Något av det bästa jag har sett i filmväg är den kinesiska filmen Aftershock. Det är en episk berättelse om en familj som splittras i samband med den stora
jordbävningskatastrofen i Tangshan 1976. Jordbävningen mätte 7,8 på
richterskalan och krävde 240 000 människoliv.... En sann berättelse.
Amerikanerna har gjort många katastroffilmer om de flesta ämnen, men ingen av deras filmer slår den här filmen. Det är inte lika många effekter, inga folk som står och applåderar (som i amerikanska filmer), det är mycket känslor och trots att det inte är en thriller satt jag som på nålar hela tiden.
Se till att ha en rejäl bunt med näsdukar bredvid dig när du börjar se filmen, för du kommer att behöva dem!
Kramisar Kim
Jag skulle bli mycket glad om du berättar vad du tycker om det du just har läst. Kika in på min hemsida www.kimselius.se om du vill veta mer om mig och mina böcker. Här kan du köpa mina böcker.
Visar inlägg med etikett Vardagsliv. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Vardagsliv. Visa alla inlägg
torsdag 17 maj 2012
torsdag 29 mars 2012
Mexiko Restaurangbesök i regnskogen, vardagslivet i Mexiko, på väg
Idag kommer jag att berätta om när vi besökte en restaurang mitt ute i regnskogen, visa vardagsbilder ifrån Mexiko och lite annat smått och gott.
Vi börjar med några bilder från hotellet vi bodde på när vi besökte Palenque. Här är Irma i hotellets trädgård.
Här fanns många vackra blommor. Kändes skönt för oss som lämnade snö och kyla i Sverige för att resa till Mexiko. Vi hade temperatur runt 30-37 grader varmt.
Fascinerades av det här trädets rötter, de stod på högkant och var platta, något jag har fått fram väldigt dåligt på bilden. Men håll med om att det är ett mäktigt rotsystem.
Här skulle det finnas en krokodil sa dem. Jag skickade ned Irma som "bete", men krokodilen nappade inte.
Älskade Tukanerna. Deras färger var markanta, kraftiga och jag har aldrig sett en sådan här fågel tidigare. De här två satt och gnabbades, så det var svårt att få båda med på bild utan att någon av dem rörde sig.
Hotellet utfodrade fåglarna, som levde fritt på hotellområdet.
På natten stängdes fåglarna in i den här stora buren och de som hade hotellfönstren mot buren vaknade tidigt av att fåglarna talade om att det var dags att öppna dörren så de kom ut. Alla fåglar flög inte in på natten, utan satt utanpå buren på morgonen. Trots allt var buren trygghet för dem.
Fåglarna var mycket tama och det gick att komma mycket nära dem. Fåglarna gjorde att hotellet kändes väldigt mysigt. På vägen till det här hotellet blev vi upplysta om att de inte tyckte om att man drack alkohol på rummen. Inga problem, tänkte vi. Men så gick Irma iväg för att köpa Tequila att ta med hem som present till sin man. Hon köpte även ett par flaskor vatten. När hon kom tillbaka till rummet satte hon ryggsäcken på sängen och plockade upp vattenflaskorna. Ryggsäcken föll med ett krasch i stengolvet och den stora Tequilaflaskan gick sönder. Det var inte roligt när städerskan kom för att hjälpa till med olyckan.
Irma hade gått iväg för att köpa en ny flaska, jag vilade mig på rummet inför kvällens restaurangbesök och dörren var tvungen att vara vidöppen, annars hade jag dött av ångorna. Som tur var det loftgång utanför rummen, så det var ren frisk luft som kom in. Många av våra medresenärer passerade och kommenterade spritdoften. Så gjorde även städtanten, som visade sig vara hotelldirektören själv... Inte så lyckat!
På kvällen var det dags att äta mat på en restaurang mitt ute i regnskogen. Bussen släppte av oss och vi fick gå en bit in i den tropiska grönskan, mysigt i mörkret. Vi kom fram till en enkel restaurang med öppen planlösning, det fanns inte väggar åt alla håll. Här spelade två olika band. Det första ser du på den här bilden. De var mycket duktiga.
Det här var vår chaufför under hela resan. Vi kände oss väldigt trygga, för han körde mjukt och försiktigt och tog inga risker.
På tre sidor om oss var det öppna väggar, här ser du Irma närmast i bild och långbordet där resten av vårt ressällskap sitter.
Här ser du mig och reseledaren Annika och även lite av interiören inåt restaurangen. Bakom Annika är det dansgolv och där bakom håller hippisarna till. Hos dem kunde man köpa många vackra smycken.
Det var en liten paus och så kom nästa band. Annika förklarade att flickan var med i båda banden. I det första hade hon huvudrollen, här spelar hon med sin far, farbror och bröder och hon känns lite undanskuffad. De mörka figurerna på dansgolvet är ett professionellt danspar som dansar salsa och efter sin uppvisning drog de upp gästerna...
Väggarna var väldigt hippieinspirerade! Här är det bandets trummis i förgrunden.
Ny dag och nya äventyr som väntar. Idag ska vi åka långt. Irma och jag sitter längst fram, bakom chauffören och har äntligen fått möjlighet att fotografera vardagslivet som vi passerar. Här kör vi genom en stad.
Här står de vid vägkanten och säljer ananas.
Stadsvy.
Det var låga hus och mycket grönt i de små städer vi passerade.
Här kantades vägen av palmer.
Eller blommande, färgrika träd.
Här har jag äntligen lyckats fånga de vackra gula Smörblomsträden som gäckat mig under hela resan och inte fastnat på bild tidigare.
Just den senare delen av resan bestod av många vägarbeten...
Ibland var det många män som stod och tittade när en enda man arbetade. Här är alla i farten.
Nu lämnar vi Tabasco.
Det var ljuvligt vackra omgivningar. Här är det fullt med rosa träd.
Överallt där det fanns boskap gick de här små hägrarna. Vackert att se.
Just här var det väldigt vått och hästen står med vatten upp till halva benen.
Så här såg taxibilarna ut.
Påminner lite om Thailand.
Hästarna stod bundna utefter vägen och hundarna, liksom alla djur strövade fritt omkring.
Här är två hundar och en flock med grisar som obesvärat vandrar omkring på vägen trots den stora bussen. I alla mindre städer/byar vi passerade hade de MASSOR av väggupp. Det var som om djuren visste att på de här ställen körde bilarna långsamt.
Grisarna låter sig inte störas av bussen som passerar tätt intill dem.
Hus i en av småstäderna vi passerade.
Det blev aldrig tråkigt att titta ut genom fönstret, eftersom landskapet ständigt förändrades.
Ny liten stad, nya hus...
...och nya djur som obekymrat strövar omkring i kanten av vägen. Här är det getter.
Vid lunchtid stannade vi till i Escarcega som har cirka 27.000 invånare. Här fick vi den obligatoriska kisspausen och även lunch på en liten servering "Herradura" som inte såg mycket ut för världen, men hade mycket god mat. Många åt quesadillas, som är tortilla med smält ost inuti. Själv testade jag mexikanska köttbullar. Orkade bara äta en enda, för de var gigantiska och jag hade ingen aptit eftersom jag var sjuk.
Vi fortsatte färden och passerade en mayakyrkogård och jag fick rysningar när jag tänkte på den mayakyrkogård vi tidigare hade besökt...
Den här kyrkogården hade rikt dekorerad mur mot vägen.
Nu är vi på väg till den allra sista mayastaden, det arkeologiska området Becán. Men det berättar jag om i nästa blogginlägg om min Mexikoresa.
Här kan du se alla mina blogginlägg om Mexiko och Mayafolket:
Nu är jag på väg till Mexiko. Här kan du läsa om hela resan.
Förälskad i Mexiko.
Mexiko / Chichen Itza.
Mexiko / Merida / Den vita staden.
Mexiko Mayakyrkogård, Mayafolkets begravningsritualer.
Mexiko, Mexikanska golfen, Flamingos och Sötvattenpooler.
Mexiko, ståtlig Hacienda och besök i en mexikansk statlig skola.
Mexiko, Mayastaden Uxmal och annorlunda mexikansk mat.
Mexiko, Besök i ett Mayahus, fanastisk dag vid Mexikanska golfen, Pelikaner och mycket mer.
Mexiko, den fantastiska Maystaden Palenque, Del 1.
Mexiko, Palenque, den magiska mayastaden i tropisk regnskog, del 2 samt Welib-Ja vattenfallet.
Mexiko Restaurangbesök i regnskogen, vardagslivet i Mexiko, på väg.
Mexiko Mayastaden Becán, boende i regnskogen i mysiga mayahyddor i Chicanná Ecovillage.
Mexiko Cenote Azul och Laguna Bacalar.
Här kan du läsa om alla mina researchresor runt om i världen.
Kramisar Kim
Min historiska äventyrsbok Mayafolkets Hemlighet är orsaken till min researchresa till Mexiko. Boken utkommer augusti 2012.
Jag skulle bli mycket glad om du berättar vad du tycker om det du just har läst. Kika in på min hemsida www.kimselius.se om du vill veta mer om mig och mina böcker.
Vi börjar med några bilder från hotellet vi bodde på när vi besökte Palenque. Här är Irma i hotellets trädgård.
Här fanns många vackra blommor. Kändes skönt för oss som lämnade snö och kyla i Sverige för att resa till Mexiko. Vi hade temperatur runt 30-37 grader varmt.
Fascinerades av det här trädets rötter, de stod på högkant och var platta, något jag har fått fram väldigt dåligt på bilden. Men håll med om att det är ett mäktigt rotsystem.
Här skulle det finnas en krokodil sa dem. Jag skickade ned Irma som "bete", men krokodilen nappade inte.
Älskade Tukanerna. Deras färger var markanta, kraftiga och jag har aldrig sett en sådan här fågel tidigare. De här två satt och gnabbades, så det var svårt att få båda med på bild utan att någon av dem rörde sig.
Hotellet utfodrade fåglarna, som levde fritt på hotellområdet.
På natten stängdes fåglarna in i den här stora buren och de som hade hotellfönstren mot buren vaknade tidigt av att fåglarna talade om att det var dags att öppna dörren så de kom ut. Alla fåglar flög inte in på natten, utan satt utanpå buren på morgonen. Trots allt var buren trygghet för dem.
Fåglarna var mycket tama och det gick att komma mycket nära dem. Fåglarna gjorde att hotellet kändes väldigt mysigt. På vägen till det här hotellet blev vi upplysta om att de inte tyckte om att man drack alkohol på rummen. Inga problem, tänkte vi. Men så gick Irma iväg för att köpa Tequila att ta med hem som present till sin man. Hon köpte även ett par flaskor vatten. När hon kom tillbaka till rummet satte hon ryggsäcken på sängen och plockade upp vattenflaskorna. Ryggsäcken föll med ett krasch i stengolvet och den stora Tequilaflaskan gick sönder. Det var inte roligt när städerskan kom för att hjälpa till med olyckan.
Irma hade gått iväg för att köpa en ny flaska, jag vilade mig på rummet inför kvällens restaurangbesök och dörren var tvungen att vara vidöppen, annars hade jag dött av ångorna. Som tur var det loftgång utanför rummen, så det var ren frisk luft som kom in. Många av våra medresenärer passerade och kommenterade spritdoften. Så gjorde även städtanten, som visade sig vara hotelldirektören själv... Inte så lyckat!
På kvällen var det dags att äta mat på en restaurang mitt ute i regnskogen. Bussen släppte av oss och vi fick gå en bit in i den tropiska grönskan, mysigt i mörkret. Vi kom fram till en enkel restaurang med öppen planlösning, det fanns inte väggar åt alla håll. Här spelade två olika band. Det första ser du på den här bilden. De var mycket duktiga.
Det här var vår chaufför under hela resan. Vi kände oss väldigt trygga, för han körde mjukt och försiktigt och tog inga risker.
På tre sidor om oss var det öppna väggar, här ser du Irma närmast i bild och långbordet där resten av vårt ressällskap sitter.
Här ser du mig och reseledaren Annika och även lite av interiören inåt restaurangen. Bakom Annika är det dansgolv och där bakom håller hippisarna till. Hos dem kunde man köpa många vackra smycken.
Det var en liten paus och så kom nästa band. Annika förklarade att flickan var med i båda banden. I det första hade hon huvudrollen, här spelar hon med sin far, farbror och bröder och hon känns lite undanskuffad. De mörka figurerna på dansgolvet är ett professionellt danspar som dansar salsa och efter sin uppvisning drog de upp gästerna...
Väggarna var väldigt hippieinspirerade! Här är det bandets trummis i förgrunden.
Ny dag och nya äventyr som väntar. Idag ska vi åka långt. Irma och jag sitter längst fram, bakom chauffören och har äntligen fått möjlighet att fotografera vardagslivet som vi passerar. Här kör vi genom en stad.
Här står de vid vägkanten och säljer ananas.
Stadsvy.
Det var låga hus och mycket grönt i de små städer vi passerade.
Här kantades vägen av palmer.
Eller blommande, färgrika träd.
Här har jag äntligen lyckats fånga de vackra gula Smörblomsträden som gäckat mig under hela resan och inte fastnat på bild tidigare.
Just den senare delen av resan bestod av många vägarbeten...
Ibland var det många män som stod och tittade när en enda man arbetade. Här är alla i farten.
Nu lämnar vi Tabasco.
Det var ljuvligt vackra omgivningar. Här är det fullt med rosa träd.
Överallt där det fanns boskap gick de här små hägrarna. Vackert att se.
Just här var det väldigt vått och hästen står med vatten upp till halva benen.
Så här såg taxibilarna ut.
Påminner lite om Thailand.
Hästarna stod bundna utefter vägen och hundarna, liksom alla djur strövade fritt omkring.
Här är två hundar och en flock med grisar som obesvärat vandrar omkring på vägen trots den stora bussen. I alla mindre städer/byar vi passerade hade de MASSOR av väggupp. Det var som om djuren visste att på de här ställen körde bilarna långsamt.
Grisarna låter sig inte störas av bussen som passerar tätt intill dem.
Hus i en av småstäderna vi passerade.
Det blev aldrig tråkigt att titta ut genom fönstret, eftersom landskapet ständigt förändrades.
Ny liten stad, nya hus...
...och nya djur som obekymrat strövar omkring i kanten av vägen. Här är det getter.
Vid lunchtid stannade vi till i Escarcega som har cirka 27.000 invånare. Här fick vi den obligatoriska kisspausen och även lunch på en liten servering "Herradura" som inte såg mycket ut för världen, men hade mycket god mat. Många åt quesadillas, som är tortilla med smält ost inuti. Själv testade jag mexikanska köttbullar. Orkade bara äta en enda, för de var gigantiska och jag hade ingen aptit eftersom jag var sjuk.
Vi fortsatte färden och passerade en mayakyrkogård och jag fick rysningar när jag tänkte på den mayakyrkogård vi tidigare hade besökt...
Den här kyrkogården hade rikt dekorerad mur mot vägen.
Nu är vi på väg till den allra sista mayastaden, det arkeologiska området Becán. Men det berättar jag om i nästa blogginlägg om min Mexikoresa.
Här kan du se alla mina blogginlägg om Mexiko och Mayafolket:
Nu är jag på väg till Mexiko. Här kan du läsa om hela resan.
Förälskad i Mexiko.
Mexiko / Chichen Itza.
Mexiko / Merida / Den vita staden.
Mexiko Mayakyrkogård, Mayafolkets begravningsritualer.
Mexiko, Mexikanska golfen, Flamingos och Sötvattenpooler.
Mexiko, ståtlig Hacienda och besök i en mexikansk statlig skola.
Mexiko, Mayastaden Uxmal och annorlunda mexikansk mat.
Mexiko, Besök i ett Mayahus, fanastisk dag vid Mexikanska golfen, Pelikaner och mycket mer.
Mexiko, den fantastiska Maystaden Palenque, Del 1.
Mexiko, Palenque, den magiska mayastaden i tropisk regnskog, del 2 samt Welib-Ja vattenfallet.
Mexiko Restaurangbesök i regnskogen, vardagslivet i Mexiko, på väg.
Mexiko Mayastaden Becán, boende i regnskogen i mysiga mayahyddor i Chicanná Ecovillage.
Mexiko Cenote Azul och Laguna Bacalar.
Här kan du läsa om alla mina researchresor runt om i världen.
Kramisar Kim
Min historiska äventyrsbok Mayafolkets Hemlighet är orsaken till min researchresa till Mexiko. Boken utkommer augusti 2012.
Jag skulle bli mycket glad om du berättar vad du tycker om det du just har läst. Kika in på min hemsida www.kimselius.se om du vill veta mer om mig och mina böcker.
måndag 11 juli 2011
Vad duktig du är...
"Vad duktig du har varit!" sa föräldrarna och såg stolt på sin son, där de stod framför de stora staplarna med kluvna stockarna. Han nickade och tog emot berömmet.
Hon log och mindes hur hon stått i regnet och blåsten och kämpat med de urtunga stockarna, hur hon hade hävt sig på ena änden av stocken för att få upp den på klyven, hur hon på kvällen nöjt hade lutat sig tillbaka i fåtöljen med möra muskler. Hennes man hade suttit i sin fåtölj, djupt försjunken i ännu en fotbollsmatch. Ölflaskorna stod på bordet. Chipspåsen var tom. Han hade frågat vad det blev för mat och hon hade rest sig upp och gått för att laga den. Men om allt detta sa hon inget, hon bara log.
"Vad duktig du är som har målat huset!" sa dem och såg på hennes man. Han sken som en sol över allt beröm och sög i sig det, utan att med ett enda ord säga att det inte var han som hade utfört arbetet.
Hon log och tänkte på de brännande heta dagarna då hon skrapat bort den gamla färgen och sedan varvat vedklyvningen med att måla huset, medan mannen antingen följt fotbolls-VM på tv eller suttit i skuggan under ett träd med en bok och några öl.
"Vad duktig du är som har lagat en sådan god middag", sa föräldrarna och såg på sin son. Hon sa ingenting, bara log och tänkte på allt hon hade gjort innan de där köttstycken hade lagts på grillen.
Hon hade varit till kötthandlaren och valt ut köttet, gjort en god marinad. Låtit köttet lega i marinaden i sex timmar, medan hon gjorde en god potatisgratäng, kryddsmör, sås, sallad, förrätt och efterrätt. Hon hade dukat bordet, vikt servetterna och dessförinnan strukit den vita bordsduken. Allt han hade gjort var att lägga köttet på grillen och vända på köttbitarna när hon hade sagt till.
"Oj, har du gjort altan också? Vad duktig du är!" sa föräldrarna stolt och såg på de andra gästerna. "Tänk när han var yngre var han inte alls så händig. Om han målade var det han som fick mest färg på sig, om han snickrade... Ja, det hände inte så ofta att han gjorde det, eftersom det aldrig blev bra. Nu har vår son minsann vuxit upp till en riktig karlakarl!"
Föräldrarna sträckte på sig, stolta över sin son, som nu började se lite generad ut när han tog emot berömmet. Ändå kunde han inte låta bli att suga i sig det.
Hon mindes hur hon hade varit till brädgård och valt ut raka plankor. Hon hade försökt ta dem utan alltför många kvisthål. Han hade suttit på en stol under solparasollet och kommit med uppmuntrande glada rop medan hon snickrade ihop altanen. "Där missade du en spik! Du... sitter inte spikarna för tätt ihop? Ska du verkligen ha den där brädan?" Hon hade lett mot honom och fortsatt hamra. Låtsats att hon inte hörde hans kommentarer. Hon visste ju att han ville vara en riktig karl, men inte klarade det. Hon hjälpte honom att hålla skenet uppe. Det hade hon inget emot, för hon älskade honom trots allt.
De såg på sin svärdotter och hennes ständiga leende. "Du måste vara stolt över att ha en sådan duktig man", sa dem. Hon log. "Hur ska du klara dig utan honom om han skulle dö?"
Hon log och tänkte: "Jag kommer att klara mig alldeles utmärkt själv, precis som jag har gjort hela tiden..."
"Vad duktig du är", hörde hon svärföräldrarna säga ännu en gång, när hon gick in för att hämta mer kaffe.
Inne i huset lät hon leendet försvinna från sina läppar. Hon gick fram till spegeln och såg på sig själv. Tyst viskade hon: "Vad duktig du är...!" Sedan log hon igen.
Kramisar Kim
Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst. Vill du veta mer om mig och mina böcker, titta in på min hemsida www.kimselius.se
Hon log och mindes hur hon stått i regnet och blåsten och kämpat med de urtunga stockarna, hur hon hade hävt sig på ena änden av stocken för att få upp den på klyven, hur hon på kvällen nöjt hade lutat sig tillbaka i fåtöljen med möra muskler. Hennes man hade suttit i sin fåtölj, djupt försjunken i ännu en fotbollsmatch. Ölflaskorna stod på bordet. Chipspåsen var tom. Han hade frågat vad det blev för mat och hon hade rest sig upp och gått för att laga den. Men om allt detta sa hon inget, hon bara log.
"Vad duktig du är som har målat huset!" sa dem och såg på hennes man. Han sken som en sol över allt beröm och sög i sig det, utan att med ett enda ord säga att det inte var han som hade utfört arbetet.
Hon log och tänkte på de brännande heta dagarna då hon skrapat bort den gamla färgen och sedan varvat vedklyvningen med att måla huset, medan mannen antingen följt fotbolls-VM på tv eller suttit i skuggan under ett träd med en bok och några öl.
"Vad duktig du är som har lagat en sådan god middag", sa föräldrarna och såg på sin son. Hon sa ingenting, bara log och tänkte på allt hon hade gjort innan de där köttstycken hade lagts på grillen.
Hon hade varit till kötthandlaren och valt ut köttet, gjort en god marinad. Låtit köttet lega i marinaden i sex timmar, medan hon gjorde en god potatisgratäng, kryddsmör, sås, sallad, förrätt och efterrätt. Hon hade dukat bordet, vikt servetterna och dessförinnan strukit den vita bordsduken. Allt han hade gjort var att lägga köttet på grillen och vända på köttbitarna när hon hade sagt till.
"Oj, har du gjort altan också? Vad duktig du är!" sa föräldrarna stolt och såg på de andra gästerna. "Tänk när han var yngre var han inte alls så händig. Om han målade var det han som fick mest färg på sig, om han snickrade... Ja, det hände inte så ofta att han gjorde det, eftersom det aldrig blev bra. Nu har vår son minsann vuxit upp till en riktig karlakarl!"
Föräldrarna sträckte på sig, stolta över sin son, som nu började se lite generad ut när han tog emot berömmet. Ändå kunde han inte låta bli att suga i sig det.
Hon mindes hur hon hade varit till brädgård och valt ut raka plankor. Hon hade försökt ta dem utan alltför många kvisthål. Han hade suttit på en stol under solparasollet och kommit med uppmuntrande glada rop medan hon snickrade ihop altanen. "Där missade du en spik! Du... sitter inte spikarna för tätt ihop? Ska du verkligen ha den där brädan?" Hon hade lett mot honom och fortsatt hamra. Låtsats att hon inte hörde hans kommentarer. Hon visste ju att han ville vara en riktig karl, men inte klarade det. Hon hjälpte honom att hålla skenet uppe. Det hade hon inget emot, för hon älskade honom trots allt.
De såg på sin svärdotter och hennes ständiga leende. "Du måste vara stolt över att ha en sådan duktig man", sa dem. Hon log. "Hur ska du klara dig utan honom om han skulle dö?"
Hon log och tänkte: "Jag kommer att klara mig alldeles utmärkt själv, precis som jag har gjort hela tiden..."
"Vad duktig du är", hörde hon svärföräldrarna säga ännu en gång, när hon gick in för att hämta mer kaffe.
Inne i huset lät hon leendet försvinna från sina läppar. Hon gick fram till spegeln och såg på sig själv. Tyst viskade hon: "Vad duktig du är...!" Sedan log hon igen.
Kramisar Kim
Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst. Vill du veta mer om mig och mina böcker, titta in på min hemsida www.kimselius.se
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)













































