Visst är det bra att biblioteken finns, att du kan låna böcker alldeles gratis. Men har du tänkt på att för varje bok du lånar, får författaren en bok mindre såld... Därför finns Biblioteksersättningen, vilket är författarnas "STIM-peng".
(Stim, Svenska tonsättares internationella musikbyrå, är en upphovsrättslig intresseorganisation för musikskaparna och deras musikförlag. För deras räkning förvaltar och upplåter Stim rättigheter till musik och text.Musikens upphovsmän och musikförlagen har gett Stim i uppdrag att förvalta deras ekonomiska rättigheter enligt upphovsrättslagen. Stim ger tillstånd till att framföra musik offentligt samt inkasserar och fördelar ersättningen individuellt.Stim är en ekonomisk förening som ägs av sina medlemmar. Stim bildades 1923 och har i dag drygt 60 000 anslutna medlemmar.)
Just nu är det en hel del diskussioner om författarnas ersättning för utlåning på biblioteken. Ingen vill väl arbeta helt gratis. Många av oss arbetar redan ideellt med många olika saker, men vi måste ändå försörja oss, på något sätt.
Litteraturutredningen, en ogenomtänkt och nyckfull politik
Vi berättar i ord och bild. Det är vår talang och våra yrken. Vi har utbildning, erfarenhet och åratal av hårt arbete bakom oss. Vår möjlighet att få betalt för vårt arbete regleras i upphovsrättslagen och regering efter regering har ställt sig bakom den. Nu återkommer Alliansregeringen med ett av sina svårräknade angrepp.
Vi vet sedan tidigare att regeringen hyser en stark misstro mot konstnärers arbetsvilja, genom avskaffandet av de statliga konstnärsgarantierna. Vi vet att de anser att vi borde ta bättre vara på oss själva. Se till att vi får ordentligt betalt för det vi gör. Helt obegripligt blir därför dagens besked angående direktiven för litteraturutredningen.
Just nu pågår två parallella processer. Samtidigt som hela konstnärskollektivet efterfrågar en rätt att förhandla om sina ersättningar med sina motparter pågår en medling mellan staten och författare, översättare, tecknare och fotografer angående storleken på biblioteksersättningen. Frågan är vad ett boklån är värt. 132 öre, eller 142 öre eller fem kronor? Var skulle vi sätta värdet i dag?
Lena Adelsohn Liljeroth ställer frågan genom sin litteraturutredning, om det inte är otidsenligt att förhandla om ersättningar. Vi ser en kulturminister som bedriver en ogenomtänkt och nyckfull politik som mest verkar gå ut på att anpassa kulturlivet efter kulturdepartementets behov. Vi har haft rätt att förhandla om denna ersättning sedan mitten på åttiotalet. Medlingsinstitutet har använts två gånger tidigare. Denna gång bröts förhandlingarna sedan regeringen lagt ett nollbud, som toppade ett årtionde av reala försämringar för oss som för vår yrkesverksamhet, är beroende av att någon betalar när böckerna används i folkbiblioteken.
Departementets ovilja att ta ansvar för den inskränkning i upphovsrätten som man påtvingat oss står allt klarare. Men värst av allt är signalen: Vi ska hålla oss på mattan. Inte begära för mycket, inte ställa till bråk. Vad betyder detta för beredningen av upphovsrättsutredningens betänkande?
Jag antar att Alliansregeringen har stor förståelse för vissa förlags behov av att själva diktera villkoren för författare och översättare. Men det är som att justitieministern skulle gå ut och säga till poliskåren att nu förväntar vi oss ordning och reda och samtidigt säga upp kollektivavtalet och vägra ge övertidsersättning.
Eller kanske har vi missförstått allt? Kanske säger de i själva verket att de vill stärka biblioteksersättningens utveckling. I så fall finns ett utmärkt tillfälle att visa det i handling nu. Ge upphovsmännen en förhandlingsrätt i upphovsrättslagen, och höj biblioteksersättningen rejält.
Och här kan du läsa det pressmeddelande som har gått ut:
Utdragen förhandling mellan upphovsmän och regering PRESSMEDDELANDE 2011-03-04 från Sveriges Författarförbund, Föreningen Svenska Tecknare och Svenska Fotografers Förbund
Vad är ett boklån värt? Den frågan ska förhandlingarna mellan upphovsmannaorganisationerna och regeringen svara på en gång per år. I dag betalar staten 132 öre per lån. Men förhandlingarna för 2010 är fortfarande inte slutförda. Upphovsmännen kräver en höjning med 10 öre per år i tre år för att återställa nivån.
I juni 2010 lämnade Sveriges Författarförbund, Föreningen Svenska Tecknare och Svenska Fotografers Förbund in sitt bud i biblioteksersättningsförhandlingen.
- På senare år har det skett en kraftig urholkning av det reella värdet av biblioteksersättningen. Det innebär att färre stipendier delas ut idag än för tio år sedan vilket i sin tur, om än svårmätt, har en inverkan på den litterära produktionen i landet, säger Mats Söderlund, ordförande i Sveriges Författarförbund.
Under en följd av år har företrädarna för författarna, illustratörerna och fotograferna påpekat behovet av en ordentlig återställare. För att den totala biblioteksersättningen skulle följt konsumentprisindex hade det krävts ett tillskott på 11 miljoner. Det förutsätter en ökning av grundbeloppet med 10 öre till 1,42 kr. För att följa tjänstemännens löneutveckling under samma tid skulle ökningen behövt vara ännu större, 38 öre, till 1,70 kr, bara för att inte halka efter.
Men regeringens förhandlare svarade med ett nollbud som i september justerades till en höjning med 1 öre, vilket motsvarar 0,75 procent. Man tycks bortse från att det är en ersättning för ett faktiskt konkret nyttjande vi pratar om. I det läget strandade upphovsmännen förhandlingen.
Biblioteken är en grundläggande och väsentlig beståndsdel i vår bild av vad samhället skall vara; öppet, demokratiskt och tillgängligt för alla. Trots marschen in i den digitala världen är boken fortfarande fundamentet för biblioteken. Genom biblioteken görs litteraturen tillgänglig utan kostnad för den enskilde. Men det är få som vet att det hela bygger på en inskränkning av upphovsrätten, en slags expropriation av författares, fotografers, tecknares och översättares ekonomiska intressen.
- Med en höjning av grundbeloppet om minst 10 öre per år i tre år skulle vi åtminstone hålla nästan jämna steg med andra inkomsttagare, säger Lennart Eng, ordförande i Föreningen Svenska Tecknare.
Tillväxten i den svenska ekonomin låg över 7 procent under sista kvartalet 2010. Och häromdagen kunde man läsa att staten har ett mycket stort budgetöverskott. Då borde den väl kunna ta ansvar för de fåtaliga ersättningar som är av sådan karaktär att de inte naturligen kan hanteras som vanliga anslagsposter inom ramen för budgetlagen.
De utsedda medlarna är Knut Weibull för regeringen (överantikvarie riksantikvarieämbetet), Per Kågeson för upphovsmännen (professor i miljösystemanalys och tidigare ordförande i Sveriges Författarförbund). De har sinsemellan utsett en ordförande, Anders Lindström, tidigare GD för medlingsinstitutet
Tycker det är dags att vi författare höjer vår stämma och protesterar! Vad tycker du?
Sprid gärna detta, kopiera eller länka!
Kramisar Kim
Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst.
.jpg)
.jpg)
.jpg)
Inlägg
