Så kom första snön...

När jag sent igår skulle släppa ut hundarna upptäckte jag hur mycket snö som hade fallit. Det var svårt att få hundarna att gå ut och kissa, de ville hellre äta snön. Kan tänka mig att det är lite som glass för dem.

När morgonen grydde hade det kommit ännu mer snö och den låg tung över trädgrenar och på marken. Det var tungt att skotta och minstingen, Tickie, som inte har så långa ben, gick i mina fotspår. Följ med på vår morgonpromenad och se hur vacker snön är.

Här är det lite trångt att gå på stigen, eftersom grenarna är tunga av snö och jag får snö i nacken.

Det blir till att ta omvägar runt snötyngda, nedhängande grenar.

Inget som hundarna bryr sig om. De springer glatt in bland de snöiga grenarna och ser ut som om de verkligen njuter när snön dråsar ned över dem.

Allting ser så rent ut när snön är ny. När jag gick promenaden i mörkret behövde jag ingen ficklampa, snön gjorde det tillräckligt ljust för att jag skulle hitta. Det vilade en nästan magisk, främmande känsla över vår vanliga promenad. Det var helt tyst. Även ljuden var inbäddade i snö.

Minstingen, Tudor, är så lycklig att han försöker flytta på träden som står i vägen på promenaden. Till slut gav han upp. Det är en ung ek, som är alldeles för seg för att ge vika för Tudors krafter.

Härligt att se hundarnas glädje över snön. Ser du de snötäckta trädstammarna?

Även om det är snö får man inte missa träningen säger Tickie och hoppas upp på den vanliga agilitystenen. Pluto står över träningen idag.

Öppna fält och snö är en bra kombination för att få en 1,5-åring att få glädjefnatt och rusa omkring som en galning. Det är Tudor jag pratar om, här på väg emot mig i full fart.

Ibland stannar Tudor upp och inväntar mig. Jag springer inte i snön, jag plumsar omkring. Den första morgonpromenaden hade jag mina trekvartstövlar. När jag kom in var de snöfyllda. Till andra promenaden tog jag mina höga stövlar och slapp få blöta sockar.

Snart är promenaden över. Här är det skottat en gång och genast faller hundarna in i led på gången. När Pluto var två månader var det så mycket snö att han inte syntes i gången. Han kunde inte heller ta sig upp över kanterna, utan var tvungen att göra sina behov i gången. Hoppas verkligen vi inte får så mycket snö i år...

Ja, då var vi hemma igen. Hundarna ligger och snusar gott i sina sängar och jag får tid att försvinna bort i fantasin och arbeta med min bok Sveriges Pompeji - Sandby borgs öde.

Ha en fin dag!

Kramisar Kim

Vad roligt att du läser min blogg. Kommentera gärna vad du tycker om det här blogginlägget. Mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!

Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se.

Om du vill köpa Kim M. Kimselius böcker hittar du dem här


Jag med några av mina drygt 30 böcker. Foto Bertil Knoester.

Följ med!

Följ med mig på en tidig morgonpromenad runt vår två tunnland stora tomt och avslutat med att kika in i mitt hem. Nu börjar vi promenaden:


Solen håller på att gå upp och det blir långa skuggor av allt, ett mjukt och lite mystiskt ljus vilar över trädgården.

Ännu är det vår och de sommarblommor som senare täcker slänten till vänster har inte ens börjat sticka upp ur jorden.

Här är skogsdelen på vår tomt, som vi kallar för Björkhagen, eftersom där växer så många björkar. De små granskotten som fanns där när vi flyttade in har nu vuxit upp till riktiga granar. Här hämtar vi vår julgran.

På den här delen av tomten har vi också en naturlig "agilitybana", några stenar och balansbrädor för hundarna att roa sig med.

Här har jag gjort en alldeles egen joggingbana av alla de sågspån som blir när vi sågar upp ved för att värma vårt hus under vintern.

Du ser solen bakom trädstammarna.

Här springer Pluto i förgrunden

Tola är nästan aldrig med på den här stenen, bara Pluto och Tickie. Tola brukar gå på toaletten medan de andra hundarna tränar här.

Tola, Pluto och Tickie. Det känns skönt att ha sällskap av sådana fina vakthundar. I Sverige räknas Berner Sennen som sällskapshundar, men i sitt ursprungsland Schweiz är de Vallhundar, Draghundar och Vakthundar. Det märks!

Ännu en sten på vår runda. Den lilla Ponen Tickie är lika modig som en berner sennen och backar inte för något när det gäller att försvara mig. Hon har gjort Mentaltest och ställde sig beskyddande framför mig när jag "blev anfallen". Underbart att veta att jag har sådana modiga hundar.

Här spelas det badminton, fotboll, krocket, boule och andra spel och lekar under sommaren. Detta är vår äng. Här var det kohage när vi flyttade hit.

Ännu ett hörn av ängen. Ser du frosten som ligger på marken. Inte kul när dagarna är varma och nätterna kalla, eftersom blommande träd fryser och kanske inte bär frukt senare i höst.

Här blommor slånbärsbuskarna för fullt. Blir jättegod saft av bären, om inte hundarna och fåglarna hinner äta upp dem först.

Min rosa hägg börjar slå ut, och jag upptäckte att två av blomklasarna är vita...

Just nu ser det inte så kul ut, men här kommer det senare jättefina blommor som lockar till sig massor av fjärilar på sommaren.

Vi har en sådan där spännande tomt, som jag hade älskat att leka i när jag var barn. Massor av gömställen och platser där man kan bygga en koja. Nu njuter jag av naturen varje gång jag vandrar runt här.

Överallt på tomten finns det vackra stengärdsgårdar. Här är en öppning i gärdsgården för att vi ska kunna ta oss runt trädgården.

Pluto är alltid först, Tola och Tickie kommer bakom mig. Förmodligen hoppas Pluto på att hinna hälsa på någon av katterna som brukar sitta på gärdsgården och iaktta oss.

Förra veckan var här alldeles blått av Scilla. Nu kommer tulpaner och påskliljor här, på denna plats mina vänner kallar för Parken, eftersom de tycker den här delen av trädgården är så vacker.

Här håller jag på att arbeta med trädgårdslandet. Hundarna tar en paus och dricker vatten ur hinken där jag lagt jordgubbsplantor i blöt.

Ja, då var vår promenad runt vårt Paradis snart slut.

När vi börjar närma oss hemmet är det Tola och Tickie som är först...

Forsythian blommar för fullt i den stora hundgården.

Inne igen. Hundarna älskar vinterträdgården. I förgrunden ser du Plutos soffa. Där har han bra utsikt över tomten och kan iaktta alla våra katter när de promenerar förbi.

Här trivs både Bouganvilla, vindruvor, clementinträd och citronträd. Just nu blommar citronträdet för fullt och en förförisk söt doft sprids i hela vinterträdgården.

Jag samlar på Pelargoner i alla färger och varianter. Här är det min vackra mörkröda hängpelargon som får avsluta vandringen genom mitt Paradis.

Kramisar Kim

Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst.

Doftträdgård full av rosor

Redan när jag bestämde mig för att köpa gården visste jag att jag här skulle kunna bygga upp en plats fylld av dofter och färger, humlesurr, fjärilsfladder och fågelsång.

Nu, sexton år senare, har jag lyckats förverkliga drömmen. Ur varje snår, buske och blomma surrar det av humlor, en sky av fjärilar i alla färger och former lyfter när jag passerar genom blomsterhaven.

Berusande dofter slår emot mig, varthän jag än går i min trädgård. Starkast vindlar sig rosendoften och jasminen runt mig när jag strosar runt i trädgården i arla morgonstund eller sen kvällstimma.













Ibland undrar jag vad det är som låter, plötsligt glömsk av alla humlor som finns runtomkring mig. Det är deras gemytliga surr jag hör. En sommar dog humlorna. De låg döda överallt på marken och det var med sorg i hjärtat jag gick omkring och såg dem. Den sommaren var trädgården utan humlesurr, men inte utan doft.

















Rosorna kan stå i ensam majestät...

















...i sprakande färgprakt...
















...i dunkelröda färger...

















...eller i en salig blandning av färger, beroende på hur utslagna knopparna är...














...men ett har de gemensamt... de doftar!













Jasminen växer snart över vår flaggstång. Jag älskar den för doften och de underbara blommorna, hundarna älskar den för den djupa skuggan under grenarna, maken vill helst såga ned den helt och hållet...


















Klängrosorna finns överallt. Jag låter dem växa på gärdsgårdarna...













...på pergolan tillsammans med den skira vita klematisen, vars blå broder inte klarat vintern. Förut var det så vackert med de skira små blå blommorna inblandade i allt det vita. Men snart kommer där röda rosor också...














En av de första doftande rosor jag planterade...














...Givetvis vid uteplatsen för att kunna njuta av doften. I min trädgård låter jag det vackra "ogräset" blandas mjukt in bland rosorna, istället för att ha svart, bar jord under fötterna på dem.


















...Då kan det bli så här vackert, med en vacker laxfärgad ros mitt i allt det vita och en doftande lilja i bakgrunden.













Närbild av rosen jag tycker så mycket om... Jag vet, jag har sagt det förut, förmodligen för att jag älskar alla rosor jag planterat.
















Borstnejlikorna är mini-rosor för mig. De finns överallt i trädgården i alla sina färger. De är fjärilarnas skafferi...













...det vimlar av fjärilar bland blommorna...















...ännu en borstnejlika och en fjäril...

















Japansk Akleja i utblommande prakt.













Det här var den allra första rosen jag planterade, givetvis doftar den, enormt mycket!













Små, underbara doftande blommor som klänger utefter stengärdsgård och upp i plommonträden.













Här är en av alla mina honungsrosor, där den försöker nå upp till himlen...


















En minimal bit av mitt sommarparadis...











Doftliljorna är oemotståndliga tidigt på morgonen och sent på kvällen...













...ännu fler honungsrosor...













...det som är så underbart med just den här honungsrosen är att på morgonen är alla blommorna mörkt gula, för att ljusna framåt dagen till att bli helt vita på kvällen... Den här klängrosen passerar jag när jag går ut på morgonpromenad. Jag tar alltid ett extra djupt andetag när jag går förbi och genast fylls jag av glädje över att finnas till.














Men det är inte bara vår trädgård som är paradiset för mig. Även omgivningarna utanför vårt staket är Paradis. Här är Jan och jag ute och går med våra hundar.

















Tola tar ett svalkande dopp i en liten sjö.














Efter promenaden slår sig alla hundarna till ro i skuggan under den lilla kastanjen, som nu blivit så stor att det är svalt och skönt under de stora skuggande bladen.
















Från vänster: Livia (Plutos helsyster), Tola (Plutos halvsyster), Pluto och Tickie.

Hoppas du tyckte om att följa med på en liten promenad i min naturliga doftträdgård, där ogräs tillåts att växa tillsammans med rosorna. För mig som är fylld av sagor och fantasi, är mjukheten hos trädgården oändligt viktig. Det ska vara harmoni, skönhet, dofter, liv och rörelse. Ibland kommer det en orm in även i mitt paradis och den kan jag gärna vara utan. Annars är allt så perfekt det bara kan bli.

Tänk på dessa bilder nästa gång du läser någon av mina böcker... Tänk på att all denna blomsterprakt har inspirerat mig i mitt skrivande. Kanske har jag beskrivit någon av mina rosor i böckerna, eller bara känslan jag har när jag går runt i min trädgård...

Rosor, massor av rosor (tidigare blogginlägg)

Rosor, ännu fler Rosor (tidigare blogginlägg)

Låt mig få ge dig (tidigare blogginlägg)

Mellan hägg och syren (tidigare blogginlägg)

kramisar Kim