Sista föreläsningsresan den här våren

Sista föreläsningsresan den här våren

Idag kör jag iväg på den sista föreläsningsresan den här våren. Färden ställs till Markaryd. Där upplevde jag något en gång som blev en spännande berättelse i min bok Mysrys. En berättelse jag brukar berätta för barn när jag är ute och föreläser. Den handlar om andar och spöken. De älskar att lyssna och jag ryser varje gång jag tänker på att det jag berättar är sant, att jag har upplevt det.

Varje gång jag åker till Markaryd tänker jag på den här händelsen som var nog så skrämmande när jag upplevde den, men blev en bra historia att berätta. Den här gången sover jag inte över, utan kör fram och tillbaka över dagen. Annars tycker jag om Markaryd, har hittat en bra klädaffär där, människorna är trevliga och elever härliga.

Självklart har jag laddat ned en ny David Baldaccibok för denna resa. Upptäckte att det var den sista boken som har kommit ut som ljudbok. Tur att jag är klar med vårens bilkörning. Nu ska jag hålla mig hemma ett tag och försvinna bort i skrivandet. Kanske tar jag en tur ned till skrivarstugan i Skåne för att helt och hållet låta mig uppslukas av orden. Här hemma är det alltid så många måsten. Samtidigt har jag många spännande saker som händer framöver, det spräcker mina hela veckor och styckar upp dem. Men det är bara roliga saker, sådant jag inte vill vara utan.

Nej du, nu är det dags att sätta sig i bilen och köra iväg. Vi hörs imorgon igen!

Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare, Föreläsare och Låtskrivare

Copyright Kim M. Kimselius

Kanske vill du gå en skrivarkurs sommaren 2018 för mig, Kim M Kimselius?

Du kanske vill gå en skrivarkurs på distans?

Vad roligt att du läser min blogg.  Lämna gärna en kommentar längre ned i det här inlägget.  Eller mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!

Du kan läsa mer om mig och mina böcker på www.kimselius.se.

"Berättelser för alla smaker" Mysrys av Kim M Kimselius

Blekinge Läns Tidning har recenserat min bok Mysrys. Så här skriver Vilja Brorson om boken.

Korta berättelser för alla smaker
Kim M Kimselius
Mysrys, Novellsamling

Kim M Kimselius har gjort en serie historiska böcker om Theo och Ramona. Men den här boken är helt annorlunda jämfört med de andra. Det här är en novellsamling. I den finns det väldigt mycket känslor, som till exempel sorg, hat och rädsla.

Boken innehåller 42 olika noveller och alla är bra på sitt sätt.

En novell som jag gillade extra mycket var kapitel 8: Allt är inte som det ser ut.
Den handlar om Emelia som kommer hem och genast känner att något är annorlunda. Hon ser fotavtryck på golvet och eftersom hennes pappa aldrig skulle tillåta att golvet var så ostädat förstår hon att något har hänt. I hallspegeln ser hon vad som håller på att hända i vardagsrummet. Hon ser sin mamma i spegeln och hon ser att hennes mamma är rädd. I stället för att gå in i vardagsrummet bestämmer sig Emelia för att gömma sig i garderoben och i smyg ta reda på vad som händer. När hon hör att någon börjar prata om henne försöker hon ringa efter hjälp.

Just den här novellen var riktigt spännande och det är många andra också, men om man inte gillar spänning eller är på humör för det, så kan man hitta andra typer av noveller i den här boken.

Och det är det som är kul med noveller. Det är korta (oftast) berättelser för alla smaker.

Vilja Brorson, BLT


Tack för den fina recensionen Vilja.

Om du blev intresserad av boken kan du fråga efter Mysrys hos din bokhandlare, eller köpa den hos någon av internetbokhandlarna, till exempel Adlibris och Bokus.

Kramisar Kim

Vad roligt att du läser min blogg. Kommentera gärna vad du tycker om det här blogginlägget. Mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!

Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se.

Om du vill köpa Kim M. Kimselius böcker hittar du dem här

Ensam bland alla människor i julhandeln

Hon satt på bänken i köpcentret och såg människor skynda förbi. Alla hade bråttom, de släpade på paket, kassar och barn.

Mammor ryckte irriterat i de griniga små barnens händer och uppmanade dem att skynda på. Papporna bar surmulet påsarna med färgglada tryck från de olika butikerna i köpcentret.

En liten pojke satte sig trumpet ned på baken och vägrade stiga upp. Han lindade sina små armar framför bröstet och försökte göra sig så tung som möjligt när mamman skulle lyfta upp honom. När inte den taktiken fungerade blev han istället alldeles slapp i kroppen och lade sig på golvet. Mamman blev ursinnig och slet i pojken.

Hon tänkte på sin egen son. Så där skulle hon aldrig ha behandlat honom. Hon skulle ha satt sig ned på huk bredvid pojken och med lock och pock fått honom att resa sig upp. Hon skulle ha slutit honom i sin famn och viskat kärleksfulla ord, berättat att det snart var dags för jultomten att komma till alla snälla barn. Han som varit snäll hela året och skulle få många fina julklappar av tomten kunde väl vara snäll ännu ett litet tag. Det var så mycket som behövde göras innan jultomten kom och hälsade på, för visst ville han att det skulle vara fint hemma när de fick besök. Han ville väl att de skulle ha god mat hemma för att bjuda tomten på, kanske något gott att dricka, en fin julskinka, lite pepparkakor och julgodis förstås. Det var därför de gick från butik till butik och handlade och om han bara orkade ännu ett litet tag skulle han snart få vila.

Det var vad hon skulle ha viskat till sin son. Nu såg hon hur mamman gav upp och fräste några ilskna ord, innan hon reste sig upp, vände sig om till sin man och skrek att nu fick han ta hand om pojken. Mannen släppte paketen, böjde sig ned och slet upp pojken från golvet. Den lille pojken skrek hjärtskärande och såg rädd ut, som om han förväntade sig stryk och kanske var det precis vad som väntade honom när han kom hem.

Åter tänkte hon på sin lille son. Han skulle aldrig ha fått stryk, han skulle fått belöning när han kom hem, en kopp varm, god choklad med lite vispad grädde överst, så att han fick en sådan där ljuvlig liten söt gräddmustasch efter att ha druckit upp chokladen. Hon skulle kärleksfullt ha smekt bort gräddmustaschen, samtidigt som hon skulle ha stuckit till honom ännu en hembakad pepparkaka.

Hon blinkade bort tårarna medan hon följde familjen med den ilsket skrikande pojken och mamman som nu fått ta över paketen och muttrade argt.

Hon såg många liknande scener under tiden hon satt på bänken, tungt lutande sig mot sin rollator. Mittemot bänken var ett stånd där en ung kvinna sålde egentillverkade smycken. Den unga kvinnan hade skänkt henne ett leende då och då, men hon hade snabbt tittat bort, rädd för att behöva prata med någon. Men också rädd för att den unga kvinnan skulle tro att hon ville köpa något. Hon hade inget att köpa för. Hennes pensionspengar var redan slut och det skulle bli en knaper jul. Hon bet sig i läppen och såg människorna passera med kassar, kundvagnar fyllda av god mat och paket under armarna. Trots all denna överflöd såg de inte lyckliga ut.

Hon var lycklig, även om hon inte hade så mycket. Visst var hon ensam. Det fanns ingen att fira jul med, ändå var hon lycklig. Hon var tacksam för alla fina minnen, för alla vackra stunder, för livet, för att få finnas till. Men mest var hon lycklig över de få korta ögonblick hon hade fått hålla sin son i famnen. Hans ljusblå ögon, hans fjun på huvudet.

Människor passerade förbi, insvepta i murriga halsdukar, varma mörka ytterkläder, handskar och mössor om de precis kom utifrån där snöstormen yrde. De som befunnit sig inne i köpcentret ett tag hade hängt ytterkläderna över kundvagnarna, deras kinder var rosiga efter att ha bytt den bitande kylan mot den varma inomhustemperaturen.

Hon satt fortfarande insvept i sin tunna, trådslitna röda kappa. Den som hon hade fått av sin make för så många år sedan. Hon hade älskat den från första stund, aldrig att hon ville byta den mot någon annan, trots att den inte värmde så värst bra längre. Hon rös till och förstod att det var dags att ta sig hem igen. Sätta sig i den lilla lägenheten och lyssna på julmusik på radio, se ut över de omgivande lägenheterna, hur familjerna samlades, tände ljus, dukade upp mat...

Tungt stödd på rollatorn tog hon sig upp. Hon kände ett tryck över bröstet som inte funnits där innan. Det pressade och klämde och plötsligt var det svårt att andas. Hon såg mot den unga flickan med smyckena. Då såg hon en butik bredvid flickan, en dörr hon inte hade sett tidigare. Ljuset flödade ut genom dörröppningen, det var som om en våg av värme och glädje kom med ljuset och plötsligt ville hon väldigt gärna gå in och se vad som fanns innanför dörren. Trycket över bröstet försvann och det blev lättare att andas när hon började gå mot dörröppningen.

Hon blev medveten om att hennes steg var lätta, att hon egentligen inte behövde rollatorn längre, men för säkerhets skull tog hon den med sig. Hon såg på den unga flickan som hela tiden sett glad ut där hon stått med sina smycken som ingen ville köpa. Flickan såg nu rädd ut, orolig. Plötsligt lämnade hon sin plats och sprang mot bänken där hon själv alldeles nyss hade suttit.

Hon brydde sig inte om att se efter vad flickan tänkte göra, för nu skymtade hon något inne i den ljusa, vackra butiken. Där stod hennes son och hennes man. Hjärtat bultade vilt av glädje när hon såg dem. Sist hon sett sin son hade han legat blåblek och kall, orörlig, nu stod han livs levande framför henne, med rosiga kinder och glädjen glittrande i sina blå ögon. Hennes man släppte sonens hand och sträckte fram armarna mot henne.

"Kom! Kom! Vi har väntat på dig!" sa han.

Hon blev nu medveten om att hennes man inte längre var den gamle skrumpne man han varit i slutet av sitt liv, utan han stod åter ung och ståtlig framför henne. Kappan som svajade runt hennes ben, kändes nu varm och hade fått mer lyster än tidigare. Hon släppte rollatorn och gick med lätta steg in genom den öppna dörren, in i ljuset. Precis innan hon klev över tröskeln vred hon på huvudet och såg tillbaka på den bänk hon suttit på i så många ensamma timmar.

Den unga flickan stod böjd över en gammal kvinna som låg raklång på golvet,  med en rollator vid sin sida. Folk började samlas runt den unga flickan, någon skrek på hjälp, på läkare. Och hon visste att hon måste ta steget innan hon skulle förlora sina kära och bli förd tillbaka till ensamheten.

En sista blick på sin gamla utslitna kropp unnade hon sig, innan hon steg över tröskeln med spänst i stegen och ungdom i kroppen. Hon kände hur det spratt till i kroppen av glädje när mannens armar slöts runt henne, när pojkens hand stacks in i hennes. Hon skulle slippa fira den här julen i ensamhet, äntligen hade hon fått frid.

Ja, det var en liten julberättelse som jag har skrivit till dig, inspirerad av att signera mitt i julruschen. Var rädda om varandra i jul, säg snälla ord, var omtänksam och låt inte stressen gripa tag i dig. Lev i nuet och njut av stunden. Ha en underbar jul!

Ovanstående berättelse ingår i min novellsamling Mysrys. Du hittar boken hos Adlibris och Bokus om din bokhandlare inte har den hemma.

Kramisar Kim

Vad roligt att du läser min blogg. Kommentera gärna vad du tycker om det här blogginlägget. 
Välkommen tillbaka!

Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se.

Om du vill köpa Kim M. Kimselius böcker hittar du dem här

Berättelserna får mig att tänka på Hitchcocks skrämmande historier, Mysrys av Kim M Kimselius

"Flera av berättelserna får mig att tänka på Hitchcocks skrämmande historier där vanliga människor dras in i skrämmande och kusliga situationer", skriver läraren Anna Palm om min bok Mysrys. Anna har skrivit en helt underbar recension av min novellsamling som jag tycker så oändligt mycket om. Nedan kan du läsa hela recensionen: 

”Känner du mig…” frågar Kim M Kimselius sina läsare i sin novellsamling Mysrys och lovar att hennes läsare kommer att lära känna henne på ett nytt och mer personligt vis genom denna bok.

Läsaren får veta att hon bär på en hemlighet som endast få får dela med henne. Möjligen kan det vara att hon talar om att hon är synsk och kan se andar. Men bara möjligen är det detta som är hennes hemlighet. Vad som egentligen är hennes hemlighet sägs aldrig rent ut, men finns där mellan raderna i bokens alla berättelser. En hemlighet att finna för var och en som läser boken. 

Med ett enkelt, rakt och okomplicerat språk tar hon med sig läsaren in i sin tankevärld och känsloliv. Man virvlas med av hennes intensiva berättarglädje och slukar berättelse efter berättelse. Novellerna spänner över många olika motiv; ond bråd död, sorg och längtan efter våra bortgångna, sjukdom, hemsökelse, förälskelse, rymningsförsök, eller åldrande. Men alla handlar om vår längtan efter kärlek och trygghet på ett eller annat sätt hur otäcka historierna än är på ytplanet. Allt berättat med en ödmjukhet inför livet och människorna.

Flera av berättelserna får mig att tänka på Hitchcocks skrämmande historier där vanliga människor dras in i skrämmande och kusliga situationer. En sådan novell är ”Turisten som försvann” där berättarjaget befinner sig på en turistresa och plötsligt saknar en medresenär. Vilket inte hade skett om det inte berott på slumpen; att berättarjaget själv hade burit en liknande hatt en gång som den kvinnliga turisten var iklädd. 

Andra berättelser få mig att tänka på att här bakom bokens mjuka pärmar kan unga läsare få en större förståelse inför olika livsöden, liksom berättelsen om flickan vars pappa håller hela sin familj i skräck, eller berättelsen om kvinnan som terroriseras av ungdomar för att hon nu är svag och åldrad. 

Men det är egentligen på det inre planet som novellerna egentligen är kusligast. Hur sorgset, otryggt, ensamt, ja rent hotfullt, vi människor kan uppleva vår tillvaro. Och här kan jag tänka att författaren gör sin största gärning när hon låter den gamla och av ungdomarna häcklade kvinnan framföra ett budskap till de nya generationerna som ska ta över en gång:

”Hon skulle lära de små barnbarnen att respektera livet, att vara rädd om de äldre. Hon ville få dem att inse att ingen levde för evigt, att ungdomen var förgänglig, att ålderdomen kom med stormsteg. De måste lära sig att njuta av stunden, av ögonblicket, av varje dag.”

Trots de mörka och kusliga novellerna sprider författaren livsglädje och framtidstro genom sina berättelser som få är förunnat. Titeln "Mysrys" kan inte ha valts bättre för denna bok och novellsamling. Därtill hittar nog varje läsare sin egen hemlighet att dela med författaren. Jag hittade min hemlighet att dela. 

Anna Palm

Kramisar Kim

Vad roligt att du läser min blogg. Kommentera gärna vad du tycker om det här blogginlägget. 
Välkommen tillbaka!

Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se.

Om du vill köpa Kim M. Kimselius böcker hittar du dem här

Munromania Nobelpristagaren Alice Munros bok Brinnande livet

Detta blogginlägg ingår i Munromania

Här ser du övriga deltagare:
Lyrans Noblesser
Feministbiblioteket
En dag kanske hon skriver en bok...
Café de la Nouvelle
Västmanländskan
Eli läser & skriver
Cum libris non solus
Lottens bokblogg
Bokmania
Det mörka tornet
Boksnack
Bokmoster
Erikas bokprat
Som ett sandkorn...
Lilla Solberga
Bokdivisionen
Enligt O
Hermia Says
Kim M Kimselius är här nu
Fru E:s böcker
C.M.R. Nilsson
 
Välkommen att fira novelldagen tillsammans med oss!

Här är mitt inlägg om Alice Munro och Brinnande Livet:
Kanadensiska Alice Munro, född 1931, tilldelas årets Nobelpris i litteratur med motiveringen: Den samtida novellkonstens mästare.

Alice Munros första novellsamling kom ut 1968 och under sin författarkarriär har hon mottagit ett antal fina priser och lovordats av kritiker världen över. Genom sin novellkonst har hon bevisat att betydelsen i en skönlitterär text inte beror så mycket på längd, som på innehåll. Det har sagts att man av Alice Munros noveller kan lära sig någonting man aldrig tänkt på förut, att man äntligen får ord på det man själv tänkt och känt men inte kommit åt. Lite så är det nog...

Det var med stort nöje jag läste Alice Munros bok Brinnande livet. Hon har ett språk som griper tag och lyckas få mig att känna det som jag är där. Samtidigt känns det frustrerande när novellen är slut, för i stort sett alla noveller i den här boken slutar abrupt, precis som om Alice Munro vill att jag som läsare själv ska fortsätta tänka ut slutet. Det är frustrerande, eftersom författaren verkligen lyckas skildra varje person på ett sådant sätt att jag vill veta mer, något jag alltså inte får. Det är ju bara en novell.

Har läst många nobelpristagare och Alice Munro hör till en av dem jag har tyckt bäst om. Tror säkert att jag kommer att läsa fler böcker av henne. Några av novellerna sägs vara baserade på Alice Munro själv och det får mig att tänka efter ännu mer. Ja, varje novell får mig att tänka och fundera.

Den här novellsamlingen började jag läsa när jag var och föreläste på Island. En perfekt bok att läsa medan jag väntade på att bli hämtad till nästa föreläsning. Jag hann oftast precis läsa en novell medan jag väntade i hotellets lobby. Kanske beror det på att jag gick ned väldigt tidigt, eftersom jag så gärna ville läsa ännu en novell.

Som du förstår är det här en bok jag varmt rekommenderar dig att läsa. Alice Munros böcker hittar du i varenda bokhandel just nu. Du har många böcker att välja på.

Brinnande livet består av fjorton nyskrivna berättelser. Här återfinns allt det som gjort Alice Munro till vår tids mest älskade novellförfattare: smärtan, värmen, kärleken och den sällsamma förmågan att skildra de korta ögonblick som får hela livet att ta en ny vändning.

Alice Munro (f. 1931) växte upp i Wingham i den kanadensiska provinsen Ontario. Brinnande livet är hennes fjortonde bok, och den fjärde att ges ut av Bokförlaget Atlas. Hos Munro är det ofta kvinnorna som står i centrum, som mödrar, döttrar, hustrur och älskarinnor. Hon är en mästare på att gestalta livsöden, och skriver korta noveller som rymmer mer djup än de flesta romaner. Den här boken avslutas med en kvartett berättelser där Munro för första gången uttalat skriver om sin egen barndom.

2009 tilldelades Alice Munro Man Booker International Prize, den finaste utmärkelse en författare kan få vid sidan av Nobelpriset.

Kanske kan noveller nu få ett uppsving tack vare att Alice Munro har tilldelats nobellpriset. När jag var och signerade i helgen märkte jag redan av det, eftersom jag sålde väldigt många exemplar av min egen novellsamling Mysrys.


Kramisar Kim

Vad roligt att du läser min blogg. Kommentera gärna vad du tycker om det här blogginlägget. 
Välkommen tillbaka!

Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se.

Om du vill köpa Kim M. Kimselius böcker hittar du dem här

Har jag berättat?

HAR JAG BERÄTTAT?

"Har jag berättat om den gången jag bodde på ett gammalt hotell, långt ute på landet?" frågade han.

Hon ryckte på axlarna.

Hur skulle hon kunna veta om han redan hade berättat det, han reste så mycket. Hon kunde inte hålla reda på alla platser han hade besökt, och alla hotell han hade bott på. Dessutom brukade han säga att alla hotell var lika: säng, bord, stol, toalett.

"Jag vet faktiskt inte", sa hon. "Berätta mer!"

Han såg glad ut över att hon uppmuntrade honom att fortsätta. Hon log.

"Det var ett sådant där gammalt trähus, på två våningar. Det låg centralt mitt i den lilla staden, med riksvägen passerande utanför hotellentrén. En gång hade det säkert varit ett populärt och mycket välbesökt hotell. Nu hade det sett sina bästa dagar och det var med viss tvekan jag klev in över tröskeln till hotellet. Men vad skulle jag göra, jag var tvungen att bo någonstans och ett hotellrum är sig likt varthän man än kommer."

Där kom det, de ord han alltid sa om hotell han hade bott på när han varit ute och rest, tänkte hon.

"Det var rätt sent på kvällen när jag kom, kvällsmaten höll just på att serveras. Ja, det var ett sådant hotell där de hade speciella tider för kvällsmat och där man inte kunde beställa vad man ville. Jag ställde väskan i receptionen, efter att ha checkat in, och satte mig i matsalen. Där satt ett äldre par vid ett bor i andra ändan av rummet. De nickade när jag kom in, men de sa ingenting. En gammal man, med tofflor på fötterna, kom instapplande med en skål soppa och en tjock brödbit."

"Stackars dig!" sa hon, eftersom hon visste att han inte åt soppa.

"Ja, vad gör man. Jag åt och det var riktigt gott med det hembakta brödet till. Middagen var snabbt avklarad. Det gamla paret hade precis passerat mitt bord, när jag reste mig upp och gick ut för att hämta väskan för att gå upp till rummet. Mannen och kvinnan stod och väntade på hissen. De såg på min stora resväska och mannen sa: "Det ryms inte både oss och din stora väska i hissen, den är liten!" Jag svarade att jag kunde ta trapporna, lyfte upp min väska och började kånka den uppför den långa trätrappan som gick runt hisschaktet upp till andra våningen."

Så intressant, tänkte hon och kvävde en gäspning.

"Mitt rum låg allra längst bort i den långa hotellkorridoren. På golvet låg en heltäckningsmatta som sett sina bästa dagar och inte verkade alltför ren. Det var en smal korridor och jag skyndade mot mitt rum, låste upp dörren och förväntade mig ett mycket litet rum. Jag blev väldigt förvånad, för rummet var stort och rymligt och låg i hörnet av hotellet. Det gjorde att rummet hade fönster åt två håll. Gatljuset föll in och lyste upp mörkret innan jag hade tänt lampan."

Kom till poängen någon gång, tänkte hon och granskade sina naglar. Vågade hon ta fram filen och börja arbeta med dem? De var i behov av att filas. Nej, han skulle säkert bli arg, resa sig upp och gå, sedan skulle bråket vara igång.

"Som vanligt var jag noga med att inte sprida ut mina saker över hela rummet, det går lättare att packa ihop och ge sig av på morgonen då. Men den här kvällen kom en känsla över mig om att det var ännu viktigare än vanligt att allt var i ordning. Efter att jag hade gjort nattbestyren lät jag inte necessären stå kvar i badrummet, utan packade ned den i väskan. När jag klädde av mig tog jag fram rena kalsonger och lade dem överst i klädhögen, satte sockarna i skorna och ställde dem framför resväskan. När jag granskade kläderna kom jag att tänka på brandsoldater, hur deras kläder brukar stå, beredda för utryckning. Jag skrattade till lite, innan jag kröp till sängs. Finns det lite mer kaffe?"

Hon reste sig, gick ut i köket och kom tillbaka med kaffekannan där en skvätt fanns kvar i botten. Hon hällde upp det sista av kaffet och ställde ned kannan på bordet. Hon visste att han skulle reta sig på det, men hon brydde sig inte, hon ville att han skulle berätta färdigt.

Han sörplade i sig kaffet innan han fortsatte sin berättelse.

"När jag bor på hotell har jag alltid lampan på toaletten tänd på natten och lämnar dörren öppen en liten bit. Tycker inte om att vakna upp i ett främmande rum i kolmörkret. Men det var precis vad som hände den här gången. Jag vaknade med ett ryck, medveten om att jag inte var ensam i rummet. Direkt insåg jag att lampan i badrummet hade gått sönder, för det var alldeles mörkt. Hjärtat började banka vilt i kroppen när jag såg en grupp människor stå samlade runt fotändan av min säng. De bara stod där, stirrade på mig, men sa ingenting. Jag blev riktigt rädd. Jag famlade efter ljusknappen till sänglampan, fann den och tryckte på knappen. Ingenting hände, rummet låg fortfarande i mörker. Inte ens gatlyktorna utanför kunde lysa upp mörkret i rummet."

Hon såg hur svettdroppar började tränga fram i hans panna och hon satte sig längre ut på soffan, för att komma närmare, för att höra bättre. Nu började det bli spännande.

"Människorna talade till mig, utan att öppna sina munnar. De skrek i mitt huvud: "DET BRINNER! DET BRINNER! SKYNDA DIG! DET BRINNER!" Först blev jag alldeles stel av skräck. Jag kunde inte gå upp medan alla människorna stod och stirrade på mig. I nästa stund kom jag på att jag hade ljusfunktion på min mobil, jag fann mobilen och satte på ljuset. Den lilla fyrkanten lyste upp mörkret och jag vände den mot fotändan av sängen. Det fanns ingen där! Nu tror du säkert att jag har drömt alltihop, men så var det inte. Jag har inte berättat det för dig, men jag kan tala, och se andar, och det här var andar som kom till mig, för att varna mig att hotellet brann."

"Nej, det visste jag inte", sa hon. "Men jag tror dig!"

Han såg tvivlande på henne, sedan nickade han och fortsatte berättelsen.

"Med hjälp av ljuset från min mobil tog jag mig fram till väskan, hoppade i kläderna som jag placerat i den ordning jag skulle ta på mig dem. Därefter gick jag fram och kikade ut genom båda fönstren, för att se om brandbilarna hade anlänt, om jag kunde se rök eller lågor, men jag såg ingenting. Allt var lugnt utanför fönstren, inte en bil, inte en människa. Jag fumlade med nyckeln i låset och med bävan sträckte jag ut handen mot handtaget. Jag var rädd att det var varmt av hettan från elden, jag var rädd att rök eller lågor skulle välla in när jag öppnade dörren. Jag var riktigt, riktigt rädd för första gången i mitt liv. Till slut kunde jag inte dra ut på det längre. Jag slet upp dörren och stirrade förvånat ut i hallen. Där flödade ljuset, ingen rök, ingen eld. Jag skyndade mig ned till receptionen och väckte nattvakten. Jag undrade om allt var okej. Han såg yrvaket på mig, som om jag inte var riktigt klok. Då berättade jag att jag inte hade någon ström på mitt rum, att inga lampor fungerade. Han reste sig stönande upp från den sköna fåtölj där han hade suttit och sovit. Med ficklampan i handen följde han med upp till rummet och kontrollerade alla lampor. Ingen fungerade, precis som jag hade berättat för honom."

Han hade ett spänt drag över ansiktet och svettades ännu mer. Hon började faktiskt bli lite orolig. Tänk om han fick en hjärtinfarkt!

"Tillsammans gick nattvakten och jag för att kontrollera säkringarna, men allt var som det skulle. Vi tyckte båda att det var konstigt, eftersom inga lampor fungerade i mitt rum, men det fanns ingenting han kunde göra. Jag kunde ju inte gärna berätta för honom att jag hade sett döda människor stå vid min säng, och att jag hörde dem säga att det brann. Därför frågade jag honom om det någonsin hade brunnit på hotellet. Han gav mig en underlig blick, därefter berättade han att halva hotellet hade förstörts vid en brand. Eftersom hotellet hade varit fullt hade många gäster brunnit inne och flera hade dött av rökutvecklingen. Det var många år sedan, när hotellet nästan var nytt, när det var populärt och alltid fullbelagt, sa han. Jag fick min förklaring. Andarna hade bara kommit och berättat om det som hade hänt dem. Nattvakten frågade om jag ville ha ett nytt rum, men jag svarade att jag bara skulle sova, därför gjorde det inget om det var mörkt i rummet."

Han log ett sorgset leende och såg länge på henne innan han fortsatte prata. Hans leende gjorde ont i henne. Det var som om han med leendet ville säga henne mer än vad han kunde förmedla med ord.

"Jag gick upp till rummet igen. Samma procedur upprepades med kläderna. Nattvakten hade lånat mig sin ficklampa och jag hittade i rummet med hjälp av den. Jag kröp ned i sängen och kände en otrolig lättnad när täcket slöt sig runt mig. Jag måste ha somnat genast, men det dröjde inte länge innan jag vaknade igen. Samma grupp människor stod vid fotändan och skrek DET BRINNER! DET BRINNER! Då såg jag det, ljuset. Det orange ljuset som böljade genom rummet och utanför fönstret. Jag slet av mig täcket och hoppade ur sängen. Träplankorna under mina fötter var heta och innan jag kom fram till bänken där väskan med mina kläder låg, rämnade golvet under mig och jag föll ned i lågorna."

Hon stirrade oförstående på honom. Var det här ett skämt?

Han sträckte ut handen och pekade mot tv:n som hade stått på medan de hade pratat. Ljudet hade varit nedskruvat. Hon vände sig mot tv:n och såg hur brandmän bekämpade en brand. Hastigt vred hon upp ljudet och hörde en röst säga: "Trots att brandkåren var snabbt på plats gick inte det gamla hotellet att rädda. Elden hade ett våldsamt förlopp och polisen befarar att samtliga hotellgäster har omkommit i lågorna..."

"Men..." sa hon och vände sig om för att få en förklaring av sin man.

Hade han suttit där och drivit med henne?

Hennes ögon vidgades och hon tog sig för bröstet, när hon såg att den vita soffan var tom. Han var inte längre där. På platsen han hade suttit fanns svarta avtryck av en kropp, både på sätet och ryggstödets vita tyg...

SLUT

Ovanstående berättelse är hämtad från min bok Mysrys. I novellsamlingen hittar du fler berättelser om andar.

Just den här berättelsen läste jag för mitt elvaåriga barnbarn. Hon satt spänt lyssnande genom hela novellen, sedan tog hon boken och fortsatte läsa själv!

Det här är en vuxenbok, men den fungerar även för de yngre. Precis som mina ungdomsböcker fungerar bra för de äldre!

Jag har väl berättat för dig att jag kan se och tala med andar? Den här berättelsen är inspirerad från en händelse som jag upplevde när jag bodde på ett gammalt hotell. Då fick jag besök av andar, som sa samma sak till mig som de sa till mannen i berättelsen...

Boken finns på de flesta bibliotek, i bokhandeln får du fråga efter boken. Mysrys finns både som vanlig bok och som e-bok. Du hittar den bland annat på Adlibris och Bokus och hos andra internetbokhandlare.

Som du förstår är jag väldigt nyfiken på att få höra vad du tyckte om novellen. Kommentera gärna här i kommentarsfältet eller mejla mig på Kim M Kimselius.

Kramisar Kim

Vad roligt att du läser min blogg. Kommentera gärna vad du tycker om det här blogginlägget. Välkommen tillbaka!

Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se.

Jag med några av mina 26 böcker. 
Foto Bertil Knoester.

Sista chansen att vinna en signerad bok av Kim M Kimselius i December månadstävling

Passa på att tävla i årets sista månadstävling. Du kan vinna en signerad bok av mig, Kim M. Kimselius. Anledningen är att mitt förlag, Roslagstext, i år firar tio framgångsrika år. Det har jag firat med att varje månad skänka en bok. Samtidigt firar jag att jag i år kommit ut med min TJUGONDE bok: Mayafolkets Hemlighet.

Dessutom har jag kommit ut med en Skrivbok - Att skriva med glädje, en Tonårsbok - Den där dagen och en Novellsamling - Mysrys. Med andra ord blir det totalt TJUGOTRE utgivna böcker! Det tycker jag är värt att firas!

Det enda du behöver göra för att ha chans att vinna, är att skriva en recension/berätta vad du tycker om någon av mina böcker. Den sista december meddelas vem som vunnit månadens bok.

Här ser du maj månads vinnare.
Här ser du juni månads vinnare.
Här ser du juli månads vinnare.
Här ser du augusti månads vinnare.
Här ser du september månads vinnare.
Här ser du oktober månads vinnare.
Här ser du november månads vinnare.

Tävlingen pågår fram till 31 december då årets sista vinnare meddelas. Recensionen måste ha kommit till oss FÖRE den sista december. Vi drar vinnaren endast från de recensioner som är inskickade den månad utlottningen gäller.

Du väljer om du vill lägga ut recensionen här i kommentarer på bloggen, skicka den i ett brev, eller maila. Märk ditt bidrag med "Recension tävling". Skriv namn, adress och eventuellt mailadress om du snabbt vill få reda på om du har vunnit.

Skicka ditt bidrag till:
Roslagstext
Trullebo, Kolshult 28
370 17 Eringsboda
Mejla Roslagstext förlag genom att klicka på denna länk.
 
Du får fritt välja vilken bok du vill ha, även av årets fyra nya böcker: Mayafolkets hemlighet,  Att skriva med glädje,  Den där dagen och Mysrys.

NÅGON AV NEDANSTÅENDE 23 BÖCKER KAN DU RECENSERA OCH VÄLJA
Den fristående historiska äventyrsserien om Theo och Ramona har läsare från 7 år upp till 98 år. Här får du Spänning för stunden och Lärdom för livet.
Du kan även välja en bok ur Kimberlieserien som utspelar sig på Nya Zeeland.
Eller någon av 2012 års nya böcker: Mayafolkets Hemlighet, Att skriva med glädje, Den där dagen eller Mysrys - novellsamling. Läs mer om samtliga böcker på www.kimselius.se.

Här hittar du fristående böcker, alla nya för 2012:

Att skriva med glädje, en Skrivbok.

Med en dunderdebut: 11.000 sålda böcker på en vecka, 23 böcker utgivna och 15 år som författare, vet Kim M. Kimselius hur man skriver en bok. Här delar hon generöst med sig av sina kunskaper i en glädjefylld bok där hon berättar om allt, från första början till färdig bok.

Läs mer här.

Den där dagen, en tonårsbok.

Angelica är med om en fruktansvärd upplevelse, som för all framtid förändrar hennes liv. Hon bryter kontakten med alla hon känner och går in i sig själv. Till slut står hon inte ut längre och fattar ett beslut: Hon ska berätta! Hon ska hämnas, på sitt alldeles egna sätt. Angelica sätter sig ned och börjar skriva...

Läs mer här.

Mysrys - Novellsamling. 30 års samlade noveller. Här möter du både glädje, sorg och död.

Många läsare har fascinerats av Kim M Kimselius historiska äventyrsböcker. I denna novellsamling kommer du Kim närmare än du har gjort i någon annan av hennes böcker. "Känner du mig?" börjar Kim med att fråga. Efter att ha läst denna novellsamling lovar jag dig att du har lärt känna författaren och hennes flödande berättarglädje!

Läs mer här.




 
Tillbaka till Pompeji är min debutbok, som kom ut julen 1997. Den sålde i 11.000 exemplar första veckan.

Detta är första boken i den fristående historiska äventyrsserien om Theo och Ramona som reser i tiden och upplever många spännande äventyr.

Ramona vet att staden kommer att utplånas i ett vulkanutbrott och att alla människor kommer att dö, även hon och Theo om de inte kan ta sig därifrån i tid. Men hon vet inte när det kommer att ske, om hundra år, om tio år eller om tio minuter...

LÄS MER HÄR 

Vill du veta vad som fick mig att skriva Tillbaka till Pompeji och läsa om min debut kan du kika här.

 Jag är ingen häxa är andra boken i serien om Theo och Ramona.

Den här gången reser Theo och Ramona tillbaka i tiden till Häxförföljelsens tid. Plötsligt står de framför ett brinnande bål med en människa fastbunden vid en påle på bålet. Theo och Ramona lyckas rädda flickan.

När Theo, Ramona och flickan springer därifrån börjar den vilda häxjakten. Snart står de själva anklagade för att vara häxor. Därmed väntar samma öde dem, som flickan de tidigare räddat.

LÄS MER HÄR
Vill du veta hur jag skrev Jag är ingen häxa, kan du läsa om det här.

F

Faraos förbannelse är tredje fristående historiska äventyrsboken om Theo och Ramona.

I en gravkammare i Egypten försvinner Ramona plötsligt och hamnar i ett mörkt, kallt och kusligt utrymme.

Theos sökande efter Ramona för honom på en resa genom tiden, längre bort än han någonsin vågat drömma om, till cirka 1323 f.Kr. och farao Tutankhamons rike. En tid av makt, överflödande rikedom och intriger. Där väntar många fler faror än Tutankhamons förbannelse på Theo och Ramona.

 LÄS MER HÄR  

Vill du veta vad som fick mig att skriva Faraos förbannelse kan du läsa om det här.

Den gömda Inkastaden  är fjärde boken om Theo och Ramona.

En spännande äventyrsbok som tar dig med till Inkariket när conquistadorerna invaderar landet och dödar inkafolket i jakt på gyllene skatter.

Av Inkahövdingen Inka Manco får Theo och Ramona ett, i deras ögon, omöjligt uppdrag. De inser snart att de har många fiender. Oräkneliga krafter är delaktiga i de händelser som kastar dem mellan hopp och förtvivlan. Ska de någonsin kunna ta sig levande tillbaka till sin egen tid?

LÄS MER HÄR 


Läs hemligheten bakom Den gömda Inkastaden och hur nära den här boken var att få mig att ge upp böckerna om Theo och Ramona.

Vikingaträl är femte fristående historiska äventyrsboken om Theo och Ramona.

Under ett oväder förflyttas Theo och Ramona plötsligt i tiden och blir tillfångatagna av vikingar.

Theo och Ramona inser att den lugna fisketuren har bytts ut till något betydligt farligare. De har förflyttats till 900-talet och vikingatiden. Nu börjar en kamp på liv och död.


LÄS MER HÄR

Svarta Döden är den sjätte boken om Theo och Ramona. En otroligt otäck och fängslande bok som du garanterat inte lägger ifrån dig i första taget.

Det är pestens år 1348 i Florens. Pesten utplånar allt i sin väg och lämnar byar och städer öde. Theo och Ramona förflyttas i tiden och hamnar i den pestsjuka staden. De inser att de måste ta sig därifrån så fort de kan. Deras flykt gör att de till slut står öga mot öga med SVARTA DÖDEN!

LÄS MER HÄR

Snapphanar! är sjunde fristående historiska äventyrsboken om Theo och Ramona. Här får du för första gången möta Ramonas kusin Robert.

I en gammal kista hittar Ramona ett dokument som för henne på en virvlande färd genom tiden. Hon hamnar hos Snapphanarna. Vid en olycka förlorar hon minnet. Theo och Robert lyckas följa efter Ramona, men hamnar på motståndarsidan. Plötsligt möts de tidigare vännerna  i en strid på liv och död.

LÄS MER HÄR 

Giljotinen är åttonde boken om Theo och Ramona och också en av mina favoritböcker.

År 1793, franska folket gör uppror och avrättar sin kung med giljotinen...

Giljotinbladet föll med ett svischande, ödesmättat ljud. Med en duns föll huvudet i korgen. Ramona stupade till marken. 

"Vidunderligt bra! En författare som har mycket att ge dagens läsare." Bokrecensent/Bokhandlare Lars-Olof Wiksten.

LÄS MER  HÄR

Riddarsvärdet är nionde fristående historiska äventyrsboken om Theo och Ramona.

Boken utspelar sig under riddartiden i Normandie.

Med fasansfull insikt inser Theo och Ramona att de inte har kommit tillbaka till sin egen tid. Planer smids om ond, bråd död, som även inkluderar Theo och Ramona...

LÄS MER HÄR

Det glömda kriget 1808-1809 är tionde boken om Theo och Ramona och ännu en av mina favoritböcker.

Den här gången förflyttas Ramona i tiden medan Theo och Robert gör allt de kan för att resa efter henne.

Ramona kämpar för sitt liv i det finska kriget, där kulorna viner runt henne, folk sprängs i bitar och döden ständigt lurar bakom nästa vägkrök. Ska Theo och Robert hinna rädda Ramona innan det är för sent?

LÄS MER HÄR 

Snapphaneresan är 11 boken i serien om Theo och Ramona och en fristående fortsättning på boken Snapphanar!

Theo, Ramona och Robert hittar en skattkarta och färdas i tiden för att hitta Loshultsskatten.

Färden för dem genom hela Snapphaneriket. Många faror möter dem på vägen. Att hitta skatten är inte så lätt som de först trodde.

LÄS MER HÄR 

Kinesiska draken är den tolfte boken om Theo och Ramona. En av mina absoluta favoriter bland mina böcker. Missa inte denna mycket spännande berättelse, som är något utöver det vanliga!

Kejsare Qin Shi Huangdi och kejsare Wu, lät ingen stå i deras väg i strävan efter makt och evigt liv. Theo och Ramona har oturen att fara genom tiden och möta just dessa två skrämmande personer i det historiska Kina.

LÄS MER HÄR


 Theos Pompeji är trettonde fristående boken i serien om Theo och Ramona.

Detta är en bok som utspelar sig före boken Tillbaka till Pompeji.

Här får du följa de dramatiska händelser som formar Theo till den person han är när han möter Ramona. En bok fylld av nervpirrande äventyr i väntan på vulkanutbrottet som förintar Pompeji.


Älskar den här boken! Har varit så roligt att skriva den!

LÄS MER  HÄR

Boudicas strid mot Romarna är fjortonde fristående historiska äventyrsserien om Theo och Ramona. En otroligt spännande bok som tar dig med till druider, kelter, romarna och givetvis till kelternas drottning Boudica.

Den här gången blir tidsresan till Britannien en mardrömsupplevelse som aldrig verkar ta slut.

LÄS MER HÄR







På liv och död i andra världskrigets skugga är femtonde fristående historiska äventyrsboken om Theo och Ramona. En mycket efterlängtad bok.

En judestjärna kastar Theo och Ramona in i andra världskrigets fasor. Till deras förvåning har någon annan rest med dem i tiden. En person som ställer till det rejält för dem i sin okunnighet om tidsresor. De hamnar direkt i allvarliga svårigheter som bara har en enda utväg: Döden!

LÄS MER HÄR

På flykt från andra världskrigets fasa är sextonde fristående historiska äventyrsboken om Theo och Ramona, även den en mycket efterlängtad bok, eftersom den berör samma tema som den 15:e boken i serien.

Mitt i ett brinnande krig hamnar Theo och Ramona när de förflyttas i tiden till ett ockuperat Frankrike under andra världskriget. Tyskarna sänder många av landets invånare till koncentrationsläger och motståndsrörelsen mot de tyska soldaterna växer sig allt starkare. Theo och Ramona har inget annat val än att själva ge sig in i kampen, med stor risk att till slut förlora sina egna liv.

LÄS MER HÄR

Mayafolkets hemlighet är sjuttonde fristående historiska äventyrsboken om Theo och Ramona.

Mayafolkets flera tusen år gamla kalender slutar den 21 december 2012. Det har fått många att tro att jorden kommer att gå under just denna dag. Hade mayafolket någon annan orsak till att låta kalender upphöra den här dagen, eller är det verkligen jordens undergång?



LÄS MER HÄR.

Utkommen









En helt ny serie som utspelar sig på Nya Zeeland är Kimberlie-serien om Kimberlie och Andy.

Kimberlie - Äventyr på Nya Zeeland, första boken om Kimberlie och Andy.

Här möts Kimberlie och Andy på ett mycket dramatiskt sätt. En bok fylld av äventyr från första till sista sidan.

Plötsligt inser Kimberlie att hon har gett sig in i något riktigt otäckt som hon inte kan ta sig ur.

LÄS MER  HÄR






Kimberlie - Ett nytt liv, andra boken om Kimberlie och Andy.

En bok som fått många att ligga sömnlösa eftersom de inte har kunnat lägga ifrån sig boken.

Något fruktansvärt händer som för alltid förändrar Kimberlies liv. På grund av detta fattar hon ett ödesdigert beslut och drar omedvetet med sig Andy i de händelser som följer.

LÄS MER HÄR 




Kimberlie - Främlingar, tredje boken om Kimberlie och Andy.

Fru Moonwinds hus döljer en hemlighet som är flera hundra år gammal. Kimberlie och Andy bestämmer sig för att lösa husets gåta, men det går inte riktigt som de har tänkt sig. Det kommer mystiska främlingar till staden Dunedin. De verkar finnas överallt där Kimberlie och Andy är. Deras liv vänds plötsligt upp och ned, och ingenting blir sig likt, när de till slut upptäcker vad främlingarna är ute efter.

LÄS MER HÄR



Vill du veta mer om böckerna, läsa recensioner eller läsa Smakprov ur böckerna, bläddra igenom flera kapitel och mycket mer. Då ska du fortsätta vidare till min hemsida www.kimselius.se där hittar du allt du behöver veta om böckerna och lite till. Du kan även titta in på Roslagstext förlags hemsida för fler upplysningar. Du kan även följa arbetet med de nya Theo- och Ramona-böckerna på deras alldeles egna hemsida.

Lycka till!

Kramisar Kim

Det skulle vara roligt om du berättade vad du tycker om det du just har läst. Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se. Tycker du att mina böcker låter intressanta finns de att köpa här.  

När tiden inte längre spelar någon roll

När jag var åtta år bestämde jag mig för att bli författare. När jag var 43 år debuterade och gjorde dundersuccé med min bok Tillbaka till Pompeji, som nu är översatt till många språk.

Under alla åren däremellan har jag skrivit och stoppat mina berättelser i byrålådan. I år bestämde jag mig för att samla ihop alla mina noveller och ge ut dem som bok. Det resulterade i den över 300 sidor tjocka boken Mysrys.

Här kan du läsa ett utdrag ur boken. En av mina favoritnoveller.

NÄR TIDEN INTE LÄNGRE SPELAR NÅGON ROLL
...Idag hade utflykten ned till labbet mer liknat en flykt. Egentligen hade hon inget ärende ned till forskningsavdelningen, men när den nyanställde helt okänsligt hade sagt: "Inte kan du väl sakna någon som varit död så länge?" Då hade något gått sönder inom henne. Något skört som länge hade varit på väg att brista. I alla år hade hon varit stark för andras skull. Idag, på tioårsdagen, var det som om hennes krafter inte längre räckte till.

Ella önskade att hon kunde springa nedför de hundratals trappor som ledde till det underjordiska labbet, inte för att komma fort ned, då hade hon tagit hissen, utan för att springa ifrån sig den vanmakt hon kände, den ensamhet som just i det ögonblicket hotade att dränka henne i känslor och tårar.

Här fanns ingen som kunde se henne gråta. Det var inte många som tog trapporna, de fanns där som nödutgång om något skulle hända.

Alltför fort tog trapporna slut. Hon stack ned sitt identitetskort i låset. Dörren klickade till och lampan lyste grön. Ella tog tag i handtaget och drog upp den stora plåtdörren. De få gånger hon tagit trapporna hade hon alltid ångrat sig när hon skulle öppna dörren, eftersom den var så outhärdligt tung. Nu kämpade hon med dörren och önskade att hon hade kört några träningspass på gymmet, istället för att sitta framför tv:n och mumsa kladdkaka.

När Ella hade fått upp dörren hörde hon upprörda röster längre bort i korridoren. Plötsligt strömmade folk ut ifrån den stora forskningssalen, den där det arbetades med det hemliga experimentet. Människor i vita rockar sprang rakt mot henne. Ella stirrade förvånat på de panikslagna människorna som vällde likt en flodvåg mot henne. I nästa stund hörde hon smällen. En dov, avlägsen smäll, som om det skedde en explosion någonstans långt bort, men när hon såg hur glasfönster splittrades och flög in i de flyende människorna, insåg Ella att explosionen måste ha skett i forskningslabbet.

Mer hann hon inte tänka förrän tryckvågen nådde henne och hon slungades bakåt, ut genom den stora brandsäkra dörren, den som skulle skydda anläggningen från att skadas. Den dörr hon just hade öppnat och som lämnat en tunnel för explosionen att sprida sig uppåt, ända till översta våningen och de hundratals oskyldiga kontorsarbetarna som inte anade vad som väntade.

Det var mycket Ella hann tänka när hon flög bakåt, men tryckvågen var ingenting i jämförelse med det eldmoln som slungades mot henne i explosionen. Ella hann se hur människorna framför henne uppslukades av eldmolnet, sedan var det hennes tur. Hon blundade medan hon svävade i luften, buren av tryckvågen...

Läs fortsättningen i boken Mysrys.

Älskar den här novellen. Andra favoriter är Per och Pernilla, Har jag berättat, En berättelse om andar del 1 och del 2. Ja, jag tycker väldigt mycket om alla novellerna. Annars hade jag inte samlat ihop dem och gett ut dem som novellsamling.

Nu jobbar jag på att samla ihop fler noveller för att ge ut en ny novellsamling om några år. Hoppas du tycker om boken Mysrys, jag älskar den!

Kramisar Kim

Vinn en signerad bok  (Välj fritt bland mina utkomna böcker.) Läs mer om Mysrys.

Det skulle vara roligt om du berättade vad du tycker om det du just har läst. Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se.

Tycker du att mina böcker låter intressanta finns de att köpa här.