Djungel i Skåne / Dalby Hage / Dalby Söderskog

Idag har jag och Tola varit i en bit av Skånes Djungel = Dalby Hage/Dalby Söderskog. Försöker alltid ta mig hit på våren för att se marken täckt av orkidéer. Men i år fick vi en tidig vår och de flesta orkidéer var utblommade.

Tola, vid den äldre delen av gångbanorna.

Dalby hage är en lövskog med kontinental prägel. Gynsamma förutsättningar har skapat en skog med få motsvarigheter i Sverige. Vårens blomsterprakt och sommarens grönska ger i sin storslagenhet en antydan om hur skogarna i de sydligaste delarna av vårt land kan ha sett ut innan människan förändrade landskapet.

Här tas inte nedfallna träd bort, utan man sågar bara en öppning i trädet så att stigen blir frilagd.
Just det här stora trädet verkar vara en populär lekplats för barn,
för barken var helt avskalad och trädstammarna slitna.

Den bäck som skär genom nationalparken ger ett tvärsnitt av av de förutsättningar som har skapat skogen. Överst ligger en kalkrik moränlera, som ger förutsättningar för näringsrikedom, hög markfuktighet, ytligt grundvatten ger god växtlighet.

Det vilar en trolsk stämning över Dalby Hage

Dalby Söderskog är en del av Dalby Hage, som från medeltid och fram till 1700-talets början använts som hästbete. Därefter minskade betestrycket, men ännu långt in på 1800-talet betade nötkreatur här. Under hela denna tid har människor hämtat både ved och byggnadsvirke från skogen.

Höjdpunkten på våren är att se alla orkidéerna som blommar i Nationalparken.

De äldsta träden i skogen är stora ekar som spirat i början av 1700-talet. De vida kronorna vittnar om att de har vuxit upp i ett öppet beteslandskap. En andra generation ekar samt de flesta av skogens vidkronade bokar visar på en kraftig gallring på 1800-talet.

Tyvärr var jag lite sent ute och hittade bara några enstaka exemplar.
Inte gjorde Tola saken bättre genom att sticka fram svansen precis när jag knäppte av...

Sedan trycket på skogen, från människorna, avtaget under 1800-talet och helt upphörde vid sekelskiftet, har de naturliga förutsättningarna gynnat alm och ask. Skogen har slutit sig och den skuggkänsliga eken förmår inte längre föryngra sig. Almsjukans angrepp och de äldsta trädens död har dock åter börjat öppna upp gläntor.

Karta över nationalparken

Den betesgynnade hagmarksfloran som fanns när Nationalparken bildades, har med tiden ersatts av skogslevande arter. Innan lövverket tätnat är vårblomningen överdådig med mattor av vit- och gulsippa, vårlök, svalört, lungört och Skånsk nunneört. Under sommarens täta lövverk dominerar skogsbingel och kirskål.

De gamla träden och den stora mängden död ved skapar en god miljö för lavar, mossor, vedlevande insekter och hålhäckande fåglar såsom hackspettar, starar, mesar, kajor och kattugglor. Även sångarna trivs här och från lövverkets fågelkörer hörs under vår/försommaren bland annat svarthätta, härmsångare och grönsångare. Bland däggdjuren kan man träffa på flera arter fladdermöss, igelkott, fälthare och räv. En liten rådjursstam håller till i skogen och dess närhet.

Dalby Söderskog sköts för att skogen huvudsakligen ska få utvecklas fritt. Målet är en ädellövskog på den skånska sydvästslätten i sitt naturliga tillstånd. Viss skötsel förekommer. Ett område med gamla ekar underhålls med återkommande röjningar. Utan hjälp av människan skulle ekarna konkurreras ut av ask och alm. Även på fornlämningen Hästhagevallen röjs en del sly bort. Hästhagevallen är en upp till 10 meter bred och 1,5 meter hög jordvall med vallgrav som omsluter nationalparkens sydöstra del. Vallens ålder och ursprungliga funktion är höljt i dunkel, men en teori är att  vallen är inhägnaden till en "djurhage", det vill säga en jaktpark för kungar och herremän.

Nationalparken bildades 1918 och är Skånes första nationalpark (och en av landets första). Den omfattar cirka 36 ha och ingår i EUs ekologiska nätverk av skyddade områden.

Idag när jag gick i Dalby hage fördes jag iväg till Nya Zeeland, eftersom fuktigheten och den täta växtligheten, i kombination med värmen, påminde mig så mycket om många av de promenader jag tog på Nya Zeeland. Att ha vandrat i Dalby hage är som att ha mediterat, för det stärker både kropp och själ och gör att jag mår så bra!

Delar av Dalby Hage är handikappsanpassad med stora breda trädplankor. Här och där ligger små gläntor med fikaplatser där bord och stolar är gjorda av riktiga stockar, allt för att det ska smälta in i naturen.

Om du ännu inte har besökt Dalby Hage kan jag varmt rekommendera en tur dit. Passa på när det inte är turistsäsong, då är chansen störst att du får njuta av fågelkören, vattnets porlande och den frid som råder i skogen.

Kramisar Kim

Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst.