Hela mitt huvud är fullt av berättelser och jag skriver hela tiden. Ibland är det svårt att hinna med att skriva ned alla ord som formas inom mig, ibland MÅSTE jag bara skriva dem!
Månstenen är en sådan berättelse.
Det är en Theo och Ramonaberättelse, men ändå inte... Nej, jag avslöjar inte mer, du kommer att förstå när du läser berättelsen!
Nu får du chansen att läsa det allra första kapitlet av boken Månstenen, som så fort den är klar kommer att släppas som e-bok, alltså en bok du lätt kan ladda ned på din läsplatta/Ipad/mobil/dator. Du kan också direkt låna boken från biblioteket. Ännu är inte hela boken klar, men här kommer det första kapitlet. Varsågod!
Månstenen
Kapitel 1
Theo och Ramona har en magisk förmåga,
de kan resa i tiden. Fram till denna dag har de varit med om otaliga spännande
tidsresor i förfluten tid. De har riskerat livet många gånger och lurat döden
vid flera tillfällen.
De träffades första
gången Ramona gjorde en tidsresa till Pompeji strax innan staden förintades av
ett vulkanutbrott.
Theo följde med
Ramona till hennes tid och fick ta del av hennes spännande, oförutsägbara liv. Just den här dagen, då allt började, vandrade de på stranden vid
Haväng i Skåne. En rejäl vårstorm hade spolat upp mängder av bärnsten på den
långa sandstranden. Hand i hand gick de och granskade marken för att hitta de
gyllenguldbruna bärnstenarna. Den antika förlovningsringen gnistrade på Ramonas
hand och hennes bröst var fyllt med glädje.
En plötslig
förväntan steg inom Theo, han såg på Ramona, såg hennes leende och glittrande
ögon och trodde att känslan i bröstet kom av all den kärlek han kände för
henne, utan att ana att känslan berodde på något helt annat som strax skulle
inträffa.
”OJ! Titta där!”
ropade Ramona och pekade mot något som låg på marken ett par steg framför dem.
Theo såg, utan att
riktigt förstå vad det var han tittade på. Det var något blodrött,
oregelbundet, som en köttklump. En rysning gick genom honom eftersom det inte
bara var bärnsten stormen spolade upp på stranden. Här låg plastflaskor, livbojar,
träbitar, nylonlinor, några klädesplagg…
Kläderna fick Theo
att inse att det röda föremålet mycket väl kunde vara en bit av en människa.
Alla de andra sakerna kunde ha flutit iland från en kapsejsad båt, där en
olycka hade hänt. Någon hade dött!
Theo ville vända
om. Han ville skydda Ramona från det här, men hon drog honom ivrigt fram mot
den blodröda klumpen. Innan Theo hade hunnit hejda henne hade Ramona böjt sig
ned och plockat upp föremålet.
”Det är en… En…”
Ramona granskade
det blodröda föremålet i sin hand. Hon var inte riktigt säker på vad det kunde
vara. Det såg ut som en sten, kändes nästan som bärnsten, men aldrig tidigare
hade hon sett en blodröd bärnsten.
”Det är en
månsten!” sa Theo och andades lättad ut, när han såg det stenliknande föremålet
i Ramonas hand.
Han lade armen
runt henne. De stod tätt tillsammans på den långsträckta sandstranden. Vågorna
nådde ibland nästan ända fram till deras fötter. Vinden friskade i och ökade
hastigt i styrka. Stora, svarta moln tornade upp sig vid horisonten och kom med
rasande fart emot dem. Ingen av dem lade märke till det, eftersom de var helt
uppslukade av den blodröda stenen.
”En månsten?” sa
Ramona, lyfte blicken från den blodröda stenen och såg på Theo. ”Varför säger
du så?”
”Ibland när månen
ligger precis över horisonten är den så där blodröd och enorm. Ja inte för att
stenen är speciellt stor, men den har samma färg som månen kan ha vid vissa
tillfällen!” sa Theo.
Han kände
plötsligt samma känsla av förväntan som tidigare och såg sig omkring. I samma
stund slog en våg över deras fötter och de hoppade bakåt. Ramona var nära att
tappa den blodröda stenen.
Månsten, tänkte Ramona. Det
är ett fint namn. Det ska jag kalla den för.
I nästa sekund
insåg hon att det inte bara var vågorna som nådde längre upp på stranden. Hon
såg även det kolsvarta moln som närmade sig. Ibland bröts svärtan av blixtar
som skar genom det mörka molnet.
”Åskväder på
våren?” sa Theo och såg på Ramona, som bara skakade på huvudet.
Plötsligt kände hon
sig rädd, utan att kunna förklara varifrån känslan kom.
”Skynda dig! Vi
måste springa till vandrarhemmet!” sa hon och blev medveten om att hon hade
varit tvungen att höja rösten för att överrösta vågornas brus, vindens tjut och
åskknallarna som nu verkade komma direkt på varandra.
Innan någon av dem
hade hunnit ta ett enda steg var ovädret över dem. De dränktes i ett intensivt
skyfall, medan blixtar slog ned i sanden runtomkring dem.
Månstenen började
glöda…
Vill du läsa mer?
Det här är första boken i en ny serie som heter Theo- och Ramonaäventyr. Blir du nyfiken?
Nu väntar jag med spänning på att få höra vad du tycker om det första kapitlet på Månstenen!
Här kan du läsa
baksidestexten på Månstenen.
Kramisar Kim
Vad roligt att du läser min blogg. Kommentera gärna vad du tycker om det här blogginlägget. Välkommen tillbaka!
Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida
www.kimselius.se.
Jag med några av mina 23 böcker.
Foto Bertil Knoester.
Om du vill köpa Kim M. Kimselius böcker hittar du dem här
Inlägg
