Det här var en lika ruggig läsning som att läsa en spänningsroman. Mycket likt
George Orwells bok 1984, som jag i min ungdom tyckte var en riktigt otäck framtidsskildring. Nu är vi där, storebror ser dig. Den här gången i form av Amazon som kartlägger sina läsares vanor och lägger ut dem öppet på nätet.
Artikeln är hämtad från
Svd Kultur. Läs och kommentera gärna så jag får höra vad du tycker om det här! Jag är mycket skeptisk och är glad att jag inte läser mina böcker on-line! Varsågod:
E-boken gör läsaren till ett objekt
Vem äger din läsning? E-boken gör dig till en informationskälla i ett
system vars syfte är att optimera ett flöde. Kritiker menar att
e-boksläsare är Amazons slavar, andra tycker att återkopplingen ger
häftiga inblickar.
Sommaren 2012 publicerade The Wall Street Journal en
artikel med rubriken ”Your e-book is reading you” som handlade om att
e-boken och framför allt läsplattan ”läser läsaren”. Mer i detalj
beskrev deras reporter Alexandra Alter hur nätbokhandeln, med
läsplattorna som gränssnitt, samlar in och lagrar detaljerade data om
både kundernas köpvanor och hur de läser sina e-böcker, exempelvis hur
lång tid det tar att läsa en viss sida eller var man gör paus. Ett syfte
är att förbättra de individualiserade rekommendationer som dessa kunder
möter på nätbokhandlarnas sajter, något som blir allt viktigare i
marknadsföringen. Ett annat är att förse förlag och författare med
värdefull information om hur läsarna använder texten, med möjlig
avsättning i bokproduktionen. Metodiken är ny i det specifika
sammanhanget men enligt Alters beskrivning är e-bokbranschens nya modus
operandi allt annat än unik.
Att stora datakoncerner med populär prägel samlar in data från och om
sina användare har sedan dess fått en säregen aktualitet. Men även i
övrigt finns det skäl att belysa fenomen som e-böcker och medieplattor
utifrån ett integritetsperspektiv. Den svenska bokmarknaden står inför
en förändring genom att branschjätten Amazon sannolikt förbereder entré
på scenen. Den som läser tidningen Svensk bokhandel ser återkommande
varsel om detta men också att det råder oklarheter om Amazons
ambitioner. De många frågorna speglar strukturella förändringar men
kanske även en alltför snäv tolkning av företagets väsen. Amazon är en
e-bokhandel, en plattform för egenutgivning och ett viktigt
diskussionsforum för bokläsare men också just en datakoncern. Vilket
egentligen bara gör att frågorna blir ännu fler.
Prognoserna kan tecknas utifrån de aspirerande
författarnas perspektiv och det råder då inga tvivel om att nyordningen
kan vara löftesrik (läs Lasse Winklers
reportage om Amazon här).
Amazon öppnar vägar till publicering och försäljning som annars kan
vara svårforcerade. I snart sagt all reklam är det annars läsaren som är
den stora vinnaren överlag. Ett utbud med miljoner titlar, låga priser,
snabb distribution, möjligheten att bära ett helt bibliotek med sig i
läsplattan Kindle eller med hjälp av motsvarande mjukvara för datorer,
smartphones och surfplattor – detta och mycket annat vänder sig till
bokslukarens begär. I retoriken finns ofta drag av ofrånkomlighet i den
tekniska utvecklingen och av att e-bokläsningen är det definitiva
uttrycket för det tidiga 2000-talets strävanden efter att förena
konsumtion och mobilitet. Oprah Winfrey har sagt sig älska sin Kindle
och det vill inte säga lite på den globala mediamarknaden.
Men läsaren står också i fokus i en av urberättelserna om e-läsningens
problem. Den handlar om signaturen ”Ian” vars konto och alla e-böcker
spärrades eftersom Amazon ansåg att han hade reklamerat alltför många
köp och eventuellt bröt mot köpvillkoren. Den negativa publiciteten
tvingade företaget till eftergifter men känslan av att man hade
förgripit sig på en kund och hade rätt att göra det har levt kvar. Sak
samma med berättelsen om Justin Gawronski, eleven som hade köpt en e-bok
till ett skolprojekt men en dag inte kunde hitta den på sin Kindle.
Skälet var en upphovsrättslig konflikt som hindrade Amazon från att
sälja den aktuella utgåvan, men detta hamnade i skymundan av e-bokens
själva titel och de teknokulturella bilder som den representerar: ”1984”
av George Orwell.
Alexandra Alters artikel i Wall Street Journal
handlade inte enbart om Amazon. Ändå svävade jätten och också Orwell som
skuggor över redogörelsen. Förklaringen är de stora databaser med
uppgifter om bokinköp och läsande som man förfogar över – Amazon har
totalt över 150 miljoner kunder – samt att modellen för handel med
e-böcker har blivit mönsterbildande i det att man knyter läsaren till
den egna teknologin. Amazons e-böcker är interaktiva i den meningen att
köparna kan ”skriva” i sina egna exemplar. Men de kan bara läsas på en
Kindle eller i en Kindle-app, ett obligatorium som lätt lånar sig till
diskussioner om makt och rättigheter.
Läsningen kräver därvid att läsaren accepterar att Amazon lagrar data
från läsakten, inklusive den senaste sidan man läst, alla bokmärken,
understrykningar, anteckningar och kommentarer. Läsaren får i gengäld en
hemvist för så kallad social läsning och kan där välja att i sina
exemplar se vilka avsnitt, stycken eller meningar som andra läsare har
reagerat på och exempelvis strukit under – förutom givetvis att dela med
sig av egna reflektioner. Detta sker öppet men öppenhet präglar annars
inte upplägget. Amazon betraktar denna information som ”alla
Kindle-läsares kollektiva intelligens” men ger i övrigt få detaljer om
hur man konstruerar denna resurs.
De allmänna dragen är emellertid kända och föga förvånande går
tolkningarna av dem isär. Den traditionella bokbranschen står kluven. På
en nivå har man nu potentiellt tillgång till ovärderlig information om
läsningens egenarter. Till exempel om att läsare av sakprosa tenderar
att läsa fragmentariskt. En sådan insikt används i nuläget i första hand
till att optimera de rekommendationer som bokköparen möter i näthandeln
men den kan också påverka utbudets karaktär. Läsarnas ombytlighet –
exemplet från bokhandeln Barnes & Nobles nätdivision – påverkar
redan nu marknadsföringen på så sätt att man erbjuder dem fler kortare
böcker. Information om var i en viss e-bok läsarna gör uppehåll kan
också göra att det berörda förlaget just där kan komplettera eller
anpassa innehållet i nya upplagor. Oavsett vilket så är målet att
läsaren ska läsa klart, vara nöjd och i nästa ögonblick beställa en ny
titel.
På en annan nivå väcker läsdatainsamlingen oro för att bokproduktionen
riskerar att bli alltför reaktiv och att författarnas auktoritet
minskar. Det extrema exemplet är förlaget Coliloquy, vars e-böcker säljs
via Amazon, Barnes & Noble och Google Play och låter läsarna
påverka händelseförlopp och handlingar i de aktuella bokserierna.
Författarna är här, aningen tillspetsat, i det närmaste inhyrda för att
svara mot läsarnas önskemål. Det återstår att se ifall denna modell hör
framtiden till. I nuläget är Coliloquy mest intressant för att det har
uppstått ur samarbetet mellan en datavetare (från Google), en
dataspelsanalytiker – och Amazon. Av det mötet att döma kan e-böcker
idag dela teknologisk bas med både sökmotorer och datorspel.
Från detta perspektiv sett är Amazon ett företag
med vida förgreningar i den datatekniska industrin. Utåt sett är det
tryckta ordet visserligen norm och vd Jeff Bezos har understrukit att
man ska förbättra snarare än revolutionera boken. Samtidigt skiljer sig
e-boken tydligt från den konventionella boken genom att kommunikationen
mellan säljaren och köparen är konsekvent dubbelriktad. Ingen borde
förvånas över detta. Amazon hade tidigt insamlingen av kunddata i sitt
kommersiella DNA och läsdatainsamlingen är en förlängning av det. Man
handlar i böcker och andra varor men också i information i stil med
flera stora besläktade aktörer, bland dem Facebook och Google.
Dataanalys med anknytning till e-böcker och läsande är samtidigt på väg
att bli en egen industri med ett eget momentum där konkurrenssituationen
ser ut så att ju mer data man förfogar över desto bättre blir
produkten.
Det är på den punkten som mediehistorikern Ted Striphas har riktat en
oväntad kritik mot Amazon och läsplattans teknologi. I hans
beskrivningar, med lika talande som svåröversatta titlar som ”The late
age of print” och ”The abuses of literacy” (från 2009–2010), är
läsningen av e-böcker länkad direkt till Amazons stora servrar och den
typ av informationsproduktion som äger rum där. Av detta fall av
tethering,
konstant uppkoppling, skapar han en rättighetsproblematik: Vem äger
läsningen? Striphas hårdrar resonemanget och hävdar att Amazon driver en
form av digitalt slaveri genom att tvinga läsaren av e-böcker att
utföra en värdefull tjänst som sedan aldrig erkänns. Därmed har man
överskridit många gränser i bokläsandets praktik, särskilt sådana som
rör läsandets privata och onyttiga prägel.
Både Alexandra Alter och Ted Striphas skriver utifrån förenklade
motbilder. Läsningen har inte, historiskt sett, varit fullt så privat
och onyttig som de antyder och inte heller är feedback-mekanismerna
något nytt. Likafullt skildrar de viktiga nyheter: Alter att nya
industriella relationer omstöper det litterära systemet med hjälp av
multimediala teknologier och idealbilder, och Striphas att allt mer
konsumtion blir allt mer präglad av olika typer av kontroll. Med grepp
från sociologen Henri Lefebvre beskriver han våra dagars infrastrukturer
för försäljning och distribution där enskilda böcker kan
positionsbestämmas exakt. Kärnan är de stora datorerna som lagrar kund-
och läsdata och kan instrueras att reagera på ett visst sätt när
förändringar sker. Läsningen blir här en del av en reaktiv struktur som
kan länka läsakten direkt till produktionen. Läsaren är då inte längre
ett subjekt utan ett objekt: en informationskälla i ett system vars
syfte är att optimera ett flöde.
Bland läsarna av e-böcker och användarna av Kindle
finns det ingen entydig hållning till denna nyordning. Inte heller finns
det några säkra svar på två av de viktigaste följdfrågorna: Hämmas
läsningen av insynen? Vad händer om läsdata kommer på drift? När
Striphas för läsarnas talan för han ändå sin kritik långt och menar att
de utsätts för regelrätt övervakning av de dominerande kommersiella
aktörerna. Vilket också innebär att de är åtkomliga för staten. I
framställningen finns här drag av uppgivenhet men också ansatser till en
civil protest. Skulle man till exempel kunna missbruka teknologin genom
att skapa meningslöst brus i dataflödet? En koordinerad aktion skulle
visa att den inte är stängd utan öppen och möjlig att påverka. Bara så
kan rätten att läsa i fred upprätthållas.
Protesten känns avlägsen idag. I den diskussion som följde av Alexandra
Alters artikel ställde somliga läsare den mest brutala av frågor: Vem
bryr sig? Noteras kan också att aktiekurserna – ett av flera mått på
förtroenden – för de ledande leverantörerna av storskaliga
datalagringstjänster, Amazon bland dem, inte påverkades nämnvärt av
Edward Snowdens avslöjanden om elektronisk övervakning i statlig regi.
Var är alltså indignationen? Möjligen kvävd av nyhetens behag. Som någon
skrev: ”Jag vet att det kan vara oetiskt, jag vet att det är ett
intrång, jag vet att det kan vara fel, men herre min skapare vilka
häftiga inblickar man får.”
Nå, vad tyckte du om artikeln och det Amazon gör? Ser fram emot din kommentar!
Kramisar Kim
Vad roligt att du läser min blogg. Kommentera gärna vad du tycker om det här blogginlägget. Välkommen tillbaka!
Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida
www.kimselius.se.
Jag med några av mina 26 böcker.
Foto Bertil Knoester.