Välkommen till min Skrivarblogg

En blogg om Skrivtips, Boktips, Intressant fakta, Reseupplevelser och Livserfarenheter.
Här hittar du Skrivtävlingar och Skrivkurser. Här kan du se hur ett bokomslag blir till och hur man gör en bok.
Med andra ord hittar du här det mesta du behöver veta för att skriva en bok.
Debuterade som författare 1997 och har sedan dess utkommit med närmare 50 böcker.
Arbetar som författare, skrivkurslärare, föreläsare och låtskrivare.

Kim M. Kimselius har Copyright på samtliga inlägg

lördag 28 april 2018

De rättfärdiga av David Baldacci

De rättfärdiga av David Baldacci


Har du tröttnat på mina boktips om David Baldacci? Jag har nämligen inte tröttnat på hans böcker. Förra veckan körde jag till Uddevalla för att föreläsa. Det är långt, många timmar i bilen och då gäller det att satsa på en bra, säker bok som jag vet att jag inte tröttnar på under färden. Självklart blev det en Baldacci bok. Den här gången De rättfärdiga, den fjärde boken i serien Kamelklubben.

Jag tycker om alla David Baldaccis böcker, han har många olika serier, och när jag har fastnat för huvudpersonerna är oftast serien slut och det är dags att börja med en ny serie. Just serien Kamelklubben tycker jag mycket om. Huvudpersonerna är en salig blandning av personer som egentligen inte borde passa ihop, men som ändå gör det. Just det är charmen med Kamelklubbenböckerna.

Även den här boken var en riktig sträckläsningsbok och jag tog inte ens någon kisspaus på vägen, eftersom jag inte ville sluta lyssna. Då kanske du förstår hur spännande den här boken var? Läs den om du tycker om spänning och annorlunda karaktärer. Rekommenderar den varmt!

John Carr, känd under sitt alias 'Oliver Stone', är den mest eftersökte brottslingen i USA sedan han med två välriktade skott slutligen har tystat de båda män som har förstört hans liv och tvingat honom att leva gömd i skuggorna. Men friheten har ett högt pris. De båda lönnmord som han utfört får underrättelsemyndigheterna och polisen att gå samman i ett pådrag i enorm skala för att hitta honom. Samtidigt ägnar sig spionchefen Macklin Hayes åt en högst privat katt och råtta-lek bakom kulisserna. Han, mer än någon annan, vill se Stone död.

Kamelklubbens medlemmar sätter sina liv på spel för att försöka hjälpa Stone, deras vän och inofficielle ledare. Med förföljarna hack i häl flyr Stone från det förflutnas demoner, en flykt som för honom från huvudstaden Washington och maktens korridorer till den lilla, isolerade gruvstaden Divine i Virginia - och in i en värld som är minst lika blodig och livsfarlig som den han just lämnat bakom sig.

De rättfärdiga är uppföljaren till storsäljarna Kamelklubben, Samlarna och Förrädarna.


Den får fem stjärnor av fem möjliga

Blev du nyfiken på boken? Fråga efter den hos din bokhandlare, annars finns den på nätet, till exempel hos Adlibris , Bokus och CDON.COM

För fler boktips kika in på Kimselius Boktips här på bloggen.

Kramisar Kim


Vad roligt att du läser min blogg. Kommentera gärna vad du tycker om det här blogginlägget. Mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!

Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se.

Om du vill köpa Kim M. Kimselius böcker hittar du dem här


Jag med några av mina närmare 50 böcker. Foto Bertil Knoester.

fredag 27 april 2018

Avslut och hemfärd från Uddevalla

Avslut och hemfärd från Uddevalla

När jag skriver detta är det torsdag kväll. Det är sent, jag är trött efter ännu en intensiv föreläsningsdag. Som tur var hade jag stämt träff med mina twittervänner Bengt, Eva-Britt och Jonas. Jag har träffat dem en och en vid mina tidigare besök i Uddevalla, nu stämde jag träff med dem alla tre samtidigt, i tron att de kände varandra. De har ju alltid funnits i mitt Twitterflöde. Men riktigt så var inte fallet.

"Vad roligt ni hade!" sa personalen på hotellet när mina vänner hade gått. Och vi hade verkligen roligt. Vi skrattade och pratade om precis allt mellan himmel och jord. Så synd att vi bor alldeles för långt ifrån varandra. Jag vill träffa dem oftare.

Imorgon far jag hem till Blekinge efter föreläsning för 3 klasser med 6:or. Jag är medveten om att jag kommer att vara trött, det är en mycket tidig start på dagen och många föreläsningar. Men jag vet att jag kan stanna och vila mig precis hur många gånger jag vill på vägen hem, eftersom jag har gott om tid på mig.

Det har varit en helt fantastisk vecka i Uddevalla. Visst har det varit en del jobbiga föreläsningar, men generellt har eleverna varit underbara och lärarna fantastiska. Dessutom har jag träffat så många goa vänner att livet har berikats.

Inte minst alla härliga samtal på Sköna Rum. Ikväll hade vi ett långt, intressant samtal och klockan sprang iväg. "Jag som bara skulle ta en snabb middag för att sedan jobba", sa mannen jag pratade med. Det var min tanke också, men nu sitter jag här, det är läggdags, väskan ska packas och allt ska förberedas inför morgondagens hemresa. Men vad gör det att timmen är sen, jag har haft en fantastisk, berikande dag och humöret är på topp. Kanske lite för mycket, för det kommer nog att ta ett tag för mig att somna.

Hej då, Uddevalla! Hoppas vi ses snart igen!

Nästa vecka väntar nya spännande utmaningar. Berättar mer om det en annan dag. Nu är det läggdags för min del och för din del är det en ny dag, fredag. Ha en fin dag!

Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare och Föreläsare

Copyright Kim M. Kimselius

Kanske vill du gå en skrivarkurs sommaren 2018 för mig, Kim M Kimselius?

Du kanske vill gå en skrivarkurs på distans?


Vad roligt att du läser min blogg.  Lämna gärna en kommentar längre ned i det här inlägget.  Eller mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!

Du kan läsa mer om mig och mina böcker på www.kimselius.se.


 


torsdag 26 april 2018

Utmanande föreläsningar

Utmanande föreläsningar

Möttes av den här texten på tavlan i ett av klassrummen. Då blev jag glad.
Alla författare som varit ute och föreläser vet hur det ska gå till, man ställer sig på en scen, framför en publik, längst fram i ett klassrum, sedan börjar man prata.

Oftast håller man ungefär samma föredrag, gång på gång, utan några större förändringar. Det behövs inga fusklappar, orden sitter inetsade, i alla fall efter att ha varit ute och hållit föreläsningar i drygt 20 år. Jag slipper fumla med lappar, komma av mig, inte veta vad jag ska säga, rodna och stamma. Orden sitter där, det är bara att prata på.

Den här toalettskylten tyckte jag var så söt.

Men ibland förändras förutsättningarna, det går inte att hålla sig till de vanliga föreläsningarna. Då gäller det att vara flexibel, inte bli förlamad när du inser vad det är du ska göra, utan bara prata på, även om du inte längre håller ditt väl förberedda föredrag. Om jag hade varit helt ny föreläsare hade jag nog inte klarat av de utmaningar jag har ställts inför den här veckan. Nu har det bara tagit enormt mycket energi. Jag ska ge några exempel:

Om klasserna innehåller väldigt många nyanlända barn och det sitter tolkar för att hjälpa barnen, då gäller det att tala lugnt, tydligt och göra många korta pauser för att tolkarna ska hinna med, samt att barnen ska hinna smälta allt jag har sagt. En sådan klass har jag haft.

När det väller in barn, fler än en klass och volymen är hög och ingen av lärarna gör något för att tysta eleverna, då får jag ta till min "hundröst" och ryta till. Efter det brukar det bli lugnt, jag vet hur man får hundar att lyda. Lugn och bestämd röst, med stadig blick.

Ovanstående är rätt normala föreläsningar nu för tiden. Men den här gången har jag varit med om något mycket ovanligt. Jag fick föreläsa för två elever i varje klass. Ja, det är sant. Dessutom kunde de två första eleverna inte sitta i samma rum, utan befann sig i var sitt rum. Jag ställde mig i dörröppningen och pratade. Eleverna kunde inte slita ögonen från sina datorer för ett ögonblick och jag undrade lite över vad jag hade där att göra. De skulle inte komma att lyssna på mig.

Men jag är inte den som ger upp.

Normalt brukar jag ha någon av mina böcker med mig att visa upp, men den här gången hade jag glömt den på hotellrummet. När jag såg min bok Mördande foto ligga i lärarrummet, lånade jag med mig den för att visa upp och tur var väl det, annars hade jag inte haft någon samtalsöppnare.

Med boken i handen började jag prata, lågt och med en röst som lät som om jag hade en hemlighet att dela med mig av. Jag höll boken så att den spännande bilden syntes för båda eleverna. Jag märkte att jag fick kontakt, även om ingen av dem sa något. En tredje person kom in i rummet. Den personen ställde frågor och engagerade sig. En kvart klarade de av att koncentrera sig. Jag såg minuterna ticka iväg och var rätt trött när den sista minuten av femton minuter var över. Tiden utvisades på en klocka, där man drog fram tiden som då blev röd, sedan blev urtavlan vitare allteftersom tiden gick. När urtavlan var helt vit var tiden slut.  Ett bra system. En sådan klocka skulle jag önska fanns i varje klassrum, då hade det varit lätt, både för mig och eleverna, att se när föreläsningstiden var över. En av eleverna bad att bli fotograferad med mig, eftersom hans mamma älskade mina böcker och hon skulle bli avundsjuk om hon fick se en bild på honom och mig, eftersom hon säkert också skulle vilja träffa mig.

Vidare till nästa klassrum. Där satt två elever bredvid varandra, med varsin dator. En av dem hade stora hörlurar som han vägrade ta av sig. Men han hörde vad jag sa. Han skrek att han hade träffat mig förut, att jag hade berättat om Pompeji och att han hade läst Mördande foto som jag hade i handen. "En skitbok!" sa han. När jag undrade varför, sa han "Mördande foto, då ska det vara läskigt och massor av blod och mord och kroppsdelar. Det var det ju inte."

När vi lämnade den här klassen sa läraren, som följt med i båda klasserna, att jag hade tänt en glimt i ögonen på samtliga elever. Dessutom hade alla bett att han skulle läsa Mördande foto för dem...

När jag kom till nästa klass med två elever visade det sig att en av dem inte var där och den andra hade hemkunskap och höll på att laga mat. Tiden tickade iväg för mig, jag skulle vidare på nya föreläsningar i en ny skola. Medan eleven lagade mat pratade vi, sedan gick han och ställde urtavlan på 45 minuter. "Nej, jag ska bara prata 15 minuter!" sa jag. "Men jag äter så långsamt", svarade han.
"Det är okej, du äter så långsamt du vill, jag pratar medan du äter, sedan går jag efter 15 minuter", sa jag och det tyckte han lät bra.

Jag började prata om Mördande foto, han lyssnade. När urtavlan var vit igen, de 15 minuterna var över, var elevens tallrik tom. "Oj, du har redan ätit upp", sa jag. "Ja, du pratade så spännande att jag inte tänkte på att jag åt", svarade han. Jag var helt slut.

Därefter körde vi vidare till en ny skola, nya elever, nya saker att prata om. Den här gången skulle jag prata om Äventyr i Uddevalla, eftersom det var sjätteklassare och samtliga sjätteklassare i Uddevalla kommun har fått min bok. Där mötte mig ett varmt välkomnande på tavlan. Här höll jag två föreläsningar.

När jag kom tillbaka till hotellet var jag helt slut och ångrade lite att jag hade stämt träff med Maria Gustavsdotter. Jag hade en halvtimma på mig att lägga fötterna i högläge och stänga av. Tanken var att vi skulle fika på hotellet, men medan jag väntade på Maria gick jag ut och satte mig i solen. Underbart väder. Därför undrade jag om Maria kunde tänka sig att åka till Gustavsberg så vi kunde fika på Snäckan. Hon ställde upp och vi åkte dit.
Att jag tycker så mycket om att åka dit är för att man har den här utsikten när man fikar och jag älskar havet.

Dessutom är den här platsen, Gustavsberg, med i min bok Äventyr i Uddevalla. Sist jag var här på research hade jag varit ute i flera timmar, i hällregn och var blöt ända in till huden.

Maria och jag hade mycket att prata om. Hon skriver historiska böcker som är fängslande och detaljrika. Samtalet med Maria gav mig energi tillbaka och jag var glad att jag trots allt hade bestämt mig för att träffa henne.

Idag väntar nya utmaningar, nya föreläsningar, nya elever. Det ska bli spännande att se om de flyter på lätt, eller om fler överraskningar väntar mig.

Ha en fin dag!

Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare och Föreläsare

Copyright Kim M. Kimselius

Kanske vill du gå en skrivarkurs sommaren 2018 för mig, Kim M Kimselius?

Du kanske vill gå en skrivarkurs på distans?


Vad roligt att du läser min blogg.  Lämna gärna en kommentar längre ned i det här inlägget.  Eller mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!

Du kan läsa mer om mig och mina böcker på www.kimselius.se.






onsdag 25 april 2018

Många olika sätt att arbeta med en bok

Många olika sätt att arbeta med en bok

Det är fascinerande att se hur många olika sätt man kan använda en bok på. Den här veckan har jag sett en hel del exempel på det.

I höstas fick samtliga sjätteklassare var sitt exemplar av min bok Äventyr i Uddevalla. Nu reser jag runt i skolorna här i Uddevalla och pratar med eleverna. Det är inspirerande att höra dem berätta om boken. Jag har fått se många varierande exempel.

Först och främst har boken lästs. Antingen av var och en, eller som högläsningsbok.

När jag i en klass sa "Ni måste gå till Bohusläns museum och se stavarna som har en central roll i boken!" utbrast en elev "Det har vi redan gjort!"

Den klassen hade besökt samtliga platser jag har skrivit om i boken. Tänk vad mycket de har lärt sig! Först läst den spännande historien om Uddevalla från istid till nutid, därefter läst faktadelen och sedan sett allt på plats. Det är inte många som får uppleva det.

Ett annat sätt att använda boken var skrivuppgift. Då fick eleverna skriva "Äventyret Kim glömde". Då berättade varje elev om något de önskade att Ramona och Theo hade upplevt i Uddevalla. Någon hade skrivit att de hade besökt MacDonalds, andra att de hade besökt deras skola, önsketänkande kanske? Ja, det var många spännande berättelser från eleverna, jag fick med mig en hel del av dem. Har läst dem med nöje!

Det har även ritats teckningar. Då har eleverna ritat varje gång de haft högläsning av boken. Därefter har teckningarna satts ihop till en liten bok. För mig var det en upplevelse att se bilderna, för jag vet vad boken handlar om och jag vet i vilken ordning händelserna kommer. Något jag såg klart och tydligt i teckningarna. En bilderbok av min bok om Uddevalla. Det var riktigt magiskt att se. De hade inte bara illustrerat de stora händelserna, utan där fanns de små, små detaljerna som nu förstorats upp till ett eget "kapitel" i bilderboken.

Tänk vad många olika sätt det finna att arbeta med en bok när det finns kreativa lärare, för någon måste komma på idéerna.

Nu väntar ännu en föreläsningsdag, och därefter ytterligare två. Det ska bli spännande att se om någon har hittat på ytterligare sätt att använda min bok Äventyr i Uddevalla.

Du vet väl att många skolor använder mina böcker som temaböcker när de läser om vissa ämnen. Jag har fått massor av brev från elever som tackat mig för att de har fått högsta betyg efter att ha läst mina böcker och därefter fått prov i ämnet. De tackar mig för det, men jag tycker de ska vara stolta över sig själva, för det är de som har gjort prestationen.

Nu ska jag iväg och föreläsa. Ser fram emot att träffa nya skolklasser.

Ha en bra dag!

Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare och Föreläsare

Copyright Kim M. Kimselius

Kanske vill du gå en skrivarkurs sommaren 2018 för mig, Kim M Kimselius?

Du kanske vill gå en skrivarkurs på distans?


Vad roligt att du läser min blogg.  Lämna gärna en kommentar längre ned i det här inlägget.  Eller mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!

Du kan läsa mer om mig och mina böcker på www.kimselius.se.







tisdag 24 april 2018

Korrekturläsning och blommor

Korrekturläsning och blommor

Om du tror jag vilar mig när jag är ute på föreläsningsresor har du helt fel. Visst jag undersöker platserna, promenerar, men jag tar mig också tid att arbeta med mina böcker. Igår vräkte regnet ner i Uddevalla när jag anlände. Då var det extra mysigt att läsa korrektur på Tsunamikatastrofen i Lissabon, där solen flödar och det är varmt och skönt, förutom jordbävning och tsunami, som tar bort lite av den semesterliknande känslan.

Jag hann även med att äta lunch med Roger Salomonsson på Destination Uddevalla, den man som gav mig i uppdrag att skriva Äventyr i Uddevalla, som släpptes i september 2017 och nu är i stort sett slutsåld.

När jag kom tillbaka upp till rummet efter middagen väntade en stor, fin blomsterbukett från Claudia och Bart, ägarna av hotellet. På kortet stod det "Välkommen hem, Kim!" Orden värmer verkligen, för Sköna Rum i Uddevalla har blivit som ett andra hem. Här bor jag alltid när jag kommer till staden för att föreläsa, jag har samma rum, det är samma personal och alla är som en familj. När jag kom möttes jag av en bamsekram av kvinnan i receptionen och jag fick checka in redan 9.00 på morgonen. Jag känner mig verkligen välkommen.

Skrattade gott när Roger berättade att han hade fått frågan om Sköna Rum hade sponsrat boken Äventyr i Uddevalla, eftersom berättelsen startar och slutar på hotellet. Men så är inte fallet, det föll sig bara naturligt för mig att börja där, eftersom jag tycker så mycket om hotellet.

Nu ska jag iväg och föreläsa, ska inspirera skolungdomar att läsa och skriva. Älskar det!

Ha en fin dag!

Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare och Föreläsare

Copyright Kim M. Kimselius

Kanske vill du gå en skrivarkurs sommaren 2018 för mig, Kim M Kimselius?

Du kanske vill gå en skrivarkurs på distans?


Vad roligt att du läser min blogg.  Lämna gärna en kommentar längre ned i det här inlägget.  Eller mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!

Du kan läsa mer om mig och mina böcker på www.kimselius.se.





måndag 23 april 2018

Nu är jag tillbaka i Uddevalla!

Nu är jag tillbaka i Uddevalla!

I september 2017 släpptes boken Äventyr i Uddevalla. Vilket boksläpp! Det är med förväntan jag åter checkar in på hotell Sköna Rum, mitt favorithotell här i Uddevalla. Här känner jag mig som en familjemedlem efter att ha bott här varje gång jag föreläst i Uddevalla och det har blivit många år nu.

Hela den här veckan ska jag resa runt bland skolorna i staden och berätta om Uddevallas historia, om min bok och om mitt skrivande. Något jag verkligen ser fram emot.

Dessutom tänker jag återupptäcka de platser jag besökte när jag var här på research, förhoppningsvis regnar det inte lika mycket den här gången. Förutom att jag besökte Skalbankarna i Uddevalla, var jag till Gustavsberg, Lyckorna, och många andra magiska platser som jag har skrivit om i boken om Uddevalla.

Det här är en av de roliga bitarna med att vara författare, att få se sig om i vårt avlånga land, Sverige, träffa mängder av ungdomar att inspirera och få återse läsare och författarkollegor.

Det här kommer att bli en bra vecka!

Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare och Föreläsare

Copyright Kim M. Kimselius

Kanske vill du gå en skrivarkurs sommaren 2018 för mig, Kim M Kimselius?

Du kanske vill gå en skrivarkurs på distans?


Vad roligt att du läser min blogg.  Lämna gärna en kommentar längre ned i det här inlägget.  Eller mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!

Du kan läsa mer om mig och mina böcker på www.kimselius.se.







söndag 22 april 2018

Kvinnorna på stranden av Tove Alsterdal

Kvinnorna på stranden av Tove Alsterdal

Tänk att jag var nära att missa den här boken, för att jag inte tyckte om omslaget. Du vet väl att jag alltid utgår från omslaget för att fångas av en bok, jag läser aldrig baksidestexten. Har ett omslag fångat mig, då läser/lyssnar jag på boken.

Den här boken har legat länge i min "bokhylla" på Storytel, jag har hoppat över den varje gång, på grund av det, i mitt tycke, tråkiga omslaget. Jag hade inte ens sett att det var en hand på omslaget. Men när jag började lyssna på boken insåg jag att det inte var några små stenar som jag först hade trott...

Redan med första raden har författaren gripit tag i mig och håller mig fången. En bit in i boken tappar jag dock intresset, men författaren griper snabbt tag i mig igen och jag sträcklyssnar på boken. Tur att det har varit mycket bilkörning och det har blivit extra långa promenader.

Nu har jag hittat en ny författare och har laddat ner samtliga böcker Tove Alsterdal har skrivit. Ser fram emot att lyssna på dem också.

Det här är berättelsen om tre kvinnor, vars trådar knyts ihop. Men framför allt är det berättelsen om Allys man Patrik Cornwall, en känd frilandsjournalist som försvinner. En riktigt otäck, skrämmande bok, utan att innehålla alltför mycket våld. Bara tanken på vad som skulle kunna hända håller mig i ett gastkramande grepp. Läs boken! Lyssna på den! Helt fantastisk!


"Bästa deckaren i år. Sorry, Lars Kepler, så är det." Expressen

I gryningen vaknar Terese från Järfälla på en strand i södra Spanien. Hon vinglar ner till havet och kliver på liket av en afrikansk man. I skydd av natten smyger en kvinna i land i hamnen intill. Hon har smugglats över havet och räddats ur vågorna. Hennes namn är Mary, men inte länge till. I New York försöker Ally få tag i sin man som är en känd frilansjournalist. Han har åkt till Paris för att skriva om människohandel och slaveri. Ally trotsar sin cellskräck och tar ett plan över Atlanten för att söka reda på honom. Det blir en resa in i det mörkaste av Europa och djupt in i hennes eget förflutna.

Kvinnorna på stranden är en svart thriller om tre kvinnor, tre liv som förändras brutalt. Tre vägar kommer att korsas vägar som leder dit inga lagar når, där ondskan styr bakom vackra fasader och människor kan köpas och säljas, byta skepnad eller dö.

Tove Alsterdal (f 1960) är journalist och manusförfattare. Hon skriver dramatik för teater, radio, opera och film. Kvinnorna på stranden är hennes romandebut. 


Den får fem stjärnor av fem möjliga

Blev du nyfiken på boken? Fråga efter den hos din bokhandlare, annars finns den på nätet, till exempel hos Adlibris , Bokus och CDON.COM

För fler boktips kika in på Kimselius Boktips här på bloggen.

Kramisar Kim


Vad roligt att du läser min blogg. Kommentera gärna vad du tycker om det här blogginlägget. Mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!

Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se.

Om du vill köpa Kim M. Kimselius böcker hittar du dem här


Jag med några av mina närmare 50 böcker. Foto Bertil Knoester.