Laugaland Selfoss och Reykjavik på Island

Laugaland, Selfoss och Reykjavik på Island

Dag fyra på mitt Islandsäventyr tar mig till många platser på en enda dag, först Laugaland, därefter Selfoss och Reykjavik.

Som du förstått från mina tidigare inlägg från den här islandsresan, bodde jag med utsikt över Hekla vart jag än reste. Den här dagen låg vulkanen invävd i ett fluffigt täcke av moln.

Jag tror jag tänkte fotografera något i bakgrunden, men det misslyckades totalt. Iallfall ser du hur soligt och fint väder jag hade på Island.

Den här dagen föreläste jag i Laugaland. Jag hade hostat rejält och när jag skulle prata med klassen fick jag knappt fram ett ljud. Till slut gick läraren och hämtade vatten till mig. Det blev något bättre, men definitivt min sämsta föreläsning på Island. Trots det verkade eleverna nöjda. En elev var imponerad över att jag hade en ryggsäck från olympiaden i Kina 2008. Det var det år jag var där för att göra research inför boken Kinesiska Draken.

När vi klev ut från skolan fick min förläggare ett samtal. Det var en bibliotekare som vi träffat på måndagens föreläsning. Hon hade ordnat så jag fick komma till hennes skola och föreläsa. Vi åt lunch sedan åkte vi dit. Det gäller att vara förberedd på det mesta när man är ute och reser, även improviserade föreläsningar.

Tycker du att alla bilder ser likadana ut? Eller tycker du att det är kul att se Islands natur? Jag kan aldrig se mig mätt på de olika klippformationerna och färgerna. Därför blev det många foton tagna.

Den här lilla vulkanformationen är väl söt?

Vi stannade för att sträcka på benen och då kom den här hunden fram, vilket fick min förläggare att utbrista: "Här har du en äkta islänning." Jag minns att skådespelaren Kim Andersson, som inte bodde långt ifrån mig när jag bodde i Lindholmen, norr om Stockholm, hade en sådan hund. Den kom alltid och hälsade på hos mig när någon av mina tikar löpte. På så sätt kom jag att lära känna Kim Andersson och hennes familj. För när jag väl lärt mig var hunden hörde hemma gick jag hem med hunden varje gång den kom och hälsade på. En mycket trevlig hundras, men självständig.

Vi åkte vidare till Selfoss där jag föreläste för en storsamling av elever. De var mycket entusiastiska och jag är imponerad av alla isländska elever som är så duktiga på engelska. Inte nog med det, de berömde min engelska och sa att de hade lätt för att förstå mig. Det vågade de inte säga direkt till mig, utan sa det till min förläggare.

Efter den föreläsningen blev vi inbjuden till rektorn, tillsammans med bibliotekarien som hade sett till att vi fick komma dit och föreläsa. Rektorn berättade att bibliotekarien efter att ha lyssnat på mig kom springande till skolan och avbröt henne mitt i ett möte. Bibliotekarien ville så gärna att jag skulle komma och hon visste att vi inte hade så många lediga stunder. Tur var väl det att vi hade varit till Hekla dagen innan, annars hade jag missat det besöket, eftersom det skulle ske den här dagen och jag tror säkert att min förläggare hade prioriterat en föreläsning framför sightseeing. Jag också.

När vi klev ut från skolan ringde en journalist som ringt flera gånger och skjutit upp mötet, för att till slut bestämma att vi skulle ta alla frågorna på telefon. Nu undrade han om vi kunde komma hem till honom direkt. Vi gjorde så. Det visade sig att jag hade föreläst för hans dotter i skolan vi just lämnade. Hon hade ringt sin pappa och sagt att han MÅSTE träffa mig. Det blev ett trevligt möte, som jag hoppas blir en bra artikel. Förmodligen, för han verkade lika imponerad som sin dotter.

Titta på berget, så ser du den slingriga väg vi ska ta oss uppför.

Den här bilden har jag satt in för att visa att det faktiskt finns buskar och träd. Dessutom pyser det överallt och bakom buskarna stiger ångorna från ett litet kraftverk som hämtar energi från underjorden.

Det här är första gången jag ser islandshästar med ryttare på. För säkerhets skull tog jag två bilder när vi passerade.

Skyltarna med ridning av islandshästar, hotellskyltar med hästhuvuden, var många och fanns överallt. Turismen har ökat betydligt på Island de senaste åren. Senast jag var där, 2013, körde alla omkring i gamla bilar. Nu var nästan alla bilar nya.

Efter intervjun var det dags att åka till Reykjavik. Förläggaren var tvungen att hämta fler böcker på lagerhotellet, eftersom vi hela tiden sålde böcker till skolor och bibliotek efter mina föreläsningar. För att komma till Reykjavik måste vi över fjället. På båda sidor om det står skyltar som talar om temperaturen, vind och vägförhållanden. Där fanns även fasta bommar för att stänga av vägen om väderförhållanderna var alltför svåra.

 Nu är vi rätt högt upp på fjället.

Överallt pyser det ur marken. När jag var här förra gången berättade min förläggare att det rätt som det var kunde bli en het källa inuti ett hus. Mysigt, med egen swimmingpool, tänkte jag då. Men det kanske inte är så kul att få huset förstört.

 Här kör vi uppe på fjället.

.....

Nu har vi tagit oss nedför fjället. I fjärran skymtar Reykjavik.

Lavarna är vackra med sina olika gröna färger. Något jag beskrivit i boken Döden på Island, eller var det i Det osynliga folket på Island. Kanske var det i båda, för jag älskar de olika gröna nyanserna.

....

Här har vi vänt hemåt igen. Solen gömmer sig bakom molnen, men det är fortfarande varmt och skönt.

Vi tar strandvägen tillbaka till Hella. Faktiskt första gången jag såg havet på Island, förutom när jag varit i Reykjavik.

Ser du den smala strandremsan. Där ska vi köra.

Här är bron vi strax kör över.

Vi stannade i en mycket gammal by och åt mat på en fiskrestaurang. När vi kom ut var solen så magisk att jag inte kunde låta bli att fotografera. Hade jag inte varit sjuk hade jag skyndat uppför sanddynerna och ned på stranden. Nu nöjde jag mig att lyfta blicken till himlen istället.

Tillbaka hos förläggaren var solen på väg ned. Efter en kopp te och en slurk hostmedicin kröp jag i säng. För dagen efter skulle jag ut på det stora äventyret. Jag var spänd av förväntan.

Kika gärna in på övriga Islandsinlägg:
Island i mitt hjärta.
Föreläsning i Hella och Selfoss Island.
Vulkanen Hekla och Lavacenter på Island.
2009 var jag på Island första gången.
2013 var jag tillbaka igen.

Har jag berättat att jag ska tillbaka till Island maj 2019? I nästa Islandsinlägg kommer jag att berätta mer om det.

Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare och Föreläsare

Copyright Kim M. Kimselius

Kanske vill du gå en skrivarkurs sommaren 2018 för mig, Kim M Kimselius?

Du kanske vill gå en skrivarkurs på distans?

Läs även Författarbloggen Kim M Kimselius.

Vad roligt att du läser min blogg. Blev du inspirerad av det här inlägget? Lämna gärna en kommentar och berätta längre ned i det här inlägget. Klicka på Skicka en kommentar eller Inga kommentarer, för att skriva och berätta vad du tyckte. Eller mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!

Du kan läsa mer om mig och mina böcker på www.kimselius.se.  
 

Vulkanen Hekla och Lavacenter på Island

Vulkanen Hekla och Lavacenter på Island

Ny dag på Island. Storsamlingen med elever, besök på Lavacenter, sedan åkte vi till vulkanen Hekla. Ovan ser du när jag är på Lavacentret. I bakgrunden ser du de jordbävningar som just då sker. De är orangemarkerade. Det är ständigt jordbävningar under glaciärerna och vulkanerna på Island.

Men innan Lavacentret skulle vi ta oss till skolan där jag skulle föreläsa i Hvolsvöllur och besöka biblioteket. Jag hade otrolig tur med vädret och solen sken konstant, dessutom var det varmt, mellan 12-17 grader.

Här ser du Ejafjallajökull. Den vulkan som hade utbrott strax efter mitt besök på Island första gången. Nu såg den lugn ut, men man vet aldrig.

Här är en bråkdel av alla de elever jag föreläste för. Många skulle fotografera mig innan jag började och jag hade en man som tolkade till isländska, något som inte riktigt fungerade. Visst var han duktig, men det var även eleverna, på engelska, det språk jag föreläste på. Något som gjorde att de fick höra samma sak två gånger.

Efteråt åkte vi till det nybyggda Lavacentret som låg i staden. Det var verkligen en upplevelse. Här ser du en del av Island och alla de jordbävningar som just då sker.

Att gå in här var som att gå in i helvetets förgård, allt var blodrött och lite läskigt. Här är det Elín som står och läser på information om någon av alla de vulkanutbrott som varit på Island. Här fanns en informationstavla för varje vulkan, när den haft utbrott, hur mycket aska och lava det hade kommit, samt vilken typ av vulkan det var. Mycket intressant.

Sedan fanns det ett spännande jordklot där man kunde se hur jorden bildats, och framför allt hur Island hade uppstått.

 Här ser du lavaflödena/förkastningssprickorna som går under Island.

Här är den lavapelare som Island vilar på. Högst upp i toppen ser du konturerna av ön.

Det här var mitt favoritrum. Här satt man omgiven av tre vulkaner. På bild ser du Jóns profil.

När man satt där fick den ena efter den andra vulkanen utbrott. Först kom utbrottet, sedan kom den nedfallande askan, därefter kom pimpstenen. Det rasslade i hela rummet och kändes mycket verkligt.

Här är det vulkanen Hekla som får utbrott.

När vi kom ut från Lavacentret var vi fyllda av kunskap om vulkaner. Det var en ljuvlig sommardag. Ett besök på vulkanen Hekla var planerat till dagen därpå, men på grund av det vackra vädret undrade jag om vi inte kunde tidigarelägga besöket. Så gjorde vi.

 Ännu en regnbåge på Island.

I fjärran ser vi Hekla. Jag tror att jag såg vulkanen i stort sett varje dag, långt bort i fjärran. Nu skulle jag få komma i närheten av den. Tänk om den fick utbrott?

 Runt om oss stod vulkankedjorna, aldrig långt borta.

Den här klippan fascinerade mig. Jag tog många foton när vi närmade oss den.

 Islandshästar med vulkaner i fjärran.

Långt därborta i fjärran ligger Hekla. Ju närmare vi kommer, desto mer tycks vulkanen krympa. Jag trodde det skulle vara tvärtom...

Blev så glad när jag såg den här byggnaden, byggd precis som de gjorde förr. Något jag beskriver i min bok Döden på Island.

När klippan lyses upp av solen ser den ännu mäktigare ut.

 Nu är vi nära. Hekla ligger till höger om klippan.

Min förläggare hade en fyrhjulsdriven bil. Något som var bra när vi gav oss in i lavafälten.

Här har vi stannat för att fotografera Hekla, som ligger rakt framför oss. En vacker syn. Tyvärr hade molnen slingrat sig runt toppen och jag fick inte se Hekla i sin rätta skepnad.

Här är skylten om Hekla. Om du tittar efter noga ser du symbolen för häst. Den såg jag ofta, vid de flesta hotellskyltar faktiskt.

Här ser du den stora stenbumlingen som jag fotograferat på långt håll. På nära håll planar den liksom ut och blir inte lika mäktig.

 Nu är vi verkligen off-road och kör mitt i lavafälten.

...

När jag vände mig om låg Hekla där. Så nära och ändå långt ifrån.

Trots att Jón varit här många gånger verkade han lika fascinerad som jag. Det var han som visade mig på regnbågen som bildades vid vattenfallet.

Elín hade proffskamera och fotograferade nästan lika mycket som jag.

En liten sjö efter vattenfallet, där regnbågen dansade över vattendropparna.

Ett litet stenröse med Hekla i bakgrunden.

 Här är jag med Hekla i bakgrunden.

 Här är jag och min förläggare Elín. Samma plats.

Och här med min förläggare Jón.

Det går inte att vara mitt i ett lavafält och inte fotografera lavan, eller hur? Lite senare, när jag besökte Hemön, fick jag lära mig hur många olika sorters lava det finns.

En ensam häst. Det såg jag också ibland. Men för det mesta var det stora flockar av islandshästar.

När vi lämnar Hekla och ser henne i fjärran igen, har molnen åkt ned längst vulkanens sluttningar och toppen är bar. Även om jag såg henne bit för bit, fick jag se helheten i alla fall.

Kika gärna in på övriga Islandsinlägg:
Island i mitt hjärta.
Föreläsning i Hella och Selfoss Island.
2009 var jag på Island första gången.
2013 var jag tillbaka igen.

Många minnen väcks till liv när jag ser bilderna. Fotona får mig att längta tillbaka. Jag minns hur vi länsade vartenda apotek på hostmedicin, eftersom jag hade blivit sjuk. Det gick åt en flaska om dagen, för att jag skulle kunna prata och inte hosta ihjäl mig. Isländsk örtmedicin. Fyllde resväskan med den när jag åkte hem.

Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare och Föreläsare

Copyright Kim M. Kimselius

Kanske vill du gå en skrivarkurs sommaren 2018 för mig, Kim M Kimselius?

Du kanske vill gå en skrivarkurs på distans?

Läs även Författarbloggen Kim M Kimselius.

Vad roligt att du läser min blogg. Blev du inspirerad av det här inlägget? Lämna gärna en kommentar och berätta längre ned i det här inlägget. Klicka på Skicka en kommentar eller Inga kommentarer, för att skriva och berätta vad du tyckte. Eller mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!

Du kan läsa mer om mig och mina böcker på www.kimselius.se.