Skrivprocess: Hur man bygger upp en bok. "Benet" klart till Persiens Pärla

Mina fingrar har dansat fram i en ivrig dans över tangenterna under de senaste månaderna och idag skrev jag de sista orden på "benet" till Persiens Pärla. Detta är 18:e fristående historiska äventyrsboken om Theo och Ramona. Det har varit otroligt fascinerande att läsa fakta och att försvinna bort i fantasien. Älskade sagoboken Tusen och En natt när jag var liten.

Den här boken handlar om konungarnas kung Kyros II, som byggde upp det stora persiska riket. Men även kung Dareios I är med i handlingen. Två kungar som jag kände har betytt mycket för Persiens historia.

Nu kanske du undrar vad "benet" är för något. Jo, det är så att när jag arbetar fram en bok läser jag först massor av historisk fakta. Det tar ett tag innan jag vet VEM jag ska skriva om, i just den historiska tidsperiod jag har valt. När jag väl har bestämt mig, som t.ex. i den här boken Kyros II och Dareios I, då läser jag fler böcker om bara de personerna, för att få en så sann bild som möjligt.

Under tiden jag läser bygger jag upp boken med hjälp av Gula Lappar. Där skriver jag olika historiska händelser jag vill ha med, men även de ord som ska läggas in i faktadelen i slutet av boken.

När sedan alla böckerna är lästa, alla lapparna är klara då sorterar jag dem och börjar arbeta med dem. I ett skede av det här arbetet såg det ut så här på min arbetsplats:

I det här läget har jag redan betat av en hel del lappar och det här är de som återstår. Allteftersom jag skriver tar jag bort lapparna, en efter en och det blir allt renare på arbetsytan runt datorn. Idag tog jag alltså bort den sista lappen och skrev det sista ordet i "benet".

"Benet" på berättelsen bygger jag upp med de gula lapparna och det är alltså själva bashistorien, det är då jag vräker ur mig berättelsen som jag har gått och bearbetat i mitt huvud under en längre tid.

I det här läget tänker jag inte på stavning och grammatik, jag bara skriver.

Nu ska berättelsen få vila några dagar innan jag plockar fram den och "lägger kött på benet". Det innebär att jag infogar mer miljöskildringar, kläder, etc. Jag kontrollerar även röda tråden, att berättelsen hänger ihop. När jag är klar med mitt arbete, då "bryter jag om" boken. Det innebär att jag gör helt färdiga boksidor av texten. Därefter skickar boken på korrekturläsning hos mina lektörer.

Tro nu inte att jag sitter och rullar tummarna och väntar på att få tillbaka manuset. Nej då, jag har många böcker på gång samtidigt och så fort jag har fått ur mig Persiens Pärla tar jag itu med någon annan av alla de påbörjade böcker som finns i min dator.

Med andra ord kommer det många fler Kimselius-böcker! Bland annat kommer spökboken Spöket på Stora Mossen ut under våren, det har du väl inte missat?

Kramisar Kim


Vad roligt att du läser min blogg. Välkommen tillbaka!

Läs mer om Persiens Pärla.

Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se.

Jag med några av mina 23 böcker. 
Foto Bertil Knoester. 

Om du vill köpa Kim M. Kimselius böcker hittar du dem här 

Föreläsning Bjärehovskolan o Litteralund okt 2010

Den här dagen har varit mycket lång. Började tidigt i morse när jag körde ned till Bjärehovskolan i Bjärred för att göra ett återbesök hos de tre klasser jag träffade för tre veckor sedan. (Läs här om mitt första besök på skolan.) De har läst min bok Svarta Döden och skrivit berättelser från Medeltiden, sedan mitt förra besök.

Idag har jag läst deras berättelse och givit dem lite tips och råd för att få "mer kött på benet". (Läs här vad som menas med kött på benet).

Måste säga att jag blev MYCKET imponerad av elevernas arbeten. Där fanns många författarbegåvningar som verkade skriva med stor lätthet och fånga läsaren med sin berättelse. Bra jobbat!
Gav så mycket av mig själv till eleverna att jag var jättetrött när jag åkte därifrån, men det var bara att åka vidare till Litteralund, även om jag just då helst av allt ville hem och lägga mig i sängen. För hur det nu än är, när jag väl är på plats försvinner tröttheten och allt är jättekul igen.

Det var kul att träffa författarkollegor, bibliotekarier och läsare. Det blev många kramar och glada leenden. Dessutom fick jag en trevlig pratstund i lugn och ro med Lasse Söderberg, Jan Svärd och Christer, om politik och inte böcker den här gången.

Ett sådant här evenemang gör att vi författare får tid för att prata med varandra och inte bara springer förbi varandra i farten, som vi gör på till exempel bokmässan.

Till slut kom jag hem till en sur Tickie, som säkert hade önskat att hon hade fått vara med hela dagen. Inte blev det bättre när jag direkt satte mig vid datorn för att blogga om dagen.

Morgondagen har jag bokat upp för en skrivardag och då hoppas jag att orden flödar som rinnande vatten och att jag lyckas prestera många, många kapitel till någon av de böcker jag håller på med.

Tack alla elever på Bjärehovskolan för era fina berättelser, era glada leenden och spontana glädjeutrop när ni träffade mig! Hoppas vi ses igen!

Nu ska jag pussa på hundarna!

Kramisar Kim