Historisk Dag Horsahallens Gille Ronneby

Historisk Dag på Horsahallens Gille utanför Ronneby är något jag inte vill missa, för där händer det alltid många roliga saker. Den här gången var jag ditbjuden för att berätta om min bok "Jag är ingen häxa".













Detta var den kallaste dag jag någonsin tillbringat på Horsahallens Gilles historiska dag. Det har alltid varit sandaler och bara ben som har gällt. I år regnade det konstant, endast +4 grader och kallt som en novemberdag. Jag klädde mig därefter och jag frös inte en enda gång, ja det var faktiskt enda gången jag INTE har frusit när jag har varit där och föreläst. Här värmer jag mig vid brasan i storstugan.

Historisk Dag på Horsahallens Gille är något ni ska försöka besöka nästa år. Här hittar ni en medeltidsby, mitt ute i skogen, här kan ni lära er att baka bröd, laga mat, använda örter, se på lajvspel, dansa medeltidsdans, lyssna på medeltidsmusik, gå en guidad tur i historisk miljö, grilla korv, lyssna på olika föredrag, köpa örter, böcker och mycket, mycket, mycket mer. Här finns någonting för alla.

På grund av regnet trodde vi inte att det skulle komma så många. Men det var många som trotsade regnet och kom, förståndigt klädda.

Som luttrade lajvare och "medeltidsmänniskor" var vi ute i stort sett hela dagen, trots regn, som finns där, även om det inte syns på något av mina foton.

Stämningen är hjärtlig och alla har roligt tillsammans, gammal som ung.

















Idag ville inte blockflöjten fungera på grund av regnet så det blev att dansa till sång istället.














Här får alla vara med och dansa medeltidsdans, vilket var mycket uppskattat. Alla blev varma i den kalla luften.
















































Några passade på att värma sig vid elden, medan de tittade på de dansande.










Sedan var det dags att gå in i stugan för att Christel och jag skulle kunna prata utan att blöta ned de saker vi ville visa.






















Det var så mysigt i storstugan, med brasan som värmde, stearinljus och oljelampor.









Christel var där för att berätta om örter och vad de användes till på 1300-talet. Det var många som skrattade gott, eftersom de flesta örter kunde användas till det mesta. Alltifrån kärleksproblem till hypokondri. Christel hade tagit med sig flera örter som vi fick möjlighet att lukta och titta på.

















Därefter var det min tur att prata om häxor, Kinesiska muren, Island och lite annat smått och gott. Roligt var det och tiden gick fort.































Det smög även en Orch omkring på området, förmodligen dyker han upp ibland när det är något kul på gång i medeltidsbyn, mitt ute i skogen, vid kanten av en vacker sjö.

Boka in nästa års evenemang redan nu, för det här är verkligen något ni inte bör missa!

Vi ses!

Kramisar Kim

Onormal tystnad på grund av vulkanutbrottet

Igår tittade jag som vanligt upp på himlen på eftermiddagen för att "se hur mycket klockan var".

Det är nämligen så att vi bor så att flygplanen som landar och lyfter på Ronneby Flygplats flyger förbi oss. Med hjälp av planen vet vi vad klockan är. Nu flyger inga plan längre på grund av askmolnet ifrån vulkanen Eyjafjallajökull på Island. Nu "vet vi inte längre hur mycket klockan är"...

Det känns konstigt med den tystnaden eftersom vi har vant oss att förutse tiden med hjälp av flygplanen. Samtidigt är det rätt skönt, eftersom Ronneby Flygplats även är en militärflygplats och när de har övningar, vilket de har varje tisdag och ibland oftare, då låter det väldigt, väldigt mycket.

Minns en gång när min chef hade besök från Tyskland, det var en brittsommardag i september med +26 grader. Min chef bad mig boka bord på en restaurang och då sa jag: "Men varför inte köpa hem lite gott kött och så är ni välkomna att grilla i min trädgård. Ni kan inte sitta inne en sådan här underbar brittsommardag."

Det blev så. Den tyske mannen åkte med mig hem för att njuta av lantmiljön medan min chef handlade mat. Vi har en göl vid tomten och för tysken var det fantastiskt att sitta i min hammock och se ut över den lilla vattenytan i sommarvärmen. Min chef kom, vi grillade och satt länge och bara njöt av lugnet och tystnaden. Efter några timmar kom ett plan inflygande mot Ronneby Flygplats och jag visste genast hur mycket klockan var. Jag sa: "Nu kommer min man!"

Än i dag minns jag reaktionen hos den tyske mannen: han FLÖG upp ur hammocken och såg sig omkring, som om han hade blivit tagen på bar gärning med att ha gjort något olovligt. Jag skrattade och pekade på flygplanet uppe i skyn och sa: "Ni har trettio minuter på er, sedan är han hemma!" De stannade och hälsade på min man när han kom.

Eftersom både Jan och jag reser mycket är det kul att se flygplanet komma hem, om den som rest inte varit borta länge för då hämtar vi varandra på flygplatsen. Men om vi bara har flugit över dagen tar vi egen bil. Jag njuter också av att kunna se ned på mina "domäner" när jag flyger förbi vår gård.

Visst är det skönt med tystnaden som inte störs av flygmotorer, ändå saknar jag flygplanen eftersom de under femton års tid varit ett dagligt inslag, något som sagt "nu är det dags att börja jobba" eller "nu är det dags att gå in och laga mat".

Precis som alla andra här i Sverige och Europa undrar jag hur det kommer att gå med flygtrafiken och vulkanaskan, medan de av mina isländska vänner som har hört av sig tar allting med ro. De är vana vid sådant här, men det är sannerligen inte jag. Förutom i fantasin då, genom mina böcker om Pompeji.

Här kan du läsa fler inlägg om mina researchresor.

Kramisar från Kim
(Bilden är fullmåne över mitt hus, tyckte det passade bra att visa himlen till ett sådant här inlägg)