Välkommen till min Skrivarblogg

En blogg om Skrivtips, Boktips, Intressant fakta, Reseupplevelser och Livserfarenheter.
Här hittar du Skrivtävlingar och Skrivkurser. Här kan du se hur ett bokomslag blir till och hur man gör en bok.
Med andra ord hittar du här det mesta du behöver veta för att skriva en bok.
Debuterade som författare 1997 och har sedan dess utkommit med 60 böcker.
Arbetar som författare, skrivkurslärare, föreläsare och låtskrivare.
Håller distanskurser i skrivandet samt skrivkurser på Färgargården i Blekinge och Studieförbundet Vuxenskolan Karlskrona.

Kim M. Kimselius har Copyright på samtliga inlägg
Visar inlägg med etikett Kooikervalp. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Kooikervalp. Visa alla inlägg

måndag 1 juli 2019

Kooikerhunden Kottens första besök i Skrivarstugan

Kooikerhunden Kottens första besök i Skrivarstugan

Den här veckan fick Kotten följa med till Skrivarstugan i Skåne för första gången. Vi valde årets varmaste dag (hittills). Det var 32 grader varmt. Men det hindrade inte Kotten för att ge sig ut på upptäcktsfärd.

Skrivarstugan ligger mitt i en kohage/fårhage. Det är fårstängsel runt hela hagen och hundarna kan springa lösa där så länge korna inte finns i hagen. Kotten och Kiara njöt av alla lukterna och rusade omkring för att markera att de var på plats.

Till slut fick värmen Kiara att ta sig in i stugan där det bara var +18 grader. Kotten och jag satt en stund i skuggan utanför, men fick ge upp till slut på grund av alla mygg. Det var vindstilla.

Jag har ingen direkt trädgård runt skrivarstugan, bara en bit gräsmatta och vildsådda blommor, som digitalisen. Humlorna älskar de blommorna.

Varenda millimeter av tomten skulle gås igenom och kissas över enligt Kotten.

Efter ett tag drog Kiara sig tillbaka i skuggan.

Kotten fortsatte undersöka sitt nya revir.

Men till slut blev värmen övermäktig även honom och han drog sig tillbaka till skuggan.

Vi besökte en av grannarna. De hade sina två hundar med sig och Kiara drog sig undan i skuggan.

Jag hade läst recensionbok hela dagen och glömt av tiden. När Kotten tjatade och tjatade på mig, funderade jag inte över varför han gjorde det. Kelade bara en liten stund. Han blev nöjd och fortsatte leken.

Leken varvades med en stund i skuggan, drickpauser, lek, vila i skuggan, lek, drickpauser...
De hade verkligen roligt de båda två, nästan jämnåriga hundarna.

Tillbaka i stugan upptäckte jag att klockan var halv åtta på kvällen. Inte undra på att Kotten hade tjatat på mig. Han brukar få mat vid femtiden. Efter måltiden la sig Kiara till ro på alla hundars favoritplats. Yttertrappan av sten.

Nästa dag var jag tillbaka i Blekinge. Mycket på grund av att jag hade glömt sladden till datorn och inte kunde ladda den. Men det gjorde också att jag verkligen kunde koppla bort allting och bara vara. Den här synen var den första som mötte mig när jag klev ur bilen. Jag tappade nästan andan av glädje över att få bo i det här paradiset.

Vi fick fint besök av Heike på Kolshults Ponnybus. Hon kom för att hämta mig på en åktur. Men jag vågade helt enkelt inte, jag är ju allergisk mot hästar och den dagen var min astma värre än vanligt. Kotten stod och skällde på hästarna först, sedan studerade han dem intensivt.

Överallt på tomten blommar det, rosor, träd, buskar.

En av de bästa rosor jag har planterat är Honungsrosen. Den startar som en gul knopp, blir en gul blomma och övergår till att bli vit när den slagit ut helt. Den har en bedövande doft. Humlorna älskar den och det surras för fullt när jag passerar rosorna.

Efter en veckas semester, nåja, jag har jobbat med att läsa inlagor, korrekturläsa och gå igenom mejl, samt läsa recensionsböcker... Men i alla fall, efter en vecka då jag inte har haft någon press på mig känns det alldeles underbart.

Jag fick besök av ett filmteam. Mats Harrysson ska göra en film om Kolshult och människorna där. Han filmade och intervjuade mig, sedan gick han runt i trädgården och fotograferade blomsterprakten.

....
Även i Blekinge var det varmt. Jag tog med hundarna till en sjö i skogen. Den här lilla dammen, som det egentligen är, har alla mina hundar besökt. Min Namie älskade att bada. När hon fick tumör på halsen som hotade att kväva henne, var det sista hon fick göra innan vi åkte till veterinären för avlivningen, att ta sig ett dopp i den här dammen.

Kotten blev lite överraskad över att det plötsligt blev så djupt. Han sprattlar intensivt med frambenen, medan Kiara oroligt tittar på honom.

Men han kom upp på grundare områden och kunde springa upp till mig och Kiara.

Här ser du glädjen hos hundarna när de får bada i dammen för första gången.
....
Älskar den här rosen.

Jag älskar verkligen rosor, ska försöka vara bättre på att sköta om dem. Något jag har gjort med dem som är vackrast i år. Men det finns några som behöver lite extra skötsel. Jag har några dagar kvar av semestern innan skrivarkurserna börjar, den tiden tänker jag ägna åt rosorna och åt att läsa recensionsböcker.

Tomaterna prunkar. De på övre bilden är de tomater som frös sönder för mig i våras. Jag ställde förhoppningsfullt in dem i växthuset och pratade med dem flera gånger om dagen. Till slut började det komma upp nya blad ur jorden. Se hur stora de har blivit!Tomaterna heter 100/1000. Det är första gången jag odlar den här sorten och det är spännande att se vad det blir av dem.

I växthuset växer det för fullt. Vi har redan ätit en hel del tomater och gurkor. Paprikorna börjar komma, precis som chilin. Physalisen börjar bära frukter.

Många kallar den här lampan för en "Narnialampa". Du har väl läst din Narnia?

Kotten tycker inte om att ha halsband på sig.

En annan sak som han inte tycker om är att åka bil. Varje gång vi ska göra det spelar han död, i förhoppning om att vi ska lämna honom hemma, men ack vad han bedrar sig. Jag lyfter upp honom och stoppar in honom i bilen. När vi ska åka hem från det vi har varit iväg på hoppar han alltid upp i bilen själv, eftersom han vet att vi ska åka hem. Smart kille det där.

Just nu ligger Kotten i sitt lilla hus och Kiara ligger bakom stolen. När jag skickat iväg det här blogginlägget ska jag gå ut och rensa i rabatterna igen. Nej, förresten, jag har MASSOR av jordgubbar att ta hand om och frysa ner. Jag har att göra inne ett tag till.

Ha en fortsatt fin dag!


Läs tidigare inlägg om Kotten, vår nya flockmedlem, en Nederlandse Kooikerhondje, Kooiker:
Välkommen hem lilla Kotten.
En vecka med Kotten.
En vecka utan Tudor två med Kotten.
Kotten, Kiara och Smilla.
Snön ligger lika djup som Kotten är hög.
Kooikervalpen Kotten 13 veckor.
Intensiv vecka för Kooikervalpen Kotten.
Så mycket folk tyckte Kooikervalpen Kotten.
Kooikervalpen Kotten ute på nya äventyr.
Kooikervalpen Kotten fyra månader.
Kooikervalpen Kotten får nya lekkamrater.
Kooikervalpen Kotten börjar grundkurs på Brukshundsklubben.
Nästan en vecka utan Kooikervalpen Kotten. 
Kooikervalpen Kotten fem månader
.
Kooikervalpen Kottens första värmebölja.
Kooikervalpen Kotten testar spår.
Kooikervalpen möter haren.
Kotten på Kooikerträff och Berner Sennenträff.
Kooikervalpen Kotten sex månader.
Kooikervalpen Kotten tar sin första simtur.
Bernersennenträff och simning för Kooikervalpen Kotten. 
Kooikervalpen Kotten 7 månader.
Kooikervalpen Kotten en sakletare.
Utställningsträning för Kooikerhunden Kotten.


Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare, Föreläsare och Låtskrivare

Copyright Kim M. Kimselius
   


Vad roligt att du läser min blogg.  Lämna gärna en kommentar längre ned i det här inlägget.  Eller mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!

   

 

måndag 20 maj 2019

Kooikervalpen Kotten sex månader

Kooikervalpen Kotten sex månader

Veckan som gått har Kiara och jag tillbringat i Skåne där jag har föreläst på flera skolor. Under tiden har Kotten legat på verandan och väntat på oss. Han har samlat ihop leksaker och pinnar för att vara sysselsatt i sin väntan.

Kiara och jag har tagit långa promenader i ett soligt, men mycket blåsigt Skåne. Vi har utforskat nya vägar och det har varje dag slutat med att Kiara somnat trött och belåten.

Under hela tiden i Skåne har Kiara gått omkring och pipit och inte velat äta. Jag blev orolig och undrade om hon var sjuk. Men problemet löste sig när vi kom hem och hon mötte Kotten. De pussade på varandra och var överlyckliga över att vara tillsammans igen. Efter bus hoppade Kiara upp i sin soffa, som Kotten numera ser som sin, men han lät henne ligga där och hon somnade gott.

Guldbollsbusken är överdådig just nu. Den växer och växer och växer. Förr förde den en tynande tillvaro tills jag flyttade den i ett soligt och vindskyddat läge. Nu växer den alltmer för varje år.

Efter att inte ha fått någon träning på en vecka var Kotten jättesugen på att träna och hoppade glatt upp på alla våra träningsstenar på vår runda i skogsdelen av vår tomt. Kiara hade fullt upp med att undersöka var Kotten hade varit under veckan och gick sina egna rundor.

Hundgården är stor, men för det mesta är grinden in till den öppen så att hundarna kan röra sig över hela vår 2 tunnland stora tomt. De ska ju vakta. Men när jag var utanför hundgården och plockade bajs, iakttog hundarna mig från insidan, trots att de kunde springa ut om de ville.

Igår fyllde husse 70 år. Jag tillbringade förmiddagen med matlagning och städning och Kotten kom inte till ro. När vi väl satte oss efter lunch kom det gäster. Då kunde Kotten inte heller sova. Men till slut föll han ihop av utmattning och somnade på sin favoritplats där han hade full kontroll över tomten och alla gästerna.

När alla hade gått kröp hundarna ihop i samma biabädd.

Efter en stund blev det varmt och de lade sig i korridoren en bit ifrån varandra.

I morse gick vi skogspromenad. Kotten var helt förvildad efter att inte ha blivit tränad på en vecka och hade spring i benen. Han hade inte ro att sitta stilla på stenen tills jag hade fotograferat.

Nu ligger de här hos mig. Kiara bakom min stol och Kotten i soffan. Han är blöt eftersom det regnat under natten och gräset var blött. Han är ju inte lika hög som Kiara.
Igår var jag stolt hundägare, när Kotten frimodigt gick runt och hälsade på alla gästerna. Han har lärt sig att hälsa från det han var liten valp. Genom att jag gav honom kommandot hälsa och hade förberett gästerna med godis i handen. Igår gick han runt och nosade på allas händer och pussade på dem, till gästernas förtjusning. Men i någon annans knä än mitt ville han inte sitta. Det kändes rätt bra...

Ha en fin dag. Nu ska jag fortsätta skriva på min 30:e bok om Theo och Ramona: Pirater och vulkanutbrott på Island.


Läs tidigare inlägg om Kotten, vår nya flockmedlem, en liten Nederlandse Kooikerhondje, Kooiker:
Välkommen hem lilla Kotten.
En vecka med Kotten.
En vecka utan Tudor två med Kotten.
Kotten, Kiara och Smilla.
Snön ligger lika djup som Kotten är hög.
Kooikervalpen Kotten 13 veckor.
Intensiv vecka för Kooikervalpen Kotten.
Så mycket folk tyckte Kooikervalpen Kotten.
Kooikervalpen Kotten ute på nya äventyr.
Kooikervalpen Kotten fyra månader.
Kooikervalpen Kotten får nya lekkamrater.
Kooikervalpen Kotten börjar grundkurs på Brukshundsklubben.
Nästan en vecka utan Kooikervalpen Kotten. 
Kooikervalpen Kotten fem månader
.
Kooikervalpen Kottens första värmebölja.
Kooikervalpen Kotten testar spår.
Kooikervalpen möter haren.
Kotten på Kooikerträff och Berner Sennenträff.



Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare, Föreläsare och Låtskrivare

Copyright Kim M. Kimselius
   


Vad roligt att du läser min blogg.  Lämna gärna en kommentar längre ned i det här inlägget.  Eller mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!

 

måndag 13 maj 2019

Kotten på Kooikerträff och Berner Senneträff

Kotten på Kooikerträff och Berner Senneträff

Oj, vilken vecka det har varit för Kotten. Den började med avslutning på grundkursen. Det var både praktiskt och teoretiskt prov. Kotten klarade sig galant och jag klarade av det skriftliga. Det kändes tråkigt när allt var över. Men veckan fortsatte intensivt, med både Kooikerträff och Bernersennenträff.

Ibland, när Kotten är trött, orkar han inte gå till matskålen för att äta. Då får han maten på sängen. Ibland ligger han och äter, ibland sätter han sig upp, tar en kula och lägger sig för att äta.

Varje morgon äter jag ägg. Kotten och Kiara får var sin skiva av ägget. Det vet de om och sitter ofta och väntar på sin del av ägget.

Kotten fyller Kiaras biabädd med leksaker, men en dag lyckades Kiara klämma ner sig i bädden. Det tog inte lång tid förrän Kotten var där och försökte få bort henne, men hon låg kvar och Kotten gick besviken därifrån.

Kotten utvecklas hela tiden. Nu behöver han inte längre något att ligga på, han kan somna precis var som helst.

Kiara fick prova på agility på sin kursdag. Något hon älskar, men hon tyckte inte om att vara bunden och grät hela tiden. En konsekvens av att ha suttit fast i träden när hon var försvunnen i 26 timmar.

Kotten tycker om att ha huvudstöd, precis som mina Berner Sennenhundar. Här är det Kotten och Kiara.

 
Kotten upptäckte grävlingsbajs för första gången. Åh, vad mysigt att rulla runt i, tyckte han. Men jag blev inte glad, så det blev till att bada när vi kom hem från promenaden. Eftersom jag har handskats mycket med Kotten protesterade han inte, trots att det var första gången jag badade honom. Han stod snällt kvar och lät mig ta bort den "goa" lukten...

Så här trött, och lite frusen, blev Kotten efter att ha badat.

Ofta sover han i sitt lilla hus. Det vann min PON Tickie när hon var på utställningen, tog sitt andra cert och vann.

Vi har en hel del stengärdsgårdar på tomten. De tycker både Kiara och Kotten om att springa omkring på. Fin utsikt därifrån.

Här är porten till magins värld. Vi har köpt rosenbågar och monterat ihop. Nu ska de på plats också. Just nu leder de in i björkhagen, den vilda delen av vår trädgård.

Min spanska kaktus blommar för fullt just nu. Fick den som skott av min spanska vän och är så glad för den. Efter förra sommarens långa värmebölja har den verkligen vuxit till sig.

Så var det dags för Kottens allra första Kooikerträff. Både spännande och lite läskigt.

Många hundar var det att hälsa på.

Kiara fick gå den långa skogspromenaden tillsammans med mig, en tipsrunda. Vi kom på andra plats med 9 rätt av 10.

Det var ett härligt gäng som vandrade i skogen. Vi småpratade om hundar och jag försökte lära mig mer om kooikerhundarna.

Vi kom till en oas i skogen, där hästar, kor och kalvar samsade i samma hage. Ett riktigt paradis.

Kotten hade varit i bilen tillsammans med husse, medan Kiara och jag gick runt. När vi kom tillbaka ville Kotten inte lämna min sida. Kiara hoppade in i bilen och vägrade komma ut. Hon hade fått nog av kooikerhundar för den dagen.
....
Det blev uppställning och fotografering av alla som kommit på hundträffen.
Husse som stod bakom kameran hade svårt att få ett kort där Kotten inte tittade på mig. Som du ser lyckades han inte.

Jag vann en jättekul leksak till hundarna när jag kom på andra plats på tipspromenaden. Den älskar Kiara och Kotten att leka med. Det är liksom en freesbee med ring av rep och en plastskiva. Perfekt att ha dragkamp med tycker hundarna.

Så här vacker är kaktusen i närbild. Blomman är lika stor som hela min hand.

Om man blir smutsig om fötterna måste man rengöra dem, tycker Kotten och gör sig fin när vi är på Berner Sennenträff.

Här blev det grillning och Kotten fick smaka på korvbröd och vara tillsammans med alla stora Berner Sennenhundar. Här trivdes Kiara betydligt mycket bättre. På bilden är det hon som är närmast kameran och står och tigger om lite mat.

Kotten upptäckte hur roligt det var att bada. Jag gick ned till vattnet med hundarna för att de skulle dricka. Kiara hoppade i. Kotten stod vid kanten, sedan tog han ett jätteskutt rakt ut i vattnet. Han blev förvånad och kom snabbt upp när han upptäckte hur djupt det var. Jag sa till Jennie, som var med, att Kotten förmodligen aldrig mer skulle bada. Men sekunden efteråt tog han ett lika stort skutt ut i vattnet igen. Han tyckte verkligen om det.

Vi höll på att få med oss en extra Berner Sennehund hem. Det var Dagmar, uppfödd och uppväxt hos Lena Westerlund, som även är uppfödare till Kiara. Numera bor Dagmar hos Susanne och Lennart, men Dagmar älskar fortfarande Lena över allt annat. Lena åkte med i min bil en bit. När jag lämnade dörren öppen och gick runt för att hjälpa Lena ut, passade Dagmar på att hoppa in till Lena.

Här är det Jennie Olsson som har fotograferat Kotten och Kiara i vattenbrynet.

Älskar den här bilden som Jennie tog på mig, Kiara och Kotten. Så fina hundar jag har.

Hemkommen från en hel dag med Berner Sennehundar ute i skogen skyndade sig Kotten att lägga beslag på Kiaras biabädd, dit han hade dragit Tudors stora apa. Den älskar Kotten att ha som huvudkudde. En "valpkompis" att vara trygg tillsammans med.

Det var intressant att se många andra Kooikerhundar och hur Kotten uppförde sig med dem. Han är ju uppväxt med Berner Sennenhundar. Jag brukar säga att Kotten tror att han är en Berner. Det ligger nog något i det, för han verkade känna sig mer hemma med de stora Berner Sennerhundarna än med Kooikerhundarna, eller så var det bara inbillning.

Imorgon, tisdag, åker Kiara och jag till Skåne och Skrivarstugan. Jag ska föreläsa och hon ska vara min sällskapsdam. Det blir tjejgänget i Skåne och killgänget hemma i Blekinge. Det ska bli spännande att se vad Jan och Kotten hittar på medan jag och Kiara är borta.

Ha en fin dag vänner!

Läs tidigare inlägg om Kotten, vår nya flockmedlem, en liten Nederlandse Kooikerhondje, Kooiker:
Välkommen hem lilla Kotten.
En vecka med Kotten.
En vecka utan Tudor två med Kotten.
Kotten, Kiara och Smilla.
Snön ligger lika djup som Kotten är hög.
Kooikervalpen Kotten 13 veckor.
Intensiv vecka för Kooikervalpen Kotten.
Så mycket folk tyckte Kooikervalpen Kotten.
Kooikervalpen Kotten ute på nya äventyr.
Kooikervalpen Kotten fyra månader.
Kooikervalpen Kotten får nya lekkamrater.
Kooikervalpen Kotten börjar grundkurs på Brukshundsklubben.
Nästan en vecka utan Kooikervalpen Kotten. 
Kooikervalpen Kotten fem månader
.
Kooikervalpen Kottens första värmebölja.
Kooikervalpen Kotten testar spår.
Kooikervalpen möter haren.



Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare, Föreläsare och Låtskrivare

Copyright Kim M. Kimselius
   


Vad roligt att du läser min blogg.  Lämna gärna en kommentar längre ned i det här inlägget.  Eller mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!