Bécan, en annorlunda och mysig mayastad besöker vi idag. Dessutom bor vi i mysiga mayahyddor på hotell Chicanná Ecovillage. En annorlunda upplevelse.
Den här mayastaden var inte lika stor som de vi tidigare hade besök. Staden är känd för den, under mayaperioden, unika vallgrav som omger staden och är cirka två kilometer lång. Du ser vallgraven tydligt på den här bilden.
Becán blomstrade under den klassiska- och början av den efterklassiska perioden som var mellan 600 e.Kr. till 1.000 e.Kr. Tack vare stadens strategiska handelsläge kom den att bli regional huvudstad, men övergavs cirka 1450.
Här mötte vi den arkitektoniska stilen som kallas för Rio Bec. Det typiska för den stilen är tempelbaser med två torn, ett i var ände. Tornen fyller ingen annan funktion än att vara dekorativa. Templen som pryder tornen är solida.
Här är hela vår grupp samlad, ett fantastiskt fint ressällskap som jag hade mycket roligt med. Vår Temaguide Annika hade ordnat en pojke som kom och fotograferade för oss. Han lade upp alla kamerorna på led framför sig sedan fotade han.
Byggnaden där gruppbilden är tagen är känd för sina nio mörka innerrum, inga öppningar släpper in ljus och ingen ventilation finns. Man tror att dessa rum användes vid religiösa ceremonier, där det krävdes mörker, såsom vid fasta, bön eller offer av det egna blodet. Tyvärr finns det inte längre någon möjlighet att gå in i dessa rum.
Här ser du vår fotograf, Leonardo. Han gjorde detta för att spara ihop pengar för att utbilda sig till fotograf. Tror att han fick rätt mycket dricks av oss alla. Det var ju näst sista dagen på vår rundresa, även om alla utom Irma och jag skulle stanna en vecka i Cancun för att sola.
Så här vackra orkidéer växte rakt ut från trädstammarna i den här mayastaden. Visst är den ljuvlig?
Det som jag tyckte var så fantastiskt med den här mayastaden var att vi var den enda turistgruppen och där fanns inga försäljare! Ljuvligt!
Här fanns många vackra byggnader att titta på. Här ser ni vår guide Annika peka ut något alldeles speciellt!
Det mest typiska för mayaarkitekturen var det falska valvet/överkragningsvalvet. I Becán gick vi genom ett långt och mycket imponerande valv.
Här ser du tydligt hur vacker gången är.
Så kom vi fram till den högsta tempelbasen, 32 meter hög. Den har förmodligen varit Becáns viktigaste helgedom. När jag stod nedanför och tittade upp mot toppen funderade jag på om jag verkligen orkade klättra upp. Jag hade fortfarande feber, även om den dämpades bra med den mexikanska medicinen jag åt. Men krafterna började sina.
Sedan sa jag till mig själv att det förmodligen var enda gången jag hade möjlighet att klättra uppför den här tempelbasen/pyramiden, och då fick inget stoppa mig. Jag frågade Annika om vi hade gott om tid, för jag kände på mig att jag inte kunde ta mig så fort upp den här gången. Det är mig du ser längst ned av alla, och en vänlig själ vänder sig om och ser om det går bra för mig. Tack för all er omtänksamhet kära medresenärer!
Här har jag kommit högre upp på toppen. Nu börjar det kännas rejält tufft och hjärtat slår hårt, nu börjar jag ångra mig lite att jag gav mig upp, men nu är det inte långt kvar och lika bra att fortsätta...
Nu är jag på toppen, står längst till höger på bilden.
Här ser du mig högst uppe på toppen av tempelpyramiden. I bakgrunden ser du en av de andra mäktiga byggnaderna i Becán.
Här är vi på väg ner igen. Du ser mig strax nedanför toppen av pyramiden.
Det här runda hörnet och den smala gången väckte min fantasi och jag fick lust att kika in vad som gömde sig där bakom. Men jag orkade faktiskt inte efter klättringen.
Det fanns mycket att se på, även om det "bara" var sten så var det otroligt vackert!
Här ser du byggnaden i sin helhet.
Det var vackert med träden som växte runt om i mayastaden. Det var tyst, lugnt och skönt. En harmonisk plats.
För mig är det här ett riktigt trollträd...
Här fick vi se en mycket välbevarad mask som föreställde någon av Becáns ledare, i bakgrunden kan man ana Itzamná, jordens monster som också förmodligen var mayafolkets viktigaste gud, själva livets skapare.
Det känns underbart att se fotona så här i efterhand. Här står jag och samtalar med guiden och en medresenär, jag i mitten med hatt och käpp.
Även här fanns en bollplan, eftersom bollspelet var mycket populärt bland Mayafolket. Har berättat hur det gick till i något av mina tidigare blogginlägg om Mexikoresan.
Här är Irma på väg ut ur mayastaden Becán.
Vi kom fram till det urmysiga hotellet Chicanná Ecovillage, där man bor i små mayahyddor. De stora byggnaderna på bilden är restaurang och reception.
Här ska Irma och jag bo, du ser min röda resväska som står och väntar på mig utanför dörren. Det var så skönt för vi slapp tänka på resväskorna under hela resan. Vi packade, ställde ut väskorna utanför hotelldörren och sedan stod dem utanför nästa hotelldörr när vi kom till nästa hotell. Perfekt!
Här ser du hyddan från en annan vinkel. Det var mysigt att sitta på verandan. Där fanns två härliga stolar och ett bord.
Så här fint var det inne i huset.
Här ser du det typiska mayataket, gjort av palmblad. För mig var det ett perfekt sätt att avsluta resan på: att få bo i ett mayahus. Fast vi hade sängar och inte hängmattor...
Ett sådant här trevligt kryp stötte vi på för första gången under vår resa. Spindeln var lika stor som min hand och lika död som en sten, vilket nog var tur!
Obligatoriska doppet i den nya poolen. Hela gänget samlat, förutom Irma som klättrat uppför ett högt utsiktstorn för att ta foton.
Här har hon fotograferat byggnader i hotellområdet, sett uppifrån tornet.
Här en vy ut över regnskogen med mörka moln i fjärran.
Om man bor mitt ute i en regnskog hör det till att det regnar. Här kommer det en rejäl skur. Jag fotograferade, lade ifrån mig kameran och gick ut för att känna hur det kändes att vara mitt ute i en sådan regnskur. Visst jag hade upplevt en tidigare när vi var i Palenque, men då hade vi snabbt sökt skydd. Och den här regnskuren var betydligt häftigare. Den här vackra utsikten är tagen från vår veranda.
Det kändes lite sorgligt eftersom det här var vår sista gemensamma kväll. Vi åt avskedsmiddag på hotellet och fick tortillasoppa, därefter fick vi fajitas så att vi kunde göra en taco med nötkött och guacamole. Till dessert fick vi limepaj som många tyckte var otäck, medan jag tyckte det var rätt god... Kanske förkylningarna satt sig på smaklökarna?
Nästa dag var speciell för oss, för då skulle Irma och jag lämna gruppen och åka med privatchaufför till Cancun och få privatvisning av alla de platser som gruppen skulle besöka. Irma och jag skulle resa hem med flyg dagen därpå, medan de andra resenärerna skulle köra upp till Cancun för att stanna på en veckas solsemester.
Om vår spännande resa med privatchauffören berättar jag mer om i nästa blogginlägg!
Här kan du se alla mina blogginlägg om Mexiko och Mayafolket:
Nu är jag på väg till Mexiko. Här kan du läsa om hela resan.
Förälskad i Mexiko.
Mexiko / Chichen Itza.
Mexiko / Merida / Den vita staden.
Mexiko Mayakyrkogård, Mayafolkets begravningsritualer.
Mexiko, Mexikanska golfen, Flamingos och Sötvattenpooler.
Mexiko, ståtlig Hacienda och besök i en mexikansk statlig skola.
Mexiko, Mayastaden Uxmal och annorlunda mexikansk mat.
Mexiko, Besök i ett Mayahus, fanastisk dag vid Mexikanska golfen, Pelikaner och mycket mer.
Mexiko, den fantastiska Maystaden Palenque, Del 1.
Mexiko, Palenque, den magiska mayastaden i tropisk regnskog, del 2 samt Welib-Ja vattenfallet.
Mexiko Restaurangbesök i regnskogen, vardagslivet i Mexiko, på väg.
Mexiko Mayastaden Becán, boende i regnskogen i mysiga mayahyddor i Chicanná Ecovillage.
Mexiko Cenote Azul och Laguna Bacalar.
Här kan du läsa om alla mina researchresor runt om i världen.
Kramisar Kim
Min historiska äventyrsbok
Mayafolkets Hemlighet är orsaken till min researchresa till Mexiko. Boken utkommer augusti 2012.
Jag skulle bli mycket glad om du berättar vad du tycker om det du just har läst. Kika in på min hemsida www.kimselius.se om du vill veta mer om mig och mina böcker.
Inlägg
