theos Pompeji, och jag skulle gärna vilja veta vad som rör sig i Roxanas huvud när hon tittar så längtansfullt på boken...














Här ser ni hur det ser ut på förlaget, med alla mina utgivna böcker överst på bokhyllan, även de två som kommit ut på B. Wahlströms förlag.
















"Ha, jag vet vad Kim har hemma hos sig, men det vet inte du", tror jag Roxana tänker på den här bilden.













Här är mitt researchbibliotek. Om du kikar på bilden upptäcker du säkert böcker som kan berätta för dig vad jag kommer att skriva om i framtiden. En hjälp när du ska svara på Roxanas superlätta tävlingfanbloggen.













Roxana och jag spelade in en Youtubefilm och här packar jag ihop kamerastativet.













Här skojar vi till det lite... Roxana älskar att fotografera.


















Här är min skrivarlya.













Jag håller på att leta fram Kimberlie3 för att visa Roxana.















Medan Roxana väntar tar hon ett självporträtt.


















Nu är boken uppe och Roxana läser början på boken på skärmen.













Nu är vi på väg ut till hundarna. Här hänger alla omslagen till böckerna, i form av stora tavlor. Visst är omslaget till Svarta Döden skrämmande när man ser det så här stort?













Roxana har tagit denna bild av mina kycklingar, som får stå framme året om för att de är så söta.














Här är min vinterträdgård.


















Blommor som fångat Roxanas blick.













Hundarna blev vilda av glädje när vi kom ut.














Roxana älskade hundarna och de älskade henne.













Här har de en riktigt lång kelstund.













Tror Roxana har godis i handen, Tickie älskar mat.













Här gör Tickie konster för att få godis, medan Tola väluppfostrat sitter och väntar på en godisbit.













Tola och Tickie. Roxana har berättat att Tola blev hennes favorit, kanske för att Tola först inte ville hälsa på henne och sedan, efter en stund, ville Tola bara vara med Roxana.














Här är vi ute och tar en promenad i vår trädgård. Hundarna har en naturlig agilitybana som de tränar på varje gång vi går runt här.














Tickie och Pluto















Pluto, Tickie, Tola och jag.













Liten skymt av Pluto, fokus på Tola och Tickie i bakgrunden som längtansfullt slickar sig om munnen.


















Pluto och Tola

















Tola, Pluto och Tickie på balansbrädan.















Här har de hoppat upp på en sten. Pluto och Tickie ovanpå stenen och Tola nedanför. Hon tar det lite lugnare eftersom hon har opererat knät.


















En bit av vår sommaräng var den sista bild Roxana tog innan vi satte oss i bilen och körde till tåget.













Det var roligt att få se min vardag sedd ur ett fans ögon. Tycker du också det?

Missa inte att jag är och signerar Theos Pompeji fredag och lördag den här veckan. Hoppas vi ses!

Idag är det stekhett och det var helt vindstilla i morse när vi gick morgonpromenad. Nu fläktar en svag bris. Livet känns underbart när det är soligt och varmt och om jag blundar känns det nästan som om jag befinner mig utomlands runt Medelhavet. Ha en skön sommardag, det tänker jag ha!

Kramisar Kim