Medeltidsläger

Igår var jag och föreläste på Medeltidslägret i Lockansmåla som arrangeras av Horsahallens Gille.

Är du sugen på ett skogligt äventyr med spännande uppdrag, bad och fiske?
Vill du skjuta med pil och båge? Veta hur man gör medeltidskläder?
Vara med i sagolajv och bli dubbad till riddare?
Vi lär oss ringbrynjeteknik, medeltida hantverk, spel, dans och lekar.
På kvällen sjunger vi sånger vid lägerelden.
Tycker du att detta låter spännande? Då har vi lägret för dig!
Här får du bo i tidsenliga hus i den naturskönt belägna medeltidsbyn
vid Horsasjön och leva med solen som förr: utan el och rinnande vatten.
Vårt rymliga, knuttimrade utedass går inte heller av för hackor.
Och all mat lagar vi över öppen eld – tillsammans,
för det är viktigt att alla är delaktiga!
Medeltidsläger i Blekinge den 20 – 22 juni 2011
Plats: medeltidsbyn vid Horsasjön i Lockansmåla, ca två mil norr om Ronneby.
Arrangör: Horsahallens Gille i samarbete med RLS – Ronneby Lajvsällskap.
Arrangemanget stöds av Victoriafonden.

Gruppen var uppdelad i två när jag anlände. Den ena gruppen lärde sig runskrift och den andra spelade spel i stearinljusens sken. När jag kom från ljuset in i den mörka stugan såg jag först ingenting annat än stearinljusens lågor. Det är först nu, när jag har tittat på fotona från gårdagskvällen som jag verkligen ser hur det såg ut där.

De verkade ha haft en tuff dag, för två av ledarna låg utslagna i stora sängen i salen...

...medan barnen trötta och rödkindade satt och värmde sig vid brasan. Det hade kommit en hel del regn under dagen. Men solen hade också tittat fram och då hade alla barnen passat på att bada i Horsasjön som ligger precis vid Medeltidsbyn.

Den andra gruppen kom in, en efter en. Många tog i hand och presenterade sig. På bilden ovan ser du ett stort fan till mina böcker. Jag upptäckte att det var många som hade läst mina böcker och tyckte väldigt mycket om dem. Dessutom fick jag höra att många hade frågat efter mitt besök hela dagen: "När kommer Kim?" var den ständiga frågan.

Till slut var alla samlade inne i värmen. Det är ingen mikrofon jag håller i handen, utan en ficklampa för att lysa upp omslagen på mina böcker. Här finns ingen elektricitet, inget rinnande vatten. Här lever man som de gjorde på medeltiden.

Det är trångt i stugan, men plats för alla. Oljelampan brinner med så stark låga att jag inte behövde ficklampan senare när jag läste högt ur min bok "Svarta Döden".

Efter föreläsningen blev det korvgrillning i den stora, fina öppna spisen. Det finns även en grillplats ute på bytorget, men på grund av vädret grillades korven inomhus idag.

Något mer som var populärt att grilla var Marshmallows. När jag påpekade att det nog inte var medeltidsmat, skrattade ledaren och sa: "Visste du inte att det var vikingarna som uppfann marshmallows?"

När jag kom ut höll alla barnen på med medeltida stridsteknik. Solen hade kommit fram och molnen skingrats. Dofterna var starka från naturen, luften ljummen och fuktig. Barnen var mycket trötta och någon frågade när man fick gå och lägga sig. Då tänkte jag: Undrar hur många som kommer att ha svårt att sova inatt.  Jag hade just läst ur min bok Svarta Döden som utspelar sig under medeltiden och pestens tid...

Visst är det ett spännande jobb jag har som författare. Är ute på en mängd roliga saker när jag inte sitter hemma på min kammare och skriver. Den 3 juni ska jag inviga Berättarfestivalen i Blekinge, ett spännande arrangemang som jag också ser fram emot. Kanske vi ses?

Här kan du läsa tidigare blogginlägg om Horsahallens Gille och se fler bilder från medeltidsbyn.

Kramisar Kim


Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst. Vill du veta mer om mig och mina böcker, titta in på min hemsida www.kimselius.se

Digerdöden, Svarta Döden, Pesten

Digerdöden var en skrämmande sjukdom som spred sig snabbt över världen. Pesten utbröt i Kina runt 1330 och spred sig längs karavanvägarna genom Asien. Under 1340-talet nådde epidemin Vola.

1347 kom digerdöden till staden Kaffa på Krimhalvön och de genuesiska handelsmännen i staden insjuknade. Därefter spreds pesten med hjälp av handelsmännens skepp vidare västerut.

Pesten spreds snabbt genom Europa och Orienten med hjälp av hamnstäder, floder och vägar. Pesten nådde staden Florens i Italien våren 1348. Mellan mars och juli det året härjade pesten som värst mellan stadens murar och över 100.000 människor dog, vilket var mellan 50-100% av stadens invånare.

Giovanni Boccaccio har skrivit boken Decameron som inleds med en skakande skildring av pestens härjningar i staden Florens. (I min bok Svarta Döden låter jag Boccaccio påbörja sin bok Decameron.)

Pesten kom även till Norden. 1349 till Norge och 1350 till Danmark och Sverige. Till slut ebbade Pesten ut i Ryssland och Jemen 1351-1352.

Råttorna tros vara spridarna av pesten, eftersom pestbakterien Yersinia pestis, sprids via loppor som fanns på råttorna.





Under medeltiden levde den svarta råttan nära människorna. När råttorna började dö ut av pesten, hoppade lopporna över till människorna och spred pesten vidare.




Lymfkörtlarna i armhålor och ljumskar svullnade upp och blev till stora bölder. Bakterierna spreds från lymfkörtlarna vidare ut i blodomloppet och svarta fläckar uppstod på kroppen. Ibland drabbades även lungorna och då kunde pesten spridas genom hostattacker till alla de som var i närheten av den sjuke. Eftersom lungorna snabbt blev inflammerade orsakade de den sjuke svår smärta. Den sjuke hostade upp blod och fick dålig andedräkt. Tungan och halsen blev svarta och fylld av blod, och den sjuke fick hög feber och kände det som om han höll på att brinna upp.

Många insjuknade plötsligt och dog redan samma dag, en del bara efter några timmar.

Men de flesta avled först på andra eller tredje dagen. Hos de började sjukdomen med ett häftigt feberanfall. Snart nådde sjukdomen hjärnan och den sjuka förlorade talförmågan. Personen blev okänslig för allt som hände runt omkring och låg försänkt liksom i djup sömn. Om den sjuke kom till sans och försökte tala, vägrade hans tunga att röra sig och endast några få oartikulerade ljud kunde komma fram. Nerverna hade blivit förlamade och till slut dog den sjuke.

Vid första symptomen av sjukdomen förlorade människorna allt hopp om tillfrisknande och ansåg sig genast som förlorade. Detta gjorde att de snabbt blev sämre och påskyndade deras dödsögonblick.

I pestens spår lades gårdar, byar och socknar öde. Banden mellan människorna och jorden försvann, jorden blev i allt högre grad en handelsvara och samtidigt steg arbetslönerna på grund av bristen på arbetskraft.

Överklassen försökte att genom tvång och stegrade avgifter behålla arbetskraften, vilket utlöste uppror bland folket. Penningekonomin gjorde framsteg och genom resten av senmedeltiden åtföljdes undergångsstämningar och mystik, företagsamhet och nytänkande.

Digerdöden kan på sätt och vis räknas till de orsaker som gav upphov till renässansen.

Pesten fick ett mildare förlopp i Östeuropa. Kanske på grund av sämre kommunikationer eller om där fanns en mer utbredd immunitet...

Pesten återkom ett par gånger under 1300-talet och därefter ända in på 1700-talet. Varje gång svagare än föregående. Kanske beroende på att svartråttan, som sägs vara pestloppans bärare, trängdes undan av brunråttan.

Pesten har även under 1900-talet visat sig på andra håll i världen. I de gamla pesthärdarna i Orienten finns sjukdomen kvar, men befolkningens naturliga immunitet hindrar större epidemier.

Enligt sägner härjade pesten så våldsamt att de överlevande fick plats på en enda flat sten. Sådana "peststenar" hade ett kors inhugget och placerades utanför kyrkporten. De omtalas bland annat från Öland och Gotland.

De som drabbades av pesten var oftast de fattiga, förmodligen på grund av att de inte hade möjlighet att fly från de pestsmittade områdena.

Kvinnor tycks ha varit mer utsatta än män. Kanske beroende det på att kvinnorna höll sig mer inomhus och på så sätt kom mer i kontakt med lopporna som spred pesten. På medeltiden var loppor och löss vanliga "husdjur" och ingen brydde sig om dem, eftersom man aldrig kunde tro att det var lopporna som spred sjukdomen.

Barn och ungdomar dog i större omfattning än de äldre.

Präster och läkare drabbades mest, eftersom de ofta kom i kontakt med pestsjuka människor.

Många av läkarna sa att de mogna bölderna skulle skäras upp och varet tryckas ut, så att det inte fick möjlighet att vandra inåt och smitta hela kroppen, vilket då skulle få dödliga effekter. En del läkare var förvissade om att det var luften omkring den sjuke som var smittsam. Därför försökte de stå nära öppna fönster när de besökte den sjuke eller ha något aromatiskt luktämne under näsan. De kunde även ha en tygtrasa indränkt i vinäger i munnen för att undvika smittan. En del hade speciella pesthattar med lång näsa som såg ut som fågelnäbbar. Hatten täckte hela huvudet.

Några läkare sa att sjukdomen spreds genom att den sjuke tittade på en person. Andra läkare trodde att man kunde få pesten genom att tänka på den. De sa att om man var glad inombords, i hjärta och själ skulle man hålla kroppen frisk. Därför uppmuntrade man alla att vara glada, festa och sjunga. Något som jag också tror på, att man med en positiv inställning håller sig friskare.

De intelligentaste läkarna gav rådet: "Ge dig iväg snabbt, ge dig iväg långt härifrån och ha inte bråttom tillbaka." Ett nog så förnuftigt råd som inte många kunde följa, eftersom de inte hade någonstans att ta vägen.

På medeltiden rådde en obeskrivlig bristfällig hygien i de snabbt växande städerna. Luft och ljus hade svårt att nå fram till de få öppna platserna innanför stadsmurarna. Både inne och ute på de kringliggande gatorna var smutsen vanlig. Gatorna var ofta inte mer än någon meter bred. Allt man ville bli av med slängdes ut på gatorna. Där gick grisar och bökade, råttor kilade omkring i tusentals. Stanken steg tung från avskrädeshögarna i de trånga gränderna, från det smutsiga stillastående vattnet i vallgravarna och inne i de många helgedomarna, där de avlidna begravdes antingen under kyrkgolvet eller utanför på kyrkogården. Bad ansågs farligare än motsatsen och på något sätt oanständigt. Smutsen, trångboddheten och fattigdomen i städerna var en mäktig bundsförvant till digerdöden.

Judarna blev anklagade för att ha förgiftat brunnar, källor och floder för att utrota de kristna. Judarna blev arresterade. De flesta nekade medan andra erkände. Det skedde massmord där judar blev brända, halshuggna, dränkta, ihjälslagna eller levande begravda. Det sägs att de judiska kvinnorna slängde sina barn in i elden för att de inte skulle kristnas, sedan hoppade de själva in i lågorna för att förenas med man och barn...

Pestens fruktansvärda dödlighet och hemska plågor gjorde den mer mystisk än alla andra sjukdomar på medeltiden.

Sjuka människor uppmanades att gräva sin egen grav och sätta sig vid kanten av graven så snart sjukdomstecknen visade sig. Sedan var det meningen att personen skulle ramla ned i graven när han/hon dog.

Sägner berättat att pesten tog form av en person, ett djur, en ande eller ett föremål. Som människa var det ofta en pojke med räfsa eller en flicka med kvast. Pojken var bäst för han sparade livet på en del, flickan sopade undan allt levande med sin kvast. Bland djuren var det hundar, hästar, tuppar och kalvar som var pesten. Särskilt farliga var svarta hundar som kom simmande, vita hästar och röda tuppar. Det sades att pesten kunde komma rullande genom byn som ett ensamt vagnshjul...

Folk trodde att pesten kunde bindas fast vid en enbuske. Därför tog man ett hårstrå från den pestsjuke och fäste vid busken. Så länge hårstrået satt kvar vid busken spreds inte pesten.

I sägner talas det om en man som var ute på vandring efter att pestens härjningar ödelagt hans by. Han mötte en ensam kvinna som även hon hade lämnat sin by som enda överlevande. Dessa två blev tillsammans och bildade familj, eftersom de trodde att de var de enda överlevande i hela världen.

Digerdöden lever kvar i dagens samhälle genom talesättet "sky någon som pesten".

Eftersom pesten ofta ansågs börja med en kraftig nysning sa man "prosit" när någon nös, vilket är latin för "Måtte det gagna" eller "Väl bekomme". En välgångsönskan till den som nyser. "Prosit" är sedan gammalt ett förebud till att något ont ska inträffa. "Prosit" säger vi än i dag när någon nyser.

Digerdöden kommer från det svenska ordet diger, som betyder stor. I andra länder kallades farsoten Stora Döden eller Svarta Döden, efter de mörka bölderna på liken. Pesten kallades även Blå Döden, Stora Plågan eller Bråddöden. När pesten äntligen var utrotad i Europa hade den krävt fler dödsoffer än alla världshistoriens krig tillsammans.

Svarta Döden/Digerdöden/Pesten är en hemsk sjukdom som vittnar om hur liten en människa är och hur handfallna vi står inför en pandemi. Varje gång det talas om "fågelinfluensa", "svininfluensa" eller någon annan stor influensa, tänker jag på alla de kunskaper jag har inom mig efter att jag har skrivit min bok om Svarta Döden. Då undrar jag om det här utbrottet kommer att sluta lika illa som pestens härjningar på 1300-talet.

Vill du läsa om Pesten i skönlitterär form kan jag varmt rekommendera boken Domedagsboken av Connie Willis. Det är en otroligt bra skildring av Digerdöden. Dessutom har du min skönlitterära historiska äventyrsbok Svarta Döden som är baserad på riktig historisk fakta.

Samtidigt som jag skrev det här inlägget upptäckte jag att jag hade blivit fästingbiten. I örat satt den lille fästingen. Efter att ha flera vänner som har fått borelia och haft två hundar som dött av fästingsjukdomar, måste jag medge att jag blir lite rädd. Kanske idén till det här inlägget var ett varsel... Vi får se...

Här kan du läsa fler faktainlägg.

Kramisar Kim

Salvestaden Medeltidsstad Kalmar

Salvestaden utanför Kalmar är en fascinerande medeltidsstad som jag besökte när jag höll på att arbeta med med bok Vikingaträl. Jag var där för att insupa lite atmosfär, även om atmosfären mer skulle ha passat till min bok Riddarsvärdet, som ännu inte var ännu påtänkt.

På bilden ser ni mig iklädd vikingakläder när jag besökte en vikingaby i Danmark. Den researchresan kommer jag att berätta om i ett annat blogginlägg.





Vi hade sådan tur att när vi kom till Salvestaden (ny länk) var det Medeltidsvecka, parad och mycket jippo. Det var fullt med folk i tidsenliga kläder från 1300-talet.


















Den här klänningen ville jag ha. Älskade färgen och snittet på den.


















Här två charmiga väpnare (som sålde grillad korv...)













Ingen kom in i Salvestaden utan att berätta varifrån man kom och hur man hade färdats dit. Vakten stoppade alla och när någon sa "med bil" såg han konfunderad ut och bara skakade på huvudet. Därför sa vi att vi hade kommit med häst och vagn och vi blev insläppta.


















Här kan ni se hur husen byggs upp.













Här är vi på besök hos smeden.


















Här är vi hos skomakaren, där en kund sitter och väntar på sin sko.














Här hittade vi någon som gjort något dumt och blivit satt i stocken.













Musiker underhöll från scenen.














Här fanns möjlighet att köpa riddarutrustning och svärd.















Om du ville lära dig runskriften kunde du köpa ett sådant här bra lexikon.







Vaktombyte i tornet.













Utanför staden fanns det många stånd, som sålde olika saker.














Här kunde du köpa vildsvinshuvud och skinn.


















Om du inte var skrivkunnig kunde du få hjälp av munken, som den här flickan.













Så var det dags för drottningen och hennes följe.













Här är drottningen själv.














Här kommer tempelriddarna. I år har Tempelriddarna hela Salvestaden och det kommer att vara många tornerspel och annat intressant. Läs mer här.













Nu håller drottningen tal till folket.













Dags att marschera ut till musikernas taktfasta musik.














En tidsenligt klädd liten flicka.


















Här förbereds för tornerspel













Så lämnade vi Salvestaden för denna gång. Men bara för att resa till Danmark och de olika Vikingabyar som finns där. Den resan kommer jag att berätta om längre fram.














Besöket gjorde jag på grund av boken Vikingaträl som jag skulle skriva.


















Men Salvestaden passade bättre till min bok Riddarsvärdet.


















Det här var ingen resa till fjärran, exotiska länder, men det var en upplevelse som jag minns väl och jag njöt i fulla drag när jag var i Salvestaden. Har du ännu inte besökt staden tycker jag att du ska passa på i år. Tycker du om hästar är det definitivt rätt år att besöka staden eftersom det kommer att vara mycket tornerspel och hästar i år. Ett beduinläger kommer även att sättas upp utanför staden.

Här kan ni se fler saker att göra när ni ändå besöker Kalmar som är en underbar stad.

Här kan du läsa fler inlägg om mina researchresor.

Kramisar Kim

Historisk Dag Horsahallens Gille Ronneby

Historisk Dag på Horsahallens Gille utanför Ronneby är något jag inte vill missa, för där händer det alltid många roliga saker. Den här gången var jag ditbjuden för att berätta om min bok "Jag är ingen häxa".













Detta var den kallaste dag jag någonsin tillbringat på Horsahallens Gilles historiska dag. Det har alltid varit sandaler och bara ben som har gällt. I år regnade det konstant, endast +4 grader och kallt som en novemberdag. Jag klädde mig därefter och jag frös inte en enda gång, ja det var faktiskt enda gången jag INTE har frusit när jag har varit där och föreläst. Här värmer jag mig vid brasan i storstugan.

Historisk Dag på Horsahallens Gille är något ni ska försöka besöka nästa år. Här hittar ni en medeltidsby, mitt ute i skogen, här kan ni lära er att baka bröd, laga mat, använda örter, se på lajvspel, dansa medeltidsdans, lyssna på medeltidsmusik, gå en guidad tur i historisk miljö, grilla korv, lyssna på olika föredrag, köpa örter, böcker och mycket, mycket, mycket mer. Här finns någonting för alla.

På grund av regnet trodde vi inte att det skulle komma så många. Men det var många som trotsade regnet och kom, förståndigt klädda.

Som luttrade lajvare och "medeltidsmänniskor" var vi ute i stort sett hela dagen, trots regn, som finns där, även om det inte syns på något av mina foton.

Stämningen är hjärtlig och alla har roligt tillsammans, gammal som ung.

















Idag ville inte blockflöjten fungera på grund av regnet så det blev att dansa till sång istället.














Här får alla vara med och dansa medeltidsdans, vilket var mycket uppskattat. Alla blev varma i den kalla luften.
















































Några passade på att värma sig vid elden, medan de tittade på de dansande.










Sedan var det dags att gå in i stugan för att Christel och jag skulle kunna prata utan att blöta ned de saker vi ville visa.






















Det var så mysigt i storstugan, med brasan som värmde, stearinljus och oljelampor.









Christel var där för att berätta om örter och vad de användes till på 1300-talet. Det var många som skrattade gott, eftersom de flesta örter kunde användas till det mesta. Alltifrån kärleksproblem till hypokondri. Christel hade tagit med sig flera örter som vi fick möjlighet att lukta och titta på.

















Därefter var det min tur att prata om häxor, Kinesiska muren, Island och lite annat smått och gott. Roligt var det och tiden gick fort.































Det smög även en Orch omkring på området, förmodligen dyker han upp ibland när det är något kul på gång i medeltidsbyn, mitt ute i skogen, vid kanten av en vacker sjö.

Boka in nästa års evenemang redan nu, för det här är verkligen något ni inte bör missa!

Vi ses!

Kramisar Kim