I våras berättade jag om ett spännande paket jag hade fått av en bloggvän. Paketet innehöll många underbara saker, bland annat tvålen Lava Viso, som direkt blev min favorit. När tvålen tog slut beställde jag hem ny från Butik Citronodlingen i Italien. Men jag nöjde mig inte med det, jag kikade runt bland produkterna och hittade en annan tvål, som jag kan använda när jag bara ska tvätta händerna.
Den är lika underbar som duschtvålen. Händerna blir mjuka och lena. Ångrar att jag inte köpte fler tvålar när jag ändå beställde... Vill du veta mer om tvålen kan du kika här.
Det bästa av allt det är att de här tvålarna för en doft av Italien med sig, en doft av olivolja och honung, sol och värme... Mycket njutbart!
Kramisar Kim
Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst. Vill du veta mer om mig och mina böcker, titta in på min hemsida www.kimselius.se
lördag 2 juli 2011
fredag 1 juli 2011
En dag vid havet
För andra året i rad hyrde min författarkollega Conny Svenning med familj en underbar stuga alldeles vid havet, och precis som förra året åkte vi och hälsade på.
Conny har skrivit många faktaböcker. Nu har han debuterat som deckarförfattare. Eftersom jag hade lovat Conny att läsa hans bok så fort jag skrivit klar min, slängde jag mig över hans bok kvällen innan, när jag precis avslutat På flykt från andra världskrigets fasa.
Jag fångades direkt av handlingen i boken och fick tvinga mig att lägga boken ifrån mig.
Vi får träffa Harry, forskaren som gärna vill syssla med något annat, men inte just det han oväntat hamnar i. Här finns Harrys gamla studiekamrat Krister, en välbärgad företagare, och hans vackra hustru Sonja. Tillsammans dras de in i ”Gäldstuge-vedergällningar”, som aldrig tycks ta slut och hotar samhällets grundvalar.
Den erfarne kriminalinspektören Valter Berg får tillsammans med sin unga assistent Ria-Marika Ingvarsson i uppdrag att finna samband i och lösa händelserna som lämnar död och förstörelse bakom sig.
En berättelse full av aktion och hisnande tvära kast, men också med ett innehåll som är ägnat att väcka debatt på ett djupare plan.
Det var en underbar sommardag när vi kom ut till stugan. Solen glittrade i vattnet. Barnen fiskade och badade och vi bara njöt av livet.
Havet är något alldeles speciellt för mig. Född som jag är på västkusten, ständigt ute på sjön med föräldrarna som barn och sedan eget hus vid havet... Inte undra på att jag kopplar av och fyller på energi när jag kommer ut hit.
Här är så vackert att det nästan gör ont.
Min "jordgubbsätarvän". Vi plockade bort stjälkarna på jordgubbarna och åt allt vad vi orkade. "Ät tills du skäms", sa alltid min mor. När det gäller jordgubbar vågar jag inte följa de råden för då hade de här skålarna säkert varit tomma...
Barnen står för grillningen, var det första Maggan sa när vi kom. Och här ser du grillmästaren i full fart!
Efter maten kopplade vi av på bryggan.
För mig är det här verkligen HAVET! När man ser horisonten, kan se oväder på långt håll och ha några timmar på sig att röja undan och fixa innan stormen kommer. Så var det när jag bodde vid havet, för många år sedan.
Kan man annat än bli glad och njuta av livet när man ser något sådant här?
Vid skymningen började båtarna gå ut för att fiska/lägga nät och vågorna skvalpade hemtrevligt mot piren.
Det var dags att ta farväl, lämna havet och köra hem till huset i skogen, laddad med energi och livsglädje efter en dag vid havet.
Kramisar Kim
Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst. Vill du veta mer om mig och mina böcker, titta in på min hemsida www.kimselius.se
Här är Conny, till vänster och Jan till höger |
Barnen fiskar med håv |
Huset vid havet |
Conny Svenning har mycket att sätta på sin cv: Docent i sociologi, uppfinnare, konstnär, rockmusiker, byggnadsingenjör, radiopratare, forskare, kamerareparatör, fackboksförfattare, mm … och nu debutant med en kriminalroman "Öga för tand".
Boken handlar om livskvalitet, kärlek, vänskap och om den absoluta hämnden. I centrum står en handfull personer med bostadsort Malmö och Åkarp; men våldvågen som aldrig tycks ta slut och vars samband det är svårt att finna, sprider sig över landet.Vi får träffa Harry, forskaren som gärna vill syssla med något annat, men inte just det han oväntat hamnar i. Här finns Harrys gamla studiekamrat Krister, en välbärgad företagare, och hans vackra hustru Sonja. Tillsammans dras de in i ”Gäldstuge-vedergällningar”, som aldrig tycks ta slut och hotar samhällets grundvalar.
Den erfarne kriminalinspektören Valter Berg får tillsammans med sin unga assistent Ria-Marika Ingvarsson i uppdrag att finna samband i och lösa händelserna som lämnar död och förstörelse bakom sig.
En berättelse full av aktion och hisnande tvära kast, men också med ett innehåll som är ägnat att väcka debatt på ett djupare plan.
Stort gäddhuvud. Jag är med på bild för att du ska kunna bilda dig en uppfattning om HUR stort det var. |
Här njuter jag av havet och solen. |
Här är så vackert att det nästan gör ont.
Min "jordgubbsätarvän". Vi plockade bort stjälkarna på jordgubbarna och åt allt vad vi orkade. "Ät tills du skäms", sa alltid min mor. När det gäller jordgubbar vågar jag inte följa de råden för då hade de här skålarna säkert varit tomma...
Barnen står för grillningen, var det första Maggan sa när vi kom. Och här ser du grillmästaren i full fart!
Efter maten kopplade vi av på bryggan.
För mig är det här verkligen HAVET! När man ser horisonten, kan se oväder på långt håll och ha några timmar på sig att röja undan och fixa innan stormen kommer. Så var det när jag bodde vid havet, för många år sedan.
Kan man annat än bli glad och njuta av livet när man ser något sådant här?
Vid skymningen började båtarna gå ut för att fiska/lägga nät och vågorna skvalpade hemtrevligt mot piren.
Det var dags att ta farväl, lämna havet och köra hem till huset i skogen, laddad med energi och livsglädje efter en dag vid havet.
Kramisar Kim
Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst. Vill du veta mer om mig och mina böcker, titta in på min hemsida www.kimselius.se
torsdag 30 juni 2011
För bara en timma sedan...
För bara en timma sedan var hon glad och förväntansfull. Då fyllde fågelsången hennes bröst med glädje. Hon hade planer för framtiden, ja hon hade även planer för den närmaste timmen...
För bara en timma sedan packade hon ned det sista i väskan. Vände och vred den nyinköpta baddräkten, undrade hur hon skulle se ut i den när kroppen blivit lagom gyllenbrun. Hon stängde locket och drog åt remmen. Adresslappen satt redan på. Allt var förberett. Hennes man hade gått för att hämta bilen och köra fram den till porten. Snäll och omtänksam som alltid.
För bara en timma sedan hade hennes steg varit lätta, det hade känts som om fötterna knappt snuddade vid parkettgolvet när hon gick omkring och gav blommorna en sista vattenskvätt, tog ut soppåsen, knöt ihop den och ställde den vid ytterdörren.
För bara en timma sedan hade hon fortfarande trott på en lång och kärleksfull framtid, att sitta bredvid sin man, fårad och gråhårig, att hålla hans hand... Att få vara lyckliga tillsammans trots alla år som förflutit.
För bara en timma sedan hade hon börjat undra varför han inte hade kommit in för att hämta väskorna. Blivit smått irriterad för att han tagit sig tid att prata med grannarna, nu när de äntligen skulle iväg på sin första utlandssemester. Prat hade han all tid i världen till sedan, nu när han precis blivit pensionär.
För bara en timma sedan hade hon gått fram till fönstret och dragit undan de gardiner hon just dragit för som både solskydd och insynsskydd när de var bortresta...
För bara en timma sedan...
Hon hade inte förstått vad det var hon såg. Hon hade stirrat ut på parkeringen, som låg just utanför fönstret. Hon såg deras bil, hon såg förardörren öppen. Hon såg människor runt bilen. Hon såg, men hon förstod inte vad det var hon tittade på.
För bara en timma sedan hade hennes kropp rört sig smidigt och vigt när dörrklockan ringt. Hon hade ivrigt skyndat för att öppna dörren för sin man. Lite förargad hade hon varit, eftersom han låtit bilen stå kvar på parkeringen, vaktad av grannarna.
Utanför stod grannen på bottenvåningen, han med hunden som alltid irriterade henne så, eftersom han aldrig plockade upp efter sin hund. Grannen brukade alltid gå fram som om han ägde hela världen och hade all rätt i världen att lämna skiten efter sig. Men den här gången stod han med lätt nedböjt huvud, händerna i fickan och fötterna trampande fram och tillbaka.
"Jaaa?" hade hon sagt, i tro att grannen behövde någon hjälp. Hon hade inte tid, de skulle iväg. Varför kom inte maken?
Då hörde hon sirener i fjärran. Grannen lyfte huvudet och såg på henne. Hans ögon var tårfyllda. Han lade en hand på hennes arm och sa:
"Det har hänt något..."
Han ledde henne nedför trappan, ut genom porten, bort till parkeringen. En ambulans stod vid deras bil, grannarna vek undan för ambulanspersonalen och då såg hon...
Då såg hon anledningen till att hennes man inte kört fram bilen, till att han inte hade kommit och hämtat väskorna...
Han satt hopsjunken i förarsätet, blek och livlös. Sedan försvann han ur sikte när en av ambulansmännen böjde sig in i bilen.
Hennes steg blev snabbare, hon sprang och hjärtat i bröstet bultade och hoppade och kändes som om det skulle tränga ut ur hennes kropp.
Hon kom fram precis när ambulansmannen vände sig om och skakade på huvudet åt sin kollega. "Inget att göra!" sa han.
För bara en timma sedan var de två och hade all framtid i världen. För bara en timma sedan, tänkte hon när hon sjönk till marken, slagen av insikten att de inte längre var två, nu fanns bara hon...
Kramisar Kim
Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst. Vill du veta mer om mig och mina böcker, titta in på min hemsida www.kimselius.se
För bara en timma sedan packade hon ned det sista i väskan. Vände och vred den nyinköpta baddräkten, undrade hur hon skulle se ut i den när kroppen blivit lagom gyllenbrun. Hon stängde locket och drog åt remmen. Adresslappen satt redan på. Allt var förberett. Hennes man hade gått för att hämta bilen och köra fram den till porten. Snäll och omtänksam som alltid.
För bara en timma sedan hade hennes steg varit lätta, det hade känts som om fötterna knappt snuddade vid parkettgolvet när hon gick omkring och gav blommorna en sista vattenskvätt, tog ut soppåsen, knöt ihop den och ställde den vid ytterdörren.
För bara en timma sedan hade hon fortfarande trott på en lång och kärleksfull framtid, att sitta bredvid sin man, fårad och gråhårig, att hålla hans hand... Att få vara lyckliga tillsammans trots alla år som förflutit.
För bara en timma sedan hade hon börjat undra varför han inte hade kommit in för att hämta väskorna. Blivit smått irriterad för att han tagit sig tid att prata med grannarna, nu när de äntligen skulle iväg på sin första utlandssemester. Prat hade han all tid i världen till sedan, nu när han precis blivit pensionär.
För bara en timma sedan hade hon gått fram till fönstret och dragit undan de gardiner hon just dragit för som både solskydd och insynsskydd när de var bortresta...
För bara en timma sedan...
Hon hade inte förstått vad det var hon såg. Hon hade stirrat ut på parkeringen, som låg just utanför fönstret. Hon såg deras bil, hon såg förardörren öppen. Hon såg människor runt bilen. Hon såg, men hon förstod inte vad det var hon tittade på.
För bara en timma sedan hade hennes kropp rört sig smidigt och vigt när dörrklockan ringt. Hon hade ivrigt skyndat för att öppna dörren för sin man. Lite förargad hade hon varit, eftersom han låtit bilen stå kvar på parkeringen, vaktad av grannarna.
Utanför stod grannen på bottenvåningen, han med hunden som alltid irriterade henne så, eftersom han aldrig plockade upp efter sin hund. Grannen brukade alltid gå fram som om han ägde hela världen och hade all rätt i världen att lämna skiten efter sig. Men den här gången stod han med lätt nedböjt huvud, händerna i fickan och fötterna trampande fram och tillbaka.
"Jaaa?" hade hon sagt, i tro att grannen behövde någon hjälp. Hon hade inte tid, de skulle iväg. Varför kom inte maken?
Då hörde hon sirener i fjärran. Grannen lyfte huvudet och såg på henne. Hans ögon var tårfyllda. Han lade en hand på hennes arm och sa:
"Det har hänt något..."
Han ledde henne nedför trappan, ut genom porten, bort till parkeringen. En ambulans stod vid deras bil, grannarna vek undan för ambulanspersonalen och då såg hon...
Då såg hon anledningen till att hennes man inte kört fram bilen, till att han inte hade kommit och hämtat väskorna...
Han satt hopsjunken i förarsätet, blek och livlös. Sedan försvann han ur sikte när en av ambulansmännen böjde sig in i bilen.
Hennes steg blev snabbare, hon sprang och hjärtat i bröstet bultade och hoppade och kändes som om det skulle tränga ut ur hennes kropp.
Hon kom fram precis när ambulansmannen vände sig om och skakade på huvudet åt sin kollega. "Inget att göra!" sa han.
För bara en timma sedan var de två och hade all framtid i världen. För bara en timma sedan, tänkte hon när hon sjönk till marken, slagen av insikten att de inte längre var två, nu fanns bara hon...
Kramisar Kim
Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst. Vill du veta mer om mig och mina böcker, titta in på min hemsida www.kimselius.se
onsdag 29 juni 2011
När orden inte räcker till...
Hur tröstar man någon som mist sin livskamrat sedan drygt femtio år...?
Finns det några ord som överhuvudtaget kan trösta när man mist någon man älskat innerligt i så många år?
"Livet går vidare!" Visst, livet går vidare, men aldrig mer på samma sätt, aldrig mer med samma person.
"Det blir lättare sedan!" Visst, det kanske blir lättare, men aldrig så lätt som det var innan, när man hade sin livskamrat vid sidan. Någon som hjälpte till att ta itu med alla vardagens små göromål, någon att diskutera med, någon att vakna upp med. Någon...
Dessutom finns rädslan där, att en dag vara den som behöver tröstas, vara den som mist sin livskamrat, att vara halv, vilse i livet och aldrig mer vara två... Aldrig mer vara VI, bara vara JAG...
Kramisar Kim
Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst. Vill du veta mer om mig och mina böcker, titta in på min hemsida www.kimselius.se
Finns det några ord som överhuvudtaget kan trösta när man mist någon man älskat innerligt i så många år?
"Livet går vidare!" Visst, livet går vidare, men aldrig mer på samma sätt, aldrig mer med samma person.
"Det blir lättare sedan!" Visst, det kanske blir lättare, men aldrig så lätt som det var innan, när man hade sin livskamrat vid sidan. Någon som hjälpte till att ta itu med alla vardagens små göromål, någon att diskutera med, någon att vakna upp med. Någon...
Dessutom finns rädslan där, att en dag vara den som behöver tröstas, vara den som mist sin livskamrat, att vara halv, vilse i livet och aldrig mer vara två... Aldrig mer vara VI, bara vara JAG...
Kramisar Kim
Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst. Vill du veta mer om mig och mina böcker, titta in på min hemsida www.kimselius.se
Etiketter:
Död,
Kim M Kimselius,
Livsfilosofi,
Saknad,
Sorg,
Sorgarbete
tisdag 28 juni 2011
Oj, det hade jag aldrig kunnat ana...
Sitter här och försöker hämtar andan efter att ha sträckläst min bok På flykt från andra världskrigets fasa. Igår berättade jag att min favoritbok var Theos Pompeji, men jag tror att jag idag har ändrat uppfattning...
Vi svenskar får lära oss att det är fult att skryta, att tala väl om sig själv och det man gör. Men jag måste bara få säga det: DET HÄR ÄR DEN ABSOLUT BÄSTA BOK JAG SKRIVIT!!!!
Den är suverän, väl ihopknuten och kommer att ge mina läsare en hel del "hjärtinfarkter", såsom många läsare skrivit att de har fått av Kimberlie - Främlingar.
Dessutom är På flykt från andra världskrigets fasa den absolut tjockaste bok jag någonsin har gjort! Nu har ni, mina kära läsare, verkligen något att bita i, en sträckläsarbok som håller er fångna från första sidan, till sista, precis som den gjort med mig, trots att det är jag som skrivit boken!!!
Jag säger bara: "WOW! Har jag skrivit det här? Det är ju JÄTTEBRA!"
Nu ska jag bryta om boken till färdiga boksidor och sända iväg till korrekturläsarna. Ska bli så spännande att höra om de är av samma uppfattning som jag... Dessutom ska det bli så spännande att få höra vad DU tycker när du har läst boken, när den väl kommit ut i augusti.
Jag sitter här och skrattar och och myser och är helt tagen över alla ord och formuleringar och vändningar och... Tänk att jag har fått ihop något så bra, om något som är så hemskt...
Nej, nu måste jag fortsätta jobba!
Kramisar Kim
Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst. Vill du veta mer om mig och mina böcker, titta in på min hemsida www.kimselius.se
Vi svenskar får lära oss att det är fult att skryta, att tala väl om sig själv och det man gör. Men jag måste bara få säga det: DET HÄR ÄR DEN ABSOLUT BÄSTA BOK JAG SKRIVIT!!!!
Den är suverän, väl ihopknuten och kommer att ge mina läsare en hel del "hjärtinfarkter", såsom många läsare skrivit att de har fått av Kimberlie - Främlingar.
Dessutom är På flykt från andra världskrigets fasa den absolut tjockaste bok jag någonsin har gjort! Nu har ni, mina kära läsare, verkligen något att bita i, en sträckläsarbok som håller er fångna från första sidan, till sista, precis som den gjort med mig, trots att det är jag som skrivit boken!!!
Jag säger bara: "WOW! Har jag skrivit det här? Det är ju JÄTTEBRA!"
Nu ska jag bryta om boken till färdiga boksidor och sända iväg till korrekturläsarna. Ska bli så spännande att höra om de är av samma uppfattning som jag... Dessutom ska det bli så spännande att få höra vad DU tycker när du har läst boken, när den väl kommit ut i augusti.
Jag sitter här och skrattar och och myser och är helt tagen över alla ord och formuleringar och vändningar och... Tänk att jag har fått ihop något så bra, om något som är så hemskt...
Nej, nu måste jag fortsätta jobba!
Kramisar Kim
Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst. Vill du veta mer om mig och mina böcker, titta in på min hemsida www.kimselius.se
måndag 27 juni 2011
Min favoritbok
Får ofta frågan vilken av mina böcker som är min favoritbok. Under många år har det alltid varit den senaste boken som jag har skrivit, men sedan förra året, när Theos Pompeji kom ut, är det den boken som gäller. I alla fall än så länge.
Den boken har legat och vuxit fram inom mig, alltsedan jag skrev Tillbaka till Pompeji och det var en underbar känsla när jag äntligen fick skriva ner alla orden jag hade inom mig. Dessutom fick jag resa tillbaka till Pompeji för att skriva Theos Pompeji, vilket jag absolut inte hade något emot.
Ytterligare en av mina favoriter är Giljotinen. Egentligen borde jag inte tycka så mycket om den, eftersom den påminner mig om min systers död. Jag skrev nämligen den boken i samband med att min syster dog. I Giljotinen skrev jag av mig alla de känslor jag kände, min sorg och förtvivlan och beskrev tomheten som plötsligt fanns inuti mig. Därför är Giljotinen den enda bok som innehåller mina egna känslor, när jag beskriver känslorna som personerna i boken har.
Det glömda kriget 1808-1809, är också en av mina favoritböcker. Både för att jag tycker väldigt mycket om boken, sättet jag skrev den på och allt som hände runtomkring boken. Jag fick förfrågan från Projekt 1809 i Finland om jag kunde tänka mig att skriva om det här kriget. Jag tackade ja och det gjorde att jag under två års tid reste runt i Finland och berättade om vår gemensamma historia, och om min bok.
Kinesiska Draken är en bok som jag tycker väldigt mycket om. Där utmanade jag mig själv att skriva totalt annorlunda än vad jag hade gjort i någon av mina tidigare böcker. Det är en grym, men samtidigt väldigt fängslande bok, som jag aldrig fick nog av att läsa som korrektur. Dessutom förde mig researchresan till Kina, en oförglömlig upplevelse.
Ibland får jag frågan vilken som är min Sämsta bok. Då brukar jag svara att jag har inte skrivit någon bok som jag tycker är dålig. För om jag inte är nöjd med boken när jag läser korrektur då förbättrar jag den tills jag är nöjd.
Kanske, om jag ska skriva om min favoritbok i höst, kanske, kanske att det blir någon av de nya böckerna: På liv och död i andra världskrigets skugga, eller På flykt från andra världskrigets fasa. Vi får se om Theos Pompeji fortsätter behålla "Första plats", eller om den boken halkar ner till förmån för de två nya...
Kramisar Kim
Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst. Vill du veta mer om mig och mina böcker, titta in på min hemsida www.kimselius.se
Den boken har legat och vuxit fram inom mig, alltsedan jag skrev Tillbaka till Pompeji och det var en underbar känsla när jag äntligen fick skriva ner alla orden jag hade inom mig. Dessutom fick jag resa tillbaka till Pompeji för att skriva Theos Pompeji, vilket jag absolut inte hade något emot.
Ytterligare en av mina favoriter är Giljotinen. Egentligen borde jag inte tycka så mycket om den, eftersom den påminner mig om min systers död. Jag skrev nämligen den boken i samband med att min syster dog. I Giljotinen skrev jag av mig alla de känslor jag kände, min sorg och förtvivlan och beskrev tomheten som plötsligt fanns inuti mig. Därför är Giljotinen den enda bok som innehåller mina egna känslor, när jag beskriver känslorna som personerna i boken har.
Det glömda kriget 1808-1809, är också en av mina favoritböcker. Både för att jag tycker väldigt mycket om boken, sättet jag skrev den på och allt som hände runtomkring boken. Jag fick förfrågan från Projekt 1809 i Finland om jag kunde tänka mig att skriva om det här kriget. Jag tackade ja och det gjorde att jag under två års tid reste runt i Finland och berättade om vår gemensamma historia, och om min bok.
Kinesiska Draken är en bok som jag tycker väldigt mycket om. Där utmanade jag mig själv att skriva totalt annorlunda än vad jag hade gjort i någon av mina tidigare böcker. Det är en grym, men samtidigt väldigt fängslande bok, som jag aldrig fick nog av att läsa som korrektur. Dessutom förde mig researchresan till Kina, en oförglömlig upplevelse.
Ibland får jag frågan vilken som är min Sämsta bok. Då brukar jag svara att jag har inte skrivit någon bok som jag tycker är dålig. För om jag inte är nöjd med boken när jag läser korrektur då förbättrar jag den tills jag är nöjd.
Kanske, om jag ska skriva om min favoritbok i höst, kanske, kanske att det blir någon av de nya böckerna: På liv och död i andra världskrigets skugga, eller På flykt från andra världskrigets fasa. Vi får se om Theos Pompeji fortsätter behålla "Första plats", eller om den boken halkar ner till förmån för de två nya...
Kramisar Kim
Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst. Vill du veta mer om mig och mina böcker, titta in på min hemsida www.kimselius.se
Etiketter:
Det glömda kriget 1808-1809,
Favoritbok,
Giljotinen,
Historia,
Historiska äventyrsböcker,
Kim M Kimselius,
Kimselius böcker,
Kinesiska Draken,
Pompeji,
Theos Pompeji
söndag 26 juni 2011
Vélodrome d'Hiver Judeförföljelsen Paris Frankrike Andra världskriget
Minnesmonument över de judar som stängdes in i Vélodrome d'Hiver |
Hitler slöt en överenskommelse med fransmännen vid ockupationen av Frankrike. Överenskommelsen innebar att tyskarna skulle bestämma i norra delen av landet. I södra Frankrike skulle fransmännen ha en egen regering i staden Vichy = Vichyregeringen. En regering som i stort sett var tvungen att lyda Hitler helt och hållet. Denna del av Frankrike kallades den "Fria zonen".
Vichyregimens ökända antikommunistiska poliskår, SPAC, hjälpte tyskarna i kampen mot motståndsrörelsen. De arresterade också franska judar och lämnade över dem till nazisterna.
Vichyregimen införde en rad restriktioner mot judarna. Den första diskriminerande lagen kom 3 oktober 1940 och förbjöd judar att inneha högre poster inom den offentliga sektorn, samt lärar- och undervisningstjänster.
Sommaren 1941 kom lagar med verksamhetsförbud för judar inom press och media, bank- och finansvärlden och fastighetsbranschen, samt arbetsförbud för judiska advokater och läkare. Ytterligare lagar följde som försämrade judarna livsvillkor och hotade deras existens.
På franskt initiativ och i samråd med tyskarna skapades i mars 1941 en fransk myndighet för "den judiska frågan" - "Commissariat général aux questions juives (CGQJ). Med CGQJ hoppades Vichyregimen få större inflytande i den tyskockuperade delen av Frankrike.
Under 1941 samarbetade fransmännen med tyskarna i de första massarresteringarna av judar i det ockuperade Frankrike. Tusentals judar, framförallt av utländsk härkomst, fördes till interneringslägren Pithiviers, Drancy och Baune-la-Roland. Efter Wanseekonferensen i januari 1942, då nazisterna lade upp riktlinjerna för "den slutgiltiga lösningen av judefrågan", började de systematiska deportationerna av judar från Frankrike till koncentrationsläger i öst.
Enligt nazisternas kalkyler skulle 100.000 judar från Frankrike, inklusive Vichyregimens "Fria zon", deporteras till förintelseläger. Den första aktionen i denna plan var "Operation Vårvind", som innebar ett antal massarresteringar av judar. Vélodrome d´Hiver-räden är den mest omtalade. Räden var ett samarbete mellan SS och den franska polisen under ledning av Höherer SS- und Polizieführer Carl Oberg och den franske polischefen René Bousquet. Under räden 16 och 17 juli 1942, arresterades 13.000 judar varav över hälften tvingades tillbringa fem dygn i sporthallen Vélodrome d'Hiver under vidriga förhållanden.
"Vel d'hiv såg ut som en scen från helvetet. Åtta tusen judar campade där, de levde bokstavligen i sin egen avföring, utan något att äta och dricka under tre dagar. Män dog, kvinnor födde. Skriken som ljöd hindrade grannskapets invånare från att sova under tre nätter." Tidskriften Combat augusti 1942.
4.115 barn, 2.916 kvinnor och 1.129 män, sammanlagt 8.160 personer, stängdes in i Vélodrome d'Hiver. Där fanns inget vatten, ingen mat, inga sanitära anordningar, ingenting hade förberetts för judarnas ankomst. Människorna svalt, var törstiga (det enda vatten som fanns kom från en brandslang som hämtade upp vatten direkt från floden Seine), smutsiga, plågades av hettan på dagen och kylan på natten. Luften var dålig och lamporna var tända dygnet om. Sjuka judar togs från sjukhus och stängdes in tillsammans med de friska. Efter något dygn spred sig diarré och dysenteri. Flera av de inspärrade tog sina liv. Detta helvete varade i fem dygn.
Mellan 19 och 22 juli fördes de arresterade familjerna till interneringläger där barnen med våld skildes från sina föräldrar. I augusti sändes barnen via Drancy till Auschwitz där de gasades ihjäl. Denna händelse kallades "Operation Vårvind".
Målet med Operation Vårvind var att arrestera 28.000 judar som bodde i Paris och i förorterna. Koncentrationen lades på utländska och statslösa judar, med andra ord flyktingar från Ryssland, Tyskland, Polen, Österrike, Tjeckoslovakien och andra nazidominerande länder. Judar som hade flytt undan fasan i sina egna hemländer till "tryggheten" i Frankrike.
För att hitta alla judar som bodde i Parisområdet hade man den så kallade "Tulardlistan". Den hade sammanställts 1941 av en högre tjänsteman vid polisen, André Tulard, efter att tyskarna hade beordrat alla judar att registrera sig hos den lokala polismyndigheten.
Med hjälp av Tulardlistan startade man Operation Vårvind klockan fyra på morgonen den 16 juli 1942. 7.000 franska poliser, gendarmer och medlemmar i franska fascistiska organisationer stod redo. Femtio bussar från CTRP (Paris Lokaltrafik) stod startklara. I arbetsteam om två till fyra personer gav sig den franska polisen, och dess medhjälpare, ut i den tidiga Parismorgonen för att knacka dörr. Genom Tulardlistan hade de all information de behövde om de judar de sökte: nationalitet, yrke och adress.
Polisen hade fått klara instruktioner inför arresteringarna:
Inga diskussioner eller samtal med de arresterade
Apparater i lägenheten ska stängas av
Nycklar och husdjur ska lämnas hos conciergen (vicevärden)
Alla barn ska medföras.
Minnestavla vid metro Bir Hakeem i Paris |
Läs mer på Wikipedia om händelsen. Läs mycket mer om händelsen vid Vél d'hiv här.
Min bok På flykt från andra världskrigets fasa handlar bland annat om det som hände på den 16-17 juli 1942, när judarna fördes till Vélodrome d'Hiver.
Det här var en händelse som berörde mig mycket, därför har jag skrivit om den, för att vi inte får glömma...
Kramisar Kim
Tidigare faktainlägg:
Andra världskriget
Davidsstjärnan/Judestjärnan
Svastikan/Hakkorset
Motståndsrörelsen under Andra världskriget / Andrée "Dédée" de Jongh
Yvonne Cormeau (forts motståndsrörelsen 2:a världskriget)
Kina:
De första Kinesiska Skrivtecknen
Kinesiska murens historia
Hund i Kina
Några kinesiska uppfinningar, bland annat stigbygeln
Kinas förste kejsare
Terrakottaarmén på Östasiatiska museet i Stockholm
Pompeji
Pompeji i ruiner
Frankrike:
Slottet Versailles fontäner
Giljotinen ett löpande-band-mordredskap
Champagnens historia
Flykten till Varennes / Franska Revolutionen
Eiffeltornet i Paris, Världsutställningen 1889
Frihetsgudinnan i Frankrike och USA
Mat:
Världens äldsta snabbmat
Bantning:
Bantning ur historisk synvinkel
Romarriket:
Historiska fel i filmen Spartacus
Roms sju kullar och Roms födelse
Kronprinsessan Victorias anfader:
Jean Baptiste Bernadotte sedermera Kung Karl XIV Johan
Brudklänningens historia:
Visste du att det var Storbritanniens drottning Victoria som gjorde vit brudklänning till ett mode? Om detta och mycker mer kan du läsa här.
Fakta om Fotboll:
Fotbollens historia
1800-talets Facebook:
Tänk... redan på 1800-talet fanns en form av Facebook
Fakta om Klotter:
Klottrets historia går långt tillbaka i tiden.
Svensk Koloni:
Den svenska kolonin Nya Sverige i Amerika
Venedig, sagornas stad:
Venedigs historia, fakta och reseinformation
Titanic:
Läs om skeppet Titanics sorgliga historia
Midsommarafton:
Varför firar vi Midsommar?
Konfliktdiamanter:
Blodig Diamant, en skrämmande berättelse.
Vampyrer:
Här kan du läsa om Vampyrer, Greve Dracula och Twilight
Fakta om Egypten:
Mumier
Tutankhamons kläder
Howard Carter fann farao Tutankhamons grav
Fakta om Ecuador/Peru:
Krympta huvuden
Internet:
Internetanvändning
Digerdöden/Svarta Döden/Pesten
Här kan du läsa om Digerdöden
Stigbygelns historia
Här får du veta mycket om stigbygeln, sadeln och hästens historia.
Bluehenge och Stonehenge
Några av västvärldens mest berömda stensättningar
Tobakens historia:
Här kan du läsa om tobakens historia, men också om rökningens konsekvenser.
Om flaskvattens konsekvenser:
Giftigt flaskvatten
Persien
Marathon och Persien
Lund:
Domkyrkan i Lund, fylld av mystisk och märkliga ting.
Fakta om Nya Zeeland:
Maorierna, Nya Zeelands urinvånare. Folkets historia samt tatueringskonst.
Jordbävning i Christchurch Nya Zeeland
Sveriges sista avrättning:
Årsdagen av den första och sista avrättningen med vår svenska giljotin
Chokladens historia:
Här kan du lära dig mycket om chokladens historia.
Julens historia och traditioner:
Varför firar vi julafton, juldagen, advent? Här kan du lära dig mycket av våra svenska jultraditioner
Vad är det för skillnad på marsipan och mandelmassa? Vill du göra din egen marsipan, gå på marsipanskola? Här hittar du alla svar.
Julmat över hela världen
Nyår
Nyårstraditioner, mat, champagne med mera
Böcker
Nu är det bevisat att böcker är lugnande
Djävulsbibeln och Silverbibeln
Turboförfattare: George Simenon och Saw Alonzo
Nora Roberts, otroligt produktiv författare
Växthuseffekten
Växthuseffekten, vem kom på ordet och vad innebär det?
Alla hjärtans Dag
Vet du varför vi firar Alla hjärtans dag?
Internationella Kvinnodagen
Internationella Kvinnodagen
BÖRJA BLOGGA
Kom igång att Blogga, läs här
Japan
Jordbävningen i Japan 11 mars 2011
Radio
Radions historia
Elisabeth Taylor
Elisabeth Taylors liv
Babylon
Babylons hängande trädgårdar
Påsk
Varför firar vi påsk?
Skånsk djungel
Dalby Hage / Dalby Söderskog
Framgångssaga
Bli en ny Camilla Läckberg!
Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst. Vill du veta mer om mig och mina böcker, titta in på min hemsida www.kimselius.se
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)