Alla pratade om Chichen Itza när jag skulle åka till Mexiko. En plats "Jag måste se". Jag såg den och blev inte hälften så imponerad av Chichen Itza som av många andra av de mayatempel jag besökte.
Visst var templet imponerande, men alla turister och försäljare liksom förtog storheten av det mäktiga mayatemplet. Här har jag lyckats ta ett foto mellan turistgrupperna och fått klippa bort de turister som kom med i kanterna.
Ibland var det riktigt svårt att ta ett foto, som när vi besökte bollplanen. Men här ser du i alla fall en del av bollplanen, med ringen där mayaindianerna skulle få gummibollen igenom, med hjälp av knän, axlar och armbågar. Det vinnande laget var tvungna att offra en person, men vad är det som säger att de offrade en av sina bollspelare. De hade tränat i många år för att bli skickliga. Kanske de offrade någon mindre betydlig person i sitt sällskap? Vem vet?
Varenda väg i området var kantat av försäljare med sina stånd. Efter att många turister klagat införde myndigheterna förbud mot försäljning inne på området. Försäljarna ockuperade då hela Chichen Itza-området och stängde ute alla turister. Nu får försäljarna husera fritt på området igen. Visst hade de många fina saker till försäljning, men som sagt, det förtog storheten av mayaruinerna.
Det här var en av de bäst bevarade murarna där alla dödskallarna syntes tydligt. Lite läskigt, eller hur?
Runt hela området löper en försvarsmur. Den var häftig att se. Här hade tydligen tidigare varit en bevakad port för att inte vem som helst skulle kunna ta sig in på området. Nu ledde vägen ned till cenoten där människor offrades levande.
Dolt bakom grönskan skymtar du cenoten där människorna offrades. Närmare än så här gick det inte att komma.
En leguan fångade allas uppmärksamhet och jag tror att den blev minst lika mycket fotograferad som offerkällan.
Här kan du läsa lite om cenoten och även se en teckning över hur området ser ut.
Så var det alla de där varorna igen. Visst är de färggranna och vackra, men jag vågade inte stanna till någon längre stund, van som jag var vid försäljarna i Egypten som inte gav sig när man väl kastat en blick på deras saker. Men mexikanerna var betydligt lugnare och nöjde sig med ett nej.
I Chichen Itza finns inte bara den stora pyramiden, utan där ligger många fler byggnader.
Här finns även den långa pelargången. Nu får man inte längre gå in mellan pelarna, eftersom där är så många turister.
Överallt fanns det mayateckningar/inskriptioner och det var fascinerande att se något som har bevarats många tusen år.
Mäktigt att stå inför så här gamla byggnader.
Som sagt fanns det försäljare överallt, även ute på tempelområdet och inte bara utefter vägarna. Här mötte vi två charmerande mayaflickor, där den yngsta är klädd i den traditionella huilpan. Dessa flickor sålde broderade näsdukar, och det var inte många i vår grupp som kunde motstå att köpa från dem. Vår guide övertalade flickorna att sjunga en mayasång och jag tror att vi alla blev förvånade när flickorna började "sjunga". För det var ingen sång som vi tänker på som sång, utan de mer talade fram orden i entonigt mässande. Lite som rappande, men inte med någon rytm alls. Mycket roligt att ha fått uppleva det. Bara det värt några pesatas.
Ibland var det svårt att utläsa inskriptionerna på stenarna, ibland syntes de väldigt tydligt.
Här är baksidan av Chichen Itzas största tempelbyggnad. Som du ser är trappan mer raserad.
Vi gick lite längre bort från det stora templet och kom till "Nunneklostret" som är namnet det har fått, eftersom de som först upptäckte byggnaden tyckte att det såg ut som ett kloster.
Det här var en otroligt vacker plats, bort från alla försäljare och turister.
Du ser hur rikt utsirad fasaden är på hela byggnaden.
Vi tittade även på observatoriet. Här tagen ur en annan vinkel än du förmodligen är van vid. När vi stod på planen framför observatoriet satt det två gamar och putsade sina fjädrar högst upp på toppen av kupolen. Som om de bara väntade på att någon turist skulle duka under för värmen.
Så här såg det ut när man kom bort från den stora tempelbyggnaden. Inga turister och inga försäljare, men många gamla byggnader!
Ungefär så här såg området ut innan färgen försvann från byggnaderna. Här ser du den stora tempelbasen.
Min första jaguartron! Det skulle bli många fler under resan runt i Mexiko.
Visst väcker en sådan här byggnad fantasin?
Här är vår fantastiska Temaguide Annika Thorsson tillsammans med några av mina medresenärer. Annika har bott i Mexiko i trettio år och arbetat som Temaguide i femton år. Som jag berättade i mitt tidigare inlägg är hon också lokalguide och har tillstånd att tala på alla platser, något som var väldigt skönt. Annika var otroligt kunnig och jag förstår inte hur hon orkade berätta så mycket som hon gjorde. Först på alla utflyktsmålen och sedan i bussen från och till alla platserna. Annika förhöjde verkligen Mexikoresan med sin kunskap och sitt kontaktnät.
Här står min vän och medresenär Irma utanför ingången till Chichen Itza, där det också finns MASSOR av försäljare och små butiker. Jag undrar hur alla kan livnära sig på turisterna. Jag är jätteglad för att Irma följde med mig på resan eftersom jag blev sjuk. Det kändes tryggt att veta att någon såg till mig och att jag inte låg alldeles ensam på ett hotellrum. Irma såg till att jag fick te till rummet när hon gick iväg för att äta middag. De kom inte bara en gång, utan flera gånger tills jag var väldigt mätt på te! Men det lindrade hostan något.
Dessutom hade Irma och jag väldigt kul tillsammans och mycket att prata om, eftersom även Irma har varit ute och rest en hel del runt om i världen.
Mörkret kom fort. Jag försökte fånga solnedgången med kameran, men så fort solen syntes klart och tydligt dök det upp ett träd utanför bussfönstret. Till slut hade solen nästan försvunnit borta vid horisonten. Men färgspelet på himlen var ändå otroligt vackert!
På kvällen kom vi fram till ett nytt hotell. Det här överraskade verkligen med sina varma färger, utsikt över poolen och luft och rymd i rummet. I resebroschyren hade stått att vi fick vara beredda på att dela en enda smal säng vid vissa tillfällen. Något vi var beredda på, men det hände aldrig, utan standarden fortsatte att vara lika bra under hela resan.
Nu var det även dags att sluta stoppa toalettpappret i toaletten och istället lägga det i hinken som stod bredvid toalettstolen. Det gällde verkligen att tänka sig för, det är ju en mångårig vana att stoppa papperet direkt i toaletten. Men det fungerade. Istället blev det som så att jag första dagen hemma såg mig om efter spannen att stoppa papperet...
Nästa gång tänkte jag berätta om Merida, den vita staden. Det finns otroligt mycket mer att berätta för dig, för jag vill verkligen att du ska få se Mexiko precis så som jag har upplevt landet och människorna. Det kommer mera!
Här kan du se alla mina blogginlägg om Mexiko och Mayafolket:
Nu är jag på väg till Mexiko. Här kan du läsa om hela resan.
Förälskad i Mexiko.
Mexiko / Chichen Itza.
Mexiko / Merida / Den vita staden.
Mexiko Mayakyrkogård, Mayafolkets begravningsritualer.
Mexiko, Mexikanska golfen, Flamingos och Sötvattenpooler.
Mexiko, ståtlig Hacienda och besök i en mexikansk statlig skola.
Mexiko, Mayastaden Uxmal och annorlunda mexikansk mat.
Mexiko, Besök i ett Mayahus, fanastisk dag vid Mexikanska golfen, Pelikaner och mycket mer.
Mexiko, den fantastiska Maystaden Palenque, Del 1.
Mexiko, Palenque, den magiska mayastaden i tropisk regnskog, del 2 samt Welib-Ja vattenfallet.
Mexiko Restaurangbesök i regnskogen, vardagslivet i Mexiko, på väg.
Mexiko Mayastaden Becán, boende i regnskogen i mysiga mayahyddor i Chicanná Ecovillage.
Mexiko Cenote Azul och Laguna Bacalar.
Här kan du läsa om alla mina researchresor runt om i världen.
Kramisar Kim
Min historiska äventyrsbok
Mayafolkets Hemlighet är orsaken till min researchresa till Mexiko. Boken utkommer augusti 2012.
Jag skulle bli mycket glad om du berättar vad du tycker om det du just har läst. Kika in på min hemsida www.kimselius.se om du vill veta mer om mig och mina böcker.
Inlägg
