Ett brev som berör

Det kom ett brev som berörde mig djupt och som jag vill dela med mig av till dig:

"Jag har haft Leukemi.Fyra cellgiftsbehandlingar och en benmärgstransplantation. Nästa vecka ska jag upp till Umeå för ettårskontroll efter transplantationen. Jag har besegrat cancern. Tagit mig ut på andra sidan tunneln. Mycket starkare och mycket gladare. Har gett detta hemska monster en käftsmäll och vandrat vidare.
För mig är tid allt. Att få tid. Tid med barnen. Tid med vännerna. Tid med familjen och även tid för mig själv. Efter att ha kämpat mig tillbaka efter transplantationen så känner jag att jag vill vara med på allt. Göra allt. Inte missa nåt. Samtidigt så vill jag få tid att bara vara. Läsa böcker med min sexåriga dotter. Känna hennes mjuka hand på min, höra hennes miljoner frågor om vad som händer. Sitta nära. Kramas.
Jag vill få tid med min artonåriga bonusdotter som snart är på väg ut i vuxenlivet. Höra hennes tankar om livet. Höra vad som händer i hennes liv. Finnas där för henne. Jag vill få tid med min sambo. Mitt allt. Min stora kärlek och min bästa vän. Han som stått vid min sida under denna hemska resa. Inte för en sekund har han fått mig att tvivla på att vi skulle klara detta. Jag vill få tid med honom. Få tid att sitta med honom och prata. Fortsätta planera vårat liv. Tillsammans.
Att inte veta om man får fortsätta att vara en del av deras liv har varit hemskt. Skräckinjagande. Jag har förlorat ett år med mina barn. Jag har förlorat ett år med min sambo. Ett år som jag aldrig får tillbaka. Tid som alltid är förlorad. När man är cancersjuk så bestämmer man inte själv över sin tid. Man måste rätta sig efter vad läkaren säger. Man måste gå än hit och dit för undersökningar, behandlingar och skit. Nu är jag frisk. Jag bestämmer själv vad jag ska göra. Jag bestämmer själv vad jag ska göra med min tid. Jag gör det jag vill göra.
Jag lägger min tid på att leva. Varje sekund, varje minut, varje timme, dag som natt. Tid är ovärderlig. Inget man kan köpa för pengar. Du och endast du bestämmer vad du lägger din tid på. Glöm inte att ta vara på tiden. Man vet aldrig hur mycket tid man har. På ett ögonblick kan den vara borta. Och man får den aldrig tillbaka." /// Jenny
Efter att i år ha förlorat tre kära släktingar till den giriga kräftan, som vi kallade cancern när jag var barn, berörda det här brevet mig mycket. Det kom från Cancerfonden, som tackade för mina gåvor under året. Gåvor jag skänkt i samband med sjukdomsbeskeden, i samband med dödsfallen och bara som gåva för att hitta botemedel mot cancer. Vem vet vem som drabbas härnäst, jag, du eller någon annan som du eller jag har kär.

Vill du skänka en slant till Cancerfonden kan du göra det på 90 1951-4 eller gå in på Cancerfondens hemsida. Jag tänker fortsätta stödja cancerfonden, för en vacker dag kanske jag själv kommer att få hjälp av deras forskning... Vem vet...

Kramisar Kim

Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst. Vill du veta mer om mig och mina böcker, titta in på min hemsida www.kimselius.se