Skrivarbloggen Kim M. Kimselius: Hundar

Välkommen till min Skrivarblogg

En blogg om Skrivtips, Boktips, Intressant fakta, Reseupplevelser och Livserfarenheter.
Här hittar du Skrivtävlingar och Skrivkurser. Här kan du se hur ett bokomslag blir till och hur man gör en bok.
Med andra ord hittar du här det mesta du behöver veta för att skriva en bok.
Debuterade som författare 1997 och har sedan dess utkommit med 60 böcker.

Arbetar som författare, skrivkurslärare, föreläsare och låtskrivare.

Håller distanskurser i skrivandet samt skrivkurser på Färgargården i Blekinge och Studieförbundet Vuxenskolan Karlskrona.

Kim M. Kimselius har Copyright på samtliga inlägg

Visar inlägg med etikett Hundar. Visa alla inlägg

torsdag 4 juni 2020

Berättelsen om Kotten och Gösta

Berättelsen om Kotten och Gösta

"Om hon säger FÄSTING, då ska du springa din väg!"

Kooikerhondjen Kotten håller på att lära mopsvalpen Gösta vad som gäller hemma i familjen.

"Varför ska jag springa min väg? Jag brukar alltid sitta stilla när fästingarna tas bort. Det är rätt skönt", svarar Gösta.

"Nej, nej! Helt fel! Om du springer din väg vid de orden, får du desto mer beröm när du kommer tillbaka förstår du. Det gäller att vara smart", svarar Kotten.

Gösta tittar oförstående på Kotten. Varför ska man krångla till det på det sättet? Han fick ju beröm direkt när matte plockade bort fästingarna. Det var mysigt att få stå i centrum för en stund. Alla de större hundarna tog så mycket plats. Med två stora Berner Sennenhundar och en medelstor Kooikerhondje i familjen kom han alltid på sista plats. Ibland trodde han inte att matte ens såg honom. Ja, hon hade till och med snubblat på honom flera gånger. Då skällde hon på honom. Men han ville ju vara nära, precis bakom fötterna på henne när hon höll på med något. Då skulle hon inte missa honom. Han berättade det för Kotten.

"Helt fel taktik! Du gör bara matte irriterad. Om hon säger Gå och lägg dig på din plats ska du genast lägga dig i dynan, då får du massor av beröm", svarar Kotten.

Varför var det där med beröm så viktigt, tänkte Gösta. Han var glad bara han fick vara nära, ligga i knäet, eller ha huvudet på mattes fot. Det var belöning nog för honom.

"När man tränar så mycket som jag gör med matte, då får man beröm när man gör något bra. Efter det får man godis, och det vet jag att du tycker om. Eller hur?" säger Kotten.

Göstas ögon glittrar och mungiporna far upp. Det är nästan att han börjar dregla, men bara nästan. Godis är gott. Mycket godis.

"Du menar att om jag springer när hon säger FÄSTING för att sedan komma tillbaka, DÅ får jag godis?" frågar Gösta.

Kotten går fram till krukorna med mattes odlingar för att visa Gösta en ny sak han behöver lära sig.

"Du har förstått rätt. Okej. Nu vill jag att du lyssnar noga. Du får absolut INTE kissa på de här krukorna, då blir matte jättearg och då blir det inget godis", säger Kotten.

Gösta ser storögt på Kotten. Han har så mycket att lära ut. En bra lekkamrat också. Gösta beundrar Kotten för att han kan så mycket, sitt, ligg, sitt vackert och en massa andra saker. Själv har han precis lärt sig sitt.

Gösta stirrar på krukorna och Kotten. Han har nog rätt den där Kooikern. För när han sätter sig, då får han godis av matte. Nästa gång ska han springa sin väg när hon säger FÄSTING. Då kanske han får ännu mer godis. Han älskar godis.

En liten berättelse som visar på hur vi har det här i vår familj med Kotten och Gösta. Bästa kompisar som har otroligt kul ihop. Ibland verkar det som om Kotten berättar saker för Gösta, som lyssnar och ser ut att förstå. En lek med ord så här en torsdagsmorgon.

Ha en fin dag! När jag skriver detta ligger Gösta och Kotten och busar i soffan bredvid mig.

Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare, Föreläsare och Låtskrivare

Copyright Kim M. Kimselius

Vill du utvecklas i skrivandet har du möjlighet att gå distanskurs Hitta glädje i skrivandet och distanskurs Skriv om ditt liv för mig. Eller någon av mina skrivkurser på Färgargården i Eringsboda.

Vad roligt att du läser min blogg. Lämna gärna en kommentar längre ned i det här inlägget. Eller mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!

måndag 18 maj 2020

En spännande väderhelg med skrivande

En spännande väderhelg med skrivande

Vad har du gjort i helgen då?

Jag har roat mig med att varva skrivandet med att plantera och gräva i trädgården. När solen tittat fram har jag gått ut. När regnskurarna kommit har jag skrivit. Det har nog varit fler regnskurar än sol, med andra ord har jag skrivit mest.

Dessutom har jag tränat. När jag gör det brukar Kiara ligga så som på bilden och kika på mig. Hon undrar nog vad jag håller på med, eller så blir hon sugen på att vara med. Ja, jag vet faktiskt inte. Men hon verkar trivas att ligga så.

En helg full av ord har det även blivit på ett annat sätt, för jag har lyssnat på och läst jättemycket. Sedan jag upptäckte att man kan snabba upp uppspelningen på Storytel har jag gjort det och vant mig efterhand. Det gör att många böcker blir flera timmar kortare och vips har jag lyssnat på en hel bok på en enda dag. Helt otroligt! Men vissa böcker passar sig inte att snabba upp, de ska ha ett långsamt tempo. Deckare däremot är perfekt med det snabba tempot, stämningen stegras och det blir mycket mer spännande när det går fort. Testa!

Idag skiner solen här i Blekinge. Himlen är alldeles blå. Ikväll har de lovat regn. Hundarna sitter på trappan och väntar på promenad. Sedan är det skrivandet som gäller. Jag fortsätter med Silverskatten vid Johannishus slott och är så inne i boken att jag numera drömmer om berättelsen. Förutom att jag inatt drömt om en stor kruka full med silver som stod mitt ute i snön i min barndoms trädgård. Jag sprang barfota ut för att hämta den och där mitt i snön stod mitt skrivbord och dator istället för krukan med silver... Något symboliskt över det? Jag vet inte, gör du?

Nej, dags att avsluta här och ta en promenad innan nästa skrivpass.

Önskar dig en underbar dag med massor av ord, leende och glädje!

Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare, Föreläsare och Låtskrivare

Copyright Kim M. Kimselius

Vill du utvecklas i skrivandet har du möjlighet att gå distanskursHitta glädje i skrivandet och distanskurs Skriv om ditt liv för mig. Eller någon av mina skrivkurser på Färgargården i Eringsboda.

Vad roligt att du läser min blogg. Lämna gärna en kommentar längre ned i det här inlägget. Eller mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!

måndag 6 januari 2020

Ett år med kooikerhunden Kotten

Ett år med kooikerhunden Kotten

För ett år sedan idag hämtade vi Kotten hos uppfödaren Katarina Bladh på Moonhavens kennel. Det var vår allra första Kooikerhund och vi har inte för en sekund ångrat att vi köpte den rasen. Kotten är en underbar hund, pigg, alert och ständigt vid min sida. Han är social, efter mycket träning, och orädd. En härlig hund med andra ord.

Han kom in i vår familj efter att vi hade fått besked om att Tudor, till vänster i bild, hade tumör i lungan. Efter att ha förlorat tre hundar alldeles för unga till cancer, ville vi satsa på en ny ras. Det blev Nederlandse Kooikerhondje.

Tudor fick vara tillsammans med Kotten en vecka. Dagen efter att den här bilden togs dog Tudor. Är så glad att jag hann ta en bild på alla tre hundarna tillsammans, samtidigt önskar jag att Tudor hade fått uppleva mycket längre tid tillsammans med oss och den nya flockmedlemmen.

Efter Tudors död var Kiara ledsen och vi var tacksamma över att hon hade Kotten. Hon blev som en mamma för honom och tvättade honom, såg till att han hade det bra och var väldigt ömsint och försiktig med valpen.

Nu har ett år gått och den lilla valpen har blivit stor. Det är inte lika stor skillnad på dem nu när de leker och Kiara har släppt tanken på att Kotten är hennes valp och ser honom istället som sin lekkamrat.

Så här kunde det se ut när Kiara undersökte Kotten och slickade honom ren. Februari 2019.

Men Kiara håller fortfarande ögon på Kotten. Här inväntar hon honom när vi är på väg in efter en promenad.

Kotten har inte bråttom. Det finns så mycket att upptäcka här i världen.

Det är så roligt att ha hundarna hos mig när jag jobbar i trädgården. Här har jag tagit bort komposten som stod utanför växthuset och hundarna undersöker nyfiket marken där den har stått.

När jag cyklar på motionscykeln brukar Kotten sitta bredvid mig och titta på mig, följa min fot som går runt, runt. Men den här dagen hade han bus i kroppen, hoppade upp i soffan och brottades med en leksak.

Kotten tycker om att sitta i mitt knä och titta på tv.

Kiara vill också sitta där och mosar mig nästan när hon hoppar upp och lägger sig rakt över mig.

Kotten och Kiara är alltid med mig i filialen/hundrummet när jag sitter och skriver.

Kotten ligger på rygg vid husses sida. Kotten älskar när Husse kommer och sätter sig i soffan.

Kiara.

Jag är så glad över vår 2 tunnland stora tomt, där vi även har en skogsdel. Har busar hundarna runt, jagar fåglar som gömmer sig bland buskarna, jagar varandra, gräver och har allmänt roligt.

Härliga kompisar som slåss om en enda pinne trots att skogen är full av dem...

måndag 30 december 2019

Gott Nytt År önskar Kooikerhunden Kotten

Gott Nytt År önskar Kooikerhunden Kotten

Då har ännu en vecka passerat. För första gången på 10 år har jag inte bloggat varenda dag under julhelgerna, utan faktiskt varit lite ledig. Den tiden har jag ägnat åt hundarna och vi har haft riktigt mysigt.

En av dagarna tog vi en promenad runt den nya promenadslingan vid Färgargården. Slingan går runt Togölen och är grusad och fin hela vägen.

Du kan ju tänka dig att utsikten från promenaden kommer att vara hänförande på sommaren, när den är så här vacker på vintern. Hundarna älskade att gå här, många nya lukter.

Efteråt somnade Kotten på Tudors stora apa, som numera är Kottens sovkudde och vän.

Kiara är mer lättväckt. När jag fotograferar vaknar hon och undrar vad som står på.

Efter mina cykelturer på motionscykeln, brukar jag och hundarna krypa upp i soffan och mysa. Den här dagen var det bara Kotten som la sig bredvid mig. Här en närbild...

...och här lyckades jag sträcka kameran en bit längre ifrån för att du ska se hur mysigt vi har det.

Kotten tyckte tydligen det var väldigt mysigt, för han ville inte lämna soffan när jag gick därifrån.

Många sovstilar... Här ihoprullad...

...här utsträckt.

Ibland flammar himlen så vackert när vi kliver ut för en sista promenad i skymningsljuset.

När det lagas mat samsas hundarna om biabädden i köket.

Det här är Kiaras nya favoritplats. Här har hon uppsikt över hela huset och alla utgångarna, ingen kan passera henne utan att hon vet om det. Bra vakthund.

Som vanligt har veckan varit full av bus med hundarna. När de inte har busat har vi tränat.

....

Vi hade en mini-bernersennenträff här under söndagen. Här förbereder jag inför gästernas ankomst.

Tyvärr lämnade många återbud eftersom förkylningar och influensa slagit till. Men vi som var där hade jättekul.

Vi värmde oss vid brasan och grillade korv.

När gästerna hade gått var det dags att laga mat. Självklart satt Kiara och Kotten på första plats. Man vet ju inte vad matte råkar tappa i golvet. Hon snubblade ju utomhus och tappade hela fatet med de grillade korvarna. Som tur var hann inga hundar fram för att ta dem...

Kotten och Kiara har fått ett nytt aktiveringsspel i julklapp. Ett supersvårt... Men det lär de sig säkert snart.

Gott Nytt År

önskar

Kotten, Kiara och matte Kim.

måndag 9 december 2019

Full fart i snön på Kooikerhunden Kotten

Full fart i snön på Kooikerhunden Kotten

Vilken glädje det har varit den här veckan som vi haft snö. Kotten och Kiara har inte velat vara inomhus, de har bara velat vara ute för att busa i snön. Jag har känt nästan likadant som dem. Det har varit så vackert och jag har inte behövt någon ficklampa när jag gått ut på eftermiddagsrundan på våra marker. Snön har lyst upp vår väg. Inga spännande utflykter den här veckan, men desto mer lydnadsträning, något både Kotten och Kiara älskar.

Precis vid ingången till vår tomt tycker Kiara och Kotten om att leka. Till vänster, utanför bilden, har jag en bänk där jag brukar sitta och titta på hundarnas bus. Nu när det är kallt står jag och njuter av att se hur roligt de har.

Jag har även njutit av snön, av det magiska ljuset och alla snöformationer som snön har bildat....

....

...

Ännu en dag med bus vid pumpen innan vi går vidare till skogsdelen av vår tomt.

Där har hundarna en naturlig agilitybana, med stenar, stockar och brädor som de ska balansera på.

De snötyngda grenarna var oändligt vackra att titta på när hundarna rusade framåt stigen.

Snön gjorde att hundarna hade mer spring än vanligt i benen och istället för att träna på balansbrädan blev det jaktlek.

...

Kotten hittade till sin glädje ett urgammalt ben, som någon av tidigare hundar i vår flock hade grävt ner i skogsdelen.

Kiara ligger och iakttar Kotten medan han tuggar på benet.

....

När solen sken på snökristallerna glittrade dem oändligt vackert, även om det inte syns riktigt på bilden.

Kotten utmanar Kiara med sitt upphittade ben. "haha! Du kan inte ta mig!"

I veckan har nyutgåva av På flykt från andra världskrigets fasa kommit. En av mina absoluta favoritböcker. Inte bara min, för vi har tryckt om boken många gånger.

En serie bilder på hur det kan se ut när Kotten och Kiara busar med varandra....

....

En sak som Kotten absolut inte tycker om är när jag cyklar på motionscykeln. Något jag gör varje dag nu när jag inte kan promenera på grund av skadan i foten. Han börjar vänja sig så smått. Han sitter inte hela tiden och stirrar på pedalen och min fot som snurrar runt...