En ny spännande fantasyserie har fångat mig, uppslukat mig och tagit mig med till spännande nya världar. Jag talar om Jonna Berggrens underbara fantasyserie Isporten.
Första boken i serien Väktaren och stenarna fångade mig direkt och jag
tyckte väldigt mycket om berättelsen. En spännande historia som aldrig
berättats tidigare, om två helt vanliga ungdomar.
Johanna var förlorad. Hon var fast i det kalla vattnet. Det fanns
inget hon kunde göra. Hon blev konstigt nog lugn, som hon alltid blev
när hon var under vattnet en längre stund. Tiden gick och hon sjönk ner i
någon sorts dvala. Men det fanns en gräns även för Johanna och den var
nära nu. Snart skulle hennes livsandar lämna henne.
I
den första boken om Johanna och Mads får de det uppdrag som blir början
på deras livs äventyr. Johanna har alltid varit annorlunda. Som det där
att hon kan hålla andan nästan hur länge som helst, och klara av kyla
bättre än alla andra. I alla fall nästan alla andra, för när Mads börjar
i skolan upptäcker hon att det finns f ler som är som hon. Snart
upptäcker även Väktaren Johanna och Mads. Det är han som vaktar den
sista Isporten, vägen till den parallella värld där magi och mystik är
en självklarhet. En värld som är på väg att gå förlorad och som ingen
annan än Johanna och Mads kan rädda.
Andra boken i serien Trolldräparen tar oss med till Isvärlden genom Isporten och nu börjar äventyret på riktigt. Här finns troll och vättar och magi. Det är mycket spänning och bra miljöskildringar.
Johanna och Mads har färdats genom Isporten och befinner sig
plötsligt i en främmande och kall värld. Här finns faror som troll,
vättar och sabeltandade tigrar. Men också vänliga djur som de enorma och
visa mammutarna. Jakten på stenarna som ska hålla passagen mellan
världarna öppen blir en utmaning som barnen sent ska glömma.
Trolldräparen
är den andra boken om Johanna och Mads i det lilla svenska samhället
Frillesås. Två barn som har speciella förmågor, som att tala med djur
och klara extrem kyla. De har fått ett viktigt uppdrag av Väktaren från
Islandet och i den här boken upptäcker Johanna sin förmåga som magiker.
Ondskan har förrått Islandets alla magiker och Johanna och Mads blir del
av en mångårig kamp.
Tredje boken i serien Isporten: Striden i Isstaden är nog min favorit. Här har författaren verkligen lyckats skildra den glittrande skira staden så att det känns som om jag är där och upplever allt som huvudpersonerna gör. Ny spännande magi, en upptäcktsfärd i ett underbart fantasiland!
Johanna stod blickstilla, hon vågade knappt andas när jakarna närmade
sig. De brölade och marken skakade under deras klövar. Precis innan
djuren nådde fram till henne slöt Johanna ögonen. Hon kände på
vinddraget att isfolksbarnen red farligt nära. Ljuden avlägsnade sig,
Johanna öppnade ögonen och upptäckte byltet på marken. Miika!
Striden i Isstaden
är den tredje boken om Johanna och Mads. Vi följer Johanna och Miikas
farofyllda väg mot isstaden Glitterheim där Mads och Maya hålls fångna.
Men det är också där Ondskan vakar, nära makten och med livsfarlig magi
och det visar sig att de sabeltandade tigrarna är inblandade.
Fjärde boken Flygarens kamp är en otroligt fascinerande berättelse, underbara miljöskildringar, magi, vänskap och mycket spännande. När min bok Kimberlie - Äventyr på Nya Zeeland kom ut sa alla att de älskade boken, speciellt slutet. Det tog lång tid innan jag fick reda på varför alla älskade slutet. Till slut sa en bokhandlare: "För när man läst slutet känns det som om det kommer ännu en bok om Kimberlie och då blir man glad." Precis så kände jag när jag läst ut Flygarens kamp. Den slutade så att serien kunde fortsätta och det gjorde mig glad, för jag vill fortsätta läsa om Johanna, Mads och alla de personer jag lärt känna i Islandet. En serie med Bästsäljarkvalité, en serie att älska och ta till sitt hjärta!
Johanna kunde inte släppa huldran med blicken. Hon visste att hon
gjorde något hon inte borde. Hon kände faran och någonstans inom henne
klingade en varningens klocka, men hon ignorerade den och mötte huldrans
blick.
Huldran stannade upp mitt i dansen. Hennes bleka fötter
nuddade inte ens marken. Johanna kunde inte släppa huldran med blicken.
Hon begrep att hon var i huldrans våld och inte hade något val.
Johanna
och Mads har lyckats fly vidare efter striden mot Ondskan med hjälp av
mästaren Akiiron och hans mäktiga flygare. Men Ondskan har inte gett upp
utan samlar Isdrottningens armé. Samtidigt börjar tiden bli knapp för
Johanna och Mads som måste ta sig till vulkanen där stenarna som kan
rädda den sista Isporten finns. Men motgångarna är många och hindren
farliga, rentav dödliga.
I den här fjärde och avslutande
delen av Isporten får både Johanna och Mads nya färdigheter och
upptäcker nya sidor hos sig själva. Dessutom växer uppdraget till att
involvera hela Islandet och dess folk. Men striden kan bli förgäves om
inte Johanna och Mads lyckas återvända till sin egen värld med
eldstenarna.
Ser fram emot att höra vad DU tycker om böckerna när du har läst dem. Kan varmt rekommendera dem, både till stora och små, unga och gamla!
Kramisar Kim
Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst. Vill du veta mer om mig och mina böcker, titta in på min hemsida www.kimselius.se
lördag 7 januari 2012
fredag 6 januari 2012
Skrivprocess: Utveckla ditt språk
Det finns många sätt att utveckla ditt språk, det roligaste sättet är att läsa. Välj olika typer av böcker och läs sådant du vanligtvis inte brukar läsa.
Det finns också en mycket bra tidskrift som heter Språktidningen. Sist jag hade gäster hemma upptäckte vi plötsligt att en av gästerna hade varit försvunnen VÄLDIGT länge. Det visade sig att hon hade hittat Språktidningen och inte kunde sluta läsa.
I Språktidningen får du lära dig många nya ord, här finns diskussioner om språket och mycket, mycket mer.
Språktidningen har även en blogg, här hittar du många intressanta inlägg.
Språktidningen är tidningen för alla som gillar språk. Den handlar i första hand om svenska. Men den skriver också om andra språk som används i Sverige och om moderna världsspråk, döende minoritetsspråk liksom utdöda kulturspråk. Språktidningen innehåller underhållande reportage, bildande populärvetenskap och lättsam kuriosa. Den innehåller också en hel del nyttiga tips för dem som arbetar med språk.
Vill du veta mer om tidningen eller prenumerera på den klickar du här.
Kramisar Kim
Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst. Vill du veta mer om mig och mina böcker, titta in på min hemsida www.kimselius.se
Det finns också en mycket bra tidskrift som heter Språktidningen. Sist jag hade gäster hemma upptäckte vi plötsligt att en av gästerna hade varit försvunnen VÄLDIGT länge. Det visade sig att hon hade hittat Språktidningen och inte kunde sluta läsa.
I Språktidningen får du lära dig många nya ord, här finns diskussioner om språket och mycket, mycket mer.
Språktidningen har även en blogg, här hittar du många intressanta inlägg.
Språktidningen är tidningen för alla som gillar språk. Den handlar i första hand om svenska. Men den skriver också om andra språk som används i Sverige och om moderna världsspråk, döende minoritetsspråk liksom utdöda kulturspråk. Språktidningen innehåller underhållande reportage, bildande populärvetenskap och lättsam kuriosa. Den innehåller också en hel del nyttiga tips för dem som arbetar med språk.
Vill du veta mer om tidningen eller prenumerera på den klickar du här.
Kramisar Kim
Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst. Vill du veta mer om mig och mina böcker, titta in på min hemsida www.kimselius.se
torsdag 5 januari 2012
The Voice Sverige, ett nytt spännande musikprogram
Igår såg jag/lyssnade jag på ett nytt musikprogram på TV4: The Voice!
Det var en ny fräsch fläkt i musikvärlden. Ett nytt sätt att välja ut blivande stjärnor, där rösten var det som avgjorde om någon av coacherna skulle ta sig an artisten eller ej.
Coacherna är Petter, Carola, Magnus Uggla och Ola Salo. De satt med ryggen åt artisterna när de sjöng. Om de tyckte om det de hörde tryckte coachen på en knapp och stolen vändes så att de såg artisten. Om flera coacher var intresserade av artisten var de tvungna att övertyga artisten om att just de var den bästa att ta sig an artisten.
Alla artister höll mycket hög kvalitet och det var ett nöje att lyssna på dem. Dessutom var det kul att höra coacherna argumentera för att få just den artist de ville ha.
Här kan du lyssna på alla deltagare i gårdagens program.
Även om jag inte har tid att sitta och titta på tv hela kvällen och följa vartenda program av The Voice, tänker jag i alla fall ha på tv:n och lyssna. För om alla artister är av lika hög kvalité som gårdagens, kommer det att vara ett sant nöje att lyssna.
Kramisar Kim
Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst. Vill du veta mer om mig och mina böcker, titta in på min hemsida www.kimselius.se
Det var en ny fräsch fläkt i musikvärlden. Ett nytt sätt att välja ut blivande stjärnor, där rösten var det som avgjorde om någon av coacherna skulle ta sig an artisten eller ej.
Coacherna är Petter, Carola, Magnus Uggla och Ola Salo. De satt med ryggen åt artisterna när de sjöng. Om de tyckte om det de hörde tryckte coachen på en knapp och stolen vändes så att de såg artisten. Om flera coacher var intresserade av artisten var de tvungna att övertyga artisten om att just de var den bästa att ta sig an artisten.
Alla artister höll mycket hög kvalitet och det var ett nöje att lyssna på dem. Dessutom var det kul att höra coacherna argumentera för att få just den artist de ville ha.
Här kan du lyssna på alla deltagare i gårdagens program.
Även om jag inte har tid att sitta och titta på tv hela kvällen och följa vartenda program av The Voice, tänker jag i alla fall ha på tv:n och lyssna. För om alla artister är av lika hög kvalité som gårdagens, kommer det att vara ett sant nöje att lyssna.
Kramisar Kim
Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst. Vill du veta mer om mig och mina böcker, titta in på min hemsida www.kimselius.se
Etiketter:
Kim M Kimselius,
Musik,
Musikprogram,
The Voice,
TV-program,
TV4,
Voice
onsdag 4 januari 2012
Stormen!
Hon satt vid köksbordet med händerna knutna och vilande på den blommiga vaxduken. Hon stirrade ut genom fönstret som hon gjort i många timmar. Skymningen hade kommit och det blev allt svårare att se gårdsplanen. Men hon visste att ett av de stora gårdsträden hade fallit över uthuset och krossat det.
Det stora vårdträdet, den flera hundra år gamla boken knarrade, något som lät oroväckande i blåsten. Visst var det någon av sönerna som hade sagt att det hade gått röta i det gamla trädet, att det var dags att såga ned det? Den dag sönerna tog över gården, då fick de ta ned så många träd de ville, men så länge hon och hennes käre man levde skulle vårdträdet stå kvar, för det skänkte lycka åt gården.
De hade haft många fina år här på Bokbackens gård. De hade flyttat in här när de var nygifta, fångade av gårdens skönhet, av alla bokträd som omgärdade gården och av ån som flöt nedanför backen. Många barn hade sprungit upp och nerför backen för att bada i ån, både deras egna barn, barnbarn och nu barnbarnsbarn.
Hon stirrade ut i mörkret och vred oroligt sina händer. Varför kom han aldrig hem? Han skulle bara ett kort ärende till byn innan stormen. Nu var stormen här och hade varit så ett par timmar.
Varför kom han inte?
Stönande reste hon sig från bordet. Det gjorde ont i höften och ibland var det värre att sitta stilla än att röra sig. Hon var tvungen att ha ljus i stugan så att han hittade hem i mörkret. Strömmen hade gått för länge sedan. Hon tog sig fram till kökslådan där de förvarade stearinljusen. De var vana vid strömavbrott och hade behållit den stora gamla vedspisen även sedan den blivit omodern.
Med fumlande, stela ledbrutna fingrar fick hon ljusen i ljusstakarna. Hon placerade ut ljusstakarna vid fönstret i hallen, i köket och i storstugan, för att de skulle lysa välkomnande mot hennes käre make när han väl kom hem.
Varför kom han aldrig?
Hon funderade över vad som kunde ha hänt: Hade någon sagt åt honom att stanna i byn tills stormen var över? Det skulle han aldrig ha gått med på, han skulle ha velat skynda hem till henne. Men om hon hade fått säga sitt hade hon själv sagt åt honom att stanna i byn, men telefonen var död sedan den första häftiga vindbyn.
De hade talat om orkanvindar på radio. Hon hade sett orkaners framfart på tv, sett all den förödelse som stormarna åstadkom och hon hoppades innerligt att detta bara var en vanlig hederlig svensk storm.
Det smällde till mot taket, sedan rasslade det som om takpannor eller något annat åkte nedför taket. Hon satte sig vid köksbordet och ryckte i samma stund till när en stor gren föll ned precis utanför fönstret.
Regnet smattrade hårt mot rutan och nog var det lite hagel i regndropparna också, för så där hårt kunde väl inte regn låta?
Hade han fått fel på bilen?
Nu önskade hon att de hade skaffat den där mobiltelefonen som barnen tjatade på dem om att skaffa. Men de var för gamla för sådana där nymodigheter. Ändå hade det varit skönt om han hade haft en mobil så han hade kunnat ringa henne nu. Äsch, det hade ändå inte gått, för hemtelefonen fungerade inte.
Det hon fasade mest för var att bli lämnad ensam, att mannen skulle dö före henne. Det skulle hon aldrig klara. De hade varit tillsammans sedan de var tonåringar och nu närmade de sig raskt 100-årsåldern. Ja, det var några år kvar, men inte så många. Kanske var det så som barnen sa, att det var dags att flytta till hemmet. Men varför skulle de det. Än så länge klarade de sig själva här på gården. Även om arbetet med djuren hade blivit mycket tyngre med åren.
Varför kom han inte?
Nu hade hon tårar i ögonen, eftersom hon förstod att något måste ha hänt hennes käre make, annars borde han ha varit här nu. Hon var så trött på att höra vindens tjutande, knakandet från vårdträdet, smattret av regn mot fönstren. Hon ville att hennes make skulle komma hem, att det skulle bli tyst, att de skulle sätta sig i soffan och dricka en kopp kaffe tillsammans. Hon ville att allt skulle vara som vanligt. Men hon var rädd för att ingenting kanske längre skulle bli som tidigare.
Det knackade på dörren och hon ryckte till. Hon svalde ljudligt och fick kramp i bröstet av rädsla. Det var den här knackningen hon hade suttit och fasat för att få höra. En främmande person som kom med dödsbud, som kom för att berätta att hennes man fått ett träd över sig, kört av vägen, fått en hjärtinfarkt, dött! I alla år hade hon känt skräck för det ögonblick någon skulle knacka på dörren och berätta att hon blivit ensam. Det hade inte hänt, inte förrän nu. Och allt var stormens fel.
Hon svalde och svalde för att hålla gråten borta, men tårarna kom ändå. Knackningarna blev hårdare, mer uppfordrande och hon tog stöd av bordet för att resa sig upp. Aldrig förr hade vägen till ytterdörren känts så lång och samtidigt gått så fort. Hon ville inte öppna. Så länge hon inte öppnade visste hon ingenting och kunde inbilla sig att mannen skulle komma nästa morgon, efter stormen.
Innan hon hann öppna dörren, vreds handtaget om och en främmande man stod i dörröppningen. Hon pep till av rädsla.
"Fru Mårtensson?" sa han, och hon visste att hon hade rätt. Här var mannen som skulle lämna dödsbudet.
Benen bar henne knappt och hon fick ta stöd av väggen för att stå upprätt. Hon nickade, eftersom hon inte klarade av att prata.
"Men stå inte där och släpp in regn och blåst, gå in!" sa någon bakom mannen.
Rösten fick henne att skälva till och börja gråta. Den rösten hade hon suttit och längtat efter att få höra ända sedan stormen börjat, den rösten hade hon älskat att höra hela sitt liv. Plötsligt började hon skaka okontrollerat. Mannen tog några steg in och tog tag i henne.
"Men hur är det fatt?" sa han och höll i hennes arm för att ge stöd.
"Hjärtat mitt, har du varit orolig?" sa hennes käraste och slöt henne i sin famn. "Halva skogen har fallit över vägen och jag och Karlsson här har hållit på att försöka ta oss fram till gården i många timmar. Tack och lov för den här unge, starke mannen och hans hjälp."
Hon såg upp på honom och log, suckade förnöjt och gav honom en kyss mitt på munnen. Därefter sa hon:
"Ja, du känner ju mig!"
"Ja, det gör jag sannerligen!" sa han och tryckte henne ännu hårdare mot sig, samtidigt som han kysste hennes hjässa.
Hon var så lycklig att det kändes som om hjärtat skulle sprängas. I samma stund hördes ett förskräckligt brak och innan någon av dem hade hunnit reagera föll den stora flera hundra år gamla boken rakt över dem.
Hon hann tänka: "Nu dör vi tillsammans. Precis som jag alltid har önskat."
Kramisar Kim
Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst. Vill du veta mer om mig och mina böcker, titta in på min hemsida www.kimselius.se
Det stora vårdträdet, den flera hundra år gamla boken knarrade, något som lät oroväckande i blåsten. Visst var det någon av sönerna som hade sagt att det hade gått röta i det gamla trädet, att det var dags att såga ned det? Den dag sönerna tog över gården, då fick de ta ned så många träd de ville, men så länge hon och hennes käre man levde skulle vårdträdet stå kvar, för det skänkte lycka åt gården.
De hade haft många fina år här på Bokbackens gård. De hade flyttat in här när de var nygifta, fångade av gårdens skönhet, av alla bokträd som omgärdade gården och av ån som flöt nedanför backen. Många barn hade sprungit upp och nerför backen för att bada i ån, både deras egna barn, barnbarn och nu barnbarnsbarn.
Hon stirrade ut i mörkret och vred oroligt sina händer. Varför kom han aldrig hem? Han skulle bara ett kort ärende till byn innan stormen. Nu var stormen här och hade varit så ett par timmar.
Varför kom han inte?
Stönande reste hon sig från bordet. Det gjorde ont i höften och ibland var det värre att sitta stilla än att röra sig. Hon var tvungen att ha ljus i stugan så att han hittade hem i mörkret. Strömmen hade gått för länge sedan. Hon tog sig fram till kökslådan där de förvarade stearinljusen. De var vana vid strömavbrott och hade behållit den stora gamla vedspisen även sedan den blivit omodern.
Med fumlande, stela ledbrutna fingrar fick hon ljusen i ljusstakarna. Hon placerade ut ljusstakarna vid fönstret i hallen, i köket och i storstugan, för att de skulle lysa välkomnande mot hennes käre make när han väl kom hem.
Varför kom han aldrig?
Hon funderade över vad som kunde ha hänt: Hade någon sagt åt honom att stanna i byn tills stormen var över? Det skulle han aldrig ha gått med på, han skulle ha velat skynda hem till henne. Men om hon hade fått säga sitt hade hon själv sagt åt honom att stanna i byn, men telefonen var död sedan den första häftiga vindbyn.
De hade talat om orkanvindar på radio. Hon hade sett orkaners framfart på tv, sett all den förödelse som stormarna åstadkom och hon hoppades innerligt att detta bara var en vanlig hederlig svensk storm.
Det smällde till mot taket, sedan rasslade det som om takpannor eller något annat åkte nedför taket. Hon satte sig vid köksbordet och ryckte i samma stund till när en stor gren föll ned precis utanför fönstret.
Regnet smattrade hårt mot rutan och nog var det lite hagel i regndropparna också, för så där hårt kunde väl inte regn låta?
Hade han fått fel på bilen?
Nu önskade hon att de hade skaffat den där mobiltelefonen som barnen tjatade på dem om att skaffa. Men de var för gamla för sådana där nymodigheter. Ändå hade det varit skönt om han hade haft en mobil så han hade kunnat ringa henne nu. Äsch, det hade ändå inte gått, för hemtelefonen fungerade inte.
Det hon fasade mest för var att bli lämnad ensam, att mannen skulle dö före henne. Det skulle hon aldrig klara. De hade varit tillsammans sedan de var tonåringar och nu närmade de sig raskt 100-årsåldern. Ja, det var några år kvar, men inte så många. Kanske var det så som barnen sa, att det var dags att flytta till hemmet. Men varför skulle de det. Än så länge klarade de sig själva här på gården. Även om arbetet med djuren hade blivit mycket tyngre med åren.
Varför kom han inte?
Nu hade hon tårar i ögonen, eftersom hon förstod att något måste ha hänt hennes käre make, annars borde han ha varit här nu. Hon var så trött på att höra vindens tjutande, knakandet från vårdträdet, smattret av regn mot fönstren. Hon ville att hennes make skulle komma hem, att det skulle bli tyst, att de skulle sätta sig i soffan och dricka en kopp kaffe tillsammans. Hon ville att allt skulle vara som vanligt. Men hon var rädd för att ingenting kanske längre skulle bli som tidigare.
Det knackade på dörren och hon ryckte till. Hon svalde ljudligt och fick kramp i bröstet av rädsla. Det var den här knackningen hon hade suttit och fasat för att få höra. En främmande person som kom med dödsbud, som kom för att berätta att hennes man fått ett träd över sig, kört av vägen, fått en hjärtinfarkt, dött! I alla år hade hon känt skräck för det ögonblick någon skulle knacka på dörren och berätta att hon blivit ensam. Det hade inte hänt, inte förrän nu. Och allt var stormens fel.
Hon svalde och svalde för att hålla gråten borta, men tårarna kom ändå. Knackningarna blev hårdare, mer uppfordrande och hon tog stöd av bordet för att resa sig upp. Aldrig förr hade vägen till ytterdörren känts så lång och samtidigt gått så fort. Hon ville inte öppna. Så länge hon inte öppnade visste hon ingenting och kunde inbilla sig att mannen skulle komma nästa morgon, efter stormen.
Innan hon hann öppna dörren, vreds handtaget om och en främmande man stod i dörröppningen. Hon pep till av rädsla.
"Fru Mårtensson?" sa han, och hon visste att hon hade rätt. Här var mannen som skulle lämna dödsbudet.
Benen bar henne knappt och hon fick ta stöd av väggen för att stå upprätt. Hon nickade, eftersom hon inte klarade av att prata.
"Men stå inte där och släpp in regn och blåst, gå in!" sa någon bakom mannen.
Rösten fick henne att skälva till och börja gråta. Den rösten hade hon suttit och längtat efter att få höra ända sedan stormen börjat, den rösten hade hon älskat att höra hela sitt liv. Plötsligt började hon skaka okontrollerat. Mannen tog några steg in och tog tag i henne.
"Men hur är det fatt?" sa han och höll i hennes arm för att ge stöd.
"Hjärtat mitt, har du varit orolig?" sa hennes käraste och slöt henne i sin famn. "Halva skogen har fallit över vägen och jag och Karlsson här har hållit på att försöka ta oss fram till gården i många timmar. Tack och lov för den här unge, starke mannen och hans hjälp."
Hon såg upp på honom och log, suckade förnöjt och gav honom en kyss mitt på munnen. Därefter sa hon:
"Ja, du känner ju mig!"
"Ja, det gör jag sannerligen!" sa han och tryckte henne ännu hårdare mot sig, samtidigt som han kysste hennes hjässa.
Hon var så lycklig att det kändes som om hjärtat skulle sprängas. I samma stund hördes ett förskräckligt brak och innan någon av dem hade hunnit reagera föll den stora flera hundra år gamla boken rakt över dem.
Hon hann tänka: "Nu dör vi tillsammans. Precis som jag alltid har önskat."
Kramisar Kim
Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst. Vill du veta mer om mig och mina böcker, titta in på min hemsida www.kimselius.se
tisdag 3 januari 2012
Tid
När jag var yngre var tiden oändlig, jag tycktes ha hur mycket tid som helst. Ibland var tiden lång och tråkig, speciellt när jag väntade på något spännande som skulle hända. Men för det mesta var tiden precis alldeles lagom; jag hade tid att läsa nästan hur mycket som helst, promenera med min hund, rida, bara sitta på en sten i skogen och njuta av livet...
Vart tog den tiden vägen?
Nuförtiden räcker aldrig tiden till. Kanske för att jag har många fler krav på mig, mer bokningar, mer förväntningar och för att jag vill så väldigt mycket:
Hinna umgås med vänner,
Skriva minst tre böcker per år,
Föreläsa så mycket jag bara kan och orkar,
Signera så mycket det bara finns helger att boka in och bokhandlare att besöka,
Hälsa på släkt och vänner,
Bjuda på middagar,
Skriva långa brev,
Sitta i långa telefonsamtal,
Ta långa promenader,
Träna,
Cykla,
Resa,
Läsa,
Bara vara med min käre man och mina hundar...
Lite fler saker än när jag var yngre, det måste jag medge, så det kanske inte är så konstigt att tiden inte räcker till riktigt. Det där med att rida har jag helt fått stryka från min "att-göra"-lista, eftersom jag nuförtiden är allergisk mot hästar. Men i drömmen flyger jag fram på hästryggen över vida blomsterängar och ljuvliga skogsvägar.
För att få lite mer tid går jag upp tidigare på morgonen, ser mindre på tv, lyssnar mindre på radio, lyssnar på böcker när jag promenerar, kör bil och städar. Sedan min man började hjälpa mig med mitt företag för drygt två år sedan har vi förmånen att få umgås varje dag, ta fikapauser och bara vara, en lyx som jag njuter av varje ögonblick. Hundarna finns ständigt runt oss, som en del av familjen.
Trots det hinner jag inte med allt på min "att-göra"-lista. Men jag tar dagen som den kommer, jobbar på i den takt som passar mig, utan att stressa, njuter av det lilla, fågeln som sjunger så vackert, domherren som burrar upp sig i kylan och visar all sin färgprakt, solens sprakande färger på morgonen/kvällen, dimman som lyfter över sjön, en rådjurs rop från skogen, en alldeles för tidigt utslagen vitsippa.
Allt det där "lilla" gör att jag trots ett fullspäckat schema och lite tid, njuter av livet fullt ut, jag lever NU. För vem vet om vi har någon morgondag...
Ha en bra dag!
Kramisar Kim
Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst. Vill du veta mer om mig och mina böcker, titta in på min hemsida www.kimselius.se
Vart tog den tiden vägen?
Nuförtiden räcker aldrig tiden till. Kanske för att jag har många fler krav på mig, mer bokningar, mer förväntningar och för att jag vill så väldigt mycket:
Hinna umgås med vänner,
Skriva minst tre böcker per år,
Föreläsa så mycket jag bara kan och orkar,
Signera så mycket det bara finns helger att boka in och bokhandlare att besöka,
Hälsa på släkt och vänner,
Bjuda på middagar,
Skriva långa brev,
Sitta i långa telefonsamtal,
Ta långa promenader,
Träna,
Cykla,
Resa,
Läsa,
Bara vara med min käre man och mina hundar...
Lite fler saker än när jag var yngre, det måste jag medge, så det kanske inte är så konstigt att tiden inte räcker till riktigt. Det där med att rida har jag helt fått stryka från min "att-göra"-lista, eftersom jag nuförtiden är allergisk mot hästar. Men i drömmen flyger jag fram på hästryggen över vida blomsterängar och ljuvliga skogsvägar.
För att få lite mer tid går jag upp tidigare på morgonen, ser mindre på tv, lyssnar mindre på radio, lyssnar på böcker när jag promenerar, kör bil och städar. Sedan min man började hjälpa mig med mitt företag för drygt två år sedan har vi förmånen att få umgås varje dag, ta fikapauser och bara vara, en lyx som jag njuter av varje ögonblick. Hundarna finns ständigt runt oss, som en del av familjen.
Trots det hinner jag inte med allt på min "att-göra"-lista. Men jag tar dagen som den kommer, jobbar på i den takt som passar mig, utan att stressa, njuter av det lilla, fågeln som sjunger så vackert, domherren som burrar upp sig i kylan och visar all sin färgprakt, solens sprakande färger på morgonen/kvällen, dimman som lyfter över sjön, en rådjurs rop från skogen, en alldeles för tidigt utslagen vitsippa.
Allt det där "lilla" gör att jag trots ett fullspäckat schema och lite tid, njuter av livet fullt ut, jag lever NU. För vem vet om vi har någon morgondag...
Ha en bra dag!
Kramisar Kim
Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst. Vill du veta mer om mig och mina böcker, titta in på min hemsida www.kimselius.se
måndag 2 januari 2012
Ljudböcker, e-böcker, e-ljudbok, talbok, DAISY: Bokens olika format
Alla kan njuta av att lyssna eller läsa en bok. När man reser och pysslar i hemmet, är på promenad eller kör bil är ljudböcker ett utmärkt tillfälle att försvinna bort i en annan värld. Men en ljudbok är så mycket mer än bara en CD-skiva.
Ljudbok är samlingsnamnet på olika format av inlästa böcker såsom ljudböcker på CD, ljudböcker på kassett, talböcker eller ljudböcker i Mp3-format. Det finns också e-ljudböcker.
De flesta böcker finns numera som CD-bok och du kan välja ljudböcker i MP3-format, du kan lyssna på boken direkt från din dator eller från en Mp3-spelare. I många CD-böcker finns det även en Mp3-fil.
Vad är en Mp3-bok?
En Mp3-bok är en nedladdningsbar ljudbok. Böckerna tillhandahålls i Mp3-format som fungerar i alla vanliga Mp3-spelare. Om du har en Apple Ipod kan du välja att ladda ned boken i Apples format AAC för att kunna dra nytta av de inbyggda ljudboksfinesserna i Ipod.
Vad är en E-ljudbok?
En E-ljudbok är en online-tjänst där du kan lyssna på en inläst bok och samtidigt se texten på skärmen. Text och ljud är synkroniserat så att det stycke eller den mening som läses upp markeras på skärmen. Ljudet spelas upp via Internet. Ljudboksfilerna sparas inte ned till din hårddisk utan buffras, strömmas, allt eftersom de spelas upp. E-ljudböckerna fungerar endast i Windows med Internet Explorer.
Vad är en streamad ljudbok?
En streamad ljudbok är en ljudbok som spelas upp via Internet och som du kan lyssna på via en dator som är ansluten till Internet och som uppfyller tjänstens krav på webbläsare och operativsystem. Ljudboksfilerna sparas inte ned till din hårddisk utan buffras, strömmas, allt eftersom de spelas upp.
Bibioteken har två olika format av ljudböcker: streamade ljudböcker med enbart ljud och e-ljudböcker med både ljud och text. Båda ljudboksformaten är onlinetjänster vilket innebär att du använder tjänsterna medan du är uppkopplad mot Internet. Ljudfilerna laddas inte ned till din dator.
Går det då att ladda ned ljudböckerna till din Mp3-spelare? Nej det gör det inte. Ljudböckerna på biblioteket fungerar med så kallad streamingteknik. Det innebär är att du lyssnar på ljudboken via en dator som är ansluten till Internet. Ljudboksfilerna sparas inte ned till hårddisken utan buffras, strömmas, allt eftersom de spelas upp.
Vad är en talbok?
En form av ljudböcker är talböcker. Talböcker är inläsningar av tryckta böcker. Personer med läshandikapp kan låna och köpa dem från TPB, Talboks- och punktskriftsbiblioteket, via folkbibliotek, skolbibliotek och högskolebibliotek.
Nya talböcker framställs i DAISY-format vilket gör att det går att bläddra, söka, sätta bokmärken i talboken och att den oftast ryms på en enda cd-romskiva. Bibliotek med tillstånd från regeringen kan ladda ned talböcker från TPB:s digitala bibliotek.
Vad är en e-bok?
Det är inte en ljudbok utan en bok som har överförts till elektroniskt format så att du kan läsa den direkt på din dator, handdator eller på en särskild läsplatta. En e-bok är alltså en datorfil. Vanligen köper eller lånar du e-boken via Internet. Då laddar du ner boken från affärens eller bibliotekets hemsida.
Alla barn och ungdomar som har svårt att läsa får låna talböcker. Det kan till exempel vara barn med synskada, läsproblem, rörelsehinder, utvecklingsstörning och hörselskada.
Om barnen eller du som förälder är tillfälligt sjuk och har svårt att läsa tryckt text får du också låna talböcker. Du behöver inte visa något intyg utan du säger bara att du behöver låna talböcker.
På ditt vanliga bibliotek kan du låna både ljud- och talböcker. Biblioteken i sin tur kan ladda ned talböcker från TPB. TPB står för Tal- och Punktskriftsbiblioteket. Om boken du vill låna inte finns inläst kan biblioteket be TPB att läsa in den.
Om DAISY
DAISY = Digitalt anpassat informationssystem. Det är en svensk uppfinning som skapades av TPB och Labyrinten AB. DAISY-formatet är idag en internationell standard och används världen över för att producera, lagra och läsa digitala talböcker. DAISY gör det möjligt att lyssna på en bok på samma sätt som du läser en: du kan lägga bokmärken, göra markeringar och fortsätta läsa där du slutade, till skillnad från vissa cd-böcker där du måste börja om från början i föregående ljudspår.
DAISY-talboken är gjord så att du lätt kan hitta i den och få plats med innehållet på en eller två cd-romskivor. Därför bör du läsa boken med en särskild talboksspelare eller i dator med läsprogram för DAISY-talböcker. Talboksspelare förskrivs av landstinget som hjälpmedel eller lånas från bibliotek. Du kan självklart också köpa en egen talboksspelare. Du kan lyssna på DAISY-talböcker i vissa cd-spelare med Mp3-funktion. Men tänk på att då kan inte alla DAISY-funktioner användas. Det kan även vara problem med att lyssna på talböcker med lång speltid i Mp3-spelare.
Du kan även läsa och lyssna samtidigt i sin dator. Då behövs ett läsprogram. När du lyssnar på DAISY text och ljud med läsprogram kan du samtidigt se en elektronisk version av den tryckta boken på skärmen med både text och bild.
Läsprogrammet Amis kan du ladda ned gratis från www.tpb.se. Med hjälp av det kan du höja och sänka uppspelningshastigheten utan att röstens tonhöjd påverkas och du kan ställa in textens storlek, kontrast och bakgrundsfärg. Har du äldre barn kan du från TPB även ladda ned och använda EasyReader utan kostnad.
Med Easy-Reader kan du välja läshastighet, förflytta dig mellan bokens kapitel och underavsnitt, infoga bokmärken, välja om programmet ska läsa upp fotnoter, bildbeskrivningar och sidnummer, söka på ord och söka på sida.
Om talboken innehåller både text och ljud visas text och eventuella bilder på skärmen under uppläsningen.
Har du yngre barn eller själv vill använda det så kan EasyReader köpas via återförsäljare som du hittar på TPBs hemsida.
Är du lite mer tekniskt intresserad kan du använda dig av tjänsten "egen nedladdning". Det är egentligen inte svårt, men tar tid att lära sig. När man registrerat sig hos biblioteket för denna tjänst kan man själv ladda ned böcker från vilken uppkopplad dator som helst.
För dig som bor i Stockholm kan det vara värt att veta att alla elever som läser talböcker inom Stockholm Stad kommer att kunna ladda ned sina böcker själva. Projektet samordnas av Stockholms skolors Mediotek och TPB.
Har du en Iphone, Ipad och Ipod Touch och Androidmobil,
kan du använda dig av Daisy reader, en kostnadsfri mobilapp som gör det möjligt att lyssna på talböcker strömmande, som funnits sedan våren 2011. Här är det enkelt att logga in, söka upp en bok och bara börja lyssna på en gång. Var som helst och när som helst. Appen är gjord för att det ska vara så enkelt som möjligt för låntagaren att lyssna på talböcker. Inga speciella spelare, inga webb-adresser, inga filer att spara på datorn. Bara att gå direkt in i appen och lyssna strömmande. För att få tillgång till TPB:s talböcker via Daisy Reader måste man ha ett låntagarkonto hos TPB som man får via sitt bibliotek.
Till sist ett tips som alla kan ha glädje av:
På www.bibblansvarar.se kan man skriva och få hjälp att hitta svar på frågor om allt mellan himmel och jord. De som svarar på frågorna är bibliotekarier från olika delar av Sverige och man kan ställa frågor på tio olika språk utöver svenska. Frågorna ställs via e-post och man får svar senast nästa vardag. Vissa av frågorna som är särskilt intressanta eller vanliga publiceras i en svarsbank som det går att söka i på teman eller ämnesord. Om man tycker att man har fått ett bra svar på sin fråga kan man dela svaret på Facebook. Bibblan svarar kommer också att svara på frågor via en Facebooksida och på Twitter. Jag har fått svar på Twitter när jag efterlyste fler Mayaböcker. Snabbt och bra svar!
Ja, nu kan du det mesta om de olika formaten. Vill du läsa mer om e-böcker kan du kika in här. Vill du läsa om läsplattor klickar du här.
Ha en skön läs/lyssnarstund!
Kramisar Kim
Det kom en mycket intressant kommentar som jag tycker du bör läsa:
Källor:
Familjemagasinet
TPbs hemsida
www.gugglan.se
Biblioteket för alla
Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst. Vill du veta mer om mig och mina böcker, titta in på min hemsida www.kimselius.se
Ljudbok är samlingsnamnet på olika format av inlästa böcker såsom ljudböcker på CD, ljudböcker på kassett, talböcker eller ljudböcker i Mp3-format. Det finns också e-ljudböcker.
De flesta böcker finns numera som CD-bok och du kan välja ljudböcker i MP3-format, du kan lyssna på boken direkt från din dator eller från en Mp3-spelare. I många CD-böcker finns det även en Mp3-fil.
Vad är en Mp3-bok?
En Mp3-bok är en nedladdningsbar ljudbok. Böckerna tillhandahålls i Mp3-format som fungerar i alla vanliga Mp3-spelare. Om du har en Apple Ipod kan du välja att ladda ned boken i Apples format AAC för att kunna dra nytta av de inbyggda ljudboksfinesserna i Ipod.
Vad är en E-ljudbok?
En E-ljudbok är en online-tjänst där du kan lyssna på en inläst bok och samtidigt se texten på skärmen. Text och ljud är synkroniserat så att det stycke eller den mening som läses upp markeras på skärmen. Ljudet spelas upp via Internet. Ljudboksfilerna sparas inte ned till din hårddisk utan buffras, strömmas, allt eftersom de spelas upp. E-ljudböckerna fungerar endast i Windows med Internet Explorer.
Vad är en streamad ljudbok?
En streamad ljudbok är en ljudbok som spelas upp via Internet och som du kan lyssna på via en dator som är ansluten till Internet och som uppfyller tjänstens krav på webbläsare och operativsystem. Ljudboksfilerna sparas inte ned till din hårddisk utan buffras, strömmas, allt eftersom de spelas upp.
Bibioteken har två olika format av ljudböcker: streamade ljudböcker med enbart ljud och e-ljudböcker med både ljud och text. Båda ljudboksformaten är onlinetjänster vilket innebär att du använder tjänsterna medan du är uppkopplad mot Internet. Ljudfilerna laddas inte ned till din dator.
Går det då att ladda ned ljudböckerna till din Mp3-spelare? Nej det gör det inte. Ljudböckerna på biblioteket fungerar med så kallad streamingteknik. Det innebär är att du lyssnar på ljudboken via en dator som är ansluten till Internet. Ljudboksfilerna sparas inte ned till hårddisken utan buffras, strömmas, allt eftersom de spelas upp.
Vad är en talbok?
En form av ljudböcker är talböcker. Talböcker är inläsningar av tryckta böcker. Personer med läshandikapp kan låna och köpa dem från TPB, Talboks- och punktskriftsbiblioteket, via folkbibliotek, skolbibliotek och högskolebibliotek.
Nya talböcker framställs i DAISY-format vilket gör att det går att bläddra, söka, sätta bokmärken i talboken och att den oftast ryms på en enda cd-romskiva. Bibliotek med tillstånd från regeringen kan ladda ned talböcker från TPB:s digitala bibliotek.
Vad är en e-bok?
Det är inte en ljudbok utan en bok som har överförts till elektroniskt format så att du kan läsa den direkt på din dator, handdator eller på en särskild läsplatta. En e-bok är alltså en datorfil. Vanligen köper eller lånar du e-boken via Internet. Då laddar du ner boken från affärens eller bibliotekets hemsida.
Alla barn och ungdomar som har svårt att läsa får låna talböcker. Det kan till exempel vara barn med synskada, läsproblem, rörelsehinder, utvecklingsstörning och hörselskada.
Om barnen eller du som förälder är tillfälligt sjuk och har svårt att läsa tryckt text får du också låna talböcker. Du behöver inte visa något intyg utan du säger bara att du behöver låna talböcker.
På ditt vanliga bibliotek kan du låna både ljud- och talböcker. Biblioteken i sin tur kan ladda ned talböcker från TPB. TPB står för Tal- och Punktskriftsbiblioteket. Om boken du vill låna inte finns inläst kan biblioteket be TPB att läsa in den.
Om DAISY
DAISY = Digitalt anpassat informationssystem. Det är en svensk uppfinning som skapades av TPB och Labyrinten AB. DAISY-formatet är idag en internationell standard och används världen över för att producera, lagra och läsa digitala talböcker. DAISY gör det möjligt att lyssna på en bok på samma sätt som du läser en: du kan lägga bokmärken, göra markeringar och fortsätta läsa där du slutade, till skillnad från vissa cd-böcker där du måste börja om från början i föregående ljudspår.
DAISY-talboken är gjord så att du lätt kan hitta i den och få plats med innehållet på en eller två cd-romskivor. Därför bör du läsa boken med en särskild talboksspelare eller i dator med läsprogram för DAISY-talböcker. Talboksspelare förskrivs av landstinget som hjälpmedel eller lånas från bibliotek. Du kan självklart också köpa en egen talboksspelare. Du kan lyssna på DAISY-talböcker i vissa cd-spelare med Mp3-funktion. Men tänk på att då kan inte alla DAISY-funktioner användas. Det kan även vara problem med att lyssna på talböcker med lång speltid i Mp3-spelare.
Du kan även läsa och lyssna samtidigt i sin dator. Då behövs ett läsprogram. När du lyssnar på DAISY text och ljud med läsprogram kan du samtidigt se en elektronisk version av den tryckta boken på skärmen med både text och bild.
Läsprogrammet Amis kan du ladda ned gratis från www.tpb.se. Med hjälp av det kan du höja och sänka uppspelningshastigheten utan att röstens tonhöjd påverkas och du kan ställa in textens storlek, kontrast och bakgrundsfärg. Har du äldre barn kan du från TPB även ladda ned och använda EasyReader utan kostnad.
Med Easy-Reader kan du välja läshastighet, förflytta dig mellan bokens kapitel och underavsnitt, infoga bokmärken, välja om programmet ska läsa upp fotnoter, bildbeskrivningar och sidnummer, söka på ord och söka på sida.
Om talboken innehåller både text och ljud visas text och eventuella bilder på skärmen under uppläsningen.
Har du yngre barn eller själv vill använda det så kan EasyReader köpas via återförsäljare som du hittar på TPBs hemsida.
Är du lite mer tekniskt intresserad kan du använda dig av tjänsten "egen nedladdning". Det är egentligen inte svårt, men tar tid att lära sig. När man registrerat sig hos biblioteket för denna tjänst kan man själv ladda ned böcker från vilken uppkopplad dator som helst.
För dig som bor i Stockholm kan det vara värt att veta att alla elever som läser talböcker inom Stockholm Stad kommer att kunna ladda ned sina böcker själva. Projektet samordnas av Stockholms skolors Mediotek och TPB.
Har du en Iphone, Ipad och Ipod Touch och Androidmobil,
kan du använda dig av Daisy reader, en kostnadsfri mobilapp som gör det möjligt att lyssna på talböcker strömmande, som funnits sedan våren 2011. Här är det enkelt att logga in, söka upp en bok och bara börja lyssna på en gång. Var som helst och när som helst. Appen är gjord för att det ska vara så enkelt som möjligt för låntagaren att lyssna på talböcker. Inga speciella spelare, inga webb-adresser, inga filer att spara på datorn. Bara att gå direkt in i appen och lyssna strömmande. För att få tillgång till TPB:s talböcker via Daisy Reader måste man ha ett låntagarkonto hos TPB som man får via sitt bibliotek.
Till sist ett tips som alla kan ha glädje av:
På www.bibblansvarar.se kan man skriva och få hjälp att hitta svar på frågor om allt mellan himmel och jord. De som svarar på frågorna är bibliotekarier från olika delar av Sverige och man kan ställa frågor på tio olika språk utöver svenska. Frågorna ställs via e-post och man får svar senast nästa vardag. Vissa av frågorna som är särskilt intressanta eller vanliga publiceras i en svarsbank som det går att söka i på teman eller ämnesord. Om man tycker att man har fått ett bra svar på sin fråga kan man dela svaret på Facebook. Bibblan svarar kommer också att svara på frågor via en Facebooksida och på Twitter. Jag har fått svar på Twitter när jag efterlyste fler Mayaböcker. Snabbt och bra svar!
Ja, nu kan du det mesta om de olika formaten. Vill du läsa mer om e-böcker kan du kika in här. Vill du läsa om läsplattor klickar du här.
Ha en skön läs/lyssnarstund!
Kramisar Kim
Det kom en mycket intressant kommentar som jag tycker du bör läsa:
Hej och tack för en bra text! Jag arbetar på Talboks- och punktskriftsbiblioteket och vill gärna förtydliga två saker.
Läsprogrammet EasyReader
Enbart studenter på högskola och universitet kan få läsprogrammet EasyReader från TPB. Studenterna får EasyReader eller ReadHear Mac eftersom vi har ett uppdrag att anpassa kurslitteratur till dem.
Egen nedladdning på skolbibliotek
Under 2012 kommer skolor i hela landet att kunna erbjuda sina elever att ladda ned talböcker själva. Skolorna väljer själva om de ska erbjuda eleverna den möjligheten eller inte. Finns inte möjligheten på skolbiblioteket kan eleven vända sig till sitt folkbibliotek.
Med vänlig hälsning
Pia Hasselrot
Läsprogrammet EasyReader
Enbart studenter på högskola och universitet kan få läsprogrammet EasyReader från TPB. Studenterna får EasyReader eller ReadHear Mac eftersom vi har ett uppdrag att anpassa kurslitteratur till dem.
Egen nedladdning på skolbibliotek
Under 2012 kommer skolor i hela landet att kunna erbjuda sina elever att ladda ned talböcker själva. Skolorna väljer själva om de ska erbjuda eleverna den möjligheten eller inte. Finns inte möjligheten på skolbiblioteket kan eleven vända sig till sitt folkbibliotek.
Med vänlig hälsning
Pia Hasselrot
Källor:
Familjemagasinet
TPbs hemsida
www.gugglan.se
Biblioteket för alla
Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst. Vill du veta mer om mig och mina böcker, titta in på min hemsida www.kimselius.se
söndag 1 januari 2012
Tillbakablick på Kim M Kimselius fantastiska år 2011
Dags att summera år 2011, ännu ett år som bara rusat iväg. Känns som det var alldeles nyligen jag summerade år 2010!
2011 började med bitande kyla och MYCKET SNÖ. Jag fick verkligen användning för min älskade Canadien Goose-jacka som jag fått av min man Jan. Vi hade så mycket snö att det var svårt att ta sig fram på gångarna vi hade skottat på vår 2 tunnland stora tomt. Det föll så mycket snö samtidigt att våra krafter bara räckte till för att hålla pakeringen öppen för en av bilarna och till slut var den andra bilen helt insnöad. Hundarna sprang i gångarna och kom knappt upp ur dem för att gå på toaletten. Till slut kunde vi inte gå promenad på vägen utanför heller, eftersom den blivit så smal av all snö som plogats upp utefter kanterna, att jag och mina tre hundar inte hade någonstans att ta vägen om det kom en bil. Det blev väldigt lite motion, men hundarna och jag aktiverade oss på andra sätt.
Det här var ett år då min blogg fick många bloggutmärkelser, bland annat Powerful Woman Writer Award. 2011 var också det år då bloggbesökarna på min blogg under en månad kom över 10.000. Som flest hade jag 10.558 bloggbesökare under december månad. Den låg som bäst på 8:e plats bland 27.064 bloggare på Blog Toplist. Helt fantastiskt!
2011 var också ett år då sorgen kändes som en ständig följeslagare under en period. Först dog min käre brors förstfödde sonson, därefter min älskade faster Titti och sedan min käre svåger Stig. Alla dog efter att cancer slagit klorna i dem och vägrade släppa taget.
Det här var också det år då det var stora jordbävningar, en i Christchurch i Nya Zeeland och därefter de många stora jordbävningarna i Japan.
På mässan Underbara ungar i Kristianstad träffade jag Mojje, som direkt fattade tycke för mina böcker. Han gick därifrån med boken Theos Pompeji, signerade till hans son Theo. Jättekul!
Våren 2011 var fullspäckad med mässor och föreläsningar. Här träffar jag på Scooby Doo som jag fick en kram av. Olofströms kommun beställde föreläsningar om Svarta Döden för samtliga sina sjätteklassare.
Detta på grund av att det 2011 var 300 år sedan pesten härjade våldsamt i Blekinge. Dessa föreläsningar om pesten, tillsammans med alla andra, gjorde att jag hade fullt upp med att föreläsa. Då hände det som inte får hända. Jag blev förkyld och som vanligt satte sig förkylningen på rösten. Men jag fortsatte föreläsa, drack honungste och åt halstabletter och pratade på. Det slutade med att jag fick stämbandsinflammation och inte kunde säga ens "pip". Två veckor var jag helt tyst och borde ha varit tyst ytterligare en vecka, men terminen närmade sig sitt slut och de föreläsningar jag hade ställt in fick tryckas ihop på de kvarvarande två veckorna. Mina stämband tog stryk av det här och ibland när jag pratar försvinner rösten helt. Jag får lägga mig i ett annat tonläge och börja om igen...
Det var nära att jag miste ännu en familjemedlem i en motorcykelolycka. Den förste var min kusin Kenneth som dog när jag var barn. Min kära syster Birgitta dog alldeles för ung i en motorcykelolycka och nu var det min käre bror Olle som så när miste livet. Trots att olyckan skedde i april har min bror ännu inte återhämtat sig och kunnat återgå till arbetet till 100%. Ja, det har verkligen varit ett tungt och sorgligt år.
Inte minst för att jag har arbetet med mina böcker om andra världskriget På liv och död i andra världskrigets skugga och På flykt från andra världskrigets fasa.
Böcker om andra världskriget som var tunga och svåra att skriva, men som jag har fått OTROLIGA recensioner på! De har sålt jättebra och i december slog vi faktiskt vårt försäljningsrekord! Jättekul! Tanken var från början att det bara skulle bli en enda bok, men så kom det en röst inom mig, en person som som ville att jag skulle berätta hennes historia och då blev det ytterligare en bok om andra världskriget.
Dessutom kom den tredje boken i Kimberlieserien ut under våren 2011: Kimberlie - Främlingar
En bok som kom att kallas för Äventyr deckare. Jag förvånades av alla de bloggare och de brev jag fick där de skrev att de hade fått "hundra miljoner hjärtinfarkter" eller "varit nära att få många hjärtinfarkter" när de läst den här boken.
Så här i efterhand förstår jag inte hur jag orkade och hur jag hann att skriva så många böcker. Mycket var det tack vare min man Jan som hjälper mig med allt som jag inte hinner med. Plus att jag jobbade stenhårt sju dagar i veckan, långa arbetsdagar, för jag var ju dessutom ute och föreläste under våren.
När sommaren kom blev det inte så mycket lugnare, trots att det hade varit min tanke. Det kom många förfrågningar om olika evenemang som jag helt enkelt inte ville missa. Därför hade jag en sommarsignering i samband med lövmarknaden i Karlskrona...
Jag var på Medeltidslägret som Horsahallens Gille hade i Lockansmåla.
Jag fick det hedervärda uppdraget att inviga Berättarfesten i Blekinge.
Men det fanns även tid för vila tillsammans med kära vänner. Bland annat hade Jan och jag en fin dag vid havet tillsammans med författarkollegan Conny med fru Margareta.
Och tack vare det underbara sommarvädret blev det många, långa, sköna skogspromenader tillsammans med hundarna.
Vi hade även besök av många kära vänner och passade då på att göra utflykter i Blekinges sköna natur. Här är vi i Blomstergården som inte alls ligger långt hemifrån.
Det var också ett ovanligt svamprikt år med ett överflöd av kantareller i skogen. Vi har ätit massor av kantareller, torkat dem och fryst in!
Hann också planera en riktig överraskningsfest för min käre far som fyllde 88 år. Han blev verkligen överraskad! Älskar min far och är så glad att han är superpigg och frisk, trots sin aktningsvärda ålder. Hoppas få ha honom hos mig i många, många år till!!!
Här tror han knappt sina ögon när han får se sin kära 90-åriga syster komma emot honom på restaurangen där vi satt och väntade på att det "skulle bli ett ledigt bord". Pappa tyckte att vi kunde sitta vid det långbord som var färdigdukat, tills han upptäckte att det stod reserverat. Tur att det inte stod hans namn på reservationen, för då hade min överraskning avslöjats i förväg!
Även hösten var full av föreläsningar, men även av signeringar som fyllde varje helg. I år satsade jag på att besöka flera nya bokhandlare, vilket var jättekul. Det gav mig många nya läsare och många fina upplevelser.
Här är jag och signerar hos Zimmerdahls Bokhandel i Sölvesborg.
I september var det dags för Bokmässan som jag har varit med på sedan 1998 då jag debuterat med min bok Tillbaka till Pompeji julen 1997, och min bok Jag är ingen häxa släpptes lagom till bokmässan. I år fick min monter mycket stor uppmärksamhet på grund av de fantastiska stora affischer vi hade på bokomslaget till böckerna om andra världskriget. Många kom fram och ville köpa affischerna eller mindre kopior.
Här ser du min monter B09:20 på Bokmässan i Göteborg där jag står tillsammans med mina hjälpredor, fansen Jenny, Linda och Roxana. I bakgrunden ser du de stora affischerna. På bokmässan träffar man sina författarkollegor och det blev många kära besök i montern, eftersom mina kollegor vet att jag finns i just den här montern och de kommer gärna och hälsar på. Här är jag och Jan Guillio
Här kan du läsa alla mina inlägg om Bokmässan 2011. Glöm inte klicka på Visa alla inlägg! Annars får du bara upp några få inlägg.
Fick även besök av Kerstin Ekman i montern. Något som kändes mycket stort för mig!
Tänk om min kära mor hade fått uppleva det här. Hon älskade kändisar och jag minns när vi var på Operakällaren för att fira min fars 70-årsdag och vi råkade möta Kerstin Dellert. Hon satt på toaletten och jag råkade öppna dörren, eftersom hon aldrig låser en toalettdörren (det var hennes replik). Mamma kunde inte se sig mätt på kändisar, trots att hon i hela sitt liv försökt inpränta i oss att "alla människor är lika mycket värda". Ja, kanske de där orden inte hör ihop med att tycka om kändisar, vad vet jag?!
Alla mina resor under våren och hösten har gett mig möjlighet att lyssna på väldigt många böcker och därför började jag Boktipsa här på bloggen. Tänk så många underbara böcker jag har fått ta del av i år: Grand final i skojarbranschen, Dehlis vackraste händer, Niceville och många, många fler. Du hittar dem alla här på Mina Boktips.
Med hjälp av Roxana roade jag mig med att läsa in mina böcker på ett nytt sätt:
Det här tyckte jag var ett kul sätt att läsa upp mina böcker på. Det var speciellt roligt att klippa ihop filmsnuttarna och göra bra övergångar mellan dem.
Tog mod till mig och bokade en researchresa till Mexiko inför min nya bok:
Det blir den 17:e boken i min historiska äventyrsserie om Theo och Ramona och också min 20:e utgivna bok. WOW! Det känns mäktigt!
Mycket tack vare den här bloggen (tror jag) fick jag en föreläsningsbokning från Svenska Skolan i Singapore och den 4 maj ska jag föreläsa för eleverna där. Görhäftigt och lite läskigt också! Rektorn Anna Torvaldsson från Svenska Skolan i Singapore kom på besök och vi hade en lång pratstund om hur programmet skulle läggas.
Jag har varit ett par vändor till Göteborg. Både för att signera, föreläsa och hälsa på släkt och vänner. Eftersom Tola plötsligt blev sjuk under hösten vågade jag inte lämna bort henne, så Jan fick stanna hemma när jag åkte till Göteborg och jag var tvungen att stanna hemma när han åkte till Stockholm för att hälsa på släkten där. Tola mår mycket bättre nu, men hon är dock 8,5 år och blir inte yngre. Något som egentligen inte märks så väldigt mycket av normalt.
Theos Pompeji kom ut som e-bok under hösten 2011.
Och på Island kom Faraos förbannelse ut på isländska:
Eftersom omslagen på böckerna På liv och död i andra världskrigets skugga och På flykt från andra världskrigets fasa tilldrog sig stor uppmärksamhet på Bokmässan i Göteborg, bestämde vi oss för att göra en så kallad "roll-up" på den bild som drog till sig mest uppmärksamhet och det var givetvis omslaget på SS-officeren:
Med den här Roll-upen har jag fångat folks uppmärksamhet när jag varit ute och föreläst, men jag har en känsla av att rollupen också kan ha skrämt några av de barn som har suttit och lyssnat på mina föreläsningar. Det beror mycket på att illustratören har lyckats måla SS-officerens ögon så att var du än befinner dig i rummet stirrar mannen på dig. Lite otäckt, det måste jag medge, men också mycket effektivt!
Något som har varit rätt kul är att jag verkar ha lyckats pricka in samma städer som Idoldeltagarna, eftersom de har uppträtt samtidigt som jag varit där och signerat. Till slut lyckades jag äntligen få se dem, vid de tidigare tillfällena har jag inte kunnat gå ifrån, men nu hade jag turen att de började sitt framträdande en timma före min signering.
Signeringsturnen avslutades med Grand Final vid signeringen den 21 december hos Bokia i Karlskrona. Då slog jag rekord för 2011 genom att sälja 100 böcker! Förra årets rekord var hos Bokia i Burlöv med 129 böcker! Trodde inte alls jag skulle sälja så många böcker i Karlskrona eftersom det var tredje gången jag var där under hösten.
För första gången på många år hade vi julmiddag för släkten här hemma hos oss. Det var Jans brors (som gick bort i våras) fru och barn, med sina familjer som kom och firade julen med oss. Mycket trevligt!
Vi hade knytkalas och det var betydligt mycket mer att välja på mot vad Jan och jag är vana vid på julafton. Kanske därför Jan ser så glad ut?
Här ser ni några av våra gäster
Det har varit ett fantastiskt år, trots sorg och bedrövelse. Vi har umgåtts mycket mer med släkten, tagit oss tid att bara vara, trots att både Jan och jag har arbetat för fullt. Jag med att skriva böcker, föreläsa, signera och marknadsföra de nya böckerna. Jan har hämtat böcker på lagerhotellet, packat, skickat iväg, fakturerat, bokfört och skött hemmet. Det är guld värt att ha Jan hemma, inte bara för att han kan ta mer del av hushållsarbetet, utan för att jag har ett bollplank, någon att prata med, att fika tillsammans med, att bara vara tillsammans med. Helt underbart!
Önskar er alla ett underbart, fantastiskt 2012, då alla drömmar förverkligas och slår in!
Här hittar du alla inlägg 2011.
Kramisar Kim
Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst. Vill du veta mer om mig och mina böcker, titta in på min hemsida www.kimselius.se
2011 började med bitande kyla och MYCKET SNÖ. Jag fick verkligen användning för min älskade Canadien Goose-jacka som jag fått av min man Jan. Vi hade så mycket snö att det var svårt att ta sig fram på gångarna vi hade skottat på vår 2 tunnland stora tomt. Det föll så mycket snö samtidigt att våra krafter bara räckte till för att hålla pakeringen öppen för en av bilarna och till slut var den andra bilen helt insnöad. Hundarna sprang i gångarna och kom knappt upp ur dem för att gå på toaletten. Till slut kunde vi inte gå promenad på vägen utanför heller, eftersom den blivit så smal av all snö som plogats upp utefter kanterna, att jag och mina tre hundar inte hade någonstans att ta vägen om det kom en bil. Det blev väldigt lite motion, men hundarna och jag aktiverade oss på andra sätt.
Det här var ett år då min blogg fick många bloggutmärkelser, bland annat Powerful Woman Writer Award. 2011 var också det år då bloggbesökarna på min blogg under en månad kom över 10.000. Som flest hade jag 10.558 bloggbesökare under december månad. Den låg som bäst på 8:e plats bland 27.064 bloggare på Blog Toplist. Helt fantastiskt!
2011 var också ett år då sorgen kändes som en ständig följeslagare under en period. Först dog min käre brors förstfödde sonson, därefter min älskade faster Titti och sedan min käre svåger Stig. Alla dog efter att cancer slagit klorna i dem och vägrade släppa taget.
Det här var också det år då det var stora jordbävningar, en i Christchurch i Nya Zeeland och därefter de många stora jordbävningarna i Japan.
På mässan Underbara ungar i Kristianstad träffade jag Mojje, som direkt fattade tycke för mina böcker. Han gick därifrån med boken Theos Pompeji, signerade till hans son Theo. Jättekul!
Våren 2011 var fullspäckad med mässor och föreläsningar. Här träffar jag på Scooby Doo som jag fick en kram av. Olofströms kommun beställde föreläsningar om Svarta Döden för samtliga sina sjätteklassare.
Detta på grund av att det 2011 var 300 år sedan pesten härjade våldsamt i Blekinge. Dessa föreläsningar om pesten, tillsammans med alla andra, gjorde att jag hade fullt upp med att föreläsa. Då hände det som inte får hända. Jag blev förkyld och som vanligt satte sig förkylningen på rösten. Men jag fortsatte föreläsa, drack honungste och åt halstabletter och pratade på. Det slutade med att jag fick stämbandsinflammation och inte kunde säga ens "pip". Två veckor var jag helt tyst och borde ha varit tyst ytterligare en vecka, men terminen närmade sig sitt slut och de föreläsningar jag hade ställt in fick tryckas ihop på de kvarvarande två veckorna. Mina stämband tog stryk av det här och ibland när jag pratar försvinner rösten helt. Jag får lägga mig i ett annat tonläge och börja om igen...
Här är jag (i röd klänning) med min far, mina bröder Peter och Olle, samt min guddotter Linda. |
Inte minst för att jag har arbetet med mina böcker om andra världskriget På liv och död i andra världskrigets skugga och På flykt från andra världskrigets fasa.
Böcker om andra världskriget som var tunga och svåra att skriva, men som jag har fått OTROLIGA recensioner på! De har sålt jättebra och i december slog vi faktiskt vårt försäljningsrekord! Jättekul! Tanken var från början att det bara skulle bli en enda bok, men så kom det en röst inom mig, en person som som ville att jag skulle berätta hennes historia och då blev det ytterligare en bok om andra världskriget.
Dessutom kom den tredje boken i Kimberlieserien ut under våren 2011: Kimberlie - Främlingar
En bok som kom att kallas för Äventyr deckare. Jag förvånades av alla de bloggare och de brev jag fick där de skrev att de hade fått "hundra miljoner hjärtinfarkter" eller "varit nära att få många hjärtinfarkter" när de läst den här boken.
Så här i efterhand förstår jag inte hur jag orkade och hur jag hann att skriva så många böcker. Mycket var det tack vare min man Jan som hjälper mig med allt som jag inte hinner med. Plus att jag jobbade stenhårt sju dagar i veckan, långa arbetsdagar, för jag var ju dessutom ute och föreläste under våren.
När sommaren kom blev det inte så mycket lugnare, trots att det hade varit min tanke. Det kom många förfrågningar om olika evenemang som jag helt enkelt inte ville missa. Därför hade jag en sommarsignering i samband med lövmarknaden i Karlskrona...
Jag var på Medeltidslägret som Horsahallens Gille hade i Lockansmåla.
Jag fick det hedervärda uppdraget att inviga Berättarfesten i Blekinge.
Men det fanns även tid för vila tillsammans med kära vänner. Bland annat hade Jan och jag en fin dag vid havet tillsammans med författarkollegan Conny med fru Margareta.
Och tack vare det underbara sommarvädret blev det många, långa, sköna skogspromenader tillsammans med hundarna.
Vi hade även besök av många kära vänner och passade då på att göra utflykter i Blekinges sköna natur. Här är vi i Blomstergården som inte alls ligger långt hemifrån.
Det var också ett ovanligt svamprikt år med ett överflöd av kantareller i skogen. Vi har ätit massor av kantareller, torkat dem och fryst in!
Hann också planera en riktig överraskningsfest för min käre far som fyllde 88 år. Han blev verkligen överraskad! Älskar min far och är så glad att han är superpigg och frisk, trots sin aktningsvärda ålder. Hoppas få ha honom hos mig i många, många år till!!!
Här tror han knappt sina ögon när han får se sin kära 90-åriga syster komma emot honom på restaurangen där vi satt och väntade på att det "skulle bli ett ledigt bord". Pappa tyckte att vi kunde sitta vid det långbord som var färdigdukat, tills han upptäckte att det stod reserverat. Tur att det inte stod hans namn på reservationen, för då hade min överraskning avslöjats i förväg!
Även hösten var full av föreläsningar, men även av signeringar som fyllde varje helg. I år satsade jag på att besöka flera nya bokhandlare, vilket var jättekul. Det gav mig många nya läsare och många fina upplevelser.
Här är jag och signerar hos Zimmerdahls Bokhandel i Sölvesborg.
I september var det dags för Bokmässan som jag har varit med på sedan 1998 då jag debuterat med min bok Tillbaka till Pompeji julen 1997, och min bok Jag är ingen häxa släpptes lagom till bokmässan. I år fick min monter mycket stor uppmärksamhet på grund av de fantastiska stora affischer vi hade på bokomslaget till böckerna om andra världskriget. Många kom fram och ville köpa affischerna eller mindre kopior.
Här ser du min monter B09:20 på Bokmässan i Göteborg där jag står tillsammans med mina hjälpredor, fansen Jenny, Linda och Roxana. I bakgrunden ser du de stora affischerna. På bokmässan träffar man sina författarkollegor och det blev många kära besök i montern, eftersom mina kollegor vet att jag finns i just den här montern och de kommer gärna och hälsar på. Här är jag och Jan Guillio
Här kan du läsa alla mina inlägg om Bokmässan 2011. Glöm inte klicka på Visa alla inlägg! Annars får du bara upp några få inlägg.
Fick även besök av Kerstin Ekman i montern. Något som kändes mycket stort för mig!
Tänk om min kära mor hade fått uppleva det här. Hon älskade kändisar och jag minns när vi var på Operakällaren för att fira min fars 70-årsdag och vi råkade möta Kerstin Dellert. Hon satt på toaletten och jag råkade öppna dörren, eftersom hon aldrig låser en toalettdörren (det var hennes replik). Mamma kunde inte se sig mätt på kändisar, trots att hon i hela sitt liv försökt inpränta i oss att "alla människor är lika mycket värda". Ja, kanske de där orden inte hör ihop med att tycka om kändisar, vad vet jag?!
Alla mina resor under våren och hösten har gett mig möjlighet att lyssna på väldigt många böcker och därför började jag Boktipsa här på bloggen. Tänk så många underbara böcker jag har fått ta del av i år: Grand final i skojarbranschen, Dehlis vackraste händer, Niceville och många, många fler. Du hittar dem alla här på Mina Boktips.
Med hjälp av Roxana roade jag mig med att läsa in mina böcker på ett nytt sätt:
Det här tyckte jag var ett kul sätt att läsa upp mina böcker på. Det var speciellt roligt att klippa ihop filmsnuttarna och göra bra övergångar mellan dem.
Tog mod till mig och bokade en researchresa till Mexiko inför min nya bok:
Det blir den 17:e boken i min historiska äventyrsserie om Theo och Ramona och också min 20:e utgivna bok. WOW! Det känns mäktigt!
Mycket tack vare den här bloggen (tror jag) fick jag en föreläsningsbokning från Svenska Skolan i Singapore och den 4 maj ska jag föreläsa för eleverna där. Görhäftigt och lite läskigt också! Rektorn Anna Torvaldsson från Svenska Skolan i Singapore kom på besök och vi hade en lång pratstund om hur programmet skulle läggas.
Jag har varit ett par vändor till Göteborg. Både för att signera, föreläsa och hälsa på släkt och vänner. Eftersom Tola plötsligt blev sjuk under hösten vågade jag inte lämna bort henne, så Jan fick stanna hemma när jag åkte till Göteborg och jag var tvungen att stanna hemma när han åkte till Stockholm för att hälsa på släkten där. Tola mår mycket bättre nu, men hon är dock 8,5 år och blir inte yngre. Något som egentligen inte märks så väldigt mycket av normalt.
Theos Pompeji kom ut som e-bok under hösten 2011.
Och på Island kom Faraos förbannelse ut på isländska:
Eftersom omslagen på böckerna På liv och död i andra världskrigets skugga och På flykt från andra världskrigets fasa tilldrog sig stor uppmärksamhet på Bokmässan i Göteborg, bestämde vi oss för att göra en så kallad "roll-up" på den bild som drog till sig mest uppmärksamhet och det var givetvis omslaget på SS-officeren:
Med den här Roll-upen har jag fångat folks uppmärksamhet när jag varit ute och föreläst, men jag har en känsla av att rollupen också kan ha skrämt några av de barn som har suttit och lyssnat på mina föreläsningar. Det beror mycket på att illustratören har lyckats måla SS-officerens ögon så att var du än befinner dig i rummet stirrar mannen på dig. Lite otäckt, det måste jag medge, men också mycket effektivt!
Något som har varit rätt kul är att jag verkar ha lyckats pricka in samma städer som Idoldeltagarna, eftersom de har uppträtt samtidigt som jag varit där och signerat. Till slut lyckades jag äntligen få se dem, vid de tidigare tillfällena har jag inte kunnat gå ifrån, men nu hade jag turen att de började sitt framträdande en timma före min signering.
För första gången på många år hade vi julmiddag för släkten här hemma hos oss. Det var Jans brors (som gick bort i våras) fru och barn, med sina familjer som kom och firade julen med oss. Mycket trevligt!
Vi hade knytkalas och det var betydligt mycket mer att välja på mot vad Jan och jag är vana vid på julafton. Kanske därför Jan ser så glad ut?
Här ser ni några av våra gäster
Det har varit ett fantastiskt år, trots sorg och bedrövelse. Vi har umgåtts mycket mer med släkten, tagit oss tid att bara vara, trots att både Jan och jag har arbetat för fullt. Jag med att skriva böcker, föreläsa, signera och marknadsföra de nya böckerna. Jan har hämtat böcker på lagerhotellet, packat, skickat iväg, fakturerat, bokfört och skött hemmet. Det är guld värt att ha Jan hemma, inte bara för att han kan ta mer del av hushållsarbetet, utan för att jag har ett bollplank, någon att prata med, att fika tillsammans med, att bara vara tillsammans med. Helt underbart!
Önskar er alla ett underbart, fantastiskt 2012, då alla drömmar förverkligas och slår in!
Här hittar du alla inlägg 2011.
Kramisar Kim
Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst. Vill du veta mer om mig och mina böcker, titta in på min hemsida www.kimselius.se
Etiketter:
2011,
Andra världskriget,
Horsahallens Gille,
Höjdpunkter,
Jan Guillou,
Kerstin Ekman,
Kim M Kimselius,
Mojje,
Sammanställning av 2011,
Signering,
Tillbakablick,
Underbara Ungar,
Vikingaläger
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)