"Jag kände mig glad för hennes skull!" Litteratuva om Kimberlie ett nytt liv av Kim M Kimselius

Här är en härlig recension av min bok Kimberlie - Ett nytt liv. Det är Litteratuva som har recenserat boken. Tuva är nio år och skriver rätt ur hjärtat. Ett underbart inlägg!

Hej!
Jag heter Tuva och är 9 år. Jag tycker väldigt mycket om att läsa böcker och tycker om de allra flesta sorter; fantasy, faktaböcker m.m. När jag läser hamnar jag i min egna lilla värld. När jag börjar på en ny bok som jag tycker är spännande är jag helt inne i den tills jag har läst ut den. Mina favoritbokserier är Fablehaven, Harry Potter och böckerna av Kim M. Kimselius.

Kimberlie - Ett nytt liv av Kim M. Kimselius
Kimberlie är med sina föräldrar på Nya Zeeland och besöker sin pappas släktingar när hennes föräldrar dör i en bilolycka och hennes liv förändras för alltid. Hon tvingas då bo på Nya Zeeland eftersom hon inte har några släktingar i Sverige, där hon bodde med sin familj. Hon känner ingen där och har precis träffat sina släktingar för första gången. Jag tycker väldigt synd om henne. Och det är det också. Jag tänker sorgliga tankar när jag läser det. Men som tur är träffar hon Andy och tant Moonwind. De  blir väldigt goda vänner, vilket jag tycker är bra. Kimberlie är ofta ledsen och hon tror att man inte får vara glad när någon man tycker om har dött. En maori vid namn Maui säger åt Kimberlie att komma över det ledsna och vara glad istället. Det gör hon genom att hoppa bungyjump. Hon blir så rädd att hon inte är ledsen. När hon hoppar bungyjump hör hon sina föräldrars röster, vilket gör henne väldigt glad. Till slut börjar hon skratta och le igen. Det måste vara jätteskönt för henne att vara glad igen. Jag kände mig glad för hennes skull.

Visst var det en härlig recension? Har du själv läst någon av mina böcker? Skriv gärna till mig och berätta. Här hittar du min mail.

Kramisar Kim


Vad roligt att du läser min blogg. Välkommen tillbaka!

"Jag rekommenderar verkligen Kimberlieböckerna, och jag längtar väldigt mycket efter fortsättningarna!" Matildas Läshörna.
 
Läs mer om Kimberlie - Äventyr på Nya Zeeland.

Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se.

Är du nyfiken på mina böcker finns de att köpa här 

Nya Zeelands ursprungsbefolkning Maoriernas tatueringar

Maoriernas tatueringar kännetecknas bland annat av den skrovliga yta som bildas sedan målningarna skurits in i huden.

Den maoriska tatueringskonsten - ta moko - följde med maorierna när de kom från Polynesien till nuvarande Nya Zeeland under 800-talet e.Kr. De arbetade med ben från albatross och pigment från svamp och bränt timmer och skar ut mönster i huden, vilket då lämnade den skrovliga ytan.

Kroppssmyckningen var ett sätt att berätta folkets historia, men även att markera övergången mellan barndom och vuxenlivet. Tatueringarna gjordes i samband med olika ritualer.

Tatueringen hade även ett annat syfte: att attrahera det motsatta könet. Männen gjorde tatueringar i ansiktet, på låren, ryggen och baken. Kvinnorna gjorde tatueringar på läpparna, hakan och pannan.

Under 1800-talet började maorierna till viss del använda nålar för sin tatuering, både för att det minskade infektionsrisken men också gick snabbare. Vid denna tid minskade även ta moko när integrationen mellan ursprungsbefolkningen och européerna ökade.

Under 1900-talet blev den traditionella tauteringskonsten återigen populär eftersom många maorier ville återupptäcka sin kultur. Ta moko är endast för maorier, men idag finns även kirituhi, vilket är en tatuering som är inspirerad av ta moko. Kirituhi kan även icke-maorier utsmycka sig med.

















Maorier är Nya Zeelands ursprungsbefolkning. Under 800-talet invandrade de från Sällskapsöarna. En andra våg av invandring kom troligen under 1300-talet, då den klassiska maorikulturen utformades. De livnärde sig på jakt, odling av sötpotatis och taro, samt fiske. Byarna var befästa. Krigföring och kannibalism var karakteristiska i deras kultur. Deras materiella kultur präglades av rik ornamentering av hus och kanoter. Tatueringskonsten var högt utvecklad.
Samhället var indelat i ett antal klaner med var sin hövding. Hövdingen och hans inneboende kraft mana representerade klanen och dess ägarrätt till marken. Den brittiska koloniseringen av Nya Zeeland ledde till konflikter kring markägandet. Även om den brittiska regeringen skrev på Waitangitraktaten 1840, vilket skulle försäkra maorierna rätten till sitt land, hade väpnade konflikter under 1860-talet till följd att britterna lade beslag på drygt 40% av maoriernas land.
Vid britternas ankomst till Nya Zeeland fanns det cirka 150.000 maorier, vid 1900-talet hade krig och sjukdom gjort att de endast var 42.000. På 1970-talet hade antalet stigit till cirka 240.000. Sedan 1960-talet pågår ett målmedvetet återupplivande av maorikulturen, med tyngdpunkt på frågor kring landrättigheter samt utbildning på maoriespråket. Maorierna kallar sitt örike "Te Ika A Maui" eller "Aotearoa".

Maorierna fick sitt namn av de första västerlänningarna som anlände till ön. De frågade infödingarna vad de hette och fick svaret "maori", vilket betydde "de normala" på polynesiska.

I Kimberlieböckerna möter huvudpersonerna Kimberlie och Andy maorier vid ett flertal tillfällen:

Framför Kimberlie stod en mörkhyad man, med stor bred näsa och grova hårda ansiktsdrag. En blåsvart spiral ringlade sig från ögat ned mot hakan. Mannen var klädd i vit kortärmad skjorta och mörka shorts.
Mannen studerade Kimberlie intensivt. Hon stirrade tillbaka, oförmögen att släppa honom med blicken. Plötsligt blev hon medveten om den starka lukten av fuktig jord, döda löv och förmultnande blommor. Hon befann sig på en kyrkogård! Mitt ibland ålderstigna övergivna gravar, ensam med den här skrämmande mannen... (utdrag ur Kimberlie - Äventyr på Nya Zeeland)

Det var som om Maui förstod hennes förvirring och han fortsatte säga:
"Våra förfäder finns alltid omkring oss. Om man bara lyssnar tillräckligt mycket hör man dem. Du kan också höra dem, om du bara anstränger dig lite mer. Du måste kliva ur din sorgdräkt och ta på dig framtidens kläder. Öppna ditt sinne och lyssna Nutara", sa Maui.
"Varför kallar du henne för Nutara?" frågade Andy, som aldrig hade hört någon kalla Kimberlie för det tidigare.
"För att det är maoriernas namn för en liten larv. Nutara är ännu en larv, men hon är på väg att utvecklas till en fjäril. Det tar tid och mycket lidande, men en vacker dag slår fjärilen ut sina färgsprakande vingar och är flygfärdig. Då ska Nutara få sitt nya namn." (utdrag ur Kimberlie - Ett nytt liv)

Ja, det var lite om Nya Zeelands ursprungsbefolkning och dess tatueringskonst.

Här kan du läsa tidigare faktainlägg.

Här kan du se foton från mina researchresor till bland annat Nya Zeeland

Kramisar Kim