Ljudboken Faraos förbannelse av Kim M Kimselius

Ljudboken Faraos förbannelse av Kim M Kimselius

Nu har jag lyssnat på Faraos förbannelse, skriven av mig, Kim M. Kimselius, inläst av Linnea Stenbeck. Det är min tredje bok, men egentligen den fjärde i serien om Theo och Ramona. Varför det blev så kan du läsa här.

Egentligen är det fantastiskt hur jag kan fastna för en berättelse som jag själv har skrivit. För mig är det inte samma berättelse som du lyssnar på, eftersom jag minns min researchresa, jag ser verkligen allt framför mig som jag har beskrivit i boken.

Ibland har jag lite svårt med att inläsaren läser för fort, att det inte blir några andhämtningspauser, utan att det bara flyter på hela tiden. Jag vet hur boken är uppbyggd, var det finns blankrader när det är tänkt att vara en paus för att läsaren ska förstå att det har gått en tid mellan händelserna. Jag tror inte att det är något du som lyssnare tänker på, utan bara jag som har skrivit boken.

Till slut glömmer jag allt det, för berättelsen fångar mig. Jag målar staket och lyssnar och jag målar mer än vad jag hade tänkt mig för det är spännande handling och jag vill veta hur det går. Ja, jag vet, det är jag som har skrivit boken och jag vet egentligen hur det slutar. Men jag minns inte alla detaljerna, minns inte exakt hur jag löste problemen i slutet.

När boken är klar blir jag lite besviken för att min hälsning till läsarna inte finns med i inläsningen. Den tycker jag är viktig, där berättar jag hur jag har arbetat med boken med mera.

Jag startar en ny ljudbok och målar på, men kommer på mig själv med att längta tillbaka till Faraos förbannelse. Kanske ska jag lyssna på den en gång till, tänker jag, men slår bort tanken. Det finns många fler av mina böcker att lyssna på, nästa bok blir Vikingaträl.

Många av mina läsare säger att det här är den bästa bok jag har gjort. Så här skriver andra om boken:
"Detta var en otroligt bra och spännande bok. Den var skriven på ett sätt som gör läsaren nyfiken och håller intresset uppe. Det är inte svårt att förstå varför Kim M Kimselius är en uppskattad författare." Veronica Cadji

"Bokens styrka är den intresseväckande, faktamässigt tillförlitliga beskrivningen av den forntida egyptiska sociala och geografiska miljön. Författaren väver samman de historiska faktauppgifterna med en flödande berättarfantasi som hela tiden håller läsaren fängslad." BTJ, lektör Lars Rask.

"Det är så härligt att läsa en äventyrsbok, där faktan är så fint instoppad. Man lär sig massor utan att vara medveten om det. Gissa två gånger om den här lärarinnan blev glad." Boktokig

"En rafflande bok, välskriven med stark närvarokänsla." Blekinge Läns Tidning, Johanna Rundgren.

"Att göra historien tillgänglig så här och låta den gripa in i dagens verklighet, skapar intrycket att världen är gemensam och att det liv vi lever idag har bred förankring." Åbo Underrättelse, Finland, Siv Illman.

Jag älskade Faraos förbannelse och är stolt över att jag har lyckats prestera en så bra bok. Min tredje bok. I år kommer min 50:e bok ut. Mycket har hänt sedan dess, jag har utvecklats som författare, men är nöjd med vad jag åstadkom med min 3:e bok. Jag kan varmt rekommendera den, både som pappersbok, e-bok och ljudbok.

Om jag får sätta poäng på min egen bok blir det:

Den får fem stjärnor av fem möjliga

Blev du nyfiken på boken? Fråga efter den hos din bokhandlare, annars finns den på nätet, till exempel hos Adlibris , Bokus, och Storytel

För fler boktips kika in på Kimselius Boktips här på bloggen.

Kramisar Kim

Vad roligt att du läser min blogg. Kommentera gärna vad du tycker om det här blogginlägget. Mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!

Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se.

Om du vill köpa Kim M. Kimselius böcker hittar du dem här


Jag med några av mina närmare 50 böcker. Foto Bertil Knoester.

 

Faraos förbannelse

Nej, så här var det inte tänkt att det skulle bli, men så blev det i alla fall... Då menar jag att Faraos förbannelse blev tredje boken i den historiska äventyrsserien om Theo och Ramona. Egentligen var det Den gömda Inkastaden som skulle varit nummer tre i ordningen i serien, men det berättar jag mer om en annan gång.

Egypten har alltid fascinerat mig, men också skrämt mig. För mig var det ett fjärran land, ett exotiskt land, med mystiska människor som var helt annorlunda än oss här i Sverige. Jag ville åka dit för att utforska landet, jag ville skriva en berättelse om landets historia, jag ville så mycket. Samtidigt var jag rädd. Mycket på grund av att drygt sextio turister kallblodigt hade skjutits ned vid Hatshepsut tempel, av terrorister som låg gömda i grottor i de omgivande bergen. Turisterna hade inte en chans. Trots att tanken skrämde mig, ville jag ändå resa till Egypten och jag ville definitivt skriva om landet.

Jag gjorde en överenskommelse med mig själv: Jag sökte ett resestipendium till Egypten. Fick jag pengarna skulle jag resa dit och skriva om landet, om jag inte fick pengarna var det inte meningen att jag skulle resa dit. Min man ville absolut inte resa till Egypten. "Där blir man bara magsjuk eller uppäten av krokodiler", sa han.

Jag fick resestipendiet. Då blev jag lite ångerfull och önskade nästan att jag inte hade sökt pengarna. Men nu hade jag fått pengarna och då var jag tvungen att åka till Egypten.

Första intrycket av Egypten var skrämmande, med militärer och poliser överallt. När jag fick höra att vår flodbåt hette Tut III, kände jag på mig att den här resan skulle bli bra! Följ med på en resa till Egypten i ord och bild

Innan resan till Egypten hade jag läst in massor av fakta, jag visste vad jag ville se mer av och jag visste vad det var jag tittade på när vi reste runt. Jag fick många nya intryck och fakta under min resa i Egypten, mycket tack vare de fantastiska guiderna, både svenska och egyptiska. Därför blev boken Faraos förbannelse mycket bra, med många fina miljöskildringar. Många har skrivit till mig efter att ha läst boken och berättat att de har känt det som om de har varit i Egypten när de har läst boken. Ett billigt sätt att resa!

Faraos förbannelse var den första bok som kom ut på Roslagstext förlag, mitt egna förlag. Det var en spännande och även pirrig satsning vi gjorde, när vi bestämde oss för att ge ut mina böcker själva.

Min väninna, konstnären  Susanne Demåne, gjorde det fantastiska omslaget. Det var som om hon gick in i mitt huvud och ritade av den bild jag hade inom mig, för omslaget blev exakt så som jag hade tänkt mig! Med det omslaget kunde ju innehållet inte bli annat än bra!

Vid mitt Egyptenbesök tvingades jag ned i en grav av min egyptiska guide, som sa att om jag inte gick ned i den här graven kunde jag lika gärna låta bli att skriva om Egypten! När jag väl kom ned i graven, som låg flera hundra meter under ett högt berg, glömde jag min rädsla och skrev första kapitlet på boken Faraos förbannelse där nere i graven.

I boken låter jag berättelsen om Theo och Ramona börja nere i den här graven. Kvällen innan har de varit på en middag och en äldre man, professor Möller, har berättat en fantastisk historia för dem. Han påstår att i just den grav de ska besöka nästa dag, finns två speciella tecken. Om de hittar dem ska de uttala en speciell ramsa och då kan de resa i tiden till en plats, eller en person.

Ramona blir mycket förtjust. Hon har rest i tiden förut, men aldrig kunnat bestämma vart hon ska åka, eller till vem. Nere i graven börjar hon direkt leta efter tecknen och hittar dem. Hon ropar på Theo att han ska komma, men han är upptagen med några andra underbara tecken och hör henne inte. Ramona är ivrig och kan inte vänta för att kontrollera om Theo står vid hennes sida. Hon lägger händerna på tecknen, uttalar ramsan professor Möller lärt henne kvällen innan och önskar att hon ska få resa i tiden till farao Tuthankamon. I nästa stund blir allt svart runt Ramona.

Theo upptäcker till slut att Ramona har försvunnit. Han letar genom hela graven, tar sig upp till marken och letar vidare, utan att hitta Ramona någonstans. Ett minne blixtrar till inom honom: Han har hört Ramona säga något om professor Möller. Genast tar Theo sig till den gamle mannen och berättar att Ramona försvunnit. Professor Möller stirrar häpet på Theo och utbrister: "Det fungerade!"

Theo stirrar oförstående på professorn som genast berättar om ramsan och tecknen. Men när Theo ber professor Möller upprepa ramsan har den gamle mannen glömt av den. Han går till sitt överfyllda skrivbord och börjar leta bland papperen. Där hittar han ett flera tusen år gammalt pergament som han lyfter upp med vördnad. Han tror först att Theo har haft det med sig, eftersom professorn aldrig tidigare har sett detta gamla dokument. När han börjar översätta hieroglyferna inser han att det handlar om Ramona. Hon är dömd till döden för att mördat farao Tutankhamon. Theo avbryter professorn, eftersom han nu får bråttom att rädda Ramona. Han vill veta ramsan så han kan resa efter Ramona i tiden.

Professor Möller letar fram ramsan åt Theo som får väldigt bråttom att ge sig av. Men... Theo skulle ha tagit sig tid att låta professorn översätta hela dokumentet, för då hade det inte gått så illa för Theo, som det nu gör, vid ankomsten till det förflutna Egypten...

Baksidestext till Faraos förbannelse:
Djupt nere i en faraos grav i nutidens Egypten händer något märkligt. Ramona lägger händerna över två hieroglyfer på gravkammarens vägg, uttalar en ramsa och i nästa stund upptäcker Theo förvånat att Ramona är försvunnen. Ramona har hamnat i ett mörkt, kallt och kusligt utrymme. Hon ångrar sitt tilltag och försöker komma tillbaka till ljuset och Theo. Men hon misslyckas. Skälvande slår Ramona armarna om sig och försöker hålla paniken borta.
Theos sökande efter Ramona för honom på en resa genom tiden, längre bort än han någonsin vågat drömma om, till cirka 1323 före Kristus födelse och farao Tutankhamons rike. En tid av makt, överflödande rikedom och intriger. Där väntar många fler faror än Tutankhamons förbannelse på Theo och Ramona.


Omdömen av Faraos förbannelse:
"Bokens styrka är den intresseväckande, faktamässigt tillförlitliga beskrivningen av den forntida egyptiska sociala och geografiska miljön. Författaren väver samman de historiska faktauppgifterna med en flödande berättarfantasi som hela tiden håller läsaren fängslad." BTJ, lektör Lars Rask.
"En rafflande bok, välskriven med stark närvarokänsla." Blekinge Läns Tidning, Johanna Rundgren.
"Att göra historien tillgänglig så här och låta den gripa in i dagens verklighet, skapar intrycket att världen är gemensam och att det liv vi lever idag har bred förankring." Åbo Underrättelse, Finland, Siv Illman.
"Den var väldigt spännande och man lär sig. Jag kan mycket mer om historia efter att ha läst den, så därför borde ni också läsa den!"   Bokrecensioner i femman recenserar Faraos förbannelse
"När man väl har börjat läsa så kan man inte sluta. Den var jättebra helt enkelt!"  Skåpet recenserar Faraos förbannelse
"Det är så härligt att läsa en äventyrsbok, där faktan är så fint instoppad. Man lär sig massor utan att vara medveten om det. Gissa två gånger om den här lärarinnan blev glad." Boktokig
"Bra bok, men lite sorgsen i slutet." Backaboken
"Jag ger boken 10/10. JÄTTEBRA!!!" Backaboken

Smakprov ur Faraos förbannelse:

Sakta reste Ramona sig upp, stålsatte sig för det väntande mörkret och öppnade ögonen. Det var kolsvart omkring henne. Hon kämpade med gråten och lyckades till slut tränga tillbaka den. Sedan började hon leta sig vidare i graven.

Trevande kände Ramona utefter väggen för att hitta utgången. Hon fann en dörröppning och ramlade genast handlöst nedför en trappa.

”Men här fanns ingen trappa!” utbrast Ramona förvånat och gned sitt ömmande knä.

I nästa stund tystnade hon och stirrade stelt ut i mörkret. Ett fladdrande ljussken kom sakta närmare. Hjärtat bultade vilt igen.

Ramona tänkte snabbt igenom de alternativ hon hade att välja på. Antingen hade strömmen gått och hon hade kommit vilse i graven på något sätt. Därför gick en guide omkring med ficklampa och såg efter om det fanns turister kvar nere i graven, eller så hade hon, åh hemska tanke, förflyttats i tiden utan Theo.

Ficklampors sken fladdrar inte, tänkte Ramona.

Även om Ramona inte gärna ville medge det, insåg hon, att den naturligaste förklaringen var, att hon hade förflyttats i tiden. Den som kom kunde vara en vakt som undersökte graven efter inkräktare. Hon måste gömma sig! Men var? Här fanns bara släta väggar och pelare. Försiktigt kröp hon bakom en av dem och kikade fram mot ljuset.

Mörkret kändes inte lika tryckande när skenet från facklan lyste upp rummet. Pojken som steg in var endast iförd ett höftskynke. Hans överkropp glänste mörkbrun mot henne. Han var i hennes ålder. På huvudet bar han tecknet för sin gudomlighet, den huggande kobran! En faraos tecken!

En förvånad flämtning for ur Ramona innan hon hann hejda den. Pojken stannade, lyfte facklan över huvudet och såg sig sökande om i rummet.

”Vem där? Stig fram!” sa han uppfordrande med myndig röst.

Han visade inte minsta tecken på rädsla. Ramonas ben skälvde däremot där hon satt, osäker på om hon skulle svara eller inte.

När pojken inte fick något svar började han gå runt i rummet för att lysa upp vartenda skrymsle. Han kom närmare pelaren där Ramona satt gömd. För en sekund funderade hon på att smyga över till nästa pelare, men det var för sent. Mörkret runt henne lystes upp och hon satt som i en ö av ljus.

Här kan du läsa min berättelse om hur min debutbok Tillbaka till Pompeji blev till.

Vill du veta hur jag skrev Jag är ingen häxa, kan du läsa om det här.

Bläddra och läs några kapitel ur Faraos förbannelse på SMAKPROV.

Nå, vad tyckte du om det här inlägget?

Kramisar Kim

Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst. Vill du veta mer om mig och mina böcker, titta in på min hemsida www.kimselius.se

"Ett härligt äventyr i en annan värld" Faraos förbannelse

Faraos förbannelse av Kim M Kimselius    "Jag har alltid varit fascinerad av det gamla Egypten, därför var det extra kul att läsa denna bok. Det är så härligt att läsa en äventyrsbok, där faktan är så fint instoppad. Man lär sig massor utan att vara medveten om det. Gissa två gånger om den här lärarinnan blir glad. ;) Jodå, hon tycker det är perfekt att barnen lär sig saker utan att behöva anstränga sig - utan bara ha en stunds roligt. Då stannar dessutom det de har lärt sig bättre, än när de tragglat det inför ett prov.
Så sätt boken i handen på ett barn och låt barnen svepas iväg på detta spännande äventyr till det gamla Egypten, så slår du många flugor i en smäll. Barnet tränar läsning, lär sig en del om det gamla Egypten men får framför allt ett härligt äventyr i en annan värld!!! Det är väl det som kallas en win-win situation?"

Den här recensionen har Faraos förbannelse fått av Boktokig.

Blir så glad när mina böcker får beröm, eftersom jag vet hur mycket arbete jag har lagt ned på researchen och skrivandet. En annan dag ska jag berätta lite mer om arbetet med Faraos förbannelse här på min blogg!

Kramisar Kim

Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst. Vill du veta mer om mig och mina böcker, titta in på min hemsida www.kimselius.se

Howard Carter, mannen som fann farao Tutankhamon

"När Howard Carter och Carnarvon skulle öppna den förseglade graven fann de en förbannelse. Den löd så här: 'Döden ska komma på snabba vingar till den som rör faraos grav.' De infödda blev lite oroliga vid de orden, men Carter och Carnarvon skakade bara på huvudet åt den och tog itu med att bryta upp dörren."...
"Men hur var det med förbannelsen?" undrade Theo.
"Ja, det var ingen som trodde på den till att börja med. Men du förstår, Carter hade en fågel i en gyllene bur som följde med på alla hans resor. När han först anlände till Kairo och blev mött av sina nya tjänare blev de mycket lyckliga när de såg fågeln. De sa att det var en gyllene fågel som skulle föra tur med sig. De sa också 'in Shallah', vilket betyder 'med Guds vilja'. De trodde att fågeln var ett tecken på att de skulle hitta en grav fylld med guld detta år. Som du förstår var kanariefågeln väldigt speciell, inte bara för Howard Carter utan för hela sällskapet som var med om utgrävningen.
Samma dag som de öppnade graven blev fågeln uppäten av en kobra. Kobran är faraos symbol som du kanske vet. Men det var bara början. Lord Carnarvon avled en kort tid efter öppnandet och fick alltså inte vara med om att undersöka alla de fynd som graven innehöll. Och det sägs att samma dag som Lord Carnarvon dog slocknade ljusen i Kairo och samtidigt, i England, började Carnarvons terrier tik att yla och föll sedan död ned.
Det var flera människor som dog, bland annat en röntgenspecialist som undersökte den kungliga mumien. En egyptier som var med vid upptäckten av graven blev skjuten av sin fru strax därpå. Den franske egyptologen Georges Bénedicte dog efter att ha sett graven. Carters sekreterare, Richard Bell, dog under mystiska omständigheter. Ja, det här är bara en bråkdel av de som har drabbats av faraos ilska över att ha blivit störd i sin eviga sömn. Det verkar som om det var en verksam förbannelse", sa professor Möller leende när han såg Theos förskräckta ansikte.
(Utdrag ur boken Faraos förbannelse)

1922 upptäckte britten Howard Carter Tutankhamons grav, efter åratal av sökande i Egyptens ökensand. Upptäckten var en av de största arkeologiska sensationer någonsin.

Howard Carter hade letat efter graven i över tjugo år, så du kanske kan tänka dig vilken glädje han kände när han äntligen fann den. Han hade gått samman med den mycket rike engelske lorden George Herbert Carnarvon, som finansierade Carters utgrävningar.
Mest av en slump hittades farao Tutankhamons grav vid Carters utgrävning, när en pojke på skoj rotade med en pinne i sanden och upptäckte ett trappsteg.

Eftersom lord Carnarvon inte fanns där vid tillfället, gjordes bara utgrävningarna fram till en vertikal vägg med ett kungligt sigill. Carter fick stålsätta sig och vänta i tre veckor för att fortsätta utgrävningen, tills Carnarvon anlänt. Utgrävningen fortsatte då, och till slut hittades ett nytt sigill med Tutankhamons namn, till Carters glädje.

På kvällen söndagen den 26 november 1922 knackade Carter upp ett hål in till graven och varm luft strömmade ut. I skenet av ett levande ljus kikade han in. "Ser du något?" frågade Carnarvon och fick till svar: "Ja, underbara ting".

Hålet görs större så att både kan kika in. När de får en elektrisk lampa ser de hur hela rummet glimmar av guld.

Tutankhamons grav bestod av flera rum, det allra heligaste, själva gravkammaren fanns allra längst in. Där låg farao Tutankhamons mumie, innesluten i flera lager av kistor, likt en rysk docka.

För att nå Tutankhamons mumie fick Carter ta sig igenom flera lager av skrin och kistor. Själva sarkofagen var innesluten i fyra förgyllda skrin. Inne i sarkofagen fanns en kista i förgyllt cypressträ utformad som en praktfull avbild av faraon - den första av tre kistor inpassade i varandra som ryska dockor. I den yttersta träkistan låg ytterligare ett förkylt träfodral utformat som faraos avbild och försett med dyrbara inläggningar. I detta träfodral låg ännu en kista, av rent guld. Totalt var det åtta lager av kistor.

Howard Carter hade äntligen funnits den länge eftersökta farao Tutankhamon.

När han skulle lätta på locket till guldkistan var Carter mycket berörd. Han beskriver det så här: "Sådana stunder förmår ord inte uttrycka känslorna inom en. Tretusen år och mer har gått sedan någon människa senast blickat ner i den gyllene kistan."

När han lättade på locket fann han Tutankhamons mumfierade ansikte täckt av en enastående elva kilo tung mask av solitt guld med inläggningar av lapis lazuli och glaspasta. Mellan alla lindor hittades över 150 smycken och amuletter, som var noggrannt ditplacerade enligt den egyptiska dödsbokens föreskrifter.

Trots att Howard Carter upptäckte farao Tutankhamons grav blev han aldrig erkänd som en betydande arkeolog.

Howard Carter, som var den person som tillbringade mer tid än någon annan i graven, och därmed borde löpa störst risk att drabbas av faraos förbannelse, avled först 1939, 17 år efter gravens öppnande och 7 år efter det att han avslutat sitt arbete i Konungarnas dal.

Vill du läsa fler inlägg om Egypten?
Här kan du läsa om mumier.
Här kan du läsa om farao Tutankhamons kläder

Om du ännu aldrig varit i Egypten och besökt Konungarnas Dal, vill jag bara säga: Gör det! Och missa inte farao Tutankhamons grav och se så många gravar du bara kan, för de är så enastående och helt fantastiska. En dag ska jag blogga om min researchresa till Egypten och visa dig många fina bilder därifrån.

Kramisar Kim

Faraos mumier Sakkara Egypten

Sakkara är en av de största fornegyptiska gravplatserna i Egypten. Här finns pyramider och tempel med begravningsplatser för faraoner och kungar. Pyramiderna är omgivna av ämbets- och tjänstemannagravar.

Vid ett tillfälle grävde sig två gravskändare in i de berömda gravplatserna vid Sakkara, men togs lyckligtvis på bar gärning. I samband med det hittades tre nya, helt oupptäckta gravar.

Arkeologerna som undersökta de nyupptäckta gravarna blev mycket förvånade när de hittade tre begravda tandläkare. De 4200 år gamla tandläkarna är de första som forskarna har stött på med en egen begravningsplats. De har fått en fin plats där de ligger invid den äldsta och mest berömda pyramiden i området, trappstegspyramiden, byggd cirka 2680 f.Kr.

Tandläkarna var sannolikt mycket framstående i sitt yrke, eftersom de fått en sådan fin begravningsplats bland den fornegyptiska eliten, vilket visar på att deras arbetsgivare ville hedra dem. Arkeologerna tror att två av dem har tjänat fornegyptiska faraoner.

Gravarnas väggar är smyckade av målningar och de mest förekommande är två hieroglyfer som visar ett öga och en tand. I en av gravarna finns också en förbannelse: "Den som skändar graven kommer att bli uppäten av en krokodil eller en orm." (Undrar om något av detta hänt de två gravskändarna?)

Förbannelsen får mig att tänka på Farao Tutankhamons förbannelse: "Döden kommer på snabba vingar till den som stör faraos grav." En förbannelse jag "lekte med" när jag skrev min bok Faraos förbannelse.


Egypten har alltid fascinerat mig. Mumier tycker jag är skrämmande, läskiga och väldigt spännande. Redan för nästan 5000 år sedan började forntidens egyptier tillverka proteser. Det vet vi eftersom proteser har hittats på mumier. Det var nämligen nödvändigt att den döda skulle ha hela sin kropp med sig på resan till det kommande livet. Därför ersattes de förlorade kroppsdelarna med proteser. Världens äldsta protes till en levande människa är en 3000 år gammal stortå av trä, se bilden.

Den hittades i en gravkammare i Thebe i Egypten. Trästortån satt på högerfoten hos en äldre kvinna. Protesen är målad mörkbrun och till och med försedd med en nagel för att se så naturtrogen ut som möjligt. Med ett sinnrikt system av små träbitar och lädersnören är protesen fäst vid fotbenet. Protesen är sliten, vilket visar på att kvinnan har lyckats använda foten efter ingreppet.

När jag besökte Egypten 1999 fick jag se en riktig mumie, spännande och lite otäckt, för det var ju en död människa som låg där.

Filmerna Mumien har fascinerat mig, även om fakta inte alltid är korrekta i dem. Det är spännande äventyrsfilmer som tar mig med bort i fantasin till platser jag har besökt och själv upplevt, därför tycker jag om dem. (Fast troligtvis är att allt är inspelat i Hollywood och bara ser ut som om man befinner sig i Egypten eller Kina, som i senaste Mumienfilmen.)

Ja, nu vet du lite mer om mumier! Ha det så skönt i den tropiska svenska sommarvärmen.

Här kan du läsa fler faktainlägg.

Kramisar från Kim