Hadrianus mur, Romarnas yttersta försvar

För mig känns Hadrianus mur lika mäktig som Kinesiska muren. Dessutom ligger Hadrianus mur på den här sidan jorden. Den är ett av de mest storslagna byggnadsverken i Europa.

När jag skrev min bok Boudicas strid mot Romarna, funderade jag länge på hur jag skulle kunna få med Hadrianus mur i handlingen och jag lyckades, var tvungen, eftersom muren fascinerar mig så mycket!

Hadrianus mur är ett bevis på att romarna inte lyckades ta hela ön (nuvarande Storbritannien). När kejsar Hadrianus besökte Britannien år 122 beslöt han att bygga en lång försvarsmur för att säkra det romerska väldet på ön och hålla de vilda pikterna borta från romarriket.

Muren byggdes från kust till kust, var sex meter hög och tre meter bred. Det är lätt att tro att muren ligger på gränsen mellan Skottland och England, men så är inte fallet, utan muren ligger i det som nu är Englands nordligaste grevskap: Northumberland. Muren var alltså ett sätt för Hadrianus att skilja romarna från barbarerna. Då menade han inte bara pikterna i norr utan också den lokala stammen briganterna, vars territorium låg på båda sidor om muren.

När muren byggdes talade man inte om "engelsmän" eller "skottar". Det skulle dröja flera sekler efter att muren byggts innan skottarna invandrade från Irland och engelsmännen (anglosaxarna) kom från Centraleuropa.

Det är svårt att förstå att den här muren var 117 kilometer lång när den var som längst. Den började byggas av torv och träpålar, men kejsar Hadrianus tyckte inte det var tillräckligt och såg till att hela muren till slut var byggd av sten och murbruk.

På norra sidan framför muren grävdes ett dike, på södra sidan grävdes ett annat dike, "vallum". Dessutom anlades en väg utefter muren, som än idag används och kallas för Military Road. Genom muren begränsades rörelsefriheten för människor, både norr och söder om den militära zonen som muren innebar.

På muren fanns små fästningar. De kallades "milecastles". Där fanns garnisoner på upp till sextio man. De här små fästningarna byggdes med en romersk mil emellan, vilket är knappt en och en halv kilometer. Mellan dessa små fästningar fanns små vakttorn för fyra soldater. Det var soldaterna själva som stod för byggnadsarbetet av muren.

De romerska soldaterna vid muren kom från alla delar av det romerska riket: Spanien, Schweiz, Ungern, Germanien och till med från Nordafrika. Det innebar att det var en mångkulturell styrka som låg förlagd vid Hadrianus mur, med olika seder, språk och religioner. Allteftersom tiden gick rekryterades även nya soldater från området runt muren.

Vid muren fanns både fotfolk och ryttare, men även orientaliska pilskyttar uppe på muren.

Den som ville gå med i den romerska armén skulle vara en man mellan 18 och 23 år. Kontrakt skrevs på 25 år. Personen fick inte vara slav och var tvungen att vara fullt frisk. Lönen utbetalades varje kvartal och då gjordes avdrag för kost, logi och begravningskassa!

Det var först efter de fullgjorda 25 åren i arméns tjänst som soldaten kunde bli romersk medborgare, om han inte redan var det. Och det var först som romersk medborgare han kunde gifta sig lagligt.

Kanske får man en tanke om att det var väldigt ensligt och trist där "vid världens ände". Men i närheten av muren byggdes många civila samhällen, så kallade "vicus". Dessa samhällen befolkades av soldaternas kvinnor och barn. Där bodde även hantverkare, köpman och pensionerade soldater. I städerna fanns både affärer, värdshus, badhus, tempel och bordeller. Tusentals människor bodde utefter muren och det var en ekonomiskt livaktig del av det romerska Britannien.

Det skedde inga större stridigheter utefter Hadrianus mur, det talas bara om två större strider mot fientliga stammar under murens trehundraåriga historia. På så sätt kom soldaterna att mer vara gränspoliser än krigare.

Omkring år 400 e.Kr. lämnade romarna muren, vilket innebar att kommunikationerna söderut bröt samman för de som bodde i samhällena runt muren.

Efter det romerska väldets undergång förföll muren. Lokalbefolkningen tog sten från muren och byggde hus och kyrkor av materialet. Det syns tydligt på dagens mur, idag är den som mest bara en meter hög.

Arkeologer är mycket intresserade av området kring Hadrianus mur. Redan på 1800-talet startades utgrävningar runt muren och pågår ännu i våra dagar.

Antalen fynd är enormt stora. En del av dessa fynd kan ses i nio museum som ligger utefter muren.  Många av föremålen är i mycket gott skick, eftersom byggnadresterna ofta har ett skyddande lager torv, vilket har gjort att fynden inte har kommit i kontakt med syre. Därför hittar man ofta väl bevarade föremål, såsom till exempel läderskor, glasföremål, brev och inbjudningskort.

Hadrianus mur ingår i Unescos världsarv. Här finns både inom- och utomhusmuseum: Corbridge, Chesters, Housesteads, Vindolanda, Roman Army Museum och Birdoswald.

Det tar cirka en vecka att vandra längs muren. Det finns en markerad rutt på 135 kilometer, "Hadrian's Wall National Trail". Den kan man antingen följa på egen hand, eller köpa som ett turistpaket. Det finns inte många övernattningsställen, därför gäller det att boka rum i tid på de Bed&Breakfastställen som finns i närheten av muren.

Muren är numera så bräckligt att det är förbjudet att beträda den. Däremot kan du köra bil på den gamla romerska militärvägen. Men kanske är det roligare att ta bussen utefter muren, från Wallsend via Newcastle i öst till Bowness on Solway i väst. Bussen har det historiska numret AD122.

Här kan du se en karta på exakt var muren ligger, samt läsa mer om Hadrianus mur.

Här hittar du en länk där du kan boka resa runt muren, boka hotellrum, bussbiljetter och mycket mer.

Här ser du vandringsleden utefter Hadrianus mur och några av de Bed&Breakfastställen där du kan boka rum.

Här kan du läsa mitt tidigare blogginlägg om kejsar Hadrianus.

Nå, vad väntar du på? Det är bara att boka nästa sommars resa nu, börja träna upp konditionen och ge dig iväg utefter Hadrianus mur.

Vill du ta den lättare vägen till Hadrianus mur kan du läsa min bok Boudicas strid mot Romarna!

Ha en trevlig resa, oavsett hur du väljer att ta dig fram längs Hadrianus mur!

Kramisar Kim

Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst. Vill du veta mer om mig och mina böcker, titta in på min hemsida www.kimselius.se

"Kim gestaltar händelserna i sina böcker suveränt!"

Boudicas strid mot Romarna har blivit recenserad av Kristina Simars Bokblogg:


Hej! Idag kommer ytterligare en recension av Kim M. Kimselius. Denna gång heter boken Boudicas strid mot Romarna - En mycket välskriven och spännande ungdomsbok.

http://www.roslagstext.se/

Recension av Kim M. Kimselius ungdomsbok Boudicas strid mot Romarna

Boken är utgiven på Roslagstext och innehåller 271 sidor.

Kim M. Kimselius har alltid älskat att läsa och skriva ända sedan hon var liten. Redan som åttaåring drömde hon om att bli författare, men det dröjde många år innan hon vågade förverkliga drömmen. Kims debutbok hette Tillbaka till Pompeji och boken blev en dundersuccé. Numera har hon skrivit ett stort antal böcker och många är översatta till flera språk, Kim har även fått kulturpris för sina böcker.

Handling: Ramona har köpt en bok på ett antikvariat och i boken finns en historisk brosch. Genom den broschen kommer Ramona och Theo att förflyttas tillbaka till år 61 i Brittanien (Romarnas namn på de brittiska öarna) och hamnar i drottning Boudicas by. Romarna kommer dit och ödelägger byn och sedan beger de sig mot druidernas ö Anglesey för att utplåna druiderna. Ramona och Theo tappar bort varandra i striderna. Theo färdas tillsammans med Keifer och de kämpar för sina liv, men lyckas undkomma romarna genom att säga att de är romerska medborgare och de har även utseendet på sin sida. De ser ut som romare. Ramona och hunden Pluto blir kvar hos drottning Boudica och hennes två döttrar, och hon tvingas följa med dem på en mardrömsresa, där drottning Boudica och hennes kelter stormar romerska byar. Det är rena blodbadet och Ramona har aldrig varit så rädd förut. Hon vet inte hur hon ska överleva och inte vet hon hur hon ska hitta Theo igen. Inte heller hur hon ska komma tillbaka till sin egen tid.

Detta är den 14:e fristående boken om Ramona och Theo som reser tillbaka i tiden till olika historiska händelser. Som vanlig var den oerhört intressant, men även något otäckare än de andra böckerna som jag läst av Kim M. Kimselius. Eftersom Kim gestaltar händelserna i sina böcker så suveränt och precis som jag alltid efterfrågar i böcker, kunde jag se de hemska blodbaden som hände. Boken var också som vanligt mycket välskriven och jag tycker om den intressanta faktadelen som författaren alltid har med i sina böcker.

Betyg 5/5 Kristina Simar 2011-07-27 (70) 

En recension att bli mycket glad över. Detta var en bok som var jätteintressant att skriva. Kelternas drottning Boudica är det inte så många som känner till. När jag skulle skriva om romartiden fick jag möjlighet  att berätta drottningens spännande, men blodiga historia. En spännande resa i det förflutnas historia och i fantasin!

Tack Kristina Simar för en jättefin recension!

Här kan du läsa mer om mina böcker.

Kramisar Kim 

Kommentera gärna mitt inlägg/berätta vad du tycker om det du just har läst. Vill du veta mer om mig och mina böcker, titta in på min hemsida www.kimselius.se

Alla vägar bär till Rom...

I alla år har jag fått höra "alla vägar bär till Rom"... Men det är först när jag började läsa in fakta för min bok Boudicas strid mot Romarna som jag insåg att det faktiskt låg en hel del sanning bakom de orden.

Romarna var duktiga vägbyggare och de flesta av antikens vägar utgick från Rom. Vägarna anlades för att senaten snabbt skulle kunna förflytta sina legioner till alla imperiets hörn.












Staden Rom ligger som en spindel i mitten av sitt nät med vägarna strålande ut mot alla världens hörn. Många av vägarna bär fortfarande sina antika namn: Via Appia, Via Cassia, Via Aurelia och många fler.




Den äldsta av Roms vägar, Via Salaria, vilket betyder Saltvägen, är äldre än själva staden Rom. Vägen utgick från de saltvattensbassänger som låg vid Tiberns mynning. Så småningom kom staden Rom att grundas just där, nedanför kullarna Palatinen och Capitolium. (Se tidigare inlägg om Roms kullar).
Många forskare tror att de första romarna valde att bosätta sig just där för att kontrollera salthandeln, eftersom handelsvägarna korsades här och förde vidare det livsviktiga saltet till etruskerna, sabinerna och latinerna.

De första vägarna i Europa uppstod naturligt och förbättrades efterhand, precis som på alla andra platser runt om i världen. Tänk bara på hur många av gårdarna här i Sverige som har en väg som passerar mellan boningshuset och ladugården i våra dagar. Dessa vägar har uppkommit genom att de först trampats upp av människor och lastdjur och sedan förbättrats och blivit till dagens vägar.

Den här typen av vägar ringlade sig fram från by till by och gjorde omvägar runt naturliga hinder. Istället för att som i dag spränga bort ett berg gick man alltså runt det.

Efterhand som det romerska imperiet utvidgades uppstod behovet att så snabbt som möjligt förflytta stora härar och förnödenheter. Det gick ju inte an att den stora romerska hären skulle färdas längs krokiga åsnestigar. Det var till fiendens favör som då skulle ha god tid på sig innan undsättning kom till de romerska medborgarna.

Därför började romarna bygga de stora vägarna, så kallade konsulärvägar. Vägarna finansierades av staten och planerades av lantmätare och ingenjörer och ledde så rakt som möjligt från Rom till slutdestinationen långt bort. Så fort ett nytt område var erövrat byggdes en väg för att underlätta för transporter och truppförstärkningar.

Att bygga en väg var också ett sätt att visa ortsbefolkningen att romarna hade kommit för att stanna...

De tidigaste vägarna hade bara en yta av stampat grus, men så småningom började man stenlägga vägarna. En stenbelagd väg kallades via strata och från detta ord härstammar det engelska ordet street och det tyska ordet strasse, det danska straede och det svenska stråt.

Oavsett hur ytbeläggningen såg ut var underarbetet gjort på samma sätt. Det börjades med att man grävde två diken för att leda bort vatten. Mellan dikena grävdes marken ut och sidorna bekläddes med stora stenar. Mellanrummet fylldes med sten av mindre storlek som sedan täcktes av sand eller grus. Vägbanan gjordes lätt välvd för att vattnet skulle rinna av.

Till slut lade man på ett ytlager av stampat grus eller sten, antingen av kullersten eller av tillhuggna stenblock. Mellanrummet kunde ibland fyllas ut med ett lager romersk betong för att få en så slät yta som möjligt. Vägarnas bredd varierade mellan två och sju meter.

När det romerska imperiet var som störst och mäktigast hade man byggt nästan 100.000 kilometer vägar som sträckte sig över tre kontinenter (cirka år 100 e.Kr.).

Från Hadrianus mur uppe vid skotska gränsen kunde man ta sig längs romerska vägar söderut till Persiska viken eller Nordafrika. Från Spaniens Atlantkust gick ett vägnät österut ända bort till Kaspiska havet.

För det mesta var det soldater som användes till att anlägga vägarna, vilket inte var så populärt bland soldaterna. Men även krigsfångar, slavar och civila arbetare användes.

Rastställen byggdes längs vägarna för att resenärerna skulle få mat, vila och skydd för rövarband. Det fanns både enkla och finare värdshus och många av nutidens städer har sitt ursprung i dessa romerska tavernor, t.ex. Rheinzabern i Rhendalen och Saverne i Alsace.

De romerska vägarna krävde också broar, vilket gjorde romarna till mästare på att bygga valvbroar och viadukter. De första broarna byggdes i trä, därefter byggdes de i sten. Broarnas valv byggdes upp av kilformade stenar över en form av trä. Tiberiusbron i den italienska staden Rimini är en av de bäst bevarade broarna från romartiden. Den började byggas under kejsar Augustus 14 e.Kr., och slutfördes under kejsar Tiberius år 21 e.Kr.
Den mest kända bevarade romerska valvbron är Pont du Gard vid floden Nimes i södra Frankrike. Denna bro användes både för trafik och som akvedukt (till vatten).

Längs de romerska vägarna sattes milstolpar upp. Den vanligaste sorten var en cylindrisk kolonn med uppgifter om avstånd till olika orter och ibland vem som hade byggt och bekostat vägen. År 20 f.Kr. lät kejsar Augustus sätta upp en gyllene milstolpe nära Saturnustemplet på Forum Romanum. Milstolpen räknades som den nollpunkt från vilken alla vägar utgick, och på stolpen fanns avståndet till alla större städer i imperiet inskrivna med förgyllda bokstäver. Kejsar Konstantin gav detta monument namnet "Roms navel". Tyvärr finns inte mer än marmorfundamentet kvar, men tack vare otaliga beskrivningar i olika skrifter vet vi nu ungefär hur denna milstolpe har sett ut.

Men även innan romarna kom till kelternas ö och döpte den till Britannien, fanns det breda vägar av tjocka träplankor tillverkade av kelterna. Läs mer om kelterna och romerska vägar.

Läs tidigare historiska faktainlägg.

Ja, nu vet du lite mer om de romerska vägarna. Du har förmodligen någon gång vandrat på en sådan väg, utan att veta om det!

Kramisar Kim

Kejsar Hadrianus

Kejsar Hadrianus var en romersk kejsare som regerade 117-138 e.Kr. Det främsta minnesmärket efter honom är Hadrianus mur som uppfördes längst gränsen mellan romerska Britannien och det som idag är Skottland.

För några år sedan hittades i bergsstaden Sagalassos ruiner (foton) i sydvästra Turkiet, en vackert snidad marmorstaty föreställande just kejsar Hadrianus. Arkeologerna har bara hittat statyns huvud, men beräknar att den ursprungliga statyn var närmare fem meter hög.

Utgrävningsledaren Marc Waelkens från belgiska Katholieke universiteit i Leuven påstår att statyn är ett av de vackraste porträtten som någonsin påträffats av den legendariske kejsar Hadrianus.

I mitt researcharbete inför boken om Romartiden läste jag mycket om Hadrianus och blev intresserad av honom. Därför kom det sig helt naturligt att han fick vara med i min bok Boudicas strid mot Romarna, trots att kejsar Hadrianus levde under en helt annan tidpunkt än Boudica. Men det är just sådana utmaningar jag tycker om, och jag lyckades lösa den.

Här kan du läsa fler faktainlägg.

Kramisar Kim

Roms sju kullar och Roms födelse

Idag räknas som tradition följande som Roms sju kullar: Palatinen, Capitolium, Aventinen, Caelius, Esquilinen, Quirinalen och Viminalen.

Namnen kommer troligtvis från en mycket gammal religiös romersk fest Septimontium (De sju kullarna) och festen tros vara äldre än själva staden Rom.

Septimontium ägde rum i december månad och var till endast för de som ansågs vara invånare av Roms ursprungliga distrikt, de som kallades montani. En del påstår att Septimontium var ett äldre namn på det samhälle som sedermera blev staden Rom.

I ett antal romerska texter har de olika distrikten som Septimontium omfattade nedtecknats. Men... där nämns åtta namn: Palatinen, Velia, Fagutal, Subura, Cermalus, Caelius, Opius och Cispius. Eftersom Subura inte är någon höjd utan ett stadsdistrikt togs namnet Subura bort.

En del andra romerska källor har andra namn för Roms sju kullar: Palatinen, Quirinalen, Aventinen, Caelius, Viminalen, Esquilinen och Janiculum...

Något förvirrande, jag håller med.

Septimontium blev med tiden en fest för hela Rom. Förmodligen är det därför man förknippade staden med sju kullar, även om man inte var säker på vilka kullar det egentligen rörde sig om.

Trots det räknas Palatinen, Capitolium, Aventinen, Caelius, Esquilinen, Quirinalen och Viminalen idag som Roms sju kullar.

Blev det rörigt!

För att lugna din hjärna, kan du här läsa om hur staden Rom sägs ha fått sitt namn:

Berättelsen börjar med att grekerna erövrar staden Troja i Mindre Asien. En trojansk hjälte vid namn Aeneas flyr och seglar till Italien. Han grundar ett rike på slätten som han döper till Latium, det land som latinerna brukade. En ättling till Aeneas, kung Numitor, fördrivs av sin elake bror. Numitor har barnbarn, tvillingarna Romulus och Remus. Barnen kastas i floden, men korgen flyter iland och tas om hand av en varghona. Där hittas de till slut av en herde som uppfostrar dem.

När tvillingarna blir stora beslutar de sig för att bygga en stad där de blev räddade. När de börjar bygga murarna blir de ovänner och Romulus dödar Remus.

Legenden säger att Rom byggdes 757 f.Kr. och uppkallades efter Romulus, som var stadens förste kung.

Romarrikets höjdpunkt var år 117 e.Kr. Då kunde man färdas 4000 kilometer från öster till väster och ändå höra ljudet av romerska legionernas trumpeter. Inom det romerska riket fanns olika folkslag: greker, egyptier, syrier, judar, afrikaner, germaner och kelter.

Vill du läsa mer om romarriket kan du göra det i Theos Pompeji och i Boudicas strid mot Romarna. För det var nämligen inför skrivandet av de här två böckerna som jag läste in all denna fakta, och mycket mer, om Romarriket.

Här kan du läsa fler faktainlägg.

Kramisar Kim

Romarriket Spartacus Tredje slavkriget

Spartacus, var en f.d. romersk soldat och gladiator som ledde upprorsmakarna under det Tredje slavkriget (även kallat Spartacusupproret och Gladiatorkriget). Upproret skall ha haft sin start år 73 f.Kr. då Spartacus tillsammans med ett sjuttiotal anhängare rymde från en gladiatorskola.

Eftersom jag har arbetet med två böcker om romartiden Theos Pompeji och Boudicas strid mot Romarna, har jag läst mycket om just den perioden. Dessutom har jag sett många filmer. En av de filmer som jag har sett är Spartacus.

Filmen Spartacus bygger på den verkliga händelsen då slaven Spartacus ledde en armé av tiotusentals förrymda slavar som gjorde uppror mot romarna.

Det finns en hel del historiska fel i filmen, här är några av dem:

I filmen har vissa av slavarna på sig armbandsur och gymnastikskor. Husslaven Antonius bär till och med en elegant Rolexklocka!

I bakgrunden i Spartacus tältläger syns en karta över Apenninska halvön, det vill säga fastlandet i dagens Italien. Kartan är alldeles för detaljerad med tanke på tidsperioden. Några slavar gräver dessutom med stålskyfflar av en typ som uppfanns först på 1900-talet, istället för med de träspadar som romarna använde.

En ledare blåser i en pipa för att sammankalla slavarna. Den första visselpipan uppfanns inte förrän på 1800-talet...

Ryttarna använder stigbyglar när de stiger på och av sina hästar, trots att stigbygeln var okänd i Europa vid denna tidpunkt.

Ja, det var lite "värdelöst vetande" som kan vara kul att veta...

Om du vill lära dig mer klickar du på alla länkarna.

Tyckte du det var intressant inlägg?

Kramisar Kim
(En tanke slog mig... kanske alla de där personerna som bär fel saker i filmen har förflyttats i tiden, precis som Theo och Ramona gör i mina böcker... Det skulle vara en förklaring till varför de inte är tidsenligt klädda...)