Stella och kyrkogården av Jerker Hultén

Stella och kyrkogården av Jerker Hultén

Efter att ha läst alla Jerker Hulténs fantasyböcker, eller rättare sagt slukat dem, blev jag glatt överraskad när jag läste Stella och kyrkogården. Även det en bok som inte gick att lägga ifrån sig.

En enda negativ sak: många gånger var meningar alldeles för långa. Redan i första stycket hakade jag upp mig och kände mig lite besviken, rädd för att författaren inte hade lyckats den här gången. Men ack vad jag bedrog mig.

Jerker Hultén fortsatte i en rafflande fart att hålla mig fången. Han skildrar skickligt tonåringen Stella, som olovandes lånar mammas röda regnrock och genom det dör. En död som var ämnad för hennes mamma. Stella förstår inte att hon har blivit ett spöke. Det är först när hon står i kö för att komma in på kyrkogården som hon inser att hon faktiskt är död.

På kyrkogården möter hon många olika spöken. Välskildrade karaktärer som författaren levandegör alldeles förträffligt. Jerker Hultén målar även upp kyrkogården med ord och får mig att känna det som om jag är där. Det är en ryslig, mycket otäck kyrkogård. Men tack vare att författaren har både läskiga och roliga karaktärer känns boken inte alltför skrämmande.

Stella inser att någon är ute efter att mörda hennes mamma och vill varna henne. Men är man död kan man inte lämna kyrkogården, eller?

Jag älskade verkligen den här boken. Ryckte åt mig den i sista stund när jag skulle till skrivarstugan. Där lade jag mig i skuggan i en solstol i en temperatur av +32 grader, sedan läste jag. Hettan kändes uthärdlig när kylan från kyrkogården kom krypande. Jag var inte medveten om att tiden gick, jag läste och läste och läste. Tack och lov för värmen, för hundarna pockade inte på någon promenad, eller uppmärksamhet. Jag kunde ostörd läsa boken från pärm till pärm.

Tyvärr är ju Stella död, så det blir sannolikt inte någon mer bok om henne. Men jag hoppas att Jerker Hultén fortsätter skriva fristående spännande böcker. Jag kommer definitivt att fortsätta läsa ALLT han skriver. Jerker Hultén är en författare som har förmågan att fånga läsaren från första till sista raden. Läs boken!

Den får fem stjärnor av fem möjliga

Blev du nyfiken på boken? Fråga efter den hos din bokhandlare, annars finns den på nätet, till exempel hos Adlibris, Bokus,  Akademibokhandeln eller Storytel.

För fler boktips kika in på Kimselius Boktips här på bloggen.

Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare, Föreläsare och Låtskrivare

Copyright Kim M. Kimselius   

Vad roligt att du läser min blogg.  Lämna gärna en kommentar längre ned i det här inlägget.  Eller mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!

Blixtvisit till Skåne

Blixtvisit till Skåne

Det blir aldrig några långa vistelser i Skrivarstugan nuförtiden. Kanske beror det på att det var där jag precis hade installerat mig när jag fick samtalet om att pappa låg på sjukhus. Det slutade med att han dog. Det är vad jag tänker på varje gång jag är i stugan numera.

Den här gången var jag nere för att Kotten skulle få besöka skrivarstugan medan han fortfarande var liten. Eftersom stugan ligger omgärdad av stora bokträd kunde jag inte ha valt en bättre dag att besöka stugan. Det var +32 grader varmt och vindstilla när det var som varmast. Först försökte vi sitta ute i skuggan, men myggen blev för envisa.

Kiara hade i ett tidigt skede sprungit in och lagt sig. Där inne var det bara +18 grader. Fördelen med att ha en skuggig tomt är att det alltid är svalt inomhus. Det tycker hundarna om.

Jag hade tänkt passa på att göra lite saker medan jag var där. Men värmen satte stopp för det mesta. Jag fick i alla fall räfsat ihop gräset, medan hundarna sökte sig till skuggiga platser, för de ville inte vara långt ifrån mig.

Vi passade även på att hälsa på våra grannar som lämpligt nog var där. Kiara tyckte deras småhundar var jobbiga och gömde sig under träden.

Kotten älskade deras ettåring och de två fann varandra genast och lekte på samma villkor. Mycket spring blev det och mycket vatten att dricka. Då hade temperaturen som tur var slagit om. Friska vindar blåste och det var bara 20 grader på kvällen.

Tillbaka i skrivarstugan lade sig Kiara på alla hundars favoritplats. Stentrappan. Den ligger i skugga och är alltid sval och skön.

Jag hann komma in i semesterläge och läste ut Jerker Hulténs bok Stella och Kyrkogården. Jag berättar mer om den boken imorgon. Men jag kan säga så mycket att jag glömde av tiden när jag läste.

Även om jag kört fram och tillbaka på 24 timmar känns det som om jag har varit iväg en vecka. Jag är utvilad och redo att börja skriva. Fast det ska jag ju inte. Jag har fortfarande semester.

Kotten blev överlycklig när han kom hem. Han slängde sig i sina biabäddar och rullade runt och gosade in sig, sedan sprang han vidare till nästa. Nu ligger han i sitt lilla hus, som han har haft med på resan. Han är så trött att han inte ens vill ha sitt lilla lunchmål. Det är jobbigt att ha semester. I alla fall för små Kottar.

Förr hade vi en granne nere vid skrivarstugan som kom farande förbi i väldig fart, klippte gräset och for iväg lika snabbt igen. Vi kallade honom Blixten, eftersom han aldrig stannade.

Kanske mina grannar kommer att kalla mig det om jag fortsätter åka på blixtvisiter till skrivarstugan, eller vad tror du?

Ha en fin dag! Det har jag haft så här långt och är övertygad om att jag kommer att ha i fortsättningen också.


Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare, Föreläsare och Låtskrivare

Copyright Kim M. Kimselius   

Vad roligt att du läser min blogg.  Lämna gärna en kommentar längre ned i det här inlägget.  Eller mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!
 

Tackar mitt undermedvetna

Tackar mitt undermedvetna

Idag packade jag ihop i all hast och for till Skrivarstugan i Skåne. Kotten behöver tränas på att vara där och det är den svalaste platsen på jorden. Nja, kanske inte, men i alla fall för oss. Huset ligger i en bokbacke, omgärdad av stora bokträd som skuggar skrivarstugan. Utomhus är det 30 grader varmt. Inne är det behagliga 18. Så länge dörren är stängd.

Jag hade tänkt stjäla mig några skrivtimmar, trots att jag har semester, men mitt undermedvetna hindrade mig.

När bilen var färdigpackad var det en röst inom mig som sa att jag hade glömt något. Jag gick tillbaka in tre gånger och kom ut med fler saker att ta med, men jag glömde ändå det viktigaste: Sladden till datorn.

Jag tror det var mitt undermedvetna som hindrade mig från att ta med den, eftersom jag ju inte ska skriva något medan jag har semester, men det är så svårt att låta bli.

Dessutom glömde jag min skrivbok, däremot fick jag med mig Jerker Hulténs bok Stella och kyrkogården. Så nu ska jag krypa upp i soffan och läsa boken. Imorgon kör jag hem igen. Då har Kotten fått bo in sig i stugan och jag måste ladda datorn.

Nu vet jag hur mina skrivkursdeltagare känner sig när de har glömt ta med sladden till datorn till kursen. Men oftast har de tur och kan låna någon annans sladd. Sådan tur har inte jag, eller jag kanske har tur att jag inte har möjlighet att göra det. Nu får jag den välbehövliga vilan.

Ha en fin dag. Det har vi: Kotten, Kiara och jag. Maken är hemma och sköter växthus och alla grönsaker.

Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare, Föreläsare och Låtskrivare

Copyright Kim M. Kimselius   

Vad roligt att du läser min blogg.  Lämna gärna en kommentar längre ned i det här inlägget.  Eller mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!