Skrivarbloggen Kim M. Kimselius: Kooikerhunden Kotten på sin första hundutställning

Välkommen till min Skrivarblogg

En blogg om Skrivtips, Boktips, Intressant fakta, Reseupplevelser och Livserfarenheter.
Här hittar du Skrivtävlingar och Skrivkurser. Här kan du se hur ett bokomslag blir till och hur man gör en bok.
Med andra ord hittar du här det mesta du behöver veta för att skriva en bok.
Debuterade som författare 1997 och har sedan dess utkommit med 60 böcker.

Arbetar som författare, skrivkurslärare, föreläsare och låtskrivare.

Håller distanskurser i skrivandet samt skrivkurser på Färgargården i Blekinge och Studieförbundet Vuxenskolan Karlskrona.

Kim M. Kimselius har Copyright på samtliga inlägg

måndag 12 augusti 2019

Kooikerhunden Kotten på sin första hundutställning

Kooikerhunden Kotten på sin första hundutställning

Den här veckan har det varit full fart i Kottens liv. Vi avslutade veckan med utställning i Ronneby i strålande solsken och vilda vindar. Men innan dess hade vi hittat på många andra roliga saker.

Fjärilsbusken är full av fjärilar i alla dess former. När jag passerar virvlar ett moln av fjärilar upp runt mig. Jag ler lyckligt.

Vi besökte Lena Westerlund och Smilla. På besök var även Ulrika med M och M. De "små" Berner Sennenvalparna. Ibland tycker Kotten att de är alldeles för stora, men ibland tycker han det är skönt att han är äldre och kan säga ifrån när de lägger sina tunga tassar på hans nacke.

Här är hela gänget, Kotten, M och M, Kiara och Smilla.

Vi tog en tur till Färskesjön. Bernervalparna var inte värst intresserade av att bada, de ville helst vara på stranden och nosa omkring.

På väg ned mot sjön med ett glatt gäng.

I sjön är det långgrunt och Kiara och Kotten for fram som vildingar i vattnet.

Här är Kotten på väg mot mig i full fart där jag står på stranden. Till sist gick jag ut i vattnet i skor, strumpor och långbyxor. "De torkar" tänkte jag, utan att ha en aning om hur lång tid det skulle ta för mina skor att torka...

Kotten är inte stilla en sekund i vattnet. Han rusar omkring och är vild av glädje.

....

Här stannar han upp. Någon har fått godis, han undrar om han också kan få.

Kiara tycker det är för grunt, hon vill doppa sig och lägger sig ned. Något Kotten ser.

Genast rusar han fram för att rädda honom.

Han slänger sig över henne för att hjälpa henne upp och trycker ner henne i vattnet istället, eller det kanske var meningen?

Kiara är inte speciellt glad över Kottens räddning och tittar surt efter honom när han springer iväg.

Så fort han har försvunnit skyndar Kiara att lägga sig i vattnet. Smilla ser ut att fundera på om det kan vara skönt att ligga ner.

....

Lite dans i vattnet som avslutning innan Kiara går upp.

Tre blöta hundar sitter nöjda i bilen.

När vi kommer hem tar vi en tur i trädgården för att se efter vad som behöver vattnas.

Jag älskar de små öarna med vilda blommor på tomten.

Växthuset proppfullt av tomater och buddlejan framför.

När vi kommer in rullar Kotten ihop sig vid mina fötter och somnar gott och länge.

Sedan kommer Malte på besök. Han är en labradoddle. Det är första gången han och Kotten träffas. Men de klickade direkt och hade jättekul.

Malte är tre år och det märktes tydligt att Kotten såg upp till honom.

....

Vi gick in en stund och båda hundarna somnade vid sina respektive ägares fötter.

När Malte åkt hem rullade Kotten ihop sig i sin biabädd.

Tina Ivarsson, matte till Malte, hade getingfångar från Hönshuset med sig i present till mig. Här står de laddade och klara, färdiga att fånga getingar. Ännu har inga ramlat ner i honungsvätskan.

Det mullrar i fjärran. Inte ett dån då och då, utan konstant muller som hastigt närmar sig. Vi tar tillflykt till verandan. Kotten och Kiara står och tittar mot horisonten när åskmolnet rullar in. Till slut är det över oss och regnet vräker ner. Då är det dags att gå in. Inte ens under taket får vi fara ifred för regnet.

Två mycket trötta hundar somnar sida vid sida. Nuförtiden får Kiara nöja sig med att ha huvudet i sin biabädd som Kotten har lagt beslag på som sin.

Han älskar Tudors stora apa och använder den som huvudkudde när han sover.

Så var det dags för hundutställning den 11 augusti, pappas födelsedag. Nu är det fyra år sedan pappa dog och jag åker inte längre iväg ett par dagar för att ta hand om pappa och planera hans födelsedag. Istället blev det hundutställning med Kotten. Här är Kotten i väntan på att gå in i ringen.

Det var Kottens första hundutställning och på den här bilden ber han bevekande om att få gå därifrån. Men han skötte sig fint trots det.

Vi hade tränat utställningsträning och Kotten stod fint på bordet. Han ville däremot inte hanteras av den danske domaren, men den andra domaren fick lov att ta på honom.

Kotten sprang så fint. Det märktes att vi hade tränat en hel del. Om jag inte hade varit sjuk i ett par veckor hade han varit ännu mer tränad. Men ibland rår man inte på omständigheterna.

Här springer vi för fullt runt ringen.