Är du bra på att skriva noveller?

Är du bra på att skriva noveller?

Den frågan ställer Hemmets Journal, som gärna vill ha nya noveller till sin tidning. Läs mer nedan:

Om du vill få dina noveller publicerade skickar du dem i ett bifogat Word-dokument till novell@hemmets.aller.se (vi tar endast emot noveller digitalt).

Ett par praktiska detaljer bara!
1)    Novellernas längd: 5 000, 8 000 eller 12 000-13 000 nedslag inklusive blanksteg. OBS! Vi kan endast publicera dessa tre längder!

2)    Skicka endast ett novellmanus per mejl.

3)   Ange följande information i mejlets ämnesrad uppe i mejlhuvudet: Novellens längd, årstid den utspelar sig och vilken genre den tillhör (spänning, romantik, humor, feelgood).

Skicka inte noveller som redan är publicerade i annat forum eller som du tänker skicka till en annan tidning.

Vi betalar honorar för publicerat material.
Vi hör av oss så snart vi har hunnit läsa din novell!


Tänk på att verkligen hålla antal tecken. Ibland kan det ta lång tid för dig att få svar. En annan sak du ska tänka på är att tidningar som denna har lång produktionstid, därför kan du inte skicka in en vårnovell under våren, utan skicka den minst tre till sex månader innan.

Önskar dig lycka till!

Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare, Föreläsare och Låtskrivare

Copyright Kim M. Kimselius

Kanske vill du gå en skrivarkurs sommaren 2018 för mig, Kim M Kimselius?

Du kanske vill gå en skrivarkurs på distans?

Vad roligt att du läser min blogg.  Lämna gärna en kommentar längre ned i det här inlägget.  Eller mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!

Du kan läsa mer om mig och mina böcker på www.kimselius.se.
 

Fira Novellens dag den 12 september i Lund

Litteraturhus Lund utropar 12 september till Novellens dag
Fira den på Lunds konsthall och biografen Kino.

Varför behöver novellen en egen dag, romanen har ju ingen. Men romanens dag är alla dagar.

En novell är en kort skönlitterär text. Längden kan variera mellan en halv sida och hundra. Novellen kan vara lyrisk, komisk eller spännande. Den kan vara full av överraskande vändningar och sidospår, eller hårdkokt och stram. En bra novell fortsätter i huvudet efter läsningen.

Därför vill Litteraturhus Lund bjuda på Novellfest. Varmt välkomna! Alla som vill lyssna är bjudna.

12-13 september är det världspremiär för Novellfest i Lund 2015! Det blir många attraktioner både på dagen och på kvällen när Litteraturhus Lund utropar 12 september till Novellens Dag. Jag har fått äran att delta med uppläsning i den första programpunkten: novellmaraton med tio studenter från Lunds Universitets Författarskola.

• Novellfesten äger rum i Lunds Konsthall och det är fritt inträde lördagen 12/9 kl 12-16.
• Novellkvällen 12/9 är också i Lunds Konsthall kl 19-21.30. Då kostar det 150:- i inträde.
• Söndagen 13/9 13.00-14.30 är det seminarium på Biografen Kino , fritt inträde
• Söndagen 13/9 kl 15.00-18.00 är det filmvisning på Biografen Kino, inträde 50 kr

12/9

• 1200-1400 Novellmaraton med tio studenter från Lunds Universitets Författarskola
• 1400-1430 Musikunderhållning Bossanova
• 1430-1455 Novellix: Ida Jensen och Ninni Holmqvist om novellen ”En utflykt”
• 1455-1500 Oline Stig utropar Novellens Dag 12 september!
• 1500-1520 Tidskriften Granta, kulturjournalisten Matilda Gustavsson
• 1520-1540 Författaren Melker Garay läser kortnoveller
• 1540-1600 Författaren Katarina Mazetti läser en nyskriven novell
• 1200-1600 Minibokmässa: Novellix, Bokförlaget Tranan, Brevnoveller, Bleerups bokhandel, Tidskriften Granta med flera deltar med bokbord och försäljning. Kaffeservering.

Samtliga programpunkter för lördagen och söndagen finns här. Det är innehållsrikt och spännande! Seminarium med deltagare från bl.a. Bonniers förlag, Gleerups Bokhandel, författaren Ninni Holmqvist och Jens Klitgaard från förlaget Brevnoveller. Visning av novellfilmer, bl.a. Jan Troells ”Uppehåll i myrlandet”. Musik, performancesurprice, Klas Östergren som läser novellen ”White trash christmas” och mycket mer.
Konferencier är Harald Leander, skådespelare och dessutom tidigare student vi Lunds Universitets Författarskola.
Hoppas du kommer! Kolla gärna på http://www.litteraturhuslund.se/.

Ha det så trevligt! Själv kan jag inte komma eftersom jag föreläser på Egenutgivardagen i Stockholm den 12 september.

På Kimselius skrivtips eller Författartips hittar du skrivtips, skrivtävlingar och skrivarkurser.

Kanske vill du gå en skrivarkurs för mig, Kim M Kimselius?


Kramisar Kim

Du hittar skrivtips i min skrivbok Att skriva med glädje, som finns att låna på biblioteket, både som vanlig bok och e-bok.

"En väldigt bra bok för dem som skriver som hobby, har författardrömmar eller redan är författare" Tanja Dianovas bokblogg.

Läs mer om Att skriva med glädje.

Nu finns min andra skrivbok Att hitta glädje i skrivandet ute i handeln. Fråga efter den hos din bokhandlare, eller beställ den på nätet.
"Kimselius delar frikostigt, handfast och inspirerande med sig av sina erfarenheter, kunskaper och upplevelser av att skriva berättelser och att vara författare. Att hitta glädje i skrivandet är en bok som fungerar som både sporre och handbok och passar för såväl deltagare på skrivarkurser
som aspirerande författare i blandade åldrar eller allmänt intresserade." BTJ-häftet nr 20, 2015. Lektör Henric Ahlgren

Vad roligt att du läser min blogg. Kommentera gärna vad du tycker om det här blogginlägget. Mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!

Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se.

Om du vill köpa Kim M. Kimselius böcker hittar du dem här


Jag med några av mina närmare 40 böcker.  Foto Bertil Knoester.

Dödsdomen

Dödsdomen

”Hej! Kan du undvara en femma?”

Britta vände sig om och såg på mannen som hade tilltalat henne. Han såg inte ut som de vanliga tiggare som brukade sitta utanför ingången till kiosken. Det här var en ung man i hennes egen ålder, runt tjugo. Han var riktigt snygg, trots sin skäggstubb, eller kanske på grund av skäggstubben. Hon lät undslippa sig ett leende vid tanken och fortsatte granska mannen. Slitna jeans, men vem hade inte det nuförtiden? Hans ögon var varma, men ledsna. Tja, varför inte. Hon hade ändå ingen användning för den längre.

Utan att tveka knäppte Britta upp axelremsväskan och plockade fram sin portmonnä. Hon tog ut en femtiolapp, ångrade sig och tog sedan ut alla kontanter hon hade och räckte fram dem till mannen.

Han såg förvånad ut när han tog emot dem, stirrade handfallen på sedlarna i sin hand.

”Men… Det är ju över femhundra kronor!”

”Tja!” sa Britta och ryckte på axlarna. ”Jag tror du behöver dem bättre än vad jag gör.”

”Tack! Jag har varit ute och tågluffat och fick besked att min mor är allvarligt sjuk, det fattades bara fem kronor för att jag skulle få en biljett hem, men mannen i biljettkassan vägrade att ge mig rabatt. Men du… Jag behöver faktiskt inte alla de här pengarna.”

”Köp något fint åt din mamma!” sa Britta.

”Nja… Hon ligger för döden, så hon behöver inte speciellt mycket just nu”, sa mannen och fick något sorgset i blicken.

Det högg till i Britta vid de orden. Ingen skulle sörja henne, ingen äkta man, ingen pojkvän, inga föräldrar, ingen.

”Om jag fick besök vid min dödsbädd (av någon som är så snygg som du, tänkte hon) skulle jag vilja ha en ask choklad och nöja mig med att hålla din hand ända fram tills jag drog sista andetaget.”

Mannen log och räckte fram handen.

”Christer!”

”Britta!” sa hon och tog emot hans hand.

Det var ett rejält handslag, en kraftkarl skulle hennes mor ha sagt.

”Trevligt att träffas, men du. Ska du inte ha tillbaka dina pengar?” sa Christer.

Britta skakade på huvudet.

”Nej, jag behöver dem faktiskt inte”, sa hon och kände knuten i magen bli större.

Hon kände sig illamående och lite yr. Kanske var det så det skulle vara i slutet.

”Okej, tack då. Jag lovar att köpa en chokladask åt mamma och tänka på dig. Har du något telefonnummer?”

Britta log åt ironin att ha fått kontakt med en snygg, charmerande karl när tiden var utmätt. De skulle aldrig få ett liv tillsammans. Men varför inte? Hon gav honom telefonnumret till sin nya Samsung Alpha Frosted Gold. Den som hon hade gett sig själv i tjugoårspresent förra veckan.

”Jag ringer! Nu måste jag rusa, tåget går strax, men jag hör av mig. Stort tack!” I nästa stund var han borta.

Britta stod och såg efter honom. Visst var det typiskt henne, att alltid missa chansen, vad det än gällde. Hon tänkte på sin mamma och pappa, som både hade dött i en trafikolycka förra året och lämnat henne ensam. Inga syskon hade hon. Föräldrarna hade bara velat ha ett enda barn, för att få rå om henne extra mycket och slösa all sin kärlek på henne hade de sagt. De hade säkert inte räknat med att dö så fort, tänkte hon. Just nu hade det varit skönt att ha några syskon att ringa, att dela den fruktansvärda nyheten med, att bli kramad och tröstad.

Inte hade hon några vänner heller, nyinflyttad som hon var i Stockholm. Hon såg sig om på myllret i centralstationen vänthall. Så mycket folk runt mig, ändå är jag helt ensam.

Ryck upp dig! sa hon till sig själv. När hon hade fått beskedet för någon timma sedan hade hon bestämt sig för att inte deppa. Hon skulle göra något bra. Nu hade hon gjort det, hon hade gett Christer de sista pengar hon hade i plånboken, men hon hade fortfarande kvar sina kreditkort. Dem kunde hon köpa mycket för innan kreditgränsen var nådd. Hon skulle ändå slippa betala.

Hon såg sig omkring, såg tiggaren som hastigt reste sig upp och lufsade iväg när polisen närmade sig. Vad kunde hon göra för att hjälpa några medmänniskor?

”Jag vill dö som en hjälte, inte som en vanlig kontorsråtta”, viskade Britta.

”Förlåt!” sa en äldre man som stod bredvid henne. Han vände sig om och såg på henne.

”Nej, det var inget. Om jag inte kan hjälpa er med något?” sa Britta.

”Jo, jag skulle försöka köpa en biljett i automaten, men den vill helt enkelt inte ta mitt kort”, sa mannen.

”Det ordnar jag”, sa Britta, gick fram till automaten och stack in sitt kreditkort. ”Vart ska ni resa?”

”Hem!” sa mannen och Britta kunde inte låta bli att le.

”Förlåt lilla damen, men ni kan ju inte veta var jag bor”, sa mannen i nästa ögonblick och strök handen över sin svarta yllerock.

Då såg Britta det svarta sorgbandet på överarmen, mannens svarta hatt, mörka byxor och välputsade svarta skor. Hon såg de sorgsna ögonen, de välrakade kinderna och doften av Hugo Boss rakvatten. Det hade hennes pappa också använt.

”Vill ni kanske ta en kopp kaffe med mig”, sa Britta och lade försiktigt handen på mannens underarm.

Han granskade henne noga och sa:

”Syns det så tydligt?”

Hon nickade.

”Nåväl! Det kan vara skönt att ha någon att prata med en sådan här dag”, sa mannen och lät hennes hand ligga kvar.

De gick till närmaste kafé. Hon köpte kaffe och kaka till dem båda med sitt kreditkort, medan mannen slog sig ned vid ett bord. Han satt och pillrade på sorgbandet när hon kom, ögonen var våta och tårar rann nedför hans kind. Hon hann knappt slå sig ned innan han började tala.

”Vi var gifta i sextio år. Det är lång tid. Inga barn fick vi, men vi hade varandra, så det gjorde inte så mycket. Inte förrän nu. Jag känner mig så ensam. Nu ligger hon där, kall och ensam i vår gemensamma grav. Det nöp till i hjärttrakten när kistan sänktes ned och jag hoppades att jag skulle få en hjärtattack och följa henne in i döden, men se den allsmäktige har säkert andra planer för mig”, sa mannen och sörplade lite kaffe.

Britta önskade att hon hade haft någon som sörjde henne så vid hennes grav. Hon undrade om någon enda person skulle komma på hennes begravning.

Mannen berättade om det långa livet tillsammans med hustrun, vars begravning han just hade kommit från. Britta lät tiden gå, struntade i att hon hade sagt att hon skulle komma tillbaka till jobbet senare, struntade i att hon inte kände mannen. Ja, hon struntade i precis allting.

När de reste sig för att skiljas, gav Britta den gamla mannen en lång och innerlig kram. Hans ansikte sken upp och han smekte hennes kind.

”Du har ett gott hjärta, lilla vän. Hoppas att du hittar någon som förtjänar det”, sa mannen. I nästa stund var han försvunnen i vimlet av människor.

Hon stod kvar och såg efter honom utan att egentligen se honom. Hon visste inte hur länge hon hade stått där när hon hörde en smäll, tätt följd av ännu en. Folk omkring henne började springa åt alla håll. Släppte sina väskor och bara sprang.

Britta såg två människor som låg på golvet bredvid sitt bagage, en röd vätska började sprida sig runt dem.

Ännu en smäll hördes genom ljudet av skrikande människor och springande steg. Ytterligare en person föll, alldeles bredvid henne.

Ja, ta mig nästa gång, ta mig, tänkte Britta.

Hon mindes samtalet med doktor Larsson för några timmar sedan. Hon hade gått till sin årliga kontroll, röntgat lungorna eftersom hon hade känt sig lite andfådd ett tag. När läkaren hade lämnat beskedet att hon hade cancer i sista stadiet och bara hade någon eller några veckor kvar att leva hade tiden stannat.

Livet är så orättvist, mindes hon att hon hade sagt. Hon hade nyss fyllt tjugo, blivit ekonomiskt oberoende tack vare föräldrarnas höga livförsäkringar, hon skulle ha fått ett gott liv.

Ännu ett skott small, i samma stund hörde hon det hjärtskärande skriket. Hon vände sig om och såg en liten pojke stå ensam bredvid en väska. På golvet bredvid honom låg en kvinna. Blodet spred sig från hennes huvud, ja, det som en gång hade varit hennes huvud, för skottet hade gjort det till en oformlig massa.

Britta vred på sig och såg sig omkring i vänthallen. Hon såg en ensam man stå med ett gevär uppe på andra våningen. Nu var det bara hon och den lilla pojken kvar, alla andra hade flytt. Hon såg hur siktet var inställt på pojken.

”NEJ!” skrek hon och sköt fart mot honom.

Hon slängde sig över pojken i samma sekund som skottet brann av. Hon hörde polissirener, folk som skrek och den lille pojken som stönade till när hon föll med all sin tyngd över honom.

I nästa sekund kände hon en brännande smärta i ryggen och hon förstod att kulan hade träffat henne.

”Tack och lov”, mumlade hon medan ett leende spred sig över ansiktet. ”Nu dör jag som en hjälte. Min död gör skillnad!”

Några ynkliga hjärtslag senare var hon död och hennes blod flöt ut över det hårda golvet, över den lille pojke hon hade räddat med sitt eget liv.

”Syster Lena! Syster Lena! Skynda sig in hit!” ropade doktor Larsson upprört.

Sjuksköterskan Lena rusade in till överläkaren.

”Vem i helv… Ursäkta svordomen, men vem har rört till röntgenplåtarna. Här har jag lämnat dödsdom till unga fröken Britta Svensson, när det är den äldre damen Britta Svensson som bara har några veckor kvar i livet. Den tjugoåriga Britta är kärnfrisk och kommer förhoppningsvis att bli riktigt gammal, förmodligen bara dålig kondition som gör att hon är andfådd. Jag får skriva ut ett recept på motion till henne. Ring genast upp den yngre Britta och berätta den glädjande nyheten. Hon var förkrossad när hon lämnade mitt kontor för några timmar sedan. Om jag får tag på den som är skuld till det här misstaget, då vet jag inte vad jag gör. Seså, skynda sig att ringa nu!”

Sjuksköterskan skyndade sig fram och tog sjukjournalen ur läkarens hand, jäktade ut ur rummet, fram till sin expedition, där hon snabbt letade upp den unga flickans mobilnummer för att ringa och lämna det glädjande beskedet.

Signal, efter signal gick fram tills hon hörde en mansröst svara:

”Detta är konstapel Eriksson, vem är det jag talar med?”

Efter att ha förklarat vem hon var, fick hon höra vad som hade hänt. Darrande lade hon på luren och hoppades innerligt att doktor Larsson aldrig skulle få reda på att ansvaret för de ihopblandade röntgenplåtarna var hennes.

 


Nå, vad tyckte du om min novell? En berättelse som pockade på min uppmärksamhet när jag just skulle krypa i säng på Apple hotell i Göteborg. Ingen tid fanns att skriva, för jag skulle upp tidigt nästa dag för att föreläsa. Inte förrän kvällen därpå satte jag mig för att få ur mig orden. Jag är nöjd med resultatet, hoppas att du också tyckte om den.

Här kan du läsa fler tänkvärda berättelser av Kim M Kimselius.
 
Kramisar Kim

Vad roligt att du läser min blogg. Kommentera gärna vad du tycker om det här blogginlägget. Mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!

Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se.

Om du vill köpa Kim M. Kimselius böcker hittar du dem här


Jag med några av mina 30 böcker. Foto Bertil Knoester.

Gästbloggare: "Unikaboxen" av Riitta Moilanen

Den 26 juli 2014 höll jag skrivarkurs på Färgargården i Eringsboda. Deltagarna fick i uppgift att skriva varsin novell utifrån huset vi befann oss i, eller de saker de hittade i det gamla huset. Här kommer ett av bidragen: Unikaboxen av Riitta Moilanen.

Unikaboxen av Riitta Moilanen

-Titta Abbe! Här står en sådan där låda som du brukar prata om. Linnea pekar på något på ett bord.

Abbe, som gått för att titta i det angränsande rummet, kommer tillbaka. Han slänger en blick över Linneas axel.

-Ser man på, en unikabox! Dem ser man inte så ofta numera. Han föser henne åt sidan för att ta sig en närmare titt på den.

Under sommaren har han följt med Linnea på otaliga loppisar. Han har själv inget större intresse av att gå på dem, men har skjutsat Linnea som saknar körkort.

Nu står han framför en sliten och nött unikabox. Någon har målat talet 256 på locket.

-Abbe, hallå! World calling Abbe! Linnea börjar bli otålig. Hur länge ska han stå där och titta på den där fåniga papplådan? Hon vill gå vidare och se vad som finns i de andra rummen på loppisen.

Abbe knäböjer vid björkstubben som unikaboxen står på.

-Nej men, då går jag vidare, suckar Linnea och rycker uppgivet på axlarna.

-Gör det, gumman. Jag kommer strax.

Abbe fattar lådan med båda händerna och lyfter försiktigt. Han skakar den. Det verkar inte vara något i, konstaterar han och sätter ner den igen.

Det är något med den här boxen. Den verkar bekant på något sätt. Försiktigt känner han med fingrarna på de påmålade gula siffrorna. Börjar med pekfingret uppe i böjen på tvåan, följer kanan brant neråt och planar ut från vänster till höger i baslinjen. Sedan över till femman. Han låter fingrarna glida över locket.

-Två, fem, mumlar han. Pekfingret vandrar vidare till den sista siffran.

-Och så en sexa.

Plötsligt känner han som ett litet stick i fingret och försöker dra handen till sig, men det är omöjligt. Pekfingret är som fastnaglat vid sexan.

Tvåhundrafemtiosex. Vad är det boxen försöker säga mig? Kan det vara …? I samma stund står det klart för honom vad det är för siffror.

Sven - med remmoped, vindstrut och unikaboxen på pakethållaren! Han hade ju anställningsnummer 256, tänker Abbe och hans tankar vandrar snabbt bakåt i tiden.

När Abbe gick i nian gjorde han sin PRAO på bruket, liksom många andra av grabbarna i klassen. Han hade hamnat på verkstaden, där Sven arbetade. Sven blev hans handledare under de två veckorna. Han var en duktig reparatör som kunde laga det mesta.

-Det handlar om att komma ihåg att smörja saker, sa Sven och därför hade hans arbetskamrater snart börjat kalla honom för Smörjar'n. Det var ett blygsamt smeknamn för en man som hade lösningar till de flesta mekaniska problem, minns Abbe att han hade tänkt den gången.

Sista dagen på PRAO:n, när arbetsdagen var slut, och de satt på bänken i omklädningsrummet - Sven framför plåtskåpet med anställningsnummer 256 på dörren - tog Abbe mod till sig och frågade om det där med smeknamnet.

-Vad är det för fel på Smörjar'n? undrade Sven. Ordet är mjukt och ligger bra i munnen, till skillnad från reparatör. En får liksom in i sin egen mun och hämta fram ordet stavelse för stavelse. Vad gäller själva smörjandet, fortsatte han, vem tror du lärde mig det från första början?

 Abbe skakade på huvudet. Han hade inte en aning.

-Jo, det gjorde faktiskt min mor!

-Din mor? undrade Abbe.

-Ja, hon tyckte mycket om att sy och hade en symaskin, som hon var minst lika noggrann med som med oss ungar. Hon brukade skrubba oss rena. Symaskinen fick en liknande behandling efter varje systund. Hon avslutade alltid rengöringen med orden: ”Och så några droppar olja för ett långt liv!” Det där sista anammade jag, avslutade Sven sin berättelse.

Abbe hade inte förstått vad anammade betyder och bestämt sig för att slå upp ordet senare.

Nu står han här, på knä, med Smörjarn's gamla unikabox framför sig och en varm känsla sprider sig i kroppen. Han reser sig och greppar det vältummade handtaget.

-Tack Smörjar'n! Nu har jag anammat din unikabox.

Tack för din fina berättelse, Ritta.

Kramisar Kim

Vad roligt att du läser min blogg. Kommentera gärna vad du tycker om det här blogginlägget. Mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!

Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se.

Om du vill köpa Kim M. Kimselius böcker hittar du dem här


Jag med några av mina 30 böcker. Foto Bertil Knoester.

Boktips: Brasilien berättar, ljud av steg

Sällan har en bok överraskat mig så mycket som boken Brasilien berättar: Ljud av steg. Det är en bok med trettiosju noveller och flera mikronoveller. Jag har sugit i mig vartenda ord, mina ögon har tårats, jag har skrattat, skakat på huvudet och förvånats. Ibland har jag till och med blivit skrämd av berättelserna. Det här är en bok som kan läsas många gånger, precis som en diktsamling, för det dyker hela tiden upp nya saker som jag missade vid första genomläsningen.

De flesta av bokens berättelser har skrivits under de senaste femton åren. Dagens brasilianska novellister visar upp en rad vitt skilda sätt att gestalta den moderna människans situation. Här finns extrem realism, formmässigt experimenterande, erotiska allegorier; här finns omsorgsfullt utmejslade karaktärer sida vid sida med klichéfigurer i masskommunikationens värld. En bok som i princip innehåller allt.

Något jag tycker mycket om är mikronovellerna, som bara är på några rader, max en enda boksida. Jag blir förundrad över hur författaren har lyckats få med så mycket handling och känsla med så få ord. En eloge till författaren Fernando Bonassi.

En bok jag varmt rekommenderar dig att läsa, en bok som jag länge kommer att bära inom mig.

Du hittar boken på Prisrunner och Bokbörsen.

Kramisar Kim

Vad roligt att du läser min blogg. Kommentera gärna vad du tycker om det här blogginlägget. Mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!

Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se.

Om du vill köpa Kim M. Kimselius böcker hittar du dem här


Jag med några av mina 27 böcker. Foto Bertil Knoester.

"Berättelser för alla smaker" Mysrys av Kim M Kimselius

Blekinge Läns Tidning har recenserat min bok Mysrys. Så här skriver Vilja Brorson om boken.

Korta berättelser för alla smaker
Kim M Kimselius
Mysrys, Novellsamling

Kim M Kimselius har gjort en serie historiska böcker om Theo och Ramona. Men den här boken är helt annorlunda jämfört med de andra. Det här är en novellsamling. I den finns det väldigt mycket känslor, som till exempel sorg, hat och rädsla.

Boken innehåller 42 olika noveller och alla är bra på sitt sätt.

En novell som jag gillade extra mycket var kapitel 8: Allt är inte som det ser ut.
Den handlar om Emelia som kommer hem och genast känner att något är annorlunda. Hon ser fotavtryck på golvet och eftersom hennes pappa aldrig skulle tillåta att golvet var så ostädat förstår hon att något har hänt. I hallspegeln ser hon vad som håller på att hända i vardagsrummet. Hon ser sin mamma i spegeln och hon ser att hennes mamma är rädd. I stället för att gå in i vardagsrummet bestämmer sig Emelia för att gömma sig i garderoben och i smyg ta reda på vad som händer. När hon hör att någon börjar prata om henne försöker hon ringa efter hjälp.

Just den här novellen var riktigt spännande och det är många andra också, men om man inte gillar spänning eller är på humör för det, så kan man hitta andra typer av noveller i den här boken.

Och det är det som är kul med noveller. Det är korta (oftast) berättelser för alla smaker.

Vilja Brorson, BLT


Tack för den fina recensionen Vilja.

Om du blev intresserad av boken kan du fråga efter Mysrys hos din bokhandlare, eller köpa den hos någon av internetbokhandlarna, till exempel Adlibris och Bokus.

Kramisar Kim

Vad roligt att du läser min blogg. Kommentera gärna vad du tycker om det här blogginlägget. Mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!

Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se.

Om du vill köpa Kim M. Kimselius böcker hittar du dem här