Hejdå Skåne

Härlig vecka i Skåne
Nu har jag tillbringat drygt en vecka i Skåne. Jag har varit och föreläst och jag har skrivit för fullt på Mysteriet med Guldgubbarna.  Jag har bott i min skrivarstuga, som är en liten, oisolerad stuga, med kallvatten, utedass och utedusch.  Det är väldigt spartanskt, men mysigt. Enkelheten och närheten till allt (pga det begränsade utrymmet) gör att skrivandet fungerar bra. Orden liksom kommer av sig själv och det är svårt att sluta. Men när kroppen säger till, eller ögonen värker av trötthet, då stänger jag av datorn, trots att orden fortfarande finns där. Jag vet att de inte försvinner, då kommer att ligga kvar och växa till sig.

Måndags förra veckan var jag och föreläste i Skåne. Jag fick ett fint mottagande på Rinnebäcksskolan i Kävlinge. Vilka underbara elever! Och lärare! Igår hade jag nöjet att träffa några av dem igen när jag var och signerade på Akademibokhandeln Nova Lund. Jag hann inte ens ta av mig kappan, förrän de första personerna kom för att kika på böckerna. En timma innan jag skulle börja signera hade jag redan sålt sju böcker. När jag skyndade iväg till Pressbyrån för att köpa något drickbart kom en av kunderna dit för att få boken signerad. Och detta var innan min signering hade börjat.

Sedan kom fansen. Alexander är ett stort fan som jag möter ofta. Jag tänker på honom som Alex, och det skrev jag även i hans bok. Det blir väl så när man har träffat någon många gånger och pratat ofta på nätet, att de känns om nära vänner och då ger man de smeknamn. Alexander tycker jag mycket om,  han kommer alltid med glada kommentarer på nätet och ger mig goa kramar när vi ses. Dessutom skriver han själv, snart kanske vi blir kollegor.

Det tog ett tag innan jag kunde ta foto på signeringsbordet, så här såg det ut. Redan då hade högarna sjunkit, när jag åkte hem var det inte många kvar.

Det är så kul att träffa hängivna läsare och jag lade flickans namn på minnet för att kunna lägga in det här, men har tyvärr ändå glömt bort det. Som du ser hade jag inte bästa hårdagen. Kyla och mössa har tryckt ihop håret.

Lill-Kim (döpt efter mig) och mamma Jessica kom ända från Göteborg för att hälsa på. Sexåringen tyckte han hade kommit till paradiset, för han upptäckte världens bästa leksaksaffär på Nova Lund. Efteråt gick vi ut och åt och spelade Pokemon-go och jag fångade min allra första Pokemon.

När jag kom ut från Nova Lund köpcenter var solen på väg ned och himlen var magisk. När jag körde ut på Lundaslätten hade jag solnedgången i backspeglarna och en gigantisk blodmåne som såg ut att ligga på marken rakt framför mig. Det var som om jag var på väg rakt in i månen. Vilken upplevelse.

När jag kom till skrivarstugan hade månen stigit högre upp på himlavalvet och var inte längre lika mäktig, men nog så vacker att titta på där den låg inbäddad i moln, men ändå lyckades tränga igenom. Tudor och jag tog en promenad i månskenet.

Det har varit en magisk vecka i Skåne, med många härliga möten och nya upplevelser. Dessutom har jag kommit långt i min bok om Guldgubbarna och de har blivit en del av mitt liv. Nu packar jag väskan och kör hem till Blekinge. Där det inte alls är någon snö, men den lär väl komma snart även där.

Om två veckor är jag tillbaka i stugan för nya signeringar. Hoppas vi ses då!

Här kan du träffa mig under höstens signeringar:
26 november 11-14 signerar Kim sina böcker hos Lek & Sak i Lund.
27 november 11-13 signerar jag hos Akademibokhandeln Center Syd
3 december 11-13 signerar jag hos Lundins bokhandeln i Karlshamn.

Jag med några av
mina drygt 40 böcker.
Foto Bertil Knoester

 

Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare och Föreläsare

Copyright Kim M. Kimselius 

Läs även Författarbloggen Kim M Kimselius.

På Kimselius skrivtips eller Författartips hittar du skrivtips, skrivtävlingar och skrivarkurser.

Kanske vill du gå en skrivarkurs sommaren 2017 för mig, Kim M Kimselius?

Du kanske vill gå en skrivarkurs på distans?

Vad roligt att du läser min blogg. Blev du inspirerad av det här inlägget? Lämna gärna en kommentar och berätta längre ned i det här inlägget. Klicka på Skicka en kommentar eller Inga kommentarer, för att skriva och berätta vad du tyckte. Eller mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!


Här ser du några av årets nya böcker:

Döden på Island. Fråga efter den hos din bokhandlare eller beställ den på nätet.

"Boken är spännande hela vägen från början till slut. Något som bidrar till spänningen är att Kim Kimselius är en mästare på cliffhangers. Nästan varje kapitel avslutas med en, och det går inte att låta bli att läsa nästa kapitel." Jenny Forsberg

Det osynliga folket på Island. Fråga efter den hos din bokhandlare eller beställ den på nätet.

"Har just läst klart Döden på Island och Det osynliga folket på Island, och tycker att de är två av de bästa böckerna i serien så här långt (och det kommer från någon som älskar alla böckerna i Theo och Ramona-serien)! Fast det är förstås svårt att slå Tillbaka till Pompeji." Wattpad/Fish-out-of-Water-5

Mördande foto. Fråga efter den hos din bokhandlare eller beställ den på nätet.
"Gud vilken rysare!" Wattpad/alejon03

"En av världens mest spännande och bästa böcker tycker jag!" Wattpad/arongustavsson

Staden på andra sidan Fjäderpennan. Fråga efter den hos din bokhandlare eller beställ den på nätet.

"Fantasyserien, Staden på andra sidan, utgör en härlig kontrast mot den historiska Theo och Ramonaserien. Kims fantasi är levande och man vet aldrig hur historien ska utveckla sig, eller vilka äventyr som väntar på nästa blad." Ingela Svensson

Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se.

Om du vill köpa Kim M. Kimselius böcker hittar du dem här

Mörker

Det finns olika sorters mörker beroende på var man bor.

I staden kan man, tack vare all belysning, se långt trots att det är mörkt. I staden är mörkret som en skymningszon där allt blir grått och lite olustigt.

På landet är mörkret så kompakt att det känns som om man kan skära det med kniv. Här, mitt ute i skogen, finns inga gatlampor, inget återsken från någon närliggande stad. Det är bara mörkt, mörkt, mörkt! Innan ögonen vant sig vid mörkret ser du inte din fot.

I början när jag flyttade hit hade jag starka ficklampor som nådde långt, då kunde jag se mina hundar även när de var långt ifrån mig. (Nu är det så att vi har stor, inhägnad tomt på 2 tunnland, därför kan hundarna springa lösa i mörkret tillsammans med mig.)

Efter ett tag insåg jag att det faktiskt var rätt skrämmande att ha en så stark ficklampa, för när jag lyste omkring mig i mörkret för att upptäcka hundarna, såg jag även många andra ögon som blänkte i mörkret. Läskigt och otäckt.

Nuförtiden har jag bara en liten ficklampa som kan döljas i handen och stoppas ned i fickan. Den lyser upp framför mina fötter och några meter framför mig, precis lagom för att jag ska se hundarna, men slippa se de omgivande, stirrande ögonen. Med min fantasi kan de där ögonen sitta på precis vad som helst, rådjur, grävlingar, monster, vampyrer, varulvar, spöken...

Det finns något väldigt positivt med det här kompakta mörkret, för när det är stjärnklart är det som att ha en gnistrande väv av diamanter ovanför sitt huvud. Stjärnorna lyser starkt och klart och de känns så nära att jag tror mig kunna sträcka ut handen och ta på dem. Sådana kvällar brukar jag släcka ficklampan och bara ta in skönheten, stillheten, och se ett och annat avlägset flygplan passera.

Att få ha förmånen att se alla dessa stjärnor är inget som är självklart för alla. När vi har gäster är de mycket imponerade av hur många stjärnor vi har. Ja, de har precis lika många stjärnor ovanför sina huvuden, det är bara det att de inte syns i storstädernas mörker/ljus.

Sedan finns fullmånekvällarna. Då är det som att vandra runt i en sagovärld i mörkret. Allting syns tydligt och klart, men i ett helt annat ljus än i solskenet. Naturen badar i ett silversken som känns överjordiskt. Fullmånen är gigantisk just när den stiger upp över horisonten, när den ännu inte börjat sprida sitt silverskimmer. När den slutligen hänger ovanför mig kan jag vandra omkring med ficklampan släckt och bara njuta av att finnas till.

Mörker kan vara båda skrämmande och helt underbart!

Kramisar Kim

Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst. Vill du veta mer om mig och mina böcker, titta in på min hemsida www.kimselius.se