Summering Att arbeta, leva och överleva som författare

Igår var jag på Fortbildningsdag hos Bibliotekutveckling Blekinge Kronoberg. Dagen hölls på Fria Ordets hus i Växjö. En byggnad som tidigare varit bostad för ägaren till bryggeriet som också legat på marken. Vi åt en underbar lunch med produkter odlade i trädgården. Ingen däst "efter-lunch"-känsla efter den maten.

Det var fullsatt i lokalen. Den tomma stolen längst till höger är min plats. Många kända ansikten, men även många för mig okända.

Dagen inleddes av Kristina Ahlinder, direktör på Svenska Förläggareföreningen.

Hon berättade att föreningen hade 70 medlemsförlag och att det fanns 300 förlag i Sverige.

Hon nämnde även NOFF, där jag är medlem. De har 300 medlemmar, lika många som förlag i Sverige.

Det var både intressant och skrämmande att höra henne berätta om den formatförskjutning som nu sker i Sverige: 46% är digitala medier som säljs, vilket då inkluderar ljudböcker och E-böcker, den sistnämda har en mindre del av marknaden. Försäljningen av pappersböcker minskar.

Flera gånger påpekade hon att Författarna var de viktigaste i alla sammanhang, utan författare skulle det inte finnas några förlag och inga böcker att läsa.

2 av 10 böcker gick förr med vinst för förlagen. Numera är det betydligt svårare att få ekonomi i utgivningen.

Biblioteken står för den mesta utlåningen av e-böcker.

Förlagen får in flera tusen manus per år. 95% av manusen refuseras. Problemet är inte att texten är dålig, utan om det kan bli något av berättelsen. Hon sa att andelen bra manus har ökat och det märks att många numera går skrivarkurser.

Problemet numera är inte att ge ut en bok, eftersom det är lätt att trycka upp dem för en relativt billig kostnad. Problemet är att få boken såld. Akademibokhandeln står för 70% av marknaden, vilket gör att de digitala kanalerna är bra för backlist och de som inte får sina böcker centralt inköpta.

För att få Kulturstöd måste man vara en professionell utgivare. 2014-2018 var 70% mikroförlag som ansökte om stöd, bara 30% av dem fick ersättning.

Bokbranschen omsätter 7 miljarder varje år.

Den ständiga frågan kom också upp: Vem är författare? Enligt Författarförbundet är det när man har gett ut 2 böcker på etablerat förlag och att boken håller hög kvalité. Författarförbundet har 3000 medlemmar, varav jag är en av dem.

Lena Kvist ställde också frågan om vad som händer med skriftspråket om alla bara lyssnar på böcker och skickar korta meddelande i form av smileys...

Hon berättade även att digitala utlåningar på biblioteken inte räknas in i biblioteksersättningen, något som de jobbar med att få till en förändring på.

Högläsningen i biblioteken ökar, inte bara för barn, utan även för vuxna. Det sker cirka 100 uppläsningar per dag. Och frågan ställdes varför författarna inte får ersättning för det.

Den tidigaste ljudboken kom redan 1940 och var då inläst på "stenkaka", de äldre varianten av vinylskivor.

Jesper Söderström, direktör på Sveriges Författarfond berättade om hur löneläget för författare såg ut och var den huvudsakliga inkomsten låg. Det var inte från själva skrivandet.

Enligt statistiken han visade arbetar författare nästan dubbelt så mycket som vanliga arbetare, eftersom många författare skriver och föreläser på sin lediga tid, efter att det vanliga arbetet är slut.

Det finns många stipendier att söka. Jag reflekterade över Särskild Biblioteksersättning när han berättade om den, eftersom jag inte hade hört talas om den. Jag drog på munnen när han berättade att de som fått dessa oftast skrev 5 böcker på 5 år, vilket var mycket. Jag har skrivit 7 böcker på ett år...

Det blir allt svårare att tjäna pengar på böcker för författarna.

Varje år kommer det in 800-1000 ansökningar om stipendier. 15-20% får bidrag.

För att få den vanliga biblioteksersättningen krävs 2000 utlåningar per år. Den vars böcker lånas över 200.000 får bara 20%, över 400.000 lån får bara 10%.

Biblioteksersättningen är i dagsläget 1:76 per utlån.

Vid allt tal om biblioteksersättning insåg jag att den tid på året då utbetalning sker närmar sig. Det är alltid lika spännande att se hur mycket pengar som kommer.

Lena Kvist, kultur- och nöjesredaktör på Borås Tidning är också ansvarig för Borås Tidnings debutantpris och litteraturkritiker sedan 25 år.

Hon hade en hel del att berätta om recensioner. Förr behövde en litteraturkritiker bara läsa 2 böcker på en månad för att tjäna ihop till sin månadslön. Numera måste man läsa minst 15 böcker för att få ihop till en månadslön.

Recensioner anses allmänt inte påverka försäljningen så mycket. Däremot kan negativa recensioner öka försäljningen. Även möjligheten att få stipendier ökar när författaren får sina böcker recenserade i dagspressen, chansen att få nästa bok utgiven ökar också.

2018 utkom 13.000 böcker. 400-450 av dem blev recenserade i Borås Tidning, vilket är 3% av utgivningen.

Det är oftast debutanter som recenseras eftersom de behöver en extra puff i sitt författarskap.

Kritikernas urval av böcker sker genom Svensk bokhandels katalog. De böcker kritikerna tycker är bäst, är inte de som säljer bäst.

Det bästa är att skriva en recensionsdag för boken när du skickar den för recension, då är det störst chans att boken blir läst.

Om du mejlar din lokala tidning med förfrågan om de vill ha recensionex, är det bra att följa upp med ett telefonsamtal några dagar senare. Det är lätt att mejlet drunknar i mejlflödet (känner igen det så väl, eftersom jag får mängder av mejl varje dag). Skicka boken 3 veckor innan recensionsdagen.

Se till att du INTE skickar recensionsexemplar i augusti och september, inte heller mars, april och maj, eftersom det då är ett stort flöde av böcker från alla förlag.

Sist ut var Magnus Eriksson, lektor och ansvarig för mastersutbildning i Kreativt skrivande vid Linnéuniversitetet.

Han ställde frågan: Kan man utbilda författare? och svarade Ja och Nej. En del har det i sig, andra inte.

De flesta författare som slog igenom på 80-talet hade gått skrivutbildning.

För mig var det intressant att lyssna på Magnus Eriksson eftersom många av mina skrivkursdeltagare har gått vidare till Linnéuniversitetets skrivarkurser.

Ett kärt möte med Sofi Poulsen. Hon kom som en vindfläkt och försvann till lunch. Men vi hann att ta det årliga fotot av oss. Nu ses vi ju inte på Bokmässan i Göteborg nästa vecka. Jag har börjat med Öppet Hus istället. Du är välkommen 1-2 augusti 2020.

Ser fram emot att höra dina kommentarer om det här inlägget. Kanske var du på plats och vill tillägga något?

I all hast...

Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare, Föreläsare och Låtskrivare

Copyright Kim M. Kimselius

Vad roligt att du läser min blogg. Lämna gärna en kommentar längre ned i det här inlägget. Eller mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!

Ja, då har de nominerade till Augustpriset offentliggjort. Nu undrar du kanske vem det är som bestämmer vem som ska vinna? Nedan kan du läsa lite mer om det. Jag för ingen statistik över vinnarna till Augustpriset, men jag har en känsla av att det är de stora förlagens författare som tar hem nästan samtliga pris varje år. Är du av en annan uppfattning?

Här kan du läsa om samtliga Augustnominerade böcker och motiveringen till varför just dessa böcker är nominerade.

Nedanstående blogginlägg har jag lånat av Annika Koldenius som har en mycket intressant och tänkvärd blogg.

Augustprisvinnare 2011: En uppvisning i "Traditionell romankonst"

Korparna vann Augustpriset.
Jag är inte förvånad, för det är en bra roman.
Det tyckte också Lena Kvist, kulturchef på Borås Tidning och skrev så här i tidningen om vilken bok hon trodde skulle vinna Augustpriset 2011:

… Korparna är en typisk skönlitterär Augustvinnare. Den är gediget välskriven och solid, en imponerande uppvisning i traditionell romankonst.

Jo, hon fick ju rätt.

Men om det är den bästa svenska boken som kommit ut i år?
Nej, det är det ju inte.

Augustpriset är Svenska förläggareföreningens pris. Att “traditionell romankonst” därför får pris är ju knappast upprörande. Augustpriset är ett pris där “marknaden” får bestämma pristagaren, säger Per I Gedin, som var den som hittade på priset en gång i tiden. Det vill säga, förläggarna tog fram ett pris för att kunna sälja fler böcker på “marknaden”. Hur många är det som vet det? Läs gärna den här intervjun med Per I Gedin i Svenska Dagbladet.

Det är förlagen själva som anmäler dina böcker att delta i Augustpriset. Förlagen får betala 700 kronor till Förläggareföreningen för varje anmäld bok. Priset är alltså inte slutsatsen av en total genomgång av de utgivna böckerna i Sverige, utan förlagen bestämmer själva vilka böcker som ska delta. Och de väljer förmodligen de böcker som de tror har störst chans på “marknaden”. Reglerna för deltagande står här.

“Marknaden” är lurig. När det gäller böcker så är ju marknaden vi läsare. Alltså vi som köper och läser böcker som tidsfördriv. För att bli underhållna, för att lära oss något om oss själva eller andra, för att få ett bättre språk så att vi ska kunna kommunicera med andra och göra oss förstådda, för att människan inte kan leva utan berättelser. Något sånt. Men när marknaden blir en plats där flertalet bestämmer, så marginalerna så tunna:

“Årets bästa bok”, blir “Årets bok som flest kommer att gilla”.

Nu är ju böcker något som jag verkligen vill att det ska säljas fler av. Eller, rättare sagt, jag vill nog att de som köper böckerna hellre läser dem än att de köper dem. Jag vill att fler läser böcker, kort sagt. Och egentligen bryr jag mig inte så mycket om ifall de läser fin litteratur eller ful. Läs Läsarmanifestet, jag står för det fortfarande.

Så. Att Bannerheds Korparna vinner för att det är traditionell romankonst är sant. Att det är den bok som kommer att sälja bäst av de nominerade är också sant. Att det är den bok som kommer att tyckas bäst om av flertalet människor är också sant.

Men det kanske är just därför som Augustpriset blivit så stort? För att böckerna som vunnit faktiskt gillats av flertalet? För att flertalet gillar traditionell romankonst – mustiga berättelser om liv och död, kärlek och hat, barndom och vuxenliv, skillnader mellan generationer… Som Korparna. Som Populärmusik från Vittula. Som Svinalängorna. Som Underdog. Som Skraplotter. Som Aprilhäxan.

Det finns så många fantastiska böcker, så många fantastiska berättelser. Och det är ju tur att det finns fler litterära priser. Som Tidningen Vi:s till exempel, som i år gav priset till boråsaren Ulf Lindström. Och tur att flertalet tidningar snart kommer att låta sina kritiker välja “Årets bok”. Jag är ju en av dem som kommer att göra just det för Borås Tidnings räkning och jag kan med säkerhet säga att det är den berättelse som stannat kvar starkast hos mig, gjort störst avtryck, fått mig att fundera på viktiga saker och med ett språk som fått mig att vila med ett leende i texten.

Det är ett högst personligt val. Helt utan tanke på “marknad” eller “sälja fler böcker”. Jag ska nog kalla det Annika Koldenius litteraturpris, helt enkelt. Som en antites till Svenska Förläggareföreningens.

Har du kikat på länken till de nominerade. Hur många mindre förlags författare hittade du?

Kramisar Kim

Vinn en signerad bok (Välj fritt bland mina utkomna böcker.) Läs mer om Mayafolkets Hemlighet.

Det skulle vara roligt om du berättade vad du tycker om det du just har läst. Om du vill veta mer om mig och mina böcker kan du kika in på min hemsida www.kimselius.se.

Tycker du att mina böcker låter intressanta finns de att köpa här.