En riktig TychoBrahedag

I ett blogginlägg på Kim M Kimselius Författarblogg berättade jag om en dag då det mesta gick fel. Då fick jag kommentaren att det förmodligen var en riktig TychoBrahedag. Jag hade inte en aning om vad det var, har du?

Jag var tvungen att googla på ordet. På Wikipedia hittade jag all information jag behövde, en fantastisk sida!

En TychoBrahedag
Tycho Brahe-dagar, även kallade egyptiska dagar och förkastade dagar, är i de skandinaviska länderna ett antal bestämda datum under året som betraktades särskilt otursförföljda. De har fått sitt namn efter den danske astronomen Tycho Brahe. I överförd bemärkelse används ordet för att beskriva vilken dag som helst som verkat särskilt otursdrabbad.^[1]

Brahe fick på 1500-talet i uppdrag av kejsar Rudolf II att bestämma vilka dagar på året som kunde anses som otursdagar. Han kom fram till att det fanns trettiotvå sådana dagar i almanackan. I den svenska Bondepraktikan förtecknades trettiotre ”förkastade” dagar och under dessa skulle man inte flytta, byta arbete eller gifta sig. Idag kallar man vilken dag som helst där allt går åt skogen för en Tycho Brahe-dag.

Tycho Brahes egen otursdag
Brahes egen otursdag sägs ha inträffat på en bankett hos Rudolf II i Prag 1601. Brahe ansåg sig inte kunna lämna bordet före kejsaren och satt och höll sig så blåsan sprack med bukhåleinflammation och döden som följd. Detta är mycket möjligt en felaktig bild av vad som hände, då sentida undersökningar vid Lunds universitet av Brahes hårstrån visar på en hög halt av bly och kvicksilver nära roten på hårstråna. Han kan alltså ha blivit förgiftad och dött av akut kvicksilverförgiftning. Kvicksilverförgiftning leder till symptom som liknar dem vid prostataförstoring. 2010 öppnades graven på nytt och en genomgripande undersökning av kvarlevorna gjordes. Det visade sig då att kvicksilverteorin helt kunde avskrivas. Kvicksilverinnehållet i skägget visar på en nivå som inte kan ha förorsakat hans död. Genom radiokemisk neutronaktiveringsanalys avspeglades kvicksilverintaget under hans sista månader att nivån var normal och faktiskt minskade fram till hans död.

Otursdagar (TychoBrahedagar) enligt Bondepraktikan
Januari: 1, 2, 4, 6, 11, 12 och 19
Februari: 11, 17 och 18
Mars: 1, 4, 14 och 15
April: 10, 17 och 18
Maj: 7, 15 och 18
Juni: 6
Juli: 17 och 21
Augusti: 2 och 10
September: 1 och 18
Oktober: 6
November: 1, 6 och 18
December: 6, 11 och 18

Den 11 januari ansågs vara den absolut värsta otursdagen under året.
 
Hela inlägget är hämtat direkt ifrån Wikipedia.

Ja, nu vet både du och jag att en riktig TychoBrahedag är en dag då det mesta går fel.

Rubriken på Kim M Kimselius Författarblogg är idag "Snart klar för korrekturläsning".

Kramisar Kim

Vad roligt att du läser min blogg. Kommentera gärna vad du tycker om det här blogginlägget. Mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!

Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se.

Om du vill köpa Kim M. Kimselius böcker hittar du dem här


Jag med några av mina drygt 30 böcker. Foto Bertil Knoester.

På ett ögonblick...

Det var en underbar försommardag, den första riktigt varma dagen. Redan dagen innan hade han bestämt sig för att ta en tur på motorcykeln, en liten kort tur, eftersom det var årets premiärtur med hojen.

När han väl gränsat motorcykeln och kände fartvinden omsluta kroppen, lockades han att fortsätta turen. Han bestämde sig för att köra vägen mellan Hindås och Lerum.

Det var en populär väg för motorcyklister, eftersom vägen slingrade sig fram mellan sjö och skog, upp och nedför backar. En väg som fick det att killa i magen många gånger, samtidigt som den var en fröjd för ögat.

Det var sen eftermiddag när han kom fram till vägen och påbörjade den slingriga färden. Det kittlade upphetsande i magen när han svängde runt kurvorna. Han mötte en och annan bil, och desto fler motorcyklar. Det här var livet, tänkte han.

När han kom fram till Lerum vände han, för att köra tillbaka samma väg. Nu var trafiken glesare på vägen och han ökade farten något. En gång slirade motorcykeln i grus som blivit kvar efter vinterns halkbekämpning. Men det fixade han lätt, van som han var att köra motorcykel, även om det var årets premiärtur. Han skrattade högt innanför hjälmens visir. Han kände sig fri och lyckligare än på länge.

Sjön blänkte på hans högra sida när han svängde runt kurvan och på ett ögonblick hände det...

Framför honom stod en råbock, stor och grann, med vackra horn. Råbocken stirrade på honom och tycktes säga: "Det här är min väg! Jag tänker inte flytta mig!"

Det fanns ingen tid för eftertanke, det gällde bråkdelen av en sekund innan han skulle träffa det ståtliga djuret. Han vräkte motorcykeln åt sidan och hoppades att han råbocken skulle fortsätta stå still så att han lyckades köra runt honom.

Motorcykelns däck slirade i grus. Han kände hur hjulen plötsligt tappade fäste om marken och han flög rakt ut i naturen. Motorcykeln landade före honom och han hörde dunsen och ljudet av metall som klämdes ihop och slets sönder. Det gjorde ont i honom. Men inte hälften så ont som när han själv träffade marken.

Han hade oturen att falla rakt på en sten. Hjälmen spräcktes, visiret gick sönder och han tänkte: "Nu dör jag!"

När han till slut vaknade upp på sjukhuset mindes han ingenting. Flera dagar hade försvunnit ur hans liv. Han visste inte varför han låg på sjukhus, hade inte en aning om att han hade varit ute och kört motorcykel.

De berättade för honom vilken tur han hade haft. Att hans motorcykel var totalförstörd, hans hjälm, hans skinnställ. Men att han hade överlevt.

Han grämde sig över cykeln, skinnstället och hjälmen. Han led när han försökte röra sina avslitna muskler. Han hade svårt att höra vad de sa, eftersom blod rann ur hans öron. Han var yr och hade ont och ville inte alls vara där. De sa att han hade haft tur, men han själv tyckte att han hade haft världens otur som hamnat här.

Samtidigt förstod han vad de menade. Han levde, han hade inte brutit några ben... Men hans huvud hade fått en rejäl smäll, hans ansikte var sönderskrapat och hans kropp såg ut som en paljett av färger.

Han fick gå med kryckor, och alla sa att han hade haft tur. Han mindes fortfarande inte vad som hade hänt... Han mindes knappt vad han hade gjort för bara en liten stund sedan. "Det blir bättre", sa läkaren. Och han trodde honom. Men istället blev det sämre, han förlorade känseln i benen, sedan armarna. Han kunde inte arbeta, han kunde inte tänka, han stod inte ut med folk.

"Det går över", sa läkaren. Men han visste att det inte skulle gå över. Det var så här det skulle bli framöver. Han tyckte inte att han hade haft tur.

Han tyckte att han hade haft oturen att överleva...

Kramisar Kim


Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst. Vill du veta mer om mig och mina böcker, titta in på min hemsida www.kimselius.se