Dramatisk dag på Enebackskolan i Höör

Dramatisk dag på Enebackskolan i Höör

Torsdagen började egentligen dagen innan, då jag förgäves försökte få tag på de lärare jag skulle träffa under torsdagen, utan resultat. Jag hade mejlat ett flertal gånger utan att få tag på dem. På papperet stod det att det var 3 skolor och 4 klasser. Hur skulle jag hitta dem? Jag blev desperat och försökte kontakta kultursekreteraren som var den som hade bokat in mig, Sara Horvath. Det var långt efter arbetstid, men hon besvarade mitt meddelande och sa att hon skulle möta upp och lotsa mig till de rätta klassrummen. Tack Sara!

Det var ett jättestort skolkomplex så jag är glad att jag fick ledsagare. Jag tog många bilder, men  solljuset gjorde att jag inte såg något på skärmen, därför såg jag inte att min tumme var mitt i bilden... Suck! Men två bilder blev det i alla fall. Mycket charmig skola, som trots sin storlek var mysig och barnen var trygga. Stor gemenskap, lugn och ro. Nja, det där sistnämnd kanske jag ska ändra på. För när jag väl hade blivit mött av Sara Horvath och biträdande rektor Pernilla, möttes vi av horder av elever när vi närmade oss den del av skolan jag skulle besöka. Alla gick lugnt och stilla, en del i sockarna, utan jackor, ingen sa något. När vi frågade fick vi till svar att brandlarmet hade gått. Alla hade i all hast lämnat lokalerna. Då var det bara att vänta på att lokalerna skulle gås igenom för att eleverna skulle kunna återvända och jag kunde hålla lektionerna.

Till slut var det dags. Jag trodde eleverna skulle vara upprörda och ha svårt att sitta stilla och lyssna men det var inga problem. De var helt underbara.  Två lektioner i rad, sedan var det lunch och trevliga samtal i lärarrummet, med mycket skratt. Därefter ytterligare två lektioner. Plötsligt blev det oväsen på våningen ovanför, springande steg efter en duns, alla såg upp mot taket. Efter en stund kom ambulansen. Just då satte jag inte det i samband med det jag hade hört. Jag avslutade lektionen för att gå vidare till nästa föreläsning. Då visade det sig att ambulansen stod utanför dörren och var på väg upp till våningen ovanför det klassrum jag hade befunnit mig i. En av eleverna som plötsligt hade blivit dålig...

Ja, en dramatisk inledning och ett lika dramatiskt avslut på en sagolik dag på Enebackskolan i Höör. Vilka fantastiska omgivningar, elever och lärare!

Jag skyndade hem till skrivarstugan, matade Kiara och lastade in henne i bilen och for iväg till bokbackar för att promenera. Där hittade vi det här härliga trädet.

Det var så vackert, varmt, men jätteblåsigt. Kiara tyckte bitvis att det var lite för varmt.

Det var en hel del människor ute och gick med sina hundar, men jag lyckades få bilder utan folk. Visst ser det underbart ut?

Idag vänder jag nosen på bilen hemåt igen. Kiara har saknat Kotten. Hon har gått omkring och pipit och inte velat äta. Igår köpte jag köttfärs på vägen tillbaka till skrivarstugan, det åt hon. Nu har hon blivit rejält bortskämd, men det är okej.

Jag är supernöjd med den här föreläsningsveckan. Så många underbara elever, lärare och fantastiska omgivningar. Våren är den bästa tiden att resa runt och föreläsa. Många nya platser att uppleva, alla dessa blommor och den spröda, nya grönskan. Det är så vackert att det nästan gör ont.

Igår blev jag förvarnad om häftigt regnväder på fredag förmiddag, därför har jag gått upp tidigt för att skriva detta inlägg. Allt är packat, bara att bära ut allt och komma iväg innan regnet. Hoppas jag hinner. Regnet är på väg.

Ha en fin dag vänner! Och en underbar helg. Vi ska fira en 70-åring. Det är min käre make Jan som fyller 70. Helt ofattbart, men sant!

Kramisar Kim
Författare, Skrivkurslärare, Föreläsare och Låtskrivare

Copyright Kim M. Kimselius   

Vad roligt att du läser min blogg.  Lämna gärna en kommentar längre ned i det här inlägget.  Eller mejla Kim M Kimselius. Välkommen tillbaka!