Det är som att det jag läser av skrivkursdeltagarnas texter drar undan skynken från mitt minne och visar upp barndomen från nya sidor.
Eller så är det hur jag har byggt upp skrivkursen i att Skriva om sitt liv för att kursdeltagarna ska minnas, som gör att även jag tänker i de banorna och minns sedan länge glömda minnen.
Kan du förstå hur underbart det är?
När jag kom hem slog jag mig ner i skuggan och fyllde på vätska i kroppen. Då såg jag en bild inom mig. En liten flicka på åtta år, en stor cykel att växa i. Jag cyklade på en stig på väg mot havet tillsammans med pappa, mamma och min storasyster. Jag kunde känna doften av tång och värmen från solen. Minnet var så starkt att det kändes som om jag kunde ta på det. Strax efter dök ett annat minne fram, som om det bara hade väntat på sin tur. Jag var yngre, satt på styret till pappas cykel, min storasyster var mindre, så även hennes cykel, samma stig, samma dofter, samma hav.
I samma stund som jag skriver detta väller känslorna över mig. Jag önskar så att jag kunde resa tillbaka i tiden och få vara där, om än bara för ett ögonblick. Tala om för alla hur mycket jag saknar och älskar dem.Jag är tacksam för de här två minnena, guldkorn som väcker andra minnen nu när jag sitter och skriver. Stugan vi bodde i, skrattet hos tant Britt, farbror Allans bullriga skratt. Tallar och tallkottar som jag sticker in tändstickor i för att göra om till djur. Wow! Det är helt fantastiskt hur andra människors berättelser kan väcka mina minnen till liv.
Vad minns du av din barndom?
Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare, Föreläsare och Låtskrivare
Copyright Kim M. Kimselius
Vill du utvecklas i skrivandet har du möjlighet att gå distanskurs Hitta glädje i skrivandet och distanskurs Skriv om ditt liv för mig. Eller någon av mina skrivkurser på Färgargården i Eringsboda.
Vad roligt att du läser min blogg. Lämna gärna en kommentar längre ned i det här inlägget. Eller mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!
Inlägg
