Artikeln är hämtad från Svd Kultur. Läs och kommentera gärna så jag får höra vad du tycker om det här! Jag är mycket skeptisk och är glad att jag inte läser mina böcker on-line! Varsågod:
E-boken gör läsaren till ett objekt
Vem äger din läsning? E-boken gör dig till en informationskälla i ett system vars syfte är att optimera ett flöde. Kritiker menar att e-boksläsare är Amazons slavar, andra tycker att återkopplingen ger häftiga inblickar.Sommaren 2012 publicerade The Wall Street Journal en artikel med rubriken ”Your e-book is reading you” som handlade om att e-boken och framför allt läsplattan ”läser läsaren”. Mer i detalj beskrev deras reporter Alexandra Alter hur nätbokhandeln, med läsplattorna som gränssnitt, samlar in och lagrar detaljerade data om både kundernas köpvanor och hur de läser sina e-böcker, exempelvis hur lång tid det tar att läsa en viss sida eller var man gör paus. Ett syfte är att förbättra de individualiserade rekommendationer som dessa kunder möter på nätbokhandlarnas sajter, något som blir allt viktigare i marknadsföringen. Ett annat är att förse förlag och författare med värdefull information om hur läsarna använder texten, med möjlig avsättning i bokproduktionen. Metodiken är ny i det specifika sammanhanget men enligt Alters beskrivning är e-bokbranschens nya modus operandi allt annat än unik.
Att stora datakoncerner med populär prägel samlar in data från och om sina användare har sedan dess fått en säregen aktualitet. Men även i övrigt finns det skäl att belysa fenomen som e-böcker och medieplattor utifrån ett integritetsperspektiv. Den svenska bokmarknaden står inför en förändring genom att branschjätten Amazon sannolikt förbereder entré på scenen. Den som läser tidningen Svensk bokhandel ser återkommande varsel om detta men också att det råder oklarheter om Amazons ambitioner. De många frågorna speglar strukturella förändringar men kanske även en alltför snäv tolkning av företagets väsen. Amazon är en e-bokhandel, en plattform för egenutgivning och ett viktigt diskussionsforum för bokläsare men också just en datakoncern. Vilket egentligen bara gör att frågorna blir ännu fler.
Prognoserna kan tecknas utifrån de aspirerande författarnas perspektiv och det råder då inga tvivel om att nyordningen kan vara löftesrik (läs Lasse Winklers reportage om Amazon här). Amazon öppnar vägar till publicering och försäljning som annars kan vara svårforcerade. I snart sagt all reklam är det annars läsaren som är den stora vinnaren överlag. Ett utbud med miljoner titlar, låga priser, snabb distribution, möjligheten att bära ett helt bibliotek med sig i läsplattan Kindle eller med hjälp av motsvarande mjukvara för datorer, smartphones och surfplattor – detta och mycket annat vänder sig till bokslukarens begär. I retoriken finns ofta drag av ofrånkomlighet i den tekniska utvecklingen och av att e-bokläsningen är det definitiva uttrycket för det tidiga 2000-talets strävanden efter att förena konsumtion och mobilitet. Oprah Winfrey har sagt sig älska sin Kindle och det vill inte säga lite på den globala mediamarknaden.
Men läsaren står också i fokus i en av urberättelserna om e-läsningens problem. Den handlar om signaturen ”Ian” vars konto och alla e-böcker spärrades eftersom Amazon ansåg att han hade reklamerat alltför många köp och eventuellt bröt mot köpvillkoren. Den negativa publiciteten tvingade företaget till eftergifter men känslan av att man hade förgripit sig på en kund och hade rätt att göra det har levt kvar. Sak samma med berättelsen om Justin Gawronski, eleven som hade köpt en e-bok till ett skolprojekt men en dag inte kunde hitta den på sin Kindle. Skälet var en upphovsrättslig konflikt som hindrade Amazon från att sälja den aktuella utgåvan, men detta hamnade i skymundan av e-bokens själva titel och de teknokulturella bilder som den representerar: ”1984” av George Orwell.
Alexandra Alters artikel i Wall Street Journal handlade inte enbart om Amazon. Ändå svävade jätten och också Orwell som skuggor över redogörelsen. Förklaringen är de stora databaser med uppgifter om bokinköp och läsande som man förfogar över – Amazon har totalt över 150 miljoner kunder – samt att modellen för handel med e-böcker har blivit mönsterbildande i det att man knyter läsaren till den egna teknologin. Amazons e-böcker är interaktiva i den meningen att köparna kan ”skriva” i sina egna exemplar. Men de kan bara läsas på en Kindle eller i en Kindle-app, ett obligatorium som lätt lånar sig till diskussioner om makt och rättigheter.
Läsningen kräver därvid att läsaren accepterar att Amazon lagrar data från läsakten, inklusive den senaste sidan man läst, alla bokmärken, understrykningar, anteckningar och kommentarer. Läsaren får i gengäld en hemvist för så kallad social läsning och kan där välja att i sina exemplar se vilka avsnitt, stycken eller meningar som andra läsare har reagerat på och exempelvis strukit under – förutom givetvis att dela med sig av egna reflektioner. Detta sker öppet men öppenhet präglar annars inte upplägget. Amazon betraktar denna information som ”alla Kindle-läsares kollektiva intelligens” men ger i övrigt få detaljer om hur man konstruerar denna resurs.
De allmänna dragen är emellertid kända och föga förvånande går tolkningarna av dem isär. Den traditionella bokbranschen står kluven. På en nivå har man nu potentiellt tillgång till ovärderlig information om läsningens egenarter. Till exempel om att läsare av sakprosa tenderar att läsa fragmentariskt. En sådan insikt används i nuläget i första hand till att optimera de rekommendationer som bokköparen möter i näthandeln men den kan också påverka utbudets karaktär. Läsarnas ombytlighet – exemplet från bokhandeln Barnes & Nobles nätdivision – påverkar redan nu marknadsföringen på så sätt att man erbjuder dem fler kortare böcker. Information om var i en viss e-bok läsarna gör uppehåll kan också göra att det berörda förlaget just där kan komplettera eller anpassa innehållet i nya upplagor. Oavsett vilket så är målet att läsaren ska läsa klart, vara nöjd och i nästa ögonblick beställa en ny titel.
På en annan nivå väcker läsdatainsamlingen oro för att bokproduktionen riskerar att bli alltför reaktiv och att författarnas auktoritet minskar. Det extrema exemplet är förlaget Coliloquy, vars e-böcker säljs via Amazon, Barnes & Noble och Google Play och låter läsarna påverka händelseförlopp och handlingar i de aktuella bokserierna. Författarna är här, aningen tillspetsat, i det närmaste inhyrda för att svara mot läsarnas önskemål. Det återstår att se ifall denna modell hör framtiden till. I nuläget är Coliloquy mest intressant för att det har uppstått ur samarbetet mellan en datavetare (från Google), en dataspelsanalytiker – och Amazon. Av det mötet att döma kan e-böcker idag dela teknologisk bas med både sökmotorer och datorspel.
Från detta perspektiv sett är Amazon ett företag med vida förgreningar i den datatekniska industrin. Utåt sett är det tryckta ordet visserligen norm och vd Jeff Bezos har understrukit att man ska förbättra snarare än revolutionera boken. Samtidigt skiljer sig e-boken tydligt från den konventionella boken genom att kommunikationen mellan säljaren och köparen är konsekvent dubbelriktad. Ingen borde förvånas över detta. Amazon hade tidigt insamlingen av kunddata i sitt kommersiella DNA och läsdatainsamlingen är en förlängning av det. Man handlar i böcker och andra varor men också i information i stil med flera stora besläktade aktörer, bland dem Facebook och Google. Dataanalys med anknytning till e-böcker och läsande är samtidigt på väg att bli en egen industri med ett eget momentum där konkurrenssituationen ser ut så att ju mer data man förfogar över desto bättre blir produkten.
Det är på den punkten som mediehistorikern Ted Striphas har riktat en oväntad kritik mot Amazon och läsplattans teknologi. I hans beskrivningar, med lika talande som svåröversatta titlar som ”The late age of print” och ”The abuses of literacy” (från 2009–2010), är läsningen av e-böcker länkad direkt till Amazons stora servrar och den typ av informationsproduktion som äger rum där. Av detta fall av tethering, konstant uppkoppling, skapar han en rättighetsproblematik: Vem äger läsningen? Striphas hårdrar resonemanget och hävdar att Amazon driver en form av digitalt slaveri genom att tvinga läsaren av e-böcker att utföra en värdefull tjänst som sedan aldrig erkänns. Därmed har man överskridit många gränser i bokläsandets praktik, särskilt sådana som rör läsandets privata och onyttiga prägel.
Både Alexandra Alter och Ted Striphas skriver utifrån förenklade motbilder. Läsningen har inte, historiskt sett, varit fullt så privat och onyttig som de antyder och inte heller är feedback-mekanismerna något nytt. Likafullt skildrar de viktiga nyheter: Alter att nya industriella relationer omstöper det litterära systemet med hjälp av multimediala teknologier och idealbilder, och Striphas att allt mer konsumtion blir allt mer präglad av olika typer av kontroll. Med grepp från sociologen Henri Lefebvre beskriver han våra dagars infrastrukturer för försäljning och distribution där enskilda böcker kan positionsbestämmas exakt. Kärnan är de stora datorerna som lagrar kund- och läsdata och kan instrueras att reagera på ett visst sätt när förändringar sker. Läsningen blir här en del av en reaktiv struktur som kan länka läsakten direkt till produktionen. Läsaren är då inte längre ett subjekt utan ett objekt: en informationskälla i ett system vars syfte är att optimera ett flöde.
Bland läsarna av e-böcker och användarna av Kindle finns det ingen entydig hållning till denna nyordning. Inte heller finns det några säkra svar på två av de viktigaste följdfrågorna: Hämmas läsningen av insynen? Vad händer om läsdata kommer på drift? När Striphas för läsarnas talan för han ändå sin kritik långt och menar att de utsätts för regelrätt övervakning av de dominerande kommersiella aktörerna. Vilket också innebär att de är åtkomliga för staten. I framställningen finns här drag av uppgivenhet men också ansatser till en civil protest. Skulle man till exempel kunna missbruka teknologin genom att skapa meningslöst brus i dataflödet? En koordinerad aktion skulle visa att den inte är stängd utan öppen och möjlig att påverka. Bara så kan rätten att läsa i fred upprätthållas.
Protesten känns avlägsen idag. I den diskussion som följde av Alexandra Alters artikel ställde somliga läsare den mest brutala av frågor: Vem bryr sig? Noteras kan också att aktiekurserna – ett av flera mått på förtroenden – för de ledande leverantörerna av storskaliga datalagringstjänster, Amazon bland dem, inte påverkades nämnvärt av Edward Snowdens avslöjanden om elektronisk övervakning i statlig regi. Var är alltså indignationen? Möjligen kvävd av nyhetens behag. Som någon skrev: ”Jag vet att det kan vara oetiskt, jag vet att det är ett intrång, jag vet att det kan vara fel, men herre min skapare vilka häftiga inblickar man får.”
Nå, vad tyckte du om artikeln och det Amazon gör? Ser fram emot din kommentar!
Kramisar Kim
Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se.
Jag med några av mina 26 böcker.
Foto Bertil Knoester.
Inlägg
