En intensiv vecka för Kooikervalpen Kotten tre månader
Veckan som gått har varit ovanligt intensiv för Kotten. Mycket har hänt och han ligger ofta helt utslagen i soffan för att hämta nya krafter.
Kotten hittar nya platser att sova på, bara de är nära mig så går det bra.
Kotten älskar att leka med mjuksdjuren, hans "valpkompisar". Nedan väntar Kotten på mat och försöker skynda på mig.
Ibland är det svårt att skriva när man har en liten charmknutte som Kotten som hoppar omkring i soffan och busar med sina leksaker, samtidigt som han skäller ut dem.
En av Kottens alla favoritplatser.
Men det här är en absoluta favoritplatsen, mellan frambenen på Kiara. Där känner han sig trygg och lugn.
Varje dag får Kotten upptäcka en ny bit av livet. Nu har han lärt sig skutta över stengärdsgården och han är så stolt.
Snön försvann hastigt och nu är det vår i Blekinge med runt +8 grader och sol. Det märks att Kotten föredrar barmark, han älskar att hämta löv och små pinnar. Och det finns det gott om.
Efter en hård arbetsdag somnar Kotten vid mina fötter, medan jag sätter igång och arbetar igen.
Smilla är ur höglöpet nu, men hon luktar fortfarande gott och Kotten är intresserad av henne. Det gör att Smilla har accepterat Kotten på ett helt annat sätt än tidigare.
Kiara är lite ledsen för att Kotten föredrar Smilla framför henne.
Men "mamma" Kiara är trots allt bäst...
...iallafall en liten stund, sedan ligger Kiara själv i soffan igen. Visst ser hon lite ledsen ut?
Det är inte så länge en liten Kottervalp är vaken. Men när han är det då är det full fart i huset. Så roligt!
En morgon råkade Kotten ha vält gallret in till sitt rum, då hittade jag honom liggandes så långt bort från gallret som möjligt, uppe på alla huvudkuddarna. Normalt sover han på den blåvita filten nedanför kuddarna.
En dag besökte Kotten och jag Smillas matte. Att vara ute i de stora hundgårdarna var både läskigt och spännande tyckte Kotten. Inga hundar, men mycket lukt.
Väl inomhus igen satte sig Kotten mellan mina ben och stirrade på Lena som försökte få Kotten att komma till henne, men nejdå, han lämnade inte sin trygga plats.
Hemma igen. Då är det Smilla som är viktigast just nu, medan Kiara längtansfullt tittar efter sin "valp".
Smilla och Kiara tycker om att vara nära varandra, precis som Tudor och Kiara gjorde. Så här låg de också och det riktigt skär i hjärtat när jag ser Smilla ligga på Tudors plats. Samtidigt känns det bra för Kiaras skull.
De leker så fint alla tre tillsammans, Kiara, Kotten och Smilla.
Kotten fick även besöka hundaffären Zoophies i Karlskrona, där han fick ett nytt halsband. Som du ser har Kotten nu tappat sin valppäls och han är nästan helt naken på magen. Jag är glad för hans skull att snön har försvunnit, annars hade det blivit väldigt kallt för honom.
På lördag hade vi besök nästan hela dagen. Först kom grannen Heike med sina hundar. När Kotten fick syn på Heike stelnade han först till, sedan fick han syn på hennes hundar, de såg ju nästan likadana ut som honom, bara lite mindre. Han blev överlycklig.
Besökarna passade på att undersöka valphuset, där har Kotten inte varit inne ännu.
En del hundar gör vad som helst för en godis, här är det Doris som gör konststycket att hoppa högt upp i luften. Kotten undrar vad hon håller på med.
Alla tre på rad, ännu lite osäkra. De stora hundarna har fått gå in, eftersom Heikes yngsta hund är lite rädd för dem.
Kotten och Doris.
Kotten och Elsa (?)
.....
Här har alla tre hundarna radat upp sig igen för att få lite godis.
Doris visar åter upp sina cirkuskonster.
Här är Heike med alla hundarna.
Sedan kom Åsa, min skrivkursdeltagare sedan 2014 och nu även min vän.
Kotten tyckte inte hon var lika intressant som hundarna. När de hade åkt gick Åsa och jag in och drack te. För första gången lade sig Kotten under bordet, vid mina fötter. Han var trött och ville vara nära.
Det är mjukt och skönt att ligga ovanpå de vuxna hundarna. Här är det Smilla som får stå ut med Kotten ett tag, medan Kiara ligger i bakgrunden.
Efter några timmars vila kom nya besökare, det var Annie och Johan. Smilla förälskade sig direkt i Johan och Kotten hälsar nyfiket på båda besökarna.
Det var en mycket trött liten Kotten som drog sig tillbaka för natten efter att Melodifestivalen var slut, långt efter läggdags för både honom och mig.
På söndagen fick Kotten vara ute alldeles själv och hjälpa mig att dra grenar till brasan. Något Tudor alltid hjälpte till med. Han älskade det. Han tog en stor gren och drog den hela vägen ner till brasan. Kiara brukar stjäla grenar från mig, men släpper dem snart. Kotten orkar inte dra några grenar, men han hjälper till att plocka upp de små pinnarna som jag annars skulle ha låtit ligga kvar. Han älskade det.
Det har varit en ljuvlig helg, som en senvinterdag i mars, en tidig vårdag i april. Lite kyligt på kvällen, men underbart på dagen. Fåglarna har kvittrat och sjungit "Nu är det vår!" och jag har fått samma känsla. Smilla fäller en hel del nu och hennes päls hängde jag upp i grenarna till fåglarna om de vill ha.
Många som möter Kotten undrar vad det är för ras, mina vänner vet det, men flera av dem blir mycket förtjusta i Kotten och säger "En sådan hund skulle man ha!" Jag undrar hur många av dem som kommer att skaffa sig en Nederlandse Kooikerhondje innan året är slut...
Läs tidigare inlägg om Kotten, vår nya flockmedlem, en liten Nederlandse Kooikerhondje, Kooiker:
Välkommen hem lilla Kotten.
En vecka med Kotten.
En vecka utan Tudor två med Kotten.
Kotten, Kiara och Smilla.
Snön ligger lika djup som Kotten är hög.
Kooikervalpen Kotten 13 veckor.
Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare, Föreläsare och Låtskrivare
Copyright Kim M. Kimselius
Kanske vill du gå en skrivarkurs för mig, Kim M Kimselius?
Du kanske vill gå min skrivarkurs på distans?
Vad roligt att du läser min blogg. Lämna
gärna en kommentar längre ned i det här inlägget. Eller mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!
Du kan läsa mer om mig och mina böcker på www.kimselius.se.
Inlägg
